2010

Jaha, då var det här året slut. Året som jag var gravid, året då vi fick vår fantastiska Clara. Året då vi blev med kombi och verkligen tog det fulla steget ut till Svenne-bananlivet. Vi äter tom Tacos oftare nu för tiden. Inte alltid på fredagar, men ändå.

För några år sedan hade jag svårt att se det framför mig. Ja inte att bo i hus, det har jag velat länge. Men kombin, barnet och att tycka det är bekvämt att handla i förortens shoppsingcenter. Det såg jag inte riktigt framför mig. Men nu när jag är här så stormtrivs jag! Jag skulle inte vilja ha det på något annat vis. Jo, kanske att vi kunde ändra på kartan lite, det kunde räcka med si så där 5 mil mellan Stockholm och Göteborg.

Julklapparna

De flesta är faktiskt inhandlade nu. Jag som brukar vara ute och jaga den 23:e inser att det är en helt annan femma att fixa klapparna när man är mammaledig. Det är givetvis en helt annan budget också, men det löser sig. Jag ser verkligen fram emot en lugn och skön jul med familjen. Idag kom granen in och vi hade nog fått klätt den också om det inte vore för den värsta bajsblöjan i Claras historia. Det blev dusch och omklädning av skena istället. Skenan skall för övrigt åka av om en vecka, något vi alla ser fram mycket mot!

Det är en glad liten tjej vi har!

Hallen

Jag har för mig att jag berättade om vår renovering av hallen tidigare. Jag har ju glömt att visa bilder på hur det blev! Här kommer det. Vi fick inte tillbaka det gigantiska elementet på plats igen, vilket inte gjorde så mycket, men tyvärr är hålen för väggfästena kvar så det måste vi fixa, men sedan är det klart!

Lussebak

Idag ska vi baka. Det brukar bli ganska varierat resultat när jag bakar men varför inte testa? Det är en fantastiskt fin vinterdag ute och i år har jag alla chanser att få riktig julkänsla med tanke på att jag går hemma och har det skönt med Clara. Glöggen och pepparkakorna med mögelost är inköpt.

Vi är verkligen inne i familjelivet nu, igår köpte blöjor på extrapris på Coop som vi sedan lastade in i vår kombi... Hej familjeliv!

Presenter

Jag tycker det är så roligt att ge presenter till folk. Det händer inte så ofta tyvärr att jag ger dem bara sådär, utan att någon fyller år eller så, men när det är dags så tycker jag det är väldigt roligt att ge. Det är bara ett problem. Jag vill så gärna att det ska bli precis rätt present. Jag vill det så mycket att jag inte tycker att någon present är tillräckligt bra. Jag vill känna att: JA, det HÄR är mitt i prick till den här personen! Och hur ofta känner man egentligen så när man skall hitta en sak till en person vid just ett speciellt datum? Det hela resulterar oftast i att jag sällan ger presenter till folk när de skall ha dem. De kan komma långt senare och ofta är jag inte nöjd då heller men har drabbats av så dåligt samvete att jag inte kan vänta längre.

Som ödets ironi är jag tillsammans med en man som i stort sett alltid prickar in precis rätt present till mig.

Efterlängtat besök

Mamma och pappa har varit och hälsat på. De var ju lite lätt nyfikna på att se Clara. När jag hämtade dem på stationen erbjöd pappa så artigt att mamma kunde sitta fram i bilen. Mamma tackade glatt ja tills hon insåg hur han snuvat henne på att sitta bredvid Clara i baksätet.

Det var väldigt skönt att de kom upp redan i torsdags, då blev det inte en hel vecka själv hemma dagtid första veckan som Johan jobbade. Det mesta kretsar kring att amma Clara ganska ofta så det är mellan amningspassen som vi sticker ut och hittar på grejer. Det har varit så skönt att köpa hämtmat och att ha fler människor i huset så att man kan bytas av lite med att ha koll på lilltjejen. Nu måste man faktiskt inte ha så mycket "vakt" till henne med tanke på att hon sover väldigt mycket, men ändå, man vill ju ha lite koll på att hon inte vaknar och ligger och skriker när jag är nere i källaren t ex.

