Inte gnällig alls

Tiden går fort när man har att göra.

Som jag nämnt tidigare så är det oftast ett lugnt tempo på mitt nuvarande jobb. Och det kan ju vara trevligt men det blir lite segt emellanåt.  Men de sista dagarna har jag haft fullt upp. Och jag älskar det! Jag kan "beta av" saker på min lista, dagarna går fort och jag känner att jag gör nytta. Jag gillar att komma upp i tempo!

Jag minns när jag började på min förra arbetsplats. Det var så mycket hela tiden och arbetsdagarna var långa, så ibland fick jag helt enkelt smita in på toaletten för att få några minuters vila. Det var ju kanske inte heller det ultimata, men vad tiden for fram. Så det känns kul nu när jag har mer att göra. Dock blir det mindre skrivet på bloggen.

Viggo bor här uppe hos mig nu. Päronen är i Spanien och när de kommer hem skall de bara vara i Sverige ett par dagar innan de sticker till Skottland. De beter sig som pensionärer... Hur som helst gör detta att Viggo och jag får mycket tid tillsammans vilket är jättebra!

Härom dagen promenerade vi tillsammans ute på Djurgården. Det var underbart höstväder och jag lät Viggo gå fri för det fanns inga andra djur i närheten förutom hästar och dem bryr han sig inte om. Det kom tre gubbar gåendes i likadana, blå, träningsjackor. De tittade MYCKET ogillande på min hund och när jag nämde detta för Johan senare på kvällen så sa han att det antagligen var gubbar från någon gammal soldatförening. Inte konstigt att de glodde ogillande, man fick tydligen inte ha lösa hundar där. Men jag kommer från Kvänum och skiter i hur Kungligt Djurgården är, för mig är det bara natur!

Vilken fin höst!

Nu har det varit några riktigt fina dagar. Solen skiner och höstfärgerna kommer smygandes. Man skulle kunna tro att det är nu det är läge att deppa ihop över den sommar vi aldrig fick, men om det bara håller sig så här ett tag till så känner jag mig ganska nöjd! Det är härligt att vara ute och när vi slipper en massa moln och tjafs så får vi mer ljus. För ljuset är det jag är mest rädd om. Ve och fasa för den tid som kommer då man inte hinner vistas utomhus i dagsljus, man kan ju bli deprimerad för mindre. Jag funderar på allvar att köpa ett tio-kort på Igloo som ligger bara några minuters promenad från mitt jobb. Där får man löjusterapi och kan samtidigt ta en fika om man vill. Eller frukost. Men då måste jag gå upp tidigare och det är ju just det som är så svårt när det är som mörkast. Moment 22 liksom.

Mot Göteborg

Imorgon, efter jobbet, åker vi ner till Göteborg. Är det någon som vill hitta på något så hojta till!

I´m a sex bomb

Idag är jag förkyld, hostar slem, snyter mig hela tiden och har ett munsår stort som ett hallon på läppen. Håret gick inte att få ordning på och jeansen som satt löst när jag köpte dem spänner runt midjan. Jag känner mig verkligen läcker.

Ps. En eloge till Johan som hitintills har stått ut i fyra år. Ds.

Sicken fest!

I lördags var det äntligen dags för Johans 30-års fest. Och det blev bra, riktigt bra. Folk var på topp och att vi fick hjälp av kvällens bartender Camilla var en höjdare! 

Så här städat såg det ut i början av kvällen...

Spontandans

Christin & Louise genomför någon slags dans, 

kan det vara macarena?

(Johan dansar lite gubbigt så här efter 30-strecket)

Men självförtroendet är det inget fel på!

Bröderna Olofsson, Johan och Thomas U

Innan alla kavajerna åkte av

Mattias O mun, Sophia och Mattias P

Christin kan också blanda drinkar

Louise berättar antagligen om "she´s so lovely" för Janne och Ulrika

Johan berättar antagligen om livets gåtor för sin kusin Anna

Takkronan ville också vara med på mingelbild...

Och där är de igen

Louise har verkligen hittat sin pose

Dagen efter var det inte bara Viggo som var trött

Viggo exporteras till Stockholm

Just i denna stund åker Viggo till Stockholm. Han liftar med Fredrik och är antagligen inget vidare sällskap med tanke på att han sover 95% av en biltur. Men som jag längtar efter honom! Dessutom kommer det ännu mera celebert besök från Göteborg. Alla samlas för att fira Johans 30 år på jorden. Idag skall vi bunkra upp från Mr Willys och sedan, efter att ha hämtat upp mina delvis handikappade vänner på centralen, skall vi avnjuta Restaurang Edos utsökta sushi. En ganska skön fredag med andra ord (förutom att handla i fredagsruschen då).

