Klockan är tre

... och alla springer till köket!

Förberedelsen har börjat

Det närmar sig. Idag var vi hos vår bankkvinna och diskuterade lån. Johan såg ut att få stora skälvan när hon per automatik lade upp ett gemensamt lån- och räkningskonto. Han mumlade något om att detta var mer allvarligt än att gifta sig och såg lite lätt svettig ut. Jag tror att han själv blev överraskad över sin reaktion. Jag kände faktiskt en lättnad över att slippa hålla på och räkna och fixa med vem som har betalt vad varje månad. In med pengarna på ett gemensamt konto bara så löser det sig. Sånt gillar jag.

När vi kom hem blev Johan stressad. (eftersom jag är en sann tidsoptimist har jag inte vett att bli stressad, så när han blir det tar jag det som ett tecken att även jag skall börja skynda på.) Så nu hänger det en lista på kylskåpet - vilket annars är strängt förbjudet, kylskåpet skall vara fritt från lappar -där det prydligt står uppradat saker vi måste fixa innan flytten. Vi har delat upp punkterna oss emellan. Jag har vatten, sopor, bredband och telefon. Jag är väldigt glad att jag slapp el. El är som ett mysterium. man kan absolut inte vara utan det, men det är helt omöjligt att fatta vad man betalar för.

En helt ny upplevelse

För ett tag sedan var jag med min kompis på babysim med hennes lilla tjej. Det var en helt ny upplevelse. Att plötsligt befinna sig i en miljö där alla andra utom jag vet precis hur det hela går till. Jag hade massor med frågor om allt från hur barnen höll andan (svalget liksom stänger till av sig själv) till hur badbyxorna funkar om det "händer en olycka" (de sluter tätt intill kroppen så att inget kommer ut).

När vi fick ok från simledaren gick vi alla ner i bassängen och det börjar sjungas. Jag har ju en slags inbyggd skräck att sjunga bland folk, speciellt när jag inte har en susning om texten. Men det var inte läge att mesa, här sjunger man med barnen, punkt slut. Jag blev snabbt väldigt faschinerad av hur barnen klarade att man sänkte ned dem under vattnet en kort stund och hur de bara hostade till lite när de kom upp igen. De blinkade inte ens! Lilltjejen var hur grym som helst och var inte det minsta rädd.

Sedan händer en konstig sak. Plötsligt så fullkomligt exploderar det i Lilltjejens badbyxa! Bajs sprutar ut genom öppningarna på byxan - som inte alls sluter tätt - och börjar flyta runt i vattnet! Jag försöker på ett lugnt och kontrollerat sätt påpeka det faktum att något har hänt i badbyxan till min vän som inte verkar ha sett någonting. Hon tittar sig runt i vattnet och säger "jaha, ja sånt händer, det är ingen fara". ... Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag backar långsamt bort för att inte bli omringad av det dimmiga vattnet som omringar min vän och hennes dotter.

En kvinna kommer simmandes och utbryter: OJ, usch! Det ser ut som bajs i vattnet här tycker jag? Jag backar fortfarande och tittar nu på kompisen med menande min och försöker genom telepati säga "det här kommer vi inte undan med, erkänn nu innan det blir ännu värre!" Men min vän verkar inte alls vara med på noterna, för hon tittar på mig och säger: Nä, det var bara lite kräk, eller hur Lotta? Det är i det här läget jag inte alls vet hur jag skall svara. Klart som faaan att det inte är kräks tänker jag. DET ÄR BAJS!!!. Jag svara något velande "njaaa, alltså... jag tror inte det". Kompisen tittar på Lilltjejen och klämmer fram ett tveksamt "eller...? Ånej, det ÄR bajs!" I samma stund som det är ett faktum att det är bajs och inte kräks så går signalen, mamman som kommit simmande formar händerna som en tratt runt munnen och skriker på ren och klingande stockholmska: DET ÄR BAJS I BASSÄNGEN!!!