I fredags köpte vi en bil! Äntligen! Vi har gått och pratat om att köpa en kombi sedan över ett år tillbaka men inte kommit till skott. Men nu står det en fin blåmetallic Saab 9-5 kombi på gården och det känns jätteskönt. Nu skall vi sälja den gamla pärlan så vi håller tummarna att det inte tar alldeles för lång tid. Nu slipper vi i alla fall svära över att inte få in barnvagnen i bagaget.

Den första tiden

Ja, som jag berättat tidigare så är hon här nu, vår fina lilla Clara. Jag orkar inte dra förlossningshistorian nu, men allt gick bra och ut kom hon. Ont så in i helvete gjorde det, men ut kom hon och det var verkligen värt det.

Tiden sedan förlossningen har gått väldigt fort. Två dagar på hotell-BB och sedan har dygnen flutit runt lite sedan vi kom hem. Clara sover ganska mycket vilket är väldigt skönt för då har vi en chans att vila också mellan varven. Vi hade två dygn av skrik (tror magen strejkade och ingen blir väl förvånad med tanke på att hon är min dotter) och jag fick nästan en chock av hur jobbigt det var att inte sova alls. Både jag och Johan hann nog undra vad vi gett oss in på och då snackar vi TVÅ dygn. Jag har hört om MÅNGA som haft kolikbarn i flera månader och jag kan bara säga: Respekt. Jag förstår inte hur man klarar det. Faran är verkligen inte över ännu, Clara kan ju få så där ont igen, men jag håller tummar och tår att det inte blir så mycket av den varan.

Dagarna går väldigt fort. Vi har lyckats vrida lite på dygnet, så det är sena kvällar som hon är som piggast. Vilket gör att vi inte kommer upp så tidigt på morgonen. Men vad gör det? Känslan av att vakna och titta på den lilla fina tjejen som ligger och snusar bredvid en i sängen är ju helt enkelt fantastisk. Hon vaknar sällan av sig själv och jag får sätta klockan för att amma henne på natten och det skär nästan i hjärtat över att behöva väcka henne när hon sover så gott. På tisdag ska hon vägas igen och har hon gått upp fint i vikt så kanske vi kan amma lite mer sällan på natten.

Claras ena höft hade inte vuxit färdigt riktigt, vilket gör att hon har en skena på sig. Den ser ut som ett stort X på ryggen och viks upp runt benen, som sticker ut som på en groda, samt axlarna. Det var inte alls kul att hon måste ha den, men hellre det och att höfterna blir bra och att hon inte får problem senare i livet. Funkar det som det ska så blir hon av med skenan vid jul. Så de minsta kläderna är redan passé, det får bli lite större storlekar för att skenan ska få plats innanför kläderna.

Tänk att man kan bli så kär i en liten person på så kort tid.

Hon är här nu

Vår fina lilla Clara föddes i tisdags.

Dagen D har passerat

Jaha, då är den officiellt sen. Bebisen. Den verkar trivas i min mage. Den bökar runt ganska mycket så den tycker nog det är ganska trångt, men ut vill den inte ännu. Jag kommer på mig själv med att tänka: Kom igen nu då, sätt igång och kom ut! I nästa sekund tänker jag: Herre Gud, jag får panik om det drar igång nu, är jag verkligen redo för det här? Men det är ju inte riktigt så att jag kan välja längre, det är ju liksom bara att köra nu.

Johan är lite mer på, han kommer hem från jobbet och säger: Kan inte vattnet gå nu då?!

Det går verkligen ingen nöd på mig men det börjar bli lite tråkigt. I början av ledigheten kunde jag fixa massor här hemma (ok, MASSOR kanske är att ta i, men en hel del smågrejer) men nu blir jag snabbt trött och orkar inte gå så långt. Mad men säsong 1 och 2 är avklarade. Socklådan rensad. Klagomål lämnade till Siba för en frys som aldrig blir levererad. Så det är bara att vänta helt enkelt. Och ta ett fotbad. För det har jag hört ska sätta fart på bebisar som ligger och trynar i magen!

Frost

Det var en frostbiten trädgård jag vaknade upp till idag.

