Vi testade Wii

Jag hade träningsvärk i tre dagar...

Äntligen nöjd

Nu är vi tillbaka i Stockholm igen. Vi har haft en jätteskön jul och det visade sig vara en mycket bra idé att fira med Johans familj, det blev väldigt trevligt och vi har aldrig haft så mycket mat på julbordet!

Tack vare farmors julklappspeng och ett stort bidrag från Johan när jag fyllde år kunde jag äntligen köpa min efterlängtade systemkamera! Så nu sitter jag här, med en sprillans ny Canon 450D. Jag är så glad! När vi gick ner till affären i morse för att handla tog jag med kameran och fotade lite frost på vägen...

Viggo är med oss här uppe och han har gått och surat i en timma snart för att vi inte ha fönsterbrädor breda nog att ligga på så att han kan kolla ut genom fönstret. Till slut mjuknade Johan och ordnade en provisorisk lösning.

Lite för avslappnat

Jag har haft en jätteskön helg hos mamma och pappa med julmat, släkt och hysteriskt skratt. Tydligen tyckte min kropp att jag unnade mig lite för mycket avslappning över en helg, så den ställde in sig på semester. Så - i sedvanlig ordning vaknade jag i morse upp med munsår. Åh vad jag känner mig snygg och fräsch.

Julfint hemma

Vi har tagit lite bilder här hemma för att skicka till Johans farmor i Skåne. Här får ni se hur julen smugit sig in här hemma.

Granen är inne!

I helgen togs granen in. Jag vet, det är väldigt tidigt, men vi åker ju till Göteborg över julen så om vi skall få njuta lite av vår fina gran så får vi börja redan nu. Mamma och pappa var uppe och hälsade på i helgen och det var mamma och jag som klädde granen. Vid ett tillfälle tappade mamma en sticksig stjärna av hårdplast. Den klarade fallet i golvet men av okänd anledning plockade hon inte upp den med en gång. Och av okänd anledning glömde jag sekunden efter det hade hänt, bort att den låg där vilket resulterade i att jag trampade på stjärnan. Stjärnan höll återigen (Tack Åhlens, jäklaigt bra platkvalite) men det gjorde inte min stortå som blödde ymnigt med en effekt av glitter. Men - vad gör man inte för en fin gran?

London!

Nu kan man äntligen tala öppet om det här. I månader har det planerats, tisslats och tasslats. (Konstiga ord det där egentligen). Johans mamma Tina fyllde 60 år och detta skulle vi fira genom att kidnappa henne på jobbet och åka till London. Men nu är det sällan så att man inte planerar in något alls på sin 60-års dag, så för att hon inte skulle handla mat och fixa inför festen så ljög vi och sa att vår present till henne var att vi anordnade släktmiddagen åt henne, hemma hos oss.

Det mejlades menyer till henne som hon fick godkänna, hennes systrar kom hem och hjälpte henne mangla dukar och allt planerades för fullt trodde hon.

På torsdags eftermiddagen gjorde Johan och jag entre i matsalen på hennes jobb. Kidnappningen var först tänkt att utspela sig i ett konferensrum, men när hennes kollegor fick nys om vad som var på gång så ändrade de det till matsalen så att det kunde bli till allmän beskådning! Detta innebar även att Johan och jag - iförda clownnäsa och lösnäsa med glasögon och mustach - fick knalla in bland 30 främmande människor och "röva bort" Tina. Man kan lätt säga att hon blev paff.

Sedan bar det av hem till Tina så att hon fick packa. På flygplasten trodde de inte att hon var klok när hon glatt frågade damen vid incheckningen om de skulle till London efter att flygvärdinnan sagt: Om ni ska till London behöver ni inga adresslappar på väskorna.

Väl framme i London hoppade Johans syster med pojkvän fram bakom ett hörn. Men det stoppade inte med överraskningar där. Nästa kväll, när det var dags för själva födelsedagsmiddagen, så satt min mamma, pappa och Börje och väntade vid restaurangbordet när vi kom in! DET hade hon verkligen inte väntat sig. Vi åt fantastisk mat på en restaurang (som även är ett hotell) som heter Asia de Cuba. En oväntad blandning mellan asiatisk och sydamerikansk mat. Det var helt otroligt gott! Efter restaurangen drog vi oss till puben och i England passar tiderna bra för mig. De stänger puben elva och det är ungefär då mina ögonlock börjar bli tunga.

