En god jul

I år firade vi jul hemma hos oss i Bromma. Mysigt som fasen och kul hade vi! Kvällen avslutades med hockeyturnering.

Clara var artig mot tomten

Clara vispar i sin julklapp

Johan har gjort ett pepparkakshus som ser ut som vårt hus

Är det snart jul?!

Jag kollade i almanackan på vägen hem från jobbet. Jag skulle egentligen räkna ut hur många remsor till jag behövde köpa innan jul eftersom det är onödigt med ett 30-dagarskort när jag ändå inte kommer utnyttja det i mellandagarna. Hejsan hoppsan! Jag jobbar endast två veckor till! Då insåg jag hur vi pratat om kampanjer och grejer på jobbet som ska "fram innan jul", en jul som jag trodde låg minst tre veckor bort. Minst. Hur det går ihop med att jag faktiskt visste om att det är den 8 december idag kan jag inte riktigt förklara.

Men medan jag känner mig som en ping pong-match i huvudet av alla projekt på jobbet så har jag en man som bakar och pysslar för glatta livet hemma. Idag när jag kom hem hänge det fina apelsiner med intryckta nejlikor i röda band i våra fönster, jättemysigt! Vi var tom och köpte gran igår, så tidigt har vi aldrig varit ute förut, nu fanns det riktigt fina granar att välja mellan. Vi brukar springa runt på Bauhaus två dagar jul och får ta skrapet som finns kvar.

Nu ska jag finslipa julklappslistan!

Härliga minnen!

Kan ni se här. Skruva upp ljudet!

Testar objektiv

Jag är så sugen på ett nytt objektiv. Idag fick jag låna hem ett från min kollega Ola. Här kommer resultatet.

En regning söndag

Att prata inför folk

För ett tag sedan fick vi i uppgift att hålla en presentation inför våra kollegor på jobbet. Detta skulle vi göra för att öva oss på att prata inför andra människor, något som väldigt många människor har stor skräck för. Så stor skräck för att de faktiskt hellre vill dö visar undersökningar som gjorts. Det är ju trist. Att man hellre vill dö än att prata till andra människor.

Anledningen till att vi skulle öva oss just på detta är att vi titt som tätt i vårt yrke skall presentera och förhoppningsvis sälja in idéer och kampanjer. Som reklambyrå lever vi ju på att att sälja idéer.

Presentationen skulle ta ca 2 minuter och kunde handla om i stort sett vad som helst men gärna med en kreativ anknytning. Först hade jag tänkt prata om när jag reste till Spanien ett halvår i tron om att jag skulle bli Sveriges nästa topp-inredningsarkitekt. Men så kom jag på, att det var längesedan jag visade mitt gamla fotoprojekt på gamla människor för någon. Det var ett projekt som jag gjorde med min vän Anna när vi gick på Forsbergs skola. Jag dammade av de gamla bilderna och berättade vår historia igen och nu vill jag visa även er.

Vi besökte ett ålderdomshem i Stockholm och bad personerna vi träffade att lägga fram tre bra saker och tre dåliga saker ur deras liv. Det blev många givande samtal och vi slogs av hur otroligt generösa dessa, till en början för oss främmande människor, var med sina livshistorier. Vi fick höra om allt från deras första möte med kärleken till självmordstankar. Efteråt var vi helt slut och fulla av livshistorier somnade vi i varsin fåtölj. Nedan kan du se tre av de personer vi besökte.

Brev från Viggo

Viggo har nu flyttat tillbaka till mina föräldrar efter nästan ett år som 08-hund. Det har varit så mysigt att ha honom här och en av de saker jag verkligen minns med värme från det här året som föräldraledig, det är just de dagliga promenaderna med Viggo och Clara. I regn, snö, blåst, solsken, och ljumma kvällar har vi tagit våra långsamma promenader i våra kvarter. Självklart kan jag fortsätta promenera men ni vet hur det är, när man inte måste så blir det inte av på samma sätt.