Tippen på dagtid

Idag har jag en riktig fixardag. Jag har jobbat lite med Mc på förmiddagen och nu har jag varit på tippen. Vi har så mycket skit i källaren och nu tog jag det mest uppenbara skräpet med mig till tippen. Jag såg framför mig att det skulle ta ett tag att irra omkring och slänga var sak på sin plats, men nädå, jag fick personlig service. En anställd på tippen fanns alltid i närheten (utan att kännas som en övervakare) och berättade vart jag kunde slänga grejer. På 5 min hade jag sorterat upp 5 stora IKEA-kassar med diverse skit. Jag måste säga att det är med tippen är så bra. Gratis, tydligt och nära. Och så känner jag mig så väldigt duktig när jag varit där en sväng.

Idag ska vi också vara glada över att jag inte är jätterädd för spindlar eftersom det kröp en över min panna när jag körde bil.

Fullmåne

Sitter i soffan mätt och belåten. Skön musik på stereon och mannen ligger på hallgolvet och kapar elementrör. Vi har lite tända ljus och det är lugnt och skönt. Så här ska det vara en lördagkväll. Johan har ju varit inställd på födsel idag, jag tror det var någon teori om att jag skulle påverkas av fullmånen. Men inget på gång just nu i alla fall. Däremot har jag varit lite tröttare de senaste dagarna så det känns att det kryper närmare. Jag blir själv lite chockad varje gång jag kollar in här på bloggen och ser den lilla snurrande bebisen och att det är så få dagar kvar!

Annars rullar det på med att vara mammaledig (konstigt ord när man inte är mamma ännu). Dagarna går åt till att fixa med smågrejor, tvätta väldigt små kläder, bråka lite med Siba, lämna på kemtvätt, baka någon kaka, frysa in portionsbitar med lasagne, teckna försäkringar, vila, kolla på Mad men, leta efter ny bil på nätet, prata i telefon och nöjessurfa. Det gick väldigt fort och lätt att vänja sig vid att inte jobba. Det kommer bli ett bra år det här.

Om att vila

Det är ett riktigt I-landsproblem jag har, det är jag medveten om, men jag har lite svårt för att vila. Att vara hemma på dagarna och inte passa på att tvätta, laga mat att frysa in, ringa samtal osv går inte så bra. Jag är ju trött i kroppen, men mentalt vill jag passa på att göra saker när jag är ledig. Egentligen borde jag parkera mig i soffan och slappa men det är alltid "bara" något jag ska fixa först. Men nu har jag i alla fall kommit till en kompromiss med mig själv. Fixa grejer på förmiddagen och kanske lite efter lunch och så en stunds vila i soffan. Somnar jag ger jag mig en klapp på axeln. Jag vill ju vara någorlunda utvilad när bebisen kommer. För JA jag vet att det blir lite sömn sedan. Jag tror aldrig jag har fått så många "passa på" förut, det låter tyvärr som om vi ska dö när bebisen kommer och det hoppas jag inte. Jag ser ju fram emot det här.

I morse var vi hos Barnmorskan på kontroll. LillDanken ligger stadigt fixerad och helt startklar. Jag ska bara vila lite till så är jag också startklar!

Kyckling på fredag!

Så där ja, då har jag varit ledig en vecka. Det gick ju fort. Inte minsta antydan till att bli uttråkad som jag var rädd för. Johan skrattar åt mig när han frågar vad jag gjort under dagen och jag säger att jag har haft fullt upp. Jag har en lista jag betar av och han antydde något om "pensionär" när han såg att en av punkterna var att panta flaskor...

Nu har jag precis förberett en del av kvällens mat. Kyckligen skall stå i ugnen i fyra timmar och sedan äter vi den i en kantarellsoppa.

Nu skall jag öppna paketet som kommit från mamma och pappa med bebisgrejer. Julafton!



Recepten hittar du här och här.

Lunch!

Idag tog min kära Katarina med mig till Ulriksdals trädgård för att äta lunch. Jag hade aldrig varit där tidigare och nu kan jag bara varmt rekommendera det! Vi åt en vegetarisk buffé och det var fantastiskt gott! Dessutom fanns det hur mycket fina växter, krukor och attiraljer som helst i trädgårdsbutiken. Där kommer det bli återbesök.

