IKEA

Vi har gått och suktat efter en ny soffa här hemma. Den vi har är jättefin - en gammal 50-talare av märket Dux som är nätt och stilren - men inte så bekväm och den skulle behöva rustas upp lite. Så för flera månader sedan hittade vi en soffa vi ville ha på IKEA. Att köpa soffa blir oftast en dyr affär (iof inte den vi har nu, den kostade 500 kr) så vi har dragit lite på det. Men idag var det dags, vi åkte ut till det stora varuhuset för att beställa soffan.

Sagt och gjort, vi var ju knappast ensamma i Barkaby, men vi gjorde vår beställning och gled vidare genom varuhuset och plockade på oss lite andra grejer. När vi närmade oss kassorna började Johan se svettig och lätt irriterad ut. Han hade fått nog av shopping och ville bara ut därifrån. Därför var jag inte helt poppis när jag slängde ur mig att jag "bara" skulle kika in i Fyndhörnan också. Jag vet att jag aldrig hittar något där, men man vill ju liksom bara kolla. För säkerhets skull.

Idag var det vår tur. I Fyndhörnan står soffan vi precis beställt. Rätt modell, rätt färg, rätt storlek. På allvar. Jag går fram och lyfter lite nonchalant på lappen som skall informera mig om felen på produkten. Det står "35% rabatt. Orsak: Ev. smutsig." Jag tittar på soffan. Ja, det är lite smuts på ryggstödet. Smuts som i att någon unge hängt på soffan och skorna skrapat emot. Smuts som jag ser att jag lätt får bort med en fuktad tumme.

Jag fick lätt panik. Här var soffan, 3000 pix billigare än den vi just beställ på ovanvåningen. Jag ringde Johan som så klart inte svarade. Jag ringde en gång till. Inget resultat. Jag ville verkligen inte lämna mitt fynd, men fick springa ut och hämta honom. Lite LÄTT exalterad berättade jag om mitt fynd och placerar därför Johan i soffan och letar reda på en anställd. Jag får veta att soffan är oanvänd, någon har beställt en sådan soffa men fått den i fel färg, och här står den nu dagen efter i fyndhörnan. Lycka!

Som om inte det vore bra nog så är alla superhjälpsamma, en anställd tar hand om vår kundvagn medan den andra makulerar vår tidigare beställning. Vips så har vi fått en hemkörning på vår soffa och vi kan åka hem. Så nu sitter jag här i vår nya soffa, som är jättefin och dessutom billig! Som sagt, jag är LÄTT nöjd.

Julen

Snart är det jul igen. Det blir den första julen som jag inte firar med min familj. Vi skall vara hemma i vårt hus och fira med Johans familj och släkt. Det blir så klart tomt utan min familj, men också riktigt mysigt att vara hemma hos oss hela dagen, att få bestämma själv hur julen ska vara.

Givetvis så kommer det lite andra rutiner när man firar med en annan familj. Med just den här familjen kommer ett gigantiskt, Hemmagjort julbord. Och då menar jag hemmagjort ner till korv och senap. Iiiinte riktigt vad jag är van vid. Och kanske inte riktigt så jag hade lagt upp det om jag skulle göra allt själv. Men det ska jag ju inte. Vi delar upp som tur är och när jag fick fullkommlig panik härom veckan över allt som skulle göras så lovade Johan att han kunde göra allt själv om jag ville det, det var inga problem. Och då lättade trycket, jag kände att klart jag är med, men då ligger inte ansvaret helt på mig att det skall vara en buffé uppdukad på julafton signerad Lotta liksom.

Så, i söndags rullade jag 100 köttbullar som ligger i frysen och imorgon skall det då tillverkas korv. Jag kände mig som 100 år minst när jag frågade om man kunde köpa gristarm nere i charken på ICA. Fjällster heter det tydligen. Det är en helt, lite konstig, ny värld. Så går ni förbi på vår gata imorgon kväll så kan ni se oss mala kött och stoppa korv. Inga konstigheter.

Julkalender

Det går trögt nu. Det här är den värsta tiden på året för mig att komma upp ur sängen på morgonen. Det började i måndags med att jag skulle vara på jobbet en halvtimma tidigare. Bara en sån sak. Jag ställde klockan på 06.40 och somnade i söndags.

Måndag vaknar jag av menigen "Lotta, du har glömt ställa klockan". Total förvirring. Aha, man skall inte bara ställa tiden, utan även sätta på alarmet. På så vis. Bra början på veckan, verkligen. Kommer till jobbet flåsandes, ont i magen och andning som inte går djupare än till svalget. Det tog fram till tidig eftermiddag innan jag började få normal puls igen.

Så var det dags i morse. Denna gången har jag satt igång larmet så den simulerade soluppgången funkar men det är min hjärna som inte vill funka. Jag sätter mig på sängkanten och då vet både Johan och jag att jag riskerar hamna i det "apatiska" tillståndet. 5, 15, 15 minuter kan gå utan att jag knappt rör ett finger. Men idag hade J ett trumfkort. Han sa "Lotta, titta julkalendern har ju börjat på TV". Plötsligt satt jag i soffan, omvirad av mitt täcke och tittade storögt på första avsnittet av julkalender. Bra trick där J!

Jag brukar alltid köpa en chokladkalender till J. Men sedan i somras kör vi en nyttigare kost här hemma och till den hör inte riktigt några choklad-julkalendrar. Så, idag köpte jag en och innan J hade kommit hem såg jag till att snyggt sprätta upp den limmade kanten och byta ut alla chokladbitar mot nötter och russin!

När han kom hem tittade han lite tveksamt på mig och sa "vad gulligt av dig, men jag ska ju inte hålla på att äta choklad?". Jag sa att "några få bitar kan ju inte skada". Men han stod på sig och efter lite diskuterande fram och tillbaka stampade jag foten i golvet och sa "men bara öppna den, ok?!"

Han blev glad tror jag. När han väl öppnade.