Gammalt möter nytt

Min mamma faxade en länk till mig igår.

Sjön tog min röst

Sommaren var som bekant och hälsade på i helgen. Synnerligen trevligt och ytterst lägligt eftersom vi hade planerat en båttur på lördagen. Inför denna båttur som för övrigt var årets premiär om man räknar bort sjösättningen hade jag införskaffat en flytväst till min hund. Jag var osäker på hur hans inställning till detta säkerhetsplagg, men hade inte behövt bekymra mig. Den var varm, men så fort vi kom ut på vattnet svalkade blåsten och han såg ut som att han inte hade gjort annat än att åka båt. Hela båtturen flöt fint (ursäkta, det bara kom) förutom att det blev lite kyligt emellanåt, men då kröp vi ihop och höll värmen under en tupplur, Viggo och jag. Min käre sambo roade sig med en pinne och tråd.

På vägen tillbaka blåste det upp lite och landkrabba som jag är så tyckte jag det var lite obehagligt eftersom vi har en liten båt och den studsade på vågorna. Jag höll ordentligt i Viggo som satt i mitt knä. Vid ett tillfälle saktade Johan ner båten ganska abrupt vilket gjorde att jag for framåt i båten. Samtidigt fick vi en våg i sidan vilket gjorde att jag åkte åt sidan och för någon sekund trodde jag att vi skulle falla ur båten. Lösningen blev att vika benen så att knäna tog i botten och både Viggo och jag hamnade innanför relingen. Ont som satan gjorde det och arg som ett bi blev jag! Sur som en en citron höll jag Viggo tätt, tätt intill kroppen tills vi var i den trygga hamnen igen. Ja, ja, jag fattar ju också att det inte var meningen från Johans sida, men ni vet, ibland blir man sådär rädd så att man blir arg. Det var liksom så det blev då. Men lagom till att vi svängde ut ur Gustavsberg hade jag stillat min vrede.

På fredag skall Viggo och jag flyga till Göteborg och eftersom flygvärdinnan blev lite vrång på mig sist när jag kom med min hund i en sportbag har jag nu införskaffat ett riktigt lyxåk till honom. Den provades idag när vi skulle åka rulltrappa upp från Tunnelbanan och det funkade riktigt bra.

Om det är sjön eller baciller vet jag inte men någonstans tycks jag ha tappat min röst. Suck.

Det var inte jag

Vi har en lyxig förmån på jobbet. Vi kan få massage två gånger per månad till ett förmånligt pris. Detta är något jag utnyttjar till fullo. Som jag har skrivit tidigare är det relativt smärtsamma stunder jag upplever inne i det lilla kyffet som på massagedagen omvandlas till vår lilla kala SPA-rum.

Idag fick Viggo följa med in i kyffet eftersom han annars bara skulle gå runt och leta efter mig. Han lade sig snällt intill bänken jag låg på och somnade snart. Han blev avslappnad. När han blir avslappnad fiser han. Jag som låg med näsan ner genom hålet på bänken kände plötsligt en odör stiga från det lilla djuret. Vad gör man? "Jag tror visst min hund har fisit" har man ju hört förut. Man är ju liksom lite mer känslig också när man ligger i trosorna och har huvudet i ett hål.

Jag försökte lite käckt att kommentera att min hund hade lätt för att slappna av, men jag vet inte om hon uppfattade det hela. Jag tyckte det hela var lite pinsamt, men efter en liten stund gjorde massörskan något som fick fisen att blekna. Jag kände plötsligt hur något ramlade ner i håret på mig. "Oj" sa massörskan. "Tappade du din ring?" Frågade jag. Tystnad. "Nej, det var min halstablett" svarade hon. Så kände jag hur hon plockade upp tabletten snabbt och stoppade in den i munnen igen. Därefter lite generat skratt och sedan tystnad. Jag låtsades somna.