Bilderna har jag lånat från deras hemsida

Första dagen hemma

Från och med idag är jag föräldraledig. Känns lite märkligt att det heter så när jag inte är förälder ännu, men snart så. Dagen har spenderats med att jobba lite åt mina föräldrar (så att jag inte behöver jobba direkt efter bebisen kommit), gått på promenad med hunden Lukas, suttit i solen en stund, tvättat bebiskläder och - ganska oväntat - fått besök av en dammsugarförsäljare.

Höst

Nu är hösten verkligen här, och det är en fin höst vi har fått hittils. Idag har vi varit hos svärmor och fått god mat och fantastisk äppelkaka. Johan och jag tog en liten fotopromenad längs med vattnet. Han är sjukt nöjd med sin nya kamera!

Nedräkning

Nu jobbar jag min sista vecka innan det är dags för föräldraledighet. Tyvärr lade hjärnan ner verksamheten redan i helgen. Receptet som skulle dubblas blev bara dubblat på vissa ingredienser (läs en) och när jag skulle göra välkomstdrinkar så var förvirringen stor över vem som skulle ha med eller utan alkohol. (jag tror att jag själv drack utan alkohol men helt säker man ju inte vara)

Hur som helst så blev det en väldigt trevlig kväll i lördags med fina vänner som vi skulle ha bjudit hem långt tidigare men det har bara inte blivit av. Vi hade så trevligt så att vi inte kom i säng förrän vid 03.30. Det kanske var den sista riktigt sena middagen i det här huset på ett tag och jag njöt i fulla drag.

Pedikyr

Det är svårt att nå ner till tårna nu för tiden. Så idag gick jag till Privatskolan för hudvård och Spa och fick 2 timmars pedikyr! Man kan välja om man vill gå till Beauty center (där får man behandlingar av dem som inte gått på skolan så länge) eller till Spa center (där har eleverna gått lite längre tid och det finns mer behandlingar att välja på). Jag valde Beauty center eftersom det där kunde ta lite längre tid. Jag älskar ju när de håller på och fixar och grejar länge. Tjejen som tog hand om mig hette Jill och var jätteduktig och trevlig att prata med.

Så nu sitter jag hemma i sängen med mjuka fina fötter och röda tånaglar. Vi får väl se om jag hinner bli mamma innan lacket skavts bort.

Drömmar

Jag har generellt helt knäppa drömmar. Sällan går det en natt utan att det är biljakt, action eller knasiga grejer som sker. Mina vänner brukar nämna klassikern om när jag drömde att jag bajsade ur pannan. När man är gravid sägs det att drömmarna kan tvistas till ytterligare. Hej baberiba säger jag. När jag vaknar på natten för att gå på toaletten så tänker jag förundrat; HUR knäpp är min hjärna egentligen? Alltså, jag upplever mig själv som en ganska sansad människa men det bor ju för fasen ett psyko här inne någonstans. För hur förklarar man annars dessa klipp från veckans nätter:

• Jag smyger mig in i Sverigedemokraternas läger och byter ut deras ammunition till lösa skott. Sedan dansar jag glatt framför dem medan de försöker skjuta mig.
• Jag kommer från frisören och ser i spegeln att jag har två hål i huvudet. Det visar sig att frisören gjutit en hjälm runt mitt huvud på lite distans och fäst allt färgat hår på hjälmen. Hålen är till för att jag skall kunna tvätta skalpen under. Dessutom svettas jag mjölk över hela kroppen.
• Ett spöke smeker mig över nacken. Jag gör high five med en trägubbe i naturlig storlek som förklarar att bankandet på vinden är till min pappa.
• Veckans final: Jag stoppar varsin Nespressokapsel vid vardera bröst och kan på så sätt göra kaffe med varm mjölk.

Jag SA ju att det är sjukt. Och all denna mjölk. Det måste vara kroppen som börjar förbereda sig på amning. Vårt barn kommer få Nespresso från dag ett, känns ju underbart.

Profylax - del 2

Jaha, då har vi tagit vår examen i Profylax. Något som vi kunde gjort redan efter del 1 visade det sig. Förstå mig rätt, kursen var bra, jag känner att jag förberett mig så gott jag kan nu och det känns tryggt, men Herre Gud, det där hade vi kunnat gå igenom på EN kväll. Igår blev det lite för mycket frosseri i "jag är gravid och jag är så jävla helig-grejen".