Så, imorgon blir det party. Vi har laddat med alkoholhaltiga drycker och vänner som inte spottar i glaset. Det känns som att det här kan bli riktigt bra. Så vänta er ingen tidig uppdatering på söndagmorgonen på bloggen.

Dagens ord

Det är bråk i parken här utanför. Alkisarna har haft fest sedan 12-snåret och nyss urartade det i bråk. När det hettade till krossade en av dem en ciderflaska mot trappräcket och stod och hotade allt i sin närhet. Efter att ha lugnats ned något av sin kvinnliga kamrat blev han istället arg på henne och ropade högt "Du kan ta dina jävla snuskpattar och gå!"

Dagens ord: Snuskpattar

Vuxet liksom

I helgen var jag bjuden på tjejmiddag. Mycket trevligt i sig, men det var mer än så, mina vänner hade varit riktigt smarta. Katarina och Sophia hade kommit på idén samla sina tjejkompisar från olika håll. Det hela blev en fantastiskt trevlig kväll som slutade tidigt på söndag morgon.

Jag blir så imponerad av människor som bjuder på vänner och kontakter. När jag gick i skolan var det snarast lite tvärt om, man höll hårt i sina vänner och det sågs inte alltid med blida ögon att man träffades med ”andras” kompisar. Givetvis ändrades detta ganska snabbt när man kom ut i arbetsvärlden, men jag kan fortfarande bli så lycklig och imponerad av en sådan idé som mina vänner genomförde i helgen. Det är vuxet att bjuda på kompisar.

Bubbel-battle

Som jag tidigare nämt så har vi Wrigley (Extra) som kund på mitt jobb. Det har ger fördelen att vi ofta har mycket tuggummi att förbruka på vår arbetsplats. Någon gång då och då, när andan faller på, anordnas en battle i vem som kan blåsa störst bubblor. Idag var det egentligen ingen stormatch, det var Cissi mot Linda och det blev faktiskt oavgjort. Alltså håller undertecknad fortfarande rekordet då jag fick rensa glasögonen efter förra gången.

Cissi värmer upp, vissa likheter med Marge Simpson, inte sant?

Föga imponerande bubblor enligt mig...

Milano i bilder

Lite bilder från Milano...

Äntligen kom jag till den upp-och-ned vända affären som jag hört så mycket om!

Restauranger vid vattnet

Fin vägg!

Lagad moppe

Ful tapet

Snygg kines

Gallerian

Coso Como, underbar affär!

Säng, säng, säng... sova, sova, sova...

Vi är hemma igen. Fyra dagar gick fort och ikväll har jag brottats med det vanliga söndagsproblemet; att hitta en parkering. Milano var bra, men faktiskt inte lika rolig stad som jag hade förväntat mig. Jag har ju varit där en gång förut men då jobbade jag, så det blev bara ett restaurangbesök inne i Milano och under de få timmarna lyckades jag nog få en något glamouriserad (stavar man verkligen så?) bild av staden. Förstå mig rätt, vi har haft det jättebra, men staden var inte så fin som jag hade väntat mig, inte så full av flärd som man förknippar med en av Europas hetaste modestad och den hade inte så många imponerande sevärdheter. Men vi har ändå sett mycket och framför allt gått mycket. I fredags gick vi i nästan fem timmar och det kändes faktiskt i fötterna på lördagen. Men det är ju roligt att gå, man ser så mycket då.

En stor fröjd med Milano var, inte helt oväntat, maten. Vi har ätit fantastiskt gott, så enbart det är faktiskt skäl nog att resa till Italien. Särskilt dyrt var det inte heller. Jag hade väntat mig betydligt högre priser, men för oss två att avverka en tre-rätters middag med vin, öl och dricka behövde vi inte punga ut med mer än runt 800-900 kr. Och då var det toppklass.

Jag har dessutom för första gången vägrat bo i det hotellrum vi blev tilldelade. Jag var väl medveten om att det inte direkt var något lyxhotell vi hade checkat in på, men när de öppnade dörren till den lilla katakomben sjönk min glädje snabbt och effektivt. Rummet var i och för sig fräscht, men det enda lilla fönstret vi hade var fördraget och när vi väl lyckats hitta knappen till jalousierna så visade det sig att de lika gärna kunde varit nerdragna. Utanför stod hotellets samtliga AC-fläktar på full speed och vi var så långt in i ett hörn av bakgården att det knappt nådda fram något dagsljus.

Jag har ju hånat min mamma ganska hårt för den gången i Paris då hon på knagglig engelska ringde ner till receptionen och ynkligt deklarerade; I´m not happy in this room. Nu var det jag som stegade ut i foajén och förklarade på nästan lika knagglig engelska att jag upplevde klaustrofobi... Men det funkade, vi fick ett rum två våningar upp, vilket innebar top-floor på vårt budgethotell, och vi kunde öppna fönstret på kvällen för att släppa in alla mygg.