Vi hade jättebra helg i London med mycket shopping och strosande. När vi skulle släppa av den något möra Tina hemma i hennes lägenhet igen så kom den sista överraskningen. Släkten hade gömt sig i lägenheten och hade en överraskningsmiddag åt henne när hon kom hem!

Jag tror hon är ganska mör efter allt firande...

Överraskad på restaurangen

Helt plötsligt var hon i London!

Johan sökte som en missil efter skjortor

Söt pub i förorten

Inne på The Devonshire - en av Gordon Ramseys pubar

Efterrätterna på Asia de Cuba - gigantiska!

...

Så här ser den ut

Stora grejer

Nu kunde jag inte dra ut på det längre. Jag har väntat eftersom jag inte vetat hur jag skulle göra men nu var det dags. Jag har köpt en ny almanacka. Det kan ju låta som en simpel grej, men då jag är nära på autistiskt noggrann med vad jag köper för blad till almanackan (till samma pärm som jag haft i ca 10 år) så blir jag förvirrad om de inte ser ut på samma sätt som året före. Men i år var det dags, jag har bestämt mig för att lämna min gamla plåtskal till filofax och köpt en Moleskine. Till min förfäran fanns det inget blädderex i affären så jag köpte den enbart utifrån den lilla översiktsrutan på omslaget!

Och det var ju vissa besvikelser skall jag medge. Dagarna står på engelska. Inga röda dagar utmärkta. Inte så mycket plats för egna anteckningar. Ja - det här kan bli en prövning. Men den är slimmad, lätt och snygg. Det kommer man långt på.

Nedan ser ni en bild på en relativt nyvaken Christin som blir serverad Amerikanska pannkakor i sitt hem. De blev riktigt bra om jag får säga det själv. De var fyllda med bl a choklad, banan och sirap. Självklart kunde det inte bli annat än en grym dag efter den starten.

Och där försvann solen

Ljus!

Idag har vi fixat lite belysning i trädgården. När man går in på vår lilla väg så kan det vara väldigt mörkt och faktiskt rent av liiiite läskigt. Så för att råda bot på det var vi idag och köpte två utomhusspotar och en ljusslinga. Efter lite fixande blev det riktigt fint! Slingan kom inte upp idag men vi ska ju ha något att göra imorgon också.

Det har snöat helt otroligt idag med, det känns som att man är i fjällen. Och det är väldigt roligt att vara ute och köra bil :) Jag tror det har kommit nästa 20 cm nu.

Den nya belysningen

Altanen som vi skottade igår...

Vinterlandskapet

Vi har varit hundvakter i helgen - till en busig Lukas. Och snön har fallit så det är så fint!

Jag har gjort choklad

Om ni ser denna chokladkaka i butiken så kan ni tänka på mig. Vi har tagit fram ett erbjudande där man får en sådan chokladkaka vid köp av Mariestads öl och det var lite kul att testa på sådan design!

Den ultimata förnedringen

Jag är på gång att köpa en ny kamera. I min strävan att hitta den rätta kameran hade jag igår plockat fram mina gamla objektiv som jag skulle ta med till en fotoaffär och testa om de funkar på den kamera jag har tänkt mig.

Jag hann inte många steg utanför kontoret innan jag stod på näsan. Jag lyckades tydligen pricka in gatans enda lila isplätt och satte min fot på den. Det hela gick givetvis mycket snabbt och inom vad som kändes som en millisekund låg jag platt på mage i en sörja av vatten och rester från den vägg som slammades om strax bredvid mig. Ja, jag hade lyckats ramla där allt vatten som runnit över nylags cement och byggställningar hade samlat sig. Dessutom ramlade jag så att hela min vänsterarm landade på min väska, där jag hade mina objektiv. Så inte nog med att jag var helt lerig på framsidan, mitt ena knä sved och ingen frågade mig hur det gick. Jag hade kanske dessutom haft sönder mina objektiv.

Irriterad och med en känsla att jag borde åka raka vägen hem fortsatte jag ändå till kameraaffären och fick provat objektiven. Och faktiskt, de funkade. Och för en gång skulle kändes det ganska smart att jag hade packat ner dem i 2 liters plastpåsar (jag brukar göra det med det mesta) även om det såg lite fattigt ut.