Nu blir det full aktivitet. Mammor och pappor tar sin barn under armen och vadar snabbt mot kanten. Jag ser lätt panik i kompisens ögon och hör henne säga: "Lotta, håller du Lilltjejen lite, så skall jag gå upp och lyfta henne från kanten". Vad säger man? Älskade lilla sötungen som jag fullkomligt är förälskad i, men kanske inte helt överförtjust över att vada in i stimmet igen. Men, här är inte tid att fåna sig, jag tar Lilltjejen och håller henne krampaktigt en bit ifrån mig. Kompisen är snabbt uppe på kanten och tar henne. De två är ute ur simhallen på två röda. Kvar står jag i en bassäng med bajs. Jag försöker, med den lilla värdighet jag har kvar, att långsamt gå upp ur bassängen och leta reda på skötväska och våra handdukar. Där är här någonstans det håller på att släppa helt och jag är så nära, så nära att brista ut i asgarv. Lillan har bajsat i bassängen och kompisen som hade berättat att sådant nästan aldrig händer. Men jag vet inte vad som är ok och inte ok i sådana här sammanhang, har föräldrar humor i sådana här situationer eller blockeras humornerven helt av tankar på E-colibakterier och annat ohälsosamt?

Ute i duschen återförenas vi och jag laddar lite extra med tvål när jag skrubbar magen.

Blå lår

I helgen ordnade vi möhippa för Karin som skall gifta sig om några veckor. Lotten hade planerat perfekt och det blev en riktigt lyckad hippa. Det hela startade med att Lottens pappa Stefan, iför peruk, klev in hemma hos Johan och Karin och hämtade henne för avfärd. Trots att Karin känt Stefan hela sitt liv förstod hon inte alls vem det var som stod i hennes hall denna tidiga lördagsmorgon.

Vi åt frukost på ett hotell i Alvik för att sedan gå till en keramiker där hon fick göra varsin frukostskål. Tanken var väl från början att hon skulle gjort två glas so de kunde ha på bröllop, men nu är det ju inte en helt lätt uppgift varpå beställningen snabbt ändrades till två frukostskålar istället.

Efter lite bukfylla på gyllene M:et gick vi till dagens stora prövning för oss alla. Poledancing. Vi möts av en tjej som är så söt och snygg att man t.o.m. som tjej hade svårt att sluta titta. Hon var ju inte otränad heller. Tjejen visade oss ett program som hade tänkt att vi skulle gör och min första tanke var ju att "jo tjena - varför inte göra några volter i luften också när vi ändå är igång?" men faktum är att när hon väl benade ner det i delar och vi fick lite hjälp så blev det helt ok! Nej, det såg inte på långa vägar ut som när hon gjorde det, men det såg faktiskt ok ut. Och det var roligt! Vad som inte är lika kul så här i efterhand är att insidan av mina lår är blå/svarta. På allvar, det är ingen vacker syn. Men Karin var väldigt söt i sin Susanne lanefelt-utstyrsel.

Eftermiddagen tillbringades på ett SPA i Jakobsberg (där bruden är uppvuxen) med bubbelpool och bastu. Wilma som äger Wilmas SPA körde en fuling och gav bruden mer behandling än vad vi hade bsetällt, så notan blev aningen dyrare, men vad gör det, hon fick njuta ordentligt. Och nu håller vi alla tummarna för att Karin inte får någon konstig hudreaktion i ansiktet så här innan bröllopet...

Kvällen tillbringade vi hemma hos oss. Fisksoppa, vin och Cosmopolitan på stora tillbringare blev perfekt. Vi rundade av med att förnedra oss alla när vi sjöng Singstar.

Nu måste jag sluta skriva för Johan sitter brevid och sjunger så att jag inte kan koncentrera mig på att skriva.

På fika hemma hos oss – i framtiden

Igår var vi på fika hos oss. Fast vi bor ju inte i huset ännu. Men vi blev bjudna på fika där. Av de som bor där nu. Det kändes trevligt. Trevligt men lite konstigt. Att sitta där i vårt vardagsrum som vi redan i tankarna har inrett och bestämt hur det skall se ut och så... bor de liksom kvar där. Det är ju vårt hus nu. Eller. Det känns som det. Det är bara så att de råkar bo där just när vi är och hälsar på. Eller. Jag vet inte.