Så i helgen när vi var nere i Göteborg på Gåsamiddag så fick Viggo stanna kvar där eftersom Sigge saknar honom och jag jobbar nu för tiden. Men det är så tomt efter honom. Det var med en klump i halsen jag plockade undan hans lilla säng och matskål och på morgonen när jag går upp för att göra välling till Clara så letar jag med blicken på golvet för att inte trampa på honom. Så idag kom det äntligen ett ett livstecken från honom, jag fick ett mail:

(från lånad mailadress)

Varför blev det så?

Jag tyckte det skulle bli så kul att komma till Göteborg, träffa Sigge och Gucci. Dagarna for iväg, (trevlig liten tjej som kom från Malevik föresten) sen blev det dags att åka hem…. Men vad hände? Fick åka med en gammal gubbe till Kvänum! Jordens utkant. Jag hittar ju inte här, det är ju väggar, dörrar och annan skit i vägen överallt. Ser ju inget, å tyst är det med, har inte hört ett flygplan på hela tiden. Det är så tyst att jag börjar tro att jag är döv! Maten… eller va jag skall kalla det, tidigare har det serverats kycklingfilé, eller helstekt nötkött på det här stället, var har det tagit vägen, nu är det bara små äckliga pluttar i olika storlek. 1 dl. Inte ett gram mer. Skall man dö svältdöden behöver man väl inte tyna bort under så lång tid. Tycker inte att vattnet är särskilt gott hellre. Å kallt är det, frost i hela trädgården. Jag skiter i att gå ut, åker jag ut ställer jag mig bara å skäller med en gång, gubben blir tokig och släpper in mig igen. På kvällen går jag ut med gubben en runda i parken, han måste ut och röra sig lite, jag passar på att läsa tidningen. Här är ingen stor altan som man kan ligga och slagga på, försöker att ligga tätt intill dörren. I gårkväll ville han duscha mig, jag spelade död, de funkade han ändrade sig.

Ups… nu kommer gubben, skall väl ha datorn, jag sticker in under sängen. Vi hörs.

Med vänlig hälsning

Viggo

Vad jag gör

http://www.youtube.com/watch?v=5joO4EvH1PA&feature=related

Clara 1 år

Idag fyllde Clara ett år. Hela familjen var samlad och Johan hade bakat en fin tårta. Först fattade hon inte riktigt att paketen innehöll saker och när hon väl fått upp en leksak så ville hon inte riktigt lägga ifrån sig den för att öppna nästa paket. Ganska logiskt egentligen.

Tre presenter blev tydliga favoriter; lilla kanindockan, en bok och kojan!

Dagarna går fort

Nu börjar jag komma in i det här med att jobba igen. Det är kul! Under året som jag varit borta från jobbet har det snäppts upp ett steg, alla har blivit bättre och firman har verkligen höjt kvalitén på våra arbeten. Det är riktigt roligt att komma tillbaka till en arbetsplats där det händer grejer.

Under dagarna går det ganska bra att vara utan Clara, men när klockan närmar sig fem så kommer det över mig hur lite tid jag får med henne varje vardag nu för tiden och då vill jag bara rusa ut genom dörren och vara hemma hos henne på nolltid.

Till helgen ska Clara och jag ta flyget till Göteborg och hälsa på mamma och pappa och mina vänner. Det kommer bli grymt!

Sista veckan

Jaha, då var jag här. I nästan ett år har jag kunnat se mitt hem i dagljus, laga till något gott ur kylen utan att oroa mig för att det luktar fisk på kontoret, ta långsamma promenader när som helst på dagen, gå och titta i affärer i timtal, luncha med vänner som inte jobbar nära mig, kolla Facebook hur ofta som helst.

Jag har de sista månaderna också kunnat börja klättra på väggarna, känna mig som en hemhjälp i ett hem som aldrig blir helt städat, gått i affärer i timtal utan att ha råd att köpa något, ringt till min man och berättat storheter som att jag såg Shaffer idag med, åkt till öppna förskolan så att Clara får riva runt bland grejorna där istället för de vi har hemma.

