måndag, november 16, 2009

Finlandskryssning

På torsdag bär det av på konferens. Förra året Paris. I år... Helsinki! Klokt val ekonomiskt sett med tanke på tiderna. Kanske inte riktigt lika upphetsande som Champagnedistrikten. Det som är lite annorlunda med våra konferenser är att vi jobbar mycket. Jo, det är sant. Visst slinker det ner vin och drinkar, men faktum är att ganska många timmar tillägnas jobbet. Konstigt, men så är det.

Vi fick se schemat för helgen idag. Jag skall inte nämna vilka tankar som for genom mitt huvud när jag såg att vi skall jobba stor del av lördagen, men så förklarade vår chef att det är stängt i Helsingfors på lördagar så vi hade fått några lediga timmar på fredag eftermiddag istället. Visste ni att det är så? Någon som varit där?

Och då undrar jag givetvis, vad skall man se i Helsinki? Tips emottages tacksamt. Kippis!

söndag, november 08, 2009

Gåsamiddag

Igår gick årets gåsamiddag av stapeln. Det var jättegott - inte oväntat - och väldigt trevligt. Viggo var busig och Nathalie fick smaka på Svartsoppan för första gången och hon gillade det!



tisdag, november 03, 2009

Ullared

Såg ni? Såg ni kanal5´s nya serie om Ullared igår? Johan kom sladdandes in i vardagsrummet, hojtandes att nu börjar "Ullared". Jag blev nyfiken och vi tittade. Tittade och förfärades, ap-garvade, skämdes, kände ångest, fick hjärtan som brast och höll på att dö.

Jag kände ångest för familjen som samlar ihop 50 000 spänn som de se sedan bränner på spontanshopping i Ullared under två veckors kampande. Jag känner ännu starkare för mannen i familjen som inte ens gillar att shoppa men ändå går med på att bränna oerhörda mängder pengar där. Jag får ont i hjärtat av att se lagerkillen som säkert är en jättemysig människa men som är som en kopia av "Torsk på Tallin" när han står i finrummet med det vita vitrinskåpet i bakgrunden och svarar att så värst många bjudningar blir det ju inte när man är ensam.

Jag skrattar gott åt Göteborgstanterna som jagar Robert Wells med något galet i blicken och som inte skäms för att be om en andra kram inom loppet av 3 sekunder. Jag skrattar hysteriskt åt familjepappan Kjell som inte märker att han fått ett insektsbett i storlek med en mindre krater på kinden under bästa sändningstid. Och jag stirrar förvånat på killen som driver ett serietidningsmuseum iförd pyamasbrallor och mjukisdjur-skor.

I mina mardrömmar har Johan och jag kommit med på film på ett hörn när vi desperat letade efter ett sällskapsspel i somras och i vår naiva värld trodde att vi skulle hitta det på Gekås. Vi såg kön och vände tillbaka, men det räcker ju. Kommer vi med så måste jag tyvärr ta självmord.