Idag har jag rejäla snöstövlar med stort mönster under till jobbet.

Äntligen lyfte vi

Igår smällde det. Efter mycket planering och massor av hjälp från nära och kära så bar det av på 30-årsfest. Temat var som de flesta förstått efter de fått en boardingticket som inbjudan: flyg. Givetvis var Johan kapten och jag var flygvärdinna. Jag hade en helt underbart rolig kväll med alldeles för många drinkar som den inhyrda bartendern gjorde.

Maten blev väldigt lyckad om jag får säga det själv (och det får jag) och jag är alldeles mållös av alla fina presenter jag har fått! Jag skall frossa i lyxiga spa-behandlingar, spökvandringar, Gondolen-besök och att ha en egen kock i hemmet för en kväll. Och inte minst av snygga väskor, köksmaskiner de lux och tidningsprenumerationer. Inse - jag skall få åka luftballong!!!

Åter igen inser jag vilka fantastiska vänner jag har (inte enbart på grund av presenterna faktiskt ;) De har hjälp mig med alla förberedelser, lagat mat och fixat. Jag är så tacksam för att så många hjälpte till så att det blev en lyckad fest. Jag har t o m vänner som åker ca 100 mil på ett dygn för att vara med på festen - inte illa!

Man kan säga som så att jag har mått bättre än vad jag gjorde i morse, men det var det värt.

Det svänger...

Sjöhästen

Alla gästerna taxades in genom grinden av Louise

Som sedan tydligen fick hyperventilera i spypåsen...

Och säkerhetsvakten såg givetvis till att hålla ordning

Trettio jämt

Idag fyller jag 30 år. Jösses, det gick fort faktiskt. Och ganska bra har det ju också gått. Inga brutna ben, en kraftig hjärnskakning men då kan man ju å andra sidan bocka av det. Boet har flyttats lite hit och dit och det har gett mig en av de mer märkliga dialekterna man kan ha. Jag har provat långt och kort hår - i varierande färger- och kommit fram till att sneakers är det överlägset bästa att ha på fötterna.

Jag känner mig kort och gott nöjd med vad jag gjort i 30 år (ok från 0-5 år kanske jag inte presterade som bäst, men jag hade lite andra ämnen att fokusera på då).

Jag tror jag kör på i 30 år till så får jag se om jag kommer fram till något annat då.

En historisk dag

Idag är en ganska häftig dag, inte bara för Tele2.

www.tele2.se

En riktigt skön helg

Jag är så nöjd med helgen! I fredags var vi hemma hos ett par kompisar och blev bjudna på väldigt god mat och upplevde en skön salongsberusning... Ett av de roligare händelserna var när ett barn plingade på dörren och klev in istyrd prinsessklänning och vitmålat ansikte. Jag sa till flickan att hon såg fin ut, medan Helen – som inte såg så tydligt sa till henne att hon såg riktigt läskig ut! Flickan såg lite sårad ut, uppenbart på jakt efter fler komplimanger än skrämda ansikten. Men vi hade i alla fall roligt efter hon hade gått. (och ja, hon fick en rejäl näve godis som kompensation).

I lördags sov vi länge och sedan åkte vi ut till Jungfrusund på Ekerö där det finns en restaurang som serverar brunch på helgerna. Jag kan nog inte förklara hur positivt överraskad jag blev! Restaurangen är fin och trevlig utan att vara så där så att man kan känner sig obekväm, tvärtom, man kunde slappa och herre Gud vilken buffè! Uppskattningsvis 5 meter "förrätt" dvs allt från olika sallader, parmaskinka, ägghalvor, lax, potatissallad till nudelsallad och ceacarsallad. Den varma maten var också bra, klassiska saker som egg & bacon, revbensspjäll mm.

MEN. Det är dessertavdelningen som är le gran final. Man kan givetvis gå in för att grädda våfflor om man vill det, men det är verkligen synd att bli för mätt för den ca 3 m långa buffén av efterrätter! Det fanns en chokladmousse/creme som var helt gudomlig. Den hade en så kraftig chokladsmak så jag nös efter första skeden.

Så, mycket nöjd efter den buffén åkte vi till Johans pappas grav och lade blommor där med hans familj.