Jag ser ett tydligt mönster. När man går på diverse kurser, det spelar egentligen ingen roll vad man lär sig på kursen, så finns det alltid någon som skall ta det liiite för långt. Någon som antagligen tycker att han/hon inte fick komma fram tillräckligt i skolan. Någon som sitter längst fram och gärna drar exempel de lärt sig utantill från boken men som de försöker få det att låta som att det är exempel ur deras egna liv. Exempel som i det här fallet omöjligen kan vara självupplevda då alla på Profylaxkursen var förstagångsföderskor.

Jag blir lite irriterad på sådana människor. Dåligt, jag vet, men allvarligt, fattar de inte att man hör hur de i stort sett läser innantill från boken när läraren frågar? Tjejen från gårdagens kurs var dessutom så där överdjävligt gravid. Ni vet, hålla handen i svanken, le som om hon var Mona-Lisa och klappade på sin killes kind som om han var mindre begåvad och inte riktigt visste vad han hade gjort för att få sin tjej att odla en boll på magen.

Nåväl, nu är kursen genomförd och jag är som sagt glad att vi gick den. Övningen där man skulle ligga och vresa med benen i en saccosäck sade jag dock pass till.

Om att andas och vagga

Förlossningen kryper onekligen allt närmre och vi försöker förbereda oss så gott det går. I veckan var vi på Profylax-kurs, del 1 av 2. Om man bortser från lite flummiga uttryck så var det verkligen bra att träna på det här med att fokusera på något annat än smärtan. Jag är livrädd för smärta så jag tar tacksamt emot alla tips jag kan tänkas få. Men det kommer ju också till ett läge där det är lite svårt att hålla sig för skratt. Ex ett är när Jag skall testa att nypa Johan i armen och han skall testa att andas sig igenom smärtan (detta gjorde vi för att även killarna skulle förstå hur vi skall göra och så att de sedan kan hjälpa oss att guida oss med andningen) och vi mitt i det seriösta försöket hör hur jag råkar... rapa. Svårt att behålla sin seriösa ton efter det.

Ex två var när lärarinnan sa att vi kan prova att stå på lite olika sätt, t ex att stå på alla fyra och vagga lite. Där gick min gräns för offentlig förnedring. Visst, jag kan mycket väl göra det när det är dags på riktigt, men inför 10 andra okända par i ring? Nix.

För övrigt fick jag ett lite kontaktsökande mail från en annan tjej i föräldragruppen vilket var väldigt roligt, hon var den som verkade allra trevligast och som jag hoppas få lite mer kontakt med under ledigheten. Vore ju kul att ha någon att gå ut och rulla vagn med i vinter.

Det har hänt grejer här hemma

Äntligen är jag fri från huvudvärk och inflamerat tandkött. Det visade sig vara munnen som orsakat den veckolånga huvudvärken. Så, efter ett besök på akuttandläkarens mottagning i lördags morse är det antibiotika som gäller och nu har det släppt till stor del, det är en sådan lättnad! Det var värt en plågsam sköljning där sköterskan fick hålla fast mina axlar...

Igår blev målaren klar där hemma! Vi har fortfarande en del pyssel kvar, socklar och fönsterbrädor skall fixas och så, men det största jobbet är gjort. Barnrummet känns jättebra så nu är det bara att sätta igång med möbleringen.

Som ni ser har vi redan skaffat allt bebisen behöver.

Basketdräkt, vita skinn-Converse och ett par Uggs.

Utbildning & röra

Idag har vi varit på föräldrautbildning del 2. Det är svårt att sammanfatta hur det är att tillsammans med några främlingar prata om smärta, avslag och bröstvårtor. Men på det hela var det faktiskt helt ok. Jag fick veta det jag undrat över och flera av de andra blivande mammorna och papporna verkade väldigt trevliga.

Dock var det jag som satt högst obekvämt och skulle illustrera hur det var att amma en 2-kilos kåldocka inför alla andra. Högst genant och ganska onödigt. Dessutom har jag alltid varit lite skraj för kåldockor, de är läskiga. Men, det är väl bara att köra racet i sådana sammanhang, jag ger ju Johan ett glatt minne att tänka på i mörka stunder om inte annat.

