Just hours away...

Nu sitter jag här och väntar på att det röda nagellacket skall torka. Jag har gjort mig lite fin inför resan. Jag känner mig dessutom duktigt nöjd över att jag rapporterat alla kortnummer till mamma, så att om jag är lika lättrånad som jag var förra gången i Milano så kan jag i alla fall ringa och spärra korten snabbt. Eller så kommer mamma på att man kan handla över internet...

Milan, here we come!

Imorgon bär det av till Milano! Det ska bli så härligt att få resa iväg med min älskade till pastan och vinets förlovade land. Självklart skall vi snurra på klacken på den stackars tjurens bollar men vi skall också turista lite och framför allt, Shoppa. Vi har fått tips om något som heter Fox Tow, tydligen en enorm märkes-outlet fem mil utanför Milano. Kan nog vara värt ett besök om vi känner för det.

Nu skall jag äta mina tomater!

Östermalmska tomater

Här är den första skörden! Jag vet, de ser lite gula ut, men de är fantastiskt goda! Imorgon skall jag äta tomatsallad till lunch... La la la la la... (rätt nöjd)

Jag dricker bara på helgerna

I våras tog jag ett tungt beslut. Jag bestämde mig för att inte dricka på vardagarna. Mån-torsdag skall jag vara vit, under helgerna får jag dricka obegränsat. Jag har faktiskt hållt det riktigt bra. Jag är stolt över mig själv. Under semester var det givietvis annorlunda, då drack jag i stort sett varje dag. Men efter semestern har jag skärpt mig igen. Därför känns det ju som en enorm gjädje att få plocka fram vinglaset vid fredagslunchen, det riktigt pirrar i kroppen på mig!
Coca-cola är det godaste som finns!

Dvärg-gnutt-dvärg?

Jag kommer antagligen få hela dvärgkommissionen (eller vad de heter) på mig nu men jag har en bekännelse.

Någon eller något har felprogrammerat min hjärna. Detta gör att varje gång jag ser en extremt kortväxt människa med stort huvud så är min första tanke inte som så många andras -Dvärg, utan istället Gnutt. Det handlar ju om någon hundradels sekund som GNUTT dyker upp i mitt huvud innan jag hinner korrigera och tänka det rätta, dvärg istället. Det har hänt några gånger att jag verkligen får leta långt bak i mitt huvud för att få fram ordet dvärg, men allt som oftast kommer jag på mig själv och hinner tänka om. Några gånger har jag inte hunnit. Dessa gånger har det dessutom hunnit rulla från mitt bakersta hörn i hjärnan och ända fram till min tunga för att sedan hoppa ut ur min mun som en klassisk groda. Som tur är har det varit Johan som har varit med vid de tillfällena. Han skrattar gott, men tittar samtidigt på mig med en blick som förbryllar mig. Blicken antyder skratt, men på samma gång en tanke i stil med “vem är det jag lever med?”

Jag ber redan här och nu om ursäkt till alla de gnuttar som eventuellt har tagit illa upp av den här texten, jag har verkligen ingenting emot er, och när jag ändå är i farten kan jag lika gärna be om ursäkt för alla kommande grodor också.

Vem vill äta med mig på lördag?

Imorgon komemr jag ner till Götet! I övermorgon tänkte jag gå ut och äta. Jag tänker Vin o tapas, jag tänker lite vin, jag tänker umgås, jag tänker 7-8-tiden. Men jag vet inte vem som vill umgås med mig? Jo, Christin är med. och Carin också tror jag. Någon mer? Hör av er i sådana fall, för jag får nog boka bord så här i lönetider.

Guldet är vårt

Nu har vi bunkrat inför vintern. Soppor, grytor, såser... Mmmmm

Jag tror på uppmuntran som fostran

MEN NU FÅR NI FAANIMEJ BLI BÄTTRE PÅ ATT KOMMENTERA