Det blir ju också en ganska konstig situation när vi skall gå runt och mäta väggar hos dem och prata om att "ja här får vi ju definitivt måla om" och "där blir ju den gröna stolen perfekt". Men det kändes i alla fall väldigt skönt att komma dit igen och känna att det var lika bra som jag mindes det. Dessutom flyttades datumet för när vi får ta över huset fram några dagar så nu är det den 25:e mars som gäller. Det är inte så lång tid. Vi har inte börjat packa. Vi tar det sen. Hua.

Till helgen är det urflyttning i Göteborg som gäller. Alla som vill hjälpa till är välkomna på lördag eftermiddag. Tja, jag tror väl knappast att det blir någon rusning, men som ni vet, all hjälp är guld värd när det gäller flytt. Och jag behöver ju inte nämna att det är en del som skall ned från vinden som ligger fyra trappor upp utan hiss.

Tiden går fort nu

Som ni kanske märker så har jag inte hunnit att blogga så mycket den senaste tiden. Jag har tänkt varje kväll att sätta mig och göra det men krafterna har tagit slut under dagen. Jobbet är så roligt! Jag är helt förundrad över att vara tillbaka i pulsen, kreativiteten och roliga kundmöten. Jag är omringad av duktiga människor och det är riktigt bra stämning.

Idag kom VD:n och bad mig komma och prata med honom en stund. Vi gick in på hans kontor och jag blev faktiskt inte orolig, men jag blev ju bra nyfiken på vad det här gällde. Det visade sig att han bara ville kolla hur jag trivs så långt, om det var något jag undrade eller om jag tyckte att jag har fått för mycket jobb på mitt bord. Det kändes väldigt bra att höra att de är nöjda med vad jag gör och att de tar sig tid att fråga hur jag har det. Över huvud taget känns de väldigt proffsiga i sin behandling av personalen. Det är så skönt och så annorlunda mot hur det har funkat på min tidigare arbetsplats!

I morgon är det alla hjärtans dag och Johan och jag skall nog köra en Svensson-alla-hjärtans-dag. Antagligen blir det lite god mat och en film. Bio eller hemma får vi se.

Ja så var det ju här med Åsas 40-års fest. Vad kan man säga? Det var verkligen det perfekta upplägget för en underbar kväll. Man var välkommen runt fem, men behövde inte stressa för att hinna dit i tid, utan man kom när man kom. (bara det... ni som känner tidsoptimisten Lotta) Väl där var det uppdukat en buffe av massa god mat och vin. Alla hade myskläder på sig och det var riktigt roligt att träffa de av Åsas vänner som jag har hört så mycket om men inte träffat tidigare.

Hon hade hyrt in en massör. Och inte vilken massör som helst! Nix, Åsa har högt ställda krav och det skulle (givetvis) vara en manlig sådan med hår på bröstet. (som hennes systerdotter säger; Åsa, du gillar ju män) Att han hade hår på bröstet skulle vi dessutom få bevittna eftersom han hade ombetts vara bar på överkroppen. (jag vet, jag har nämnt detta tidigare, men är det inte värt att nämna två gånger kanske?!) Hur som helst så var han väldigt duktig. Massagebordet stod framställt framför brasan och lite skön musik var på. Det var grymt skönt!

Efter massagen var det bara att hoppa i den vedeldade tunnan! Dä fick vi champagne att dricka och när vi sitter där anländer en stor bil med strålkastarna på så att vi blir helt bländade. Ut kommer en man med en lite extra present som några av tjejerna hade fixat; en uppblåsbar docka av varianten välhängd... jag har nog aldrig sett min vän så glad. Jag tror hon skrek sig hes på ca 3 sekunder. Resten av kvällen innefattade givetvis Black Jack som dockan snabbt döptes till och mycket dans, massage och bad. Jag hade ju tänkt lägga ut lite bilder, men det blir ganska blygsamt med tanke på systrarna Linds fallenhet för att droppa kläderna i tid och otid och inte vill jag vara med och hänga ut nakna människor på nätet. Inte ens systrarna Lind som trivs bättre utan än med kläder.

Victoria och Malin

Men, vad är det för konstigt ljus?

Hello Black jack!

Myyysigt

10 år och så lite har hänt

Nu är jag i Göteborg. Efter en galet stressig vecka var det skönt att komma ner till ett tomt hus med bara Viggo som sällskap. Jag har flera gånger under kvällen tänkt; om jag skulle ringa till henne, eller höra med den och den om de vill ses. Men som tur är har jag inte gjort det för jag är riktigt slö ikväll.