Efter ett besök på IKEA hamnade vi hemma i soffan och kollade på film och slappade, ljuvligt!

Söndagen började med att jag vaknade vid halv nio tiden och såg att det var frost på allt utomhus. Snabbt fick jag få mig långkallingarna och varma kläder och for ut och fotade. Det var så fin ute! Men, som jag berättat om tidigare så är ju min display sönder på kameran vilket gjorde att det var lite svårt att fota närbilder (objektivet och sökaren sitter inte på samma plats).

Vid två-tiden var jag bjuden på afternoon-tea hos en kompis. Nybakade scones och massor av goda teer. Kan det bli bättre?

Söndagskvällen tillbringade jag i vår källare. Äntligen hade jag energi nog att röja och göra i ordning. Visst, det är ju inte snyggt, men det blev definitivt mycket bättre.

Så, med en sådan helg var det inte så farligt att jobba över idag. igen.

Ett nytt steg i vårt förhållande

Jag var och klippte mig idag. Jag känner att jag äntligen hittat en frisör som känns bra och detta var tredje gången jag gick dit. (Jag är ju iof aldrig helt nöjd när jag går från en frisör, men här är jag inte särskilt missnöjd alls). Och hon är väldigt trevlig också, min frisör. Vi pratar mycket och har väldigt roligt (hon gillar också att prata med olika dialekter). Om sanningen skall fram så skulle jag gå dit även om hon inte var så roligt, för den huvudmassagen man får när man får sitt hår tvättat... Helt underbar! Man får gå ner i ett rum där det är tända ljus, skön musik och man får sätta sig i en skön, bakåtlutande fåtölj där benen fälls upp. Jag tror faktiskt att massagen pågår i nästan 7-10 minuter och det masseras även lite ner i nacken. Jag njuter i stora drag.

Dock blev jag lite förvånad idag när jag skulle gå därifrån. När jag betalat och var på väg så kramade hon mig plötsligt! Som när man säger hej då till en vän. Jag blev väldigt paff men kramades givetvis tillbaka och råkade nog trycka in mitt örhänge i hennes kind. Det hela kom väldigt oväntat men var ... trevligt på något vis. Det känns som att vi tog ett nytt steg i vårt förhållande. Det var ju trots allt tredje träffen.

Fint här inifrån

Eftersom jag tycks spendera mer vaken tid på jobbet än hemma just nu så kan jag i alla fall glädjas åt vår fina utsikt.

Som jag längtat

Idag kom min vite hårige vän upp till Stockholm, som jag har längtat! På plats fanns en skål med kyckling och pressad potatis till middag. Potatisen kunde som vanligt ha kvittat såg jag.

I helgen blir det pyssel hemma och middag med Johans familj. Och så skall vi gå och se Låt den rätte komma in. Om vi får biljetter så skall vi se den på plats, i Vällingby som ligger nära Grimstaskogen där några av de läskiga scenerna utspelar sig. Vi har båda läst boken och John Ajvide Lindqvist är en av mina absoluta favoritförfattare. Filmen har ju dessutom fått riktigt bra kritik så det här ser jag fram emot.

Och vem kan inte se att den här mannen kan hitta på läskiga historier?!

Kvänum på kartan

Denna gången är det inte Peter i färghandeln som försöker spränga samhället i bitar. Det är gässen som hotar hälsan. Och än en gång har Kvänum pekats ut på Sverigekartan...

http://www.gt.se/nyheter/1.1341222/misstankt-fagelinfluensa-pa-gard-i-vara

Jag är inte tillräckligt gammal

Följande scenario utspelade sig härom dagen:

Jag går mot en parkering för att hoppa in i bilen. Jag hör lite stoj och stim och plötsligt kommer en liten flicka fram till mig (jag gissar på 4 år) och frågar:

– Vem skall du hämta?

– Va?

– vem skall du hämta?

Jag inser att jag står vi ingången till ett dagis.

– Nej, jag skall bara hämta min bil.

– Men vart är dina barn? Frågar flickan förvirrat.

– Jag har inga barn.

– Varför inte det?

(det är här som det naturliga svaret " för jag är inte redo för sådana som dig ännu" inte riktigt passar så jag säger istället:
– För jag är inte tillräckligt gammal.

