Krasch!

Jag har gått och väntat och oroat mig för att dagen skulle komma och för ett par veckor sedan hände det. Min dator dog. Inte riktigt på det sättet jag hade trott dock. Den Är från 2003 och har verkligen varit värd varje krona (det är en Mac). Hårddisken har jag bytt ut en gång men man har märkt att fläkten inte räcker till och att det t ex inte går att titta på film eller TV-klipp längre. Så jag har varit noga med back-up och tänkt att det går så länge det går. Och det gick alltså tills ganska nyligen.

Datorn stod på matbordet där jag hade suttit och grejat och sladden satt i väggen. Vi har flera gånger snubblat på både Johans och min datorsladd och sedan tittat på varandra och himlat med ögonen och i samförstånd tänkt att där minsann, där var det nära! Detta var precis vad som skedde, Johan råkade snubbla på min datorsladd men den rycktes inte ur, utan drog ner datorn i golvet. Krasch!

Datorn funkar fortfarande, men den går inte att ladda då både laddare och ingång är helt paj. Jag kan säga att det följde en ganska hektisk kväll då jag med så lite batterikraft som möjligt skulle få över data till externa hårddiskar men det gick ganska bra. Nu är en ny dator beställd och jag ska på Facebook efterlysa en likadan dator för att kanske kunna låna ett uppladdat batteri så att jag i lugn takt kan se till att få med mig allt.

Långt inlägg om ingenting kanske ni tycker, men inse hur många timmar jag tillbringat med mitt arbetsverktyg under dessa år! Nu bloggar jag från min iPad (som jag är extra lycklig över just nu) och det är ju onekligen lite krångligare att skriva, därav den ganska händelselösa bloggen just nu. Men snart har jag min nya dator, då kommer det bilder igen!

Framme!

Jag kom iväg! Det var antagligen matförgiftning jag åkte på och igår morse var jag kry nog att hänga Clara i selen på magen och flyga till Spanien. Johan var en klippa som vanligt som hjälpte mig att packa och fixa medan jag satt med något migränaktigt skit som en Grand final på hela eländet. Dessutom hamnade jag bredvid ett fantastiskt gulligt äldre par på flyget som var oerhört hjälpsamma. Clara satt i deras knä när jag knaprade i mig mina vita brödskivor och drack vispad cola.

Det var lite lustigt, de var inte helt olika mina föräldrar. De bodde på Brahegatan i Stockholm (där hade mina föräldrar en lägenhet när jag var liten), de hade haft en lägenhet här nere i 27 år som ligger ett par km från vårt gamla hus på Guadalmina och kändes överlag som att de var rätt lika mamma och pappa. Så jag hade som sagt gott sällskap.

Idag ska vi blåsa upp Claras minipool, handla lite och bara slappa!

Så jävla dålig tajming

Jag blir sällan sjuk. Väldigt sällan faktiskt. Men inatt flög det på - magsjukan. I den vidrigaste formen. Jag tycker själv att jag ska ha en eloge för att jag i stort sett ljudlöst sprang förbi hunden på golvet, kryssade mellan min och Claras säng för att slutligen nästan hinna fram till toaletten. Japp, nästan. vad som är värre än att kräkas över hela badrummet? Det ska jag tala om, det är att sedan städa hela badrummet när man mår illa. Dessutom skulle jag göra det tyst för att inte väcka Clara så att hon fick för sig att hon skulle amma mitt upp i allt.

Som ni hör tycker jag oerhört synd om mig själv. Imorgon går planet till Spanien kl 7.00. Jag håller tummarna att vi kommer med!