Ni hör nog. Det är dags för mig att börja jobba nu. Det har faktiskt varit helt ljuvligt att vara hemma med Clara (för att vara med Clara tar jag för givet att ni förstår är det bästa som hänt mig) och jag har verkligen njutit. Men var sak har sin tid som min gamla halvtyska högstadielärare sa. Och så är det ju. På måndag drar jag igång mina rostande hjärnceller och det ska bli kul!

Istanbul

För ett par veckor sedan åkte jag med jobbet på konferensresa till Istanbul. Shit vilken stad!

Det var verkligen en resa som hade allt, trots att vi bara var borta fredag till söndag. På basaren hade vi tävlingen "Pruta och kuta" där min kollega Mira visade sig ha oanade talanger. Efter det blev vi skjutsade till en grymt fin båt i hamnen som vi sedan gled omkring på i några timmar i solen och den lätta brisen. Det var bara att beställa in det man ville dricka av kyparna ombord och buffén stod uppdukad. Det var helt fantastiskt.

Staden är ju enorm. Det bor mellan 15-20 miljoner i Istanbul och halva staden tillhör Europa och andra halvan hör till Asien. Det var full aktivitet dygnet runt! När vi gick hem från en klubb vid halv två-tiden på natten så var det trångt ute på de breda gatorna. Det dansades på balkonger, såldes frukt och dracks öl. En club vi gick förbi sände live-tv från dansgolvet så att man skulle se att det verkligen var full fart där inne.

När vi hade åkt runt med båten några timmar lade vi till vid en gigantisk ponton. Alltså det var så sjukt gött. Massor med vita bäddar och parasoller och en stor pool i mitten. Samma sak gällde här, vi vinkade till oss kyparna när vi ville ha en ny drink. Att ligga där i solen med en Mojito och massa trevliga kollegor var en bra paus från välling och falukorv.

På söndagsmorgonen var det dags för Hamam. Det är ett slags badhus där man blir tvagad av turkiska kvinnor. Det var bland det märkligaste/roligaste/häftigaste jag varit med om. Vi hade ju skojat lite om att "vad mer kan vi visa för varandra, nu när vi sett alla våra kollegor i badkläder"? Jodå, det fanns mer att visa.

Vi kom in i en gammal sal med högt i tak. Fram ilade små turkiska tanter i klänningar modell städrock. De hyssjade in oss två och två i små omklädningsbås som ologiskt nog hade klart glas ut mot hallen. Inte mycket att dölja där inte. Med oss in fick vi varsin handduk som liknade en stor sjal. Vi fick veta att man skulle vara naken under sjalen. Ok, tänkte jag. Man har alltså sjalen på sig hela tiden och så blir den blöt.

Vi nästan putts in i en stor sal av marmor. Bara den salen var värd att se, uppe i taket var det en kupol med färgat glas så solen sken in i massa olika färger, det var fantastiskt vackert! Det var väldigt varmt där inne och i mitten stod ett bord som var ungefär 7 kvadratmeter stort. Vi satte oss där, lite småpirriga. Tanterna kom in och börjar rycka i våra sjalar. Jag försökte leende visa att jag hemskt gärna behöll min sjal på men det gillades inte. Med ett ryck satt jag naken. Samma sak hände med mina kollegor. Kollegan som kom släntrandes sist in såg lite lätt förvånad ut när hon hittade sina kompisar sittandes nakna i en stor marmorsal med endast en rodnad som klädnad.

Det är ganska kul hur man reagerar. Helt plötsligt sitter man där och tänker "shit! Jag är naken. Med mina kollegor! INTE titta på något annat än ansiktet. INTE TITTA!" Det handlar egentligen inte om att det är intressant att titta, utan att man inte vill att någon ska tro att man vill titta. Jobbigt läge.

Hur som helst så fick fyra stycken lägga sig mitt på det stora bordet och sedan började tvagningen. Vi skrubbades ganska omilt och man kände verkligen att man blev ren. Sedan fick man skölja av sig och efter det var det massage i två omgångar och så drog de med en tygpåse med skum över hela kroppen. De avslutade med att tvätta håret på oss och säkerställa att vi inte hade löss.