Det är då jag får blicken. Hon synar mig uppifrån och ned och jag riktigt ser hur hon tänker att hon där, hon är minsann RIKTIGT jäkla gammal! Men flickans föräldrar har verkligen gjort sitt jobb och hon säger inte det där högt. Men jag ser, den blicken kan man inte gömma sig för.

Ögonblicket räddas av att hennes bror kommer farande och kommenterar vilken gammal baklucka jag har.

Pust!

Det är mycket nu. Väldigt mycket. Men snart får jag gå hem.

is

Det var is på min mopedsadel i morse. IS!

Jag tror jag får ge upp snart...

Upptäckt Uppsala

I fredags tog jag tillsammans med en kompis tåget till Uppsala. Vi hälsade på en kompis som bor där och det blev en riktigt trevlig tjejkväll och det var länge sedan jag faktiskt sov över hos någon. (kan det varit midsommar hos Christin som jag senast sov i tältsäng?)

På lördagen fick jag en guidad tur av min kompis i Uppsala och det var en riktigt fin stad! Mysig, lagom stor och charmigt med de äldre delarna. Framför allt blev jag oväntat imponerad av Domkyrkan. Jag har ju vuxit upp med Skaras domkyrka på bekvämt avstånd, men den här kyrkan var så vackert målad! Att spendera någon timma där gav verkligen inspiration till färg och form. Man skall banne mig inte underskatta gammal arkitektur som inspirationskälla.

Den totala förnedringen uppstod dock när jag skulle köpa ett par badtofflor på Stadium för att slippa gå barfota på det äckliga golvet i badhuset. Jag hittade ett par billiga flip-flop och började leta efter min storlek. Men när jag provade ett par 39:or så hamnade hälen precis på kanten av sandalen. När jag letade efter storlek 40 visade sig det att det bara fanns 42 som var större. Jag provade den och... DEN PASSADE!! Jag stod som i chock. Men det måste helt enkelt vara så att jag inte har så långa tår, för det var en bra bit fram till framändan av sandalen från min stortå. Men ändå - 42!

Som om det inte vore nog att se min kompis skratta åt mig så stod det sedan klart och tydligt på kvittot "flip-flop, Strl 42". Det går utför.

Melondags

Det var i det närmsta en helig stund då vi skar upp vår egenodlade melon ikväll. Lätt entusiastiska tog vi första tuggan och konstaterade att den... inte smakade så värst mycket.

0°

Vadan detta?! När jag steg upp nu på morgonen så var det 0° ute?! 0°!! Det är svinkallt. Och jag vill åka moppe till jobbet. Hade det inte varit för att de säger att det kanske skall regna ikväll så hade jag byltat på mig ordentligt och kört ändå. Men riktigt kall temperatur tillsammans med regn brukar sällan vara en hit.

Dessutom skall jag till badhuset ikväll och då lär jag väl åka därifrån i form som en iskub om jag kör moppe. Så det blev kommunalt i morse. Jag gillar inte kommunalt. Så grattis Lotta, vinterhalvåret är här. Dessutom har jag min tisdags huvudvärk idag. Tisdagar är den absolut sämsta dagen i veckan.

En helt ny värld

Det har dragits kablar, det har monterats ned en parabol, det har monterats upp en ny parabol, det har gjorts sökningar, det har sågats ned träd (!) och mycket mer. Och igår hände det, han fick det att funka! Vi har nu ett liv med många TV-kanaler. En helt ny värld. Soffpotatisarnas värld!

Säkerhetskontroll

Jag har ju glömt berätta vad som hände när jag sist flög ner till Göteborg. Jag ville visa mamma och pappa vilka fina grönsaker vi har odlat fram i växthuset, så jag tog med mig lite i väskan. När jag kom till flygplatsen kom Johan på att man kanske inte fick ha grönsakerna i väskan, men om man skulle ha dem i bagaget så kanske de skulle frysa?