Vi flög ner, Viggo och jag. Det var hans andra flygtur i livet och jag blir återigen förluffad över hur cool hund jag har. Visst, han gillar inte att bli instängd i hundväskan som man måste ha när man flyger, men så fort vi är ombord på planet så öppnar jag ena sidan på väskan. Då sträcker han ut sina tassar och inom loppet av någon minut har han rullat runt och ligger på rygg med alla fyra i vädret och stensover. Flygplanet mullrar och låter men det spelar ingen roll. Återigen sa flygvärdinnan att det var den coolaste hunden de har haft med på planet. Och jag pyser givetvis av stolthet som ni hör.

Idag har jag också sålt min lägenhet. Kontraktet är påskrivet och de många festernas tid på Övre Majorsgatan är över. Sorgligt, men det var dags. Det är ju också så att en ny era börjar. Nu träder vi in i vuxenlivet med grillpartyn, alldeles för tidiga drinkar på altanen och långa rödvinskvällar i källaren. Här skall flödas av fredagsfyllor och nog faan ska vi hitta någon liten alkispub i Bromma där vi kan hänga när vi (allt för ofta) inte orkar byta ut mysbrallorna mot partykjolen. Sanna mina ord, det här är ett stort steg.

Jag såg förresten vårt hus från flygplansfönstret idag. Jag blev alldeles till mig, men vad hjälpte det, det är inte sådana nyheter jag kan dela med Viggo. Eller, det uppskattas i alla fall inte från hans sida. Jag såg att det lyste på badrummet i huset. Nu förstår ni hur nära flygplatsen vi kommer att bo. Ni förstår också att någon i familjen som bor där nu gick på toaletten exakt 18.51 idag.

Imorgon skall jag gå på 40-årsfest. Jaha, kanske ni tänker, det var ju inte så väldans glammigt. Och nej, glammigt blir det definitivt inte, men roligt och skönt skall det bli! Åsa som har festen har hyrt en stor vedeldad tunna som man badar i i trädgården och dessutom fixat en manlig massör som har hår på bröstet och skall massera oss i bar överkropp! (för all del, vi lär väl inte vara påklädda på överdelen heller, så det är ju egentligen inte mer än rätt att han också är det när jag tänker efter?) Det hela skall bli en mycket spännande upplevelse och om ni är snälla och kommenterar mycket så kanske det bjussas på bilder här fram igenom!

Avslutningsvis så fick jag en aha-upplevelse så här på fredagkvällen i Hovås. För cirka 10 år sedan gjorde jag bort mig på Hovås pizzeria genom att i en mycket ogenomtänk situation härma pizzabagarns brytning när jag sa att jag ville ha vitlöksdressing till salladen. "ja, jag vill ha VITTLÖCK". De flesta av er har nog hört historien. Ikväll var jag där igen och gör inte exakt samma misstag, men det är samma pizzabagare och jag hör banne mig fel på varje ord han säger vilket resulterar i att jag försöker upprepa varje ord han säger och han i sin tur inte fattar vad jag håller på med. Galet. 10 år och vår kommunikation har snarare blivit sämre. Men det bevisar å andra sidan hur sällan jag käkar pizza.

Håll tummarna

Jag har en köpare på lägenheten! Om allt går rätt och min vapendragare är på plats imorgon så kommer lägenheten att vara såld i morgon kväll! Så om ni inte har något för er den 23:e februari så är ni välkomna till en mycket enkel flytt. Flytten består av: ett litet satsbord, en säng, en stålampa, två stolar och ca 15 flyttlådor.

Välkomna!

Trött

Igår var min sämsta dag på väldigt länge men idag är det bättre. (Jag kan ju bara säga att jag har jordens bästa pojkvän som kan samla ihop spillrorna av mig när jag inte mår bra.) Idag har jag fått träffa en av kunderna jag skall jobba med (Spendrups). Jag har ju fått tre nya kunder och vi snackar snus, bärs och körv. Som någon sa, har de inte lite vapenindustri att jobba för också... Men jag tycker det är roliga kunder.

