Blåbär

Så var helgen över igen. Det går så snabbt hela tiden. Som när jag tittar i almanackan, det känns som att det är svårt att hitta lediga helger ända fram till maj! När blev det då här vuxet och späckat? Jag hade i mitt stilla sinne trott att när man flyttar till en stad där man inte känner så värst många så kommer det snarare att bli problem åt andra hållet, att man inte har något att hitta på?

Men just i vår är det flera resor som gör att det blir lite hektiskt. En sväng till Spanien, en sväng till Paris och givetvis några svängar till kära Göteborg! Med andra ord väldigt trevliga tillfällen att se fram emot.

I helgen hade vi vuxenmiddag. Dvs att utav våra gäster var det två familjer deltog. Två barn. Detta är nytt för mig. Visst, Lucas (Mariettes guldklimp) har varit med ibland, men förutom det så har jag inte så stor vana vid att ha barn med på middagar. Och när man inte är van, så har man inte alltid så bra koll. Ta det här med söla till exempel. Något som barn av naturliga skäl gör. Jag har inga som helst problem med det, jag kan tom tycka det har ett visst underhållningsvärde. När Oscar, ett och ett halvt år, tog tag i sås-termosen (ja, du läste rätt) och skulle servera sin mamma rejält med sås i glaset blev det till en oväntad fontän tvärs över hela bordet. Paniken hos föräldrarna lät inte vänta på sig, men jisses, in med dukarna i tvättmaskinen så är det inte mer med det. För att återgå till min saknad av koll så var det efterrätten som orsakade lite mer problem. Jag sa faktiskt till Johan, strax före vi bar ut efterrätterna i vardagsrummet, att jag borde vara smartare än så här. Johan tittade frågande på mig. Jag nickade mot glasen fyllda med vaniljpannacotta, hallon och... just det, blåbär.

Vi har fått bort fläckarna nu. Det var när poängräkningen av årets melodifestival var som mest spännande som charmtrollets far får syn på en misstänkt blå fläck... under foten på det glada barnet. Nöjd satt Oscar ovetandes om de tankar som for genom mitt huvud. Var har han trampat? Vart har vi vita möbler? Vart har vi vita mattor? Ett febrilt letande tog fart, men vi hittade bara fläckar på kohuden. Och kossor är som tur är ganska feta i pälsen, så ingen fara skedd.

Kvällen blev väldigt trevlig och när barnfamiljerna dragit sig hemåt ägnade Katarina och jag oss helhjärtat åt bag-in-boxen. Ännu en grym kväll med middag hemma, I löööve it!