Det var häftigt. Efter några minuter kunde man släppa nakenheten och faktiskt njuta av att bli tvättad, masserad och ompysslad som ett barn. Det var värme och kärlek de här kvinnorna gav oss. Det var så oerhört generöst att få den beröringen av en främmande människa.

Efteråt kom vi ut, inlindande i mjuka handdukar och satte oss att eftersvettas i omklädningssalen. Plötsligt kommer en av tanterna ut och frågar: Musik? Vi nickade ivrigt och innan vi vet ordet av har hon satt på någon turkisk musik och dansar fram mot oss med uppmanande händer. Upp! I ren förskräckelse reste vi oss upp och började dansa. Den bilden jag har på näthinnan... 10 kvinnor som står i sina handdukar och försöker svänga på höfterna, röda om kinderna och med känslan att "vad mer har vi att dölja egentligen?". Det var ett minne för livet.

Gunga!

Man kan tro att det är lång tid mellan dessa foton men det är det inte. Hösten är här.

Minnen

Det kommer bilder på näthinnan när jag minst anar det. En snabb glimt av havet, nervositeten precis innan eller Johans dans runt tältpinnarna. Jäklar vilken fest det blev! Vårt bröllop är verkligen ett fantastiskt minne för oss. Och för att hjälpa hjärnan så tog vi hjälp av fantastiska Mikaela Rudhner. Kolla in vilka fina bilder hon tar!

Mot Istanbul!

Nu har jag bara ungefär en månad kvar av min mammaledighet och det känns perfekt! Det var faktiskt lite ensamt innan semestern men med massa fina upplevelser och fantastiskt sällskap känns det alldeles lagom att ha en månad kvar med Clara på heltid. Givetvis gör det lite ont i hjärtat bara att tänka på hur lite jag kommer träffa henne varje dag när jag börjar jobba igen, men det är ju oundvikligt. Dessutom behöver min hjärna komma igång igen. Det ska också bli kul att Johan och Clara får hänga lite mer och att han får uppleva hur mysigt det är att strosa hemma med henne.

Men nu, eller - imorgon, ska jag åka till Istanbul! Jobbet ordnat konferens och eftersom det skall planeras inför hösten är det bra om jag är med. Det ska bli skitkul! Roligt att träffa alla mina fina kollegor igen -både gamla och nya - och att få se Istanbul. Jag vet INGENTING om Istanbul. Om du som läser detta har några tips så fram med dem bara. Givetvis kommer kameran åka med och jobbet brukar vara bra på att ge lite guidning.

En ny sak att tänka på nu för tiden när jag reser med okända rumskarater är att ta med öronproppar tyvärr. På senare år (läs efter extrakilon och graviditet) så har jag börjat snarka när jag ligger på rygg. Och även om jag somnar på mage så lägger jag mig ofta på rygg i sömnen. En ganska ocharmig egenskap men inte så mycket att göra åt just nu.

En helt annan sak. Jag var på waldemars udde igår och kollade in Lars Wallins utställning. Shit vad den mannen är produktiv! Och han spar ju inte på krutet heller direkt. Extravagant var ett återkommande ord i mitt huvud. Men rätt coola grejer. Mest imponerade kläderna han gjort till Operan. Sevärt.

Slappar

är det enda vi gör idag.

Gammelfarmor Siri

...och Clara kommer fint överrens! Igår blev det en Skåne-tur så att min farmor som inte orkade vara med på bröllopet ändå fick träffa oss och kolla på bilder från bröllopet.

Danckwardt var namnet

Nu har vi gift oss! Det finns så mycket att säga så att jag inte får ner någonting. Mer än att det var alldeles, alldeles underbart. Nu har jag min man. Fler bilder kommer senare.



Bilder av Mikaela Rudhner

Semestertempo

Den senaste tiden

Lite bilder från de två senaste veckorna:

Clara tog sin premiärtur i båten. Hon var rätt lugn.

Har sovit lite i morfars knä

Hon har gungat för första gången, DET var en hit!

Och så har vi sagt hej då till fina, fina Lukas. Han somnade in på en gräsmatta med sin familj runt omkring sig igår.