Man kan ju säga att det var att gå från noll till hundra i mitt byte av jobb. Det var ju den effekten jag sökte och gillar det verkligen! Jag gillar att vara i hetluften igen, att beta av på min lista och sitta i kreativa möten. Jag vet, jag har varit där i några dagar och då brukar ju det mesta vara positivt, men det här känns faktiskt riktigt bra. Arbetskamraterna verkar trevliga och det är en skön jargong, ganska mycket slänga käft med varandra vilket jag gillar. Sen är det ju där med att det är så organiserat. Färdigtryckta visitkort, egna block och när man kommer ut i köket spelas lite lugn musik och kylskåpet rymmer vad du kan tänkas behöva. Och så var det ju det här med gratis cola-light...

Min lägenhet har blivit såld. Eller, nej så ska jag inte säga, jag har en köpare och budgivningen är avslutad, men de kan inte skriva kontrakt förrän på fredag. Så, jag skall inte ropa hej ännu. Men om allt går vägen så har jag sålt min lägenhet på fredag. det känns skönt. Nu kanske vi faktiskt har råd att bo i huset vi har köpt.

Jag är så trött, nu skall jag gå och lägga mig och snusa på en nybadad och friserad Viggo.

Oj vad mycket det blev

Inskolning har varit de senaste dagarnas tema. I fredags började jag på mitt nya jobb. Det var en mild inskolning med endast lite EAN-koder att peta in och någon formatanpassning. Jag var helt till mig över att vi sitter i så fina lokaler. Så pass till mig att jag högt vid ett tillfälle utbrast "vilket ljus vi har här!" Kvinnan som sitter mitt emot mig tittade inte ens upp ovanför skärmen utan bara svarade "var faan har de gömt dig i för källare tidigare?" Jag kom liksom av mig mitt i beskrivningen av en vindslokal på söder.

Hur som helst så känns det väldigt bra med nya jobbet. Skitbra faktiskt. Det finns egentligen bara ett minus. Viggo får inte följa med dit. En av delägarna (typiskt att det är en sådan också) är tydligen tok-allergisk så det är liksom inget att diskutera om. Vilket har medfört vissa problem. Mamma och pappa har så lägligt dragit till sydligare breddgrader och hur mycket jag än längtat efter min vite lille man så var det riktigt taskig tajming.

Så idag har Viggo för första gången i sitt 10-åriga liv varit på ett hunddagis. Och det var katastrof. Det började med att jag hade glömt sätta igång väckarklockan (jag hade satt tiden, men inte tryckt igång larmet) så det var bråttom. Inte panikbråttom, men bråttom. Sen var det att jag glömde Viggos väska som jag så fint hade förberett kvällen innan med matpåse, gos-filt och leksaker så jag fick skicka med honom bilens pick-nickfilt i brist på bättre vara. När jag väl kom till dagiset hade de glömt att han skulle komma. Jag bad dem ge honom mat på lunchen så skulle jag betala för det.

Vid lunch ringer en tjej och frågar när jag skall komma och hämta honom. Jag svarar att det blir efter fem varpå hon säger att han inte borde vara där längre än två timmar. Lätt panik. Jag frågar hur det går och hon svarar att han är lite orolig. Skönt, nu kunde jag ju verkligen slappna av på jobbet. Så med blödande hjärta jobbar jag vidare och får lite dumt säga att jag inte kan stanna kvar och jobba över med den andra tjejen i min arbetsgrupp eftersom jag har en hund att hämta.

När jag kom för att hämta Viggo blir han helt utom sig och jag frågar naturligtvis hur det har gått. Tjejen ser helt nollställd ut och säger att "det har nog gått bra". NOG?!? Jag betalar er 250 pix per dag för att ni NOG vet att han har mått bra första dagen på dagis? Jag försöker klämma henne på mer information, men det är allt jag får. När vi kommer hem gör Viggo ivriga försök att få ut mig i köket, det visar sig att han är hur hungrig som helst och jag är riktigt jävla tveksam till att dagiset har bjussat ens på några futtiga torra pluttar till lunch.

Så ikväll har vi busat, gosat och ätit för att kompensera dagens strapatser.

Ingen som känner en snäll själ på Östermalm som kan tänka sig att gå ut med jordens snällaste lille gubbe på luncherna?