För övrigt så händer det mycket hemma nu, vi har smällt upp en vägg i vårt sovrum så att det blev två sovrum istället. Barnet fick ett ganska litet rum - vi kallar det cellen. Men det kommer bli fint! Tapeten ligger redo och jag har kollat in lite inredning som jag tror kan bli bra. Vi har även renoverat i hallen och den får en mörkgrå ton som kommer bli skitsnygg. Grundjobbet gjorde Johan och pappa men nu tar vi hjälp av en målare och det är jag så fantastiskt glad för. Det är riktigt jobbigt att ha alla saker överallt just nu, för när jag kommer hem från jobbet så är jag riktigt trött och orkar inte göra så mycket. Men, om en vecka eller två kommer det vara mycket bättre och förhoppningsvis lite lugnare om kvällarna.

Min kropp verkar vara en svamp just nu, den drar på sig alla infektioner som tänkas kan. Just nu är det förkylning, ständig huvudvärk och inflammerat tandkött. Inte alls kul och jag märker att det tar på humöret. Men, det är bara att härda ut, jag kanske blir frisk lagom tills rummen här hemma är klara, då har jag ju bara varit förkyld i si så där 3-4 veckor.

Nu är det soffan och en rejäl bit Manchego som hägrar.

Jag visste inte att Daniel twittrade

Följ honom här.

Sånt jag önskar att jag själv hade kommit på

Var inte lat

Jag är inte särskilt insatt i politik. Faktum är att det flesta jag umgås med inte engagerar sig så väldigt i politiska frågor och vi vädrar sällan ens våra åsikter om ämnet när vi träffas. Fast, så kanske man inte kan säga heller. Vi pratar ju om ifall vi skall renovera källaren eller inte. Och vi pratar ju om ifall man skall binda elpriset eller inte. Vi pratar om hur det var när jag fick åka in till sjukhuset för de trodde att jag hade en propp. Vi pratar om hur det skall bli när jag blir föräldraledig. Dvs vi pratar om Rot-avdrag, vi pratar miljö- och energifrågor. Vi pratar vård och vi pratar om Försäkringskassan. Det är ju politik utan att vi riktigt tänker på det. Jag gör i alla fall oftast inte det.

I många länder kämpar folk fortfarande för att få en chans att säga vad de tycker. De kan riskera sina liv för att få lägga lappen i lådan och då vet de ändå att hanteringen kan vara hur korrupt som helst när den skall transporteras vidare.

Det är inte solklart för alla hur man ska rösta, långt ifrån. Men vi HAR en röst. De som inte utnyttjar sin röst lämnar plats åt andra att träda fram mer. En Sverigedemokrat till exempel.

Var inte lat den 19 september. Det tar dig 15 minuter så har du varit med och bestämt. Och det är inte fel att rösta blankt.

Olivia

När jag växte upp så hade vi ett fadderbarn i Rumänien. Hon hette Olivia, precis som jag, och var 2 år yngre än mig. Vi brevväxlade med Olivia och vårt blygsamma ekonomiska bidrag till henne gjorde skillnaden mellan att få mat eller inte. Olivia var duktig i skolan men hade det jobbigt hemma med alkohol, handikappade syskon och total frånvaro av pengar.

När Olivia var ungefär 14 år frågade vi om hon inte ville komma till Sverige i ett par veckor på sommarlovet. Det ville hon. Spänningen var stor och vi var nog lite nervösa hela familjen när vi åkte för att hämta henne i Göteborg. Hon hade fått åka buss med ett fotbollslag från Bucharest som skulle vara med i Gothia cup. Bara det måste ha varit en prövning för henne - det var ett pojklag och hon var ensam tjej i bussen.

Olivia visade sig vara en ganska tystlåten, mager tjej. Men efter några dagar fick vi se mer av hennes personlighet och hon var rolig. Vi började prata engagerat på vår dåliga engelska båda två och det funkade bra de där veckorna då hon var på besök. Vi fick visserligen råd om att inte ta med henne till ICA på några dagar utan först låta henne vänja sig vid hemmamiljön. Vi förstod inte riktigt varför, men när vi väl tog med henne till affären fattade vi. Hon hade ögon stora som ägg när hon kommenterade att det fanns ju flera varor av samma sort på hyllorna! Hon hade aldrig sett så mycket mat i hela sitt liv.