Jag gick till informationsdisken (jag gillar att gå dit för jag har varit med och gjort flera av deras skyltar) och frågade om det var ok med frukt och grönsaker i handbagaget och det var det. Glad över det svaret gick jag mot säkerhetskontrollen och lade väskan på bandet. Jag såg att de när de kom till min väska stoppade bandet och tjejen som satt och kollade på skärmen bad sin manliga, mycket snygga, kollega att köra om väskan. När den kom in i maskinen igen stod de båda och tittade på skärmen och började fnissa lite generat. De verkade diskutera vad det kunde vara och till slut kom killen fram till mig och frågade om det var min väska. Ja, sa jag. Han frågade om han fick öppna den och tittade mycket frågande på mig. Ja, sa jag och han tog tag i dragkedjan. Då stannade han upp och frågade lite försiktigt: Har du en....eh... BANAN i väskan? Jag log och sa att neeeej, det har jag inte... Han såg lite besvärad ut och då lade jag till: Men jag har en jättestor gurka!

Både killen och tjejen vid skärmen började skratta och titta på varandra. Jag kunde ju inte heller låta bli att dra på mungiporna. Och som mamma sa när jag berättade detta för henne: "han trodde nog att du hade en sån där doldo i väskan!"

Simhallen - del 2

Visst var det som jag trodde. När jag passerar spärren på simhallens entre så visas min fula nuna upp stort på TV-skärmen. Man tackar.

Idag har jag jobbat över och det krävdes självdiciplin att åka till simhallen trots att klockan var mycket och magen värkte av hunger. Efter att ha slängt i mig en banan och lite Keso var jag redo för att simma längder. Men idag var det två banor för motionärer. Oroligt fösökte jag reda ut om det fanns en oskriven regel om att de snabbare simmarna höll till i en av banorna eller om man bara hoppade i där det kändes bra. Jag fann inget mönster så jag hoppade i mittdelen.

Åter igen märkte jag hur tungt mitt huvud är. Jag simmade på men insåg snart att det var väldigt många som var sugna på att simma idag. Faktiskt så många att det blev trångt. Jag fösökte hålla jämn takt med de andra men ibland fick jag "köra om" och ibland blev jag omkörd.

Det hoppade i en gubbe av modell äldre som började simma ryggsim. Hurtigt tänkte jag. Men när han kom närmre mig så simmade han väldigt nära och det var då jag kom på det. Gamla människor är inte alltid så bra på att klippa sina tånaglar! Jag såg framför mig hur han skulle ha rakbladsvassa naglar som skulle snitta upp mina vader och fick lite lätt panik. Hela simningen blev en kamp för att inte komma för nära gamlingen. I min iver att undkomma gubben råkade jag simma för nära en annan man - som sparkade till mig i rumpan! Det var så klart inte meningen, men det kändes onödigt och det tog död på min simlust så det fick räcka där. Och jag kan säga att en halvtimmas simning räcker för att göra mig mör, jag är helt seg efter lite bastande på det. Men jag slapp i alla fall stirrandes grannar idag!

5 år

Idag har Johan och jag varit tillsammans i exakt fem år. Fem år! Det har gått så otroligt snabbt känns det som nu. Men vi har ju faktiskt kämpat på bra, att pendla i tre och ett halvt år var ingen lek. Det var definitivt det svåraste beslutet jag tagit att flytta till Stockholm för att få vara med Johan. Men vad gör man inte för kärleken. Och jag är glad att jag gjorde det även om det jag längtar hem så det svider ibland.

Faktum är att jag är lite förvånad över att jag är så kär fortfarande. Förstå mig rätt, jag trodde inte att kärleken dog på fem år, men jag trodde heller inte att den skulle vara så stark hela tiden. Jag kan fortfarande komma på mig själv med att sitta och längta efter honom när jag sitter på jobbet. Och då bor vi ju ändå ihop nu. Johan gör mig lycklig, han är rädd om mig och gör den gråaste vardagen rolig. (åh, nu hörde jag just en stor rap från fåtöljen i rummet intill) Ja, alltså allt är ju inte rosor jämt, men faktiskt väldigt ofta.

Ytterligare en vanlig dag på en reklambyrå

http://view.break.com/542649 - Watch more free videos

Eftermiddag på en reklambyrå

M: -Lotta, du kan ju komma med på det kreativa mötet i eftermiddag på den-bästa-byrån-i-sverige.
L8: - Eh... Javisst.

på mötet:
Kunden: Nu vill jag att ni kommer med konkreta kanonbra idéer som vi kan köra igång med.
L8: - Eh... Javisst.

3 timmar senare:
Den-bästa-byrån-i-sverige: Men då kör vi på det!
L8: -Eh... Javisst!

Skördefest!

Det känns faktiskt fantastiskt att mumsa på egna plommon, äpplen och vindruvor. Osten kommer dock från ICA Bromma.

I badhuset

Jag var och badade igår. Eller.. simmade heter det tydligen när man är vuxen. Jag insåg när jag klav in på Åkeshovsbadet att det var väldigt länge sedan jag befann mig i den miljön. Klorlukten och barnskriken slog emot mig. En vänlig tjej i kassan berättade för mig hur det hela funkade. Glatt traskade jag in i omklädningsrummet och fann snart att jag hade glömt att det är lite äckligt med badhusens omklädningsrum. Första hindret är ju att inte trampa i ett vattenspår när man fortfarande har sockar på sig. När man väl kommit fram till sitt skåp vill man se upp för hårtussar och kvarglömda underkläder.

Allt detta gick förvånansvärt bra faktiskt. Nöjd över att jag hittat ett skåp intill en bänk börjar jag klä av mig. Det är då jag inser att jag faktiskt inte är så bekväm med att vara naken inför främmande människor. Eftersom det inte är något jag utsätter mig så ofta för så hade jag glömt bort det. Men, det är bara att smälta in i omgivningen med sin vita rumpa och fortsätta klä av sig. Jag hann nog stå vid mitt skåp i 30 sekunder innan kvinnan bakom mig börja prata. Det börjar ganska trevligt.

"åh, vad skönt det var att simma idag"

"ja. säger jag."

"vet du?"

"nej?"

"Det satt en mamma ute på bassängkanten och gjorde så här i sin sons huvud. (kvinnan gestikulerar att hon letade löss.)"

"Eh, jaha..."

"Är inte det liiiite...."

"Jo, det är ju inte så kul..."

"Hon sa att han inte hade några löss, för då hade ju hon också haft det"

"Vad bra"

"Men ändå, är det inte liiiiite....?"

"Jaha, nä jag skall väl ta och hoppa i då, jag har precis köpt ett årskort här så... Hej hej".

Med det i tankarna går jag in i duschen och möts av något jag inte hade väntat mig. Där står mina grannar. Nakna.

Efter att ha blivit uttittad från bastun av minstingen i familjen gick jag ut i simhallen. Själva bassängen var uppdelad i tre banor. En för barnens simskola. En för motionärer, känner inte riktigt igen mig i den beskrivningen men med tanke på att den tredje banan var tillägnad vattengympa så var det ändå tydligt vart jag skulle.

Jag började simma och det var faktiskt ganska skönt. Jag har ett ganska tungt huvud faktiskt, det var lite jobbigt att hålla upp det hela tiden men alternativet var ju desto otrevligare så jag kämpade på. Det fanns en vuxen cp-skadad man i motionsbanan. Han kämpade också på bra, men jag blev lite orolig när jag simmade förbi honom och hans personliga assistent kommenterade att det just blev väldigt varmt i vattnet.

Jag simmade 34 längder på 30 minuter. Jag vet inte om det är längsamt eller pinsamt sakta men det kändes bra att inte stressa fram i banan. Stress finns det så mycket av överallt ändå.

En sådan bild höjer verkligen självförtroendet rejält. 

Den visas tydligen på en tv-skärm så fort man passerar 

spärren så att alla kan se den i lokalen. Tack för det.

Äpplemos och Plommonchutney

Jag har en huslig karl!

Premiärturen till jobbet

Idag har jag åkt mc till jobbet. Det gick riktigt fint faktiskt. Det går ju inte snabbare än med moppen med de köer det var idag, men man tar lite större plats på vägen och det känns säkrare (och framför allt så är det roligare). Jag fick ett kärringstopp och när jag gled ner för backen i garaget glömde jag gasa på så då dog motorn. Men man är väl iskall så jag låtsades helt enkelt som att det var precis så jag hade tänkt göra. Man kör väl miljövänligt och stänger av motorn så att man kan rulla den sista biten...

Den stora dagen

I lördags gifte sig min bror med sin tjej, numera fru. Det blev ett riktigt fint bröllop och festen hölls hos mamma och pappa i Hovås.

Dukning

tick, tack

Mycket ris blir det

Puss i pannan

Nathalie orkade vara uppe lika länge som mamma.