Bärsärkagång i zickzack

Vår tredje frisbeerunda är avverkad. Igår for Johan, Viggo och jag ut till Lidingö för att besöka Bosöns bana. Denna gång var det min tur att fixa picnicken och Johan satt förväntansfullt kvar i bilen när jag gick in på en liten Icabutik på Lidingö. Trots de få dagarna kvar till lön bestämde jag mig för att lyxa till det lite, så jag köpte gravad lax och potatissallad samt färska frallor. Jag är inte helt borta, så jag köpte två par engångsbestick av den trevlige killen i charken. Faktum är att den där killen var VÄLDIGT trevlig. Jag har märkt att jag nu för tiden har svårt att avgöra om någon flörtar med mig eller bara har allmänt hyfs? Kankse för att jag är så förblindad av min kärlek till Johan. Eller så är det helt enkelt för att jag har noll koll.

Hur som helst så åkte vi vidare till Bosön idrottscentrum. Jag fick en kraftig flashback av att ha varit där tidigare. Kan jag möjligtvis ha avverkat ett träningsläger i Jitterbugg här under 80-talets senare hälft? omöjligt att förtälja utan vidare research. Hur som helst så var detta ställe verkligen avsett för träning, inte för picnic. Efter ivrigt sökande hittade vi en trist liten bänk vid en lägenhet. När jag plockade upp det jag köpt kom kommentaren; Kan du aldrig köpa normal picnic-mat? Och svaret är nog nej. Så länge jag kan minnas har mina matsäckar bestått av rostbiff och potatissallad eller andra kanske något klumpiga charkvaror, sällan färdiggjorda sallader eller mackor. Det är för trist! Visst, det blir kanske lite bökigt, men gott!

Johan börjar bli riktigt duktig på golfen, mig gick det sämre för. Jag zickzackade mig framåt mest hela tiden, men det var roligt ändå. Viggo blev trött och jag hittade en kamel i trädet.

Alla förutsättningar

Ahhh, det känns som om jag har varit ledig i en vecka! Det är bara 4 dagar, men de gjorde sannerligen gott. Jag har varit nere i sommarstugan och känslan som innfinner sig när bag-in-boxen plockas fram, man lagar mat i det pyttelilla köket och grillen ryker ohämmat av fläskkarrérna är - SEMESTER! Det var som att komma ifrån verkligheten och allt vad vardag heter. Som en teaser av vad semestern i sommar kommer att bjuda på. Men i sommar skall förhoppningsvis alla blommor som vi planterat i helgen bölja i vinden och ha växt till stora härliga buketter.

Jag har varit sugen på rabarberpaj ett tag. Jag såg en bild på en rabarberpaj och galen i mat som jag är så kan det trigga igång mig och jag kan vara sugen på något jag sett i flera veckor. Jag får nog bärga mig ett par veckor till, men nu är processen i alla fall igång. Som ni ser nedan har den alla förutsättningar att växa sig stor och stark! Njut även av grabbarna samlade på en och samma bild, det var inte helt lätt. Johan springer ju iväg hela tiden.

Trapphuset skall vara rent

Vi sitter och disskuterar barnvagnar i trapphuset och jag känner hur jag tänder till. Jag har tänkt på det där flera gånger men aldrig låtit irritationen flamma upp ordentligt. Men nu känner jag att det hettar lite inom mig. Varför anses det vara ok att ställa, på vintern skitiga, barnvagnar i trapphuset? De står i vägen för oss andra, råkar man nudda den blir man skitig på byxorna och det är fult.

"Jamen... om man inte får plats med barnvagnen inne i lägenheten så måste man ju ställa den där ute". Svar nej, det måste man inte. Vi ställer inte ut en stol som vi inte har plats med i trapphuset. Och den är ändå ren. Har man en barnvagn så får man ha den i inne i lägenheten, man får helt enkelt göra plats!