Vi kunde knappast göda henne i två veckor, men mamma köpte nog alla vitaminer som fanns på Apoteket och skickade med henne hem. Det kändes konstigt att hon fick vara här och flukta på grön trädgård, obegränsat med mat och inga plikter i några veckor för att sedan återvända till vad som vi uppfattade var en betongbunker med problem och osäker framtid.

Under tre års tid återkom hon varje sommar ett par veckor. Hon vande sig allt mer vid vår tillvaro och sista året hon var här så tog Christin och jag med stackaren i bilen och strögade runt torget i Varberg som värsta raggarna. Vi fick henne tom att veva ner rutan och köra kråmad armbåge.

När hon var 17 år fick hon ett stipendie och kom in på Sorbonne i Paris! Vi var stolta som få även om vi egentligen inte kunde ta åt oss så mycket äran, det var verkligen hon själv som tagit sig dit genom att jobba stenhårt i skolan. I och med flytten tappade vi tyvärr kontakten, men vi har ofta prata om henne och undrat hur det gått för henne.

Nu i somras hittade jag henne på Facebook! Hon verkade lika glad som jag att vi hittat varandra och när jag föreslog en lunch eftersom mamma och jag skulle till Paris så bokade vi snabbt in det. Så, i ett regnigt Paris i lördags träffade vi Olivia. Hon var sig precis lik och det var jättekul att träffa henne. Hon arbetar som ingenjör på Nokia och bor i en lägenhet med en katt. NU ska vi se till att hålla kontakten.

Mamma & Olivia

Vart är mina kompisar?

Jag startade denna bloggen för att nära och kära skulle kunna ta del av "mitt nya liv" när jag flyttade till Stockholm för några år sedan. Det senaste har jag märkt att det blir allt färre kommentarer på mina inlägg, skall jag tolka det som att ni hänger med bra utan bloggen, att bloggen blivit lite tråkig eller att ni helt enkelt läser men inte väljer att kommentera?

I Paris

Nu är jag i Paris! Jag landade för ett par timmar sedan och ikväll blev det mat på ett typsikt brasseri i kvarteret. Insåg nyss att det faktiskt är andra gången som LillDanken är i Paris, den har ju även hunnit med en sväng till New York så den är riktigt berest innan den ens har tittat ut.

Imorgon blir det stan och, något spännande, vi (mamma, kusin, kusinbarn och jag) skall träffa Olivia som vi hade som fadderbarn när jag växte upp. Hon bodde hos oss några veckor på somrarna och vi hjälpte henne ekonomsikt för att hon skulle kunna gå i skolan hemma i Rumänien. Nu bor hon sedan flera år tillbaka i Frankrike och imorgon skall vi träffa henne på lunch. Det var 13 år sedan vi såg senast så det ska bli jättekul att få en uppdatering från henne.

För övrigt har jag överlevt första jobbveckan även om det var bra trögt. Men mysiga kollegor och semesterlugn i kroppen gjorde att det var helt ok att komma igång igen.

Slut på semestern?

Jaha, det här gick ju fort. Väldigt fort. Det känns som om det var härom dagen jag skrev det förra inlägget, nyss inflyttad i sommarstugan. Nu är vi tillbaka i Stockholm igen. Det blev tre veckor på västkusten och den sista i Bromma för renovering av huset. Vi har haft det väldigt skönt. I sommarstugan gjorde vi inte många knop. Hälsade på kompisar, gjorde lite dagsutflykter och slappade.

När vi kom tillbaka till Bromma däremot. Oj, här har det fixats och fejats. Mamma och pappa kom upp och har varit här i en vecka. Vi snackar uppstigning runt halv nio och sedan kroppsarbete fram till kvällningen. Jag kan iof inte säga att jag stått så mycket för det kroppsliga arbetet, jag har gjort så mycket jag kunnat, men Johan och pappa har svettats på.

