Hallen

Jag har för mig att jag berättade om vår renovering av hallen tidigare. Jag har ju glömt att visa bilder på hur det blev! Här kommer det. Vi fick inte tillbaka det gigantiska elementet på plats igen, vilket inte gjorde så mycket, men tyvärr är hålen för väggfästena kvar så det måste vi fixa, men sedan är det klart!

Lussebak

Idag ska vi baka. Det brukar bli ganska varierat resultat när jag bakar men varför inte testa? Det är en fantastiskt fin vinterdag ute och i år har jag alla chanser att få riktig julkänsla med tanke på att jag går hemma och har det skönt med Clara. Glöggen och pepparkakorna med mögelost är inköpt.

Vi är verkligen inne i familjelivet nu, igår köpte blöjor på extrapris på Coop som vi sedan lastade in i vår kombi... Hej familjeliv!

Presenter

Jag tycker det är så roligt att ge presenter till folk. Det händer inte så ofta tyvärr att jag ger dem bara sådär, utan att någon fyller år eller så, men när det är dags så tycker jag det är väldigt roligt att ge. Det är bara ett problem. Jag vill så gärna att det ska bli precis rätt present. Jag vill det så mycket att jag inte tycker att någon present är tillräckligt bra. Jag vill känna att: JA, det HÄR är mitt i prick till den här personen! Och hur ofta känner man egentligen så när man skall hitta en sak till en person vid just ett speciellt datum? Det hela resulterar oftast i att jag sällan ger presenter till folk när de skall ha dem. De kan komma långt senare och ofta är jag inte nöjd då heller men har drabbats av så dåligt samvete att jag inte kan vänta längre.

Som ödets ironi är jag tillsammans med en man som i stort sett alltid prickar in precis rätt present till mig.

Efterlängtat besök

Mamma och pappa har varit och hälsat på. De var ju lite lätt nyfikna på att se Clara. När jag hämtade dem på stationen erbjöd pappa så artigt att mamma kunde sitta fram i bilen. Mamma tackade glatt ja tills hon insåg hur han snuvat henne på att sitta bredvid Clara i baksätet.

Det var väldigt skönt att de kom upp redan i torsdags, då blev det inte en hel vecka själv hemma dagtid första veckan som Johan jobbade. Det mesta kretsar kring att amma Clara ganska ofta så det är mellan amningspassen som vi sticker ut och hittar på grejer. Det har varit så skönt att köpa hämtmat och att ha fler människor i huset så att man kan bytas av lite med att ha koll på lilltjejen. Nu måste man faktiskt inte ha så mycket "vakt" till henne med tanke på att hon sover väldigt mycket, men ändå, man vill ju ha lite koll på att hon inte vaknar och ligger och skriker när jag är nere i källaren t ex.

I fredags köpte vi en bil! Äntligen! Vi har gått och pratat om att köpa en kombi sedan över ett år tillbaka men inte kommit till skott. Men nu står det en fin blåmetallic Saab 9-5 kombi på gården och det känns jätteskönt. Nu skall vi sälja den gamla pärlan så vi håller tummarna att det inte tar alldeles för lång tid. Nu slipper vi i alla fall svära över att inte få in barnvagnen i bagaget.

Den första tiden

Ja, som jag berättat tidigare så är hon här nu, vår fina lilla Clara. Jag orkar inte dra förlossningshistorian nu, men allt gick bra och ut kom hon. Ont så in i helvete gjorde det, men ut kom hon och det var verkligen värt det.

Tiden sedan förlossningen har gått väldigt fort. Två dagar på hotell-BB och sedan har dygnen flutit runt lite sedan vi kom hem. Clara sover ganska mycket vilket är väldigt skönt för då har vi en chans att vila också mellan varven. Vi hade två dygn av skrik (tror magen strejkade och ingen blir väl förvånad med tanke på att hon är min dotter) och jag fick nästan en chock av hur jobbigt det var att inte sova alls. Både jag och Johan hann nog undra vad vi gett oss in på och då snackar vi TVÅ dygn. Jag har hört om MÅNGA som haft kolikbarn i flera månader och jag kan bara säga: Respekt. Jag förstår inte hur man klarar det. Faran är verkligen inte över ännu, Clara kan ju få så där ont igen, men jag håller tummar och tår att det inte blir så mycket av den varan.

Dagarna går väldigt fort. Vi har lyckats vrida lite på dygnet, så det är sena kvällar som hon är som piggast. Vilket gör att vi inte kommer upp så tidigt på morgonen. Men vad gör det? Känslan av att vakna och titta på den lilla fina tjejen som ligger och snusar bredvid en i sängen är ju helt enkelt fantastisk. Hon vaknar sällan av sig själv och jag får sätta klockan för att amma henne på natten och det skär nästan i hjärtat över att behöva väcka henne när hon sover så gott. På tisdag ska hon vägas igen och har hon gått upp fint i vikt så kanske vi kan amma lite mer sällan på natten.

Claras ena höft hade inte vuxit färdigt riktigt, vilket gör att hon har en skena på sig. Den ser ut som ett stort X på ryggen och viks upp runt benen, som sticker ut som på en groda, samt axlarna. Det var inte alls kul att hon måste ha den, men hellre det och att höfterna blir bra och att hon inte får problem senare i livet. Funkar det som det ska så blir hon av med skenan vid jul. Så de minsta kläderna är redan passé, det får bli lite större storlekar för att skenan ska få plats innanför kläderna.

Tänk att man kan bli så kär i en liten person på så kort tid.

Hon är här nu

Vår fina lilla Clara föddes i tisdags.