Min kompis Linn har en liten dotter och de bor mitt inne i city i Stockholm. I väntan på sin nya, stora och fina lägenhet bor familjen i en liten etta. Hallen är minimal och jag är så imponerad över att de inte klagar det minsta över att de tre skall få plats på så få kvadratmeter. Och de gnäller inte heller över att deras barnvagn tar upp i stort sett hela hallen. För man ställer den inte i trapphuset. Det är förbjudet enligt lag (har mina kära arbetskamrater upplyst mig om) eftersom det kan vara farligt att de står i vägen om det börjar brinna. Så barnvagnsägare, ni tror säkert att jag hatar barn nu, men det gör jag inte. Det är inte barnen det är fel på, det är ägarna till deras fordon.

Ps, är det kanske lösningen på mitt moppeproblem? Att helt enkelt ställa den bredvid barnvagnarna i trapphuset? Fast jag måste säga att vår trappuppgång är skonad, det står nästan aldrig några vagnar där. Ds

En fullträff

I lördags fyllde min mamma år. Och för ovanlighetens skull så behövde jag inte jäkta runt i affärer samma dag och ren desperation köpa något som jag i förväg vet att hon kommer stoppa i en låda och glömma bort. Redan i mars ringde min bror och kom med den lysande idén att vi skulle överföra familjens gamla super-8 filmer till DVD. Lysande Sickan. Dessutom åtog sig min bror att fixa det hela så det var bara att luta sig tillbaka och betala in.

Och det blev något av en succé. Ja, jag såg själv fram emot att se filmerna, det är inte så ofta man får se en 60 cm hög version av sig själv dansa till testbilden på TV. I brun mysdräkt såklart. Men den stora chocken låg nog i att se mamma i ungefär samma ålder som jag är nu. Plötsligt FÖRSTÅR jag dem som säger att jag liknar mamma, för jesus vad lika vi var. Märkligt det där med gener. När vi var i Paris vaknade jag till en morgon och kikade åt mammas håll. Då ser jag att vi sover på exakt samma sätt, men armarna liggandes ovanför huvudet. Lite läskigt är det.

Min håriga prins!

Ja självklart längtar jag efter Johan som är på Åland och fiskar denna helgen. Men just nu syftar jag faktiskt på Viggo. Jag har inte träffat honom på tre veckor och abstinensen efter det lilla djuret börjar bli svår. Men ikväll, ikväll skall vi mötas.

Mamma gjorde misstaget att redan igår nämna att "imorgon kommer Lotta". Viggo förstår inte "imorgon". Men han förstår "Lotta". Han hade tydligen sprungit upp till mitt rum och letat för att sedan lägga sig vid dörren coh vänta. Suck, hjärtat spricker ju nästan när man hör det!

Tanka, tanka

Vi har fyllt vår server på jobbet. Så jag tankar över gamla jobb till en extern hårddisk. Och jag tankar och jag tankar. Under tiden går datorn trögt, så den duger mest till att surfa. Kollar bloggar, fotar byråhunden Frasse, pratar med brorsan. Jag t.o.m. plockar in disk i diskmaskinen.

Har ni några tips på roliga bloggar eller sidor på nätet?

Förresten, det blev inget stick i rumpan. De tog den i armen istället och tur är väl det för nu är armen lite svullen och jag vill inte gå omkring med en ännu större rumpa.

Stick i rumpan?

Det finns fästingar här. Jag hatar krypen! Jag har noll föståelse varför de över huvud taget skall få finnas till. Vart i näringskedjan kan de tänkas göra nytta? Jag förstår inte alls. Vad jag har insett däremot är att de små äcklen här uppe dessutom ofta bär på smitta. De är alltså inte bara äckliga, de är farliga också.

Egentligen är det rätt otroligt att jag som stor människa, känner mig hotad av en 2 mm stor liten pluttvarelse. Jag tror tom att den är halvblind om jag inte minns fel.

Nu skall jag i alla fall bota den största skräcken. Jag skall gå och vaccinera mig mot TBE. Då kan de jävlarna inte ge mig hjärnhinneinflammation utan "bara" Borrelia.

Den är i!

Som jag nämnt tidigare så var helgen som gick tillägnad vår lilla båt. Jag har insett att skall jag kunna åka med i båten i sommar utan allt för dåligt samvete så får jag åtminstone försöka hjälpa till lite med vårrustningen. Visst, det tar emot, men det är sånt man bara får göra liksom.

Det började redan i fredags med att vi åkte ut till båten efter jobbet. Båten ligger så långt ut man kan komma på Ekerö (tror jag) och det är ungefär 40 minuters bilfärd. När vi kom dit frågade jag Johan; Vad ska vi nu börja med? Han svarade att vi skulle börja slipa under båten, för där skulle den bottenmålas. Så kastade han till mig en bit sandpapper. ? En bit sandpapper var vad man använde i mellanstadiet när man filade på smörkninvar! Inte när man skall slipa en hel båt. Jag tänkte att här gäller det bara att knipa. Nu har han fixat allt vad som behövts, jag har inte behövt göra ett dugg, då är det bara att knipa käft och hugga i. Jag klarade det i ca 10 minuter. Vi slipade båda två under kompakt tystnad. Sedan orkade jag inte längre. Jag frågade Johan; Vad kostar en slipmaskin?

Jag erkände, det var lycka när vi stod på Clas olsson dagen efter och köpte en slipmaskin. Det är sådana tillfällen i livet man inte riktigt trodde skulle komma. Men det gör de. När man man minst anar. Det är som i Trissreklamen ungefär.

Efter det köpet gick allt mycket lättare. Vi slipade, vi målade, vi tvättade och vi donade. Det här är liksom en ny värld för mig. Jag trodde folk åkte ut till sin båt, jobbade på som galningar en helg för att sedan få i den i vattnet fortast möjligt. Men det verkar inte alls vara så. Prioritet ett verkar ligga på att fika och umgås? Något som jag verkligen inte anser vara fel, jag blev bara lite överraskad över att vi verkade vara de som var flitigast på bygget i helgen.

Så igårkväll var det dags. På med släpet efter bilen och iväg mot skärgården, närmare bestämt Gustavsberg. Väl framme kom min jobbiga del i arbetet. Jag är fruktansvärt usel på att backa med släp. Och det gick lika illa denna gången. Men båten kom i och det var ju huvudaken. Det konstiga var att sedan, när jag skulle backa in med släpet på uppställningsområdet, då klickade det till i mitt huvud och jag fattade plötsligt grejen! Då gick det hur fint som helst att backa. Nu dröjer det kanske ett tag tills nästa gång jag skall köra med släp så jag hinner säkert glömma det igen...

En flukt av Paris

Så här en vecka efter långhelgen i Paris kommer det lite bilder. Det är nästan som på den gamla (goda?) tiden då man fick vänta en vecka innan bilderna hade framkallats.

Kasta vatten

Hemma igen efter en underbart skön långhelg i Paris. Vi checkade in i Paris med sammanlagt 15 kilos övervikt. Tur för oss att SAS inte är petiga. Jag hade dessutom turen att komma några steg bakom mamma i boardingen, så personalen trodde att jag reste ensam. Då haffade de mig och uppgraderade mig ett steg så ombord blev jag serverad mat. Kall förvisso, men ändå, mat och gratis dricka är alltid rätt. Jag skulle dessutom inte ha suttit brevid mamma eftersom det var spridda platser, så jag behövde inte ens ha dåligt samvete.

På tal om mat och dryck; idag när jag lunchade med Linn och Hilma så satt det ett par bakom Linns rygg. Rätt som det är kastar kvinnan glasets innehåll rakt över mannen! Vattnet yrde omkring och vi fick också ett rejält stänk på oss! Ok, tänkte jag, är det så att hon är skitförbannad på honom så är det ok, jag backar upp liksom. Men till min stora förvånging så fnissar hon bara och mannen vänder sig till oss och säger; Det var hon! De är båda i 40-års åldern. Vad är det med människor?! Och vad är det som gör att Panda-sushi drar till sig så skumt folk? (se tidigare inlägg ang man i tvivelaktig outfit).

Men det var skönt att komma hem till Johan igen. Helgen skall gå i båtens tecken, den skall målas och fixas och förhoppningsvis också komma i plurret. Härligt, sen är de bar å åk!