Och resultatet blev väldigt lyckat. Sammanfattat blev det: nya släta väggar i hallen, ett buktande tak bort, en gammal fuktläcka som vi inte kände till bort, nytt innertak dit, ett getingbo med attackerande getingar bort och en helt ny vägg uppsatt! Så nu har vi ytterligare ett sovrum här hemma. Det skall bli barnkammare för er som inte listat ut det. Eller cellen som vi kallar det för det är inget stort rum. Men det blir nog alldeles utmärkt tror jag. Jag har ändå svårt att fattat att det är en bebis i magen och inte en liten hundvalp. Om allt går som vi vill så kommer det i alla fall ut i slutet av oktober.

Just nu sitter jag i Hässelby strands båtklubbs hus och skriver. Vi sitter båtvakt, Johan och jag. Inte särskilt kul, men ett nödvändigt ont. Kvällen/natten inleddes med ösregn och kraftig åska som gjorde att marken faktiskt skakade vid ett par tillfällen. Det var dock inget som störde vakthunden Viggo som sovit sig igenom hela passet. Nu är klockan snart halv fem och vi går av om en halvtimma. Ljuset kommer smygande nu och det är alldeles stilla efter ovädret. Jag hör några måsar men framför allt hör jag Viggos snarkningar. Snart får vi åka hem och sova!

Semester

Så kom den äntligen. Semestern! Den har fått en perfekt början i stugan med sol och premiärdopp. Vi har det väldigt skönt och sitter inte många minuter vid datorn. Så förvänta er inte så mycket uppdateringar här på bloggen.

Ha det bra så länge!

Jobb, jobb & jobb

Just nu är det slutspurt med jobb inför semestern. I lurarna har jag det här; så fantastiskt vackert.



För att se en riktigt fin video till låten, gå in här:
http://www.samuelfast.se/

Midsommar

Jag har många gånger hört att man skall ha firat midsommar i Dalarna någon gång, att det där liksom är PÅ RIKTIGT. Nu har jag gjort det. Och banne mig, det var verkligen på riktigt. Det kanske inte till största delen var folkdräkterna och Sundborns fina resning av stången, även om det så klart gjorde intryck, men framför allt hur bra och trevligt det blev! Min vän Katarina har gjort i ordning sitt nyinköpta torp till en liten dröm! Så vi var 19 stycken som utnyttjade hennes gästfrihet och det blev alldeles fantastiskt. Bara en sådan sak som att det var bra väder. Visst, lite regnstänk kom men det kom lägligt när alla satt under tälttak och utöver det var det solsken och... värme! Något helt nytt för oss svenskar på midsommar.

God mat, trevliga vänner och mysig stuga, det kan inte bli bättre. Se själva:

Hobborn

Katarina och Cissi förbereder sillunchen

Inuti det fantastiskt fina torpet

Doris

Dagen efter

Nu börjar det!

Idag har det varit riktigt hett ute och då fullkomligt exploderar det i trädgården. Något annat som exploderat har ju varit min pollenallergi, jag har knappt kunnat gå mellan huset och bilen utan att sedan sitta och nysa och snyta mig i en kvart efteråt. Men idag fick jag en läkartid och medicin utskriven och vilken skillnad det blev! Så jag firade med ett varv med kameran i trädgården ikväll.

Nyplanterad Riddarsporre

Petuniorna

Penséer

Nu är gurkorna på gång

Funkia

Jag saknar...

... de Amerikanska pannkakorna vi åt till frukost i New York!

Tandläkarbesök

Jag har slarvat lite. Jag brukar gå till tandläkaren med lite drygt ett års mellanrum och nu har det gått i alla fall 1,5 år. Jag har gått några gånger till City Dental på Drottninggatan i Stockholm. Det är ett ställe som har billigare priser för att de hämtar arbetskraft från andra länder. Det har funkat helt ok, men jag måste medge att jag blivit lite skrämd av vad som stått i tidningarna att de misslyckas ibland med ganska katastrofala följder. Idag kom droppen då en kollega som berättade om sin pojkväns mamma som höll på att stryka med av infektioner efter ett besök. Minst sagt obehagligt. Så jag bestämde mig för att byta.

Jag ringde upp en tandläkare som en kollega rekommenderade. Men nu undrar jag, är det inte ganska dyrt med 860 kr för ett besök? Visserligen bokade de in 45 minuter så det är ju ganska lång tid, men vad brukar ni betala för en kontroll?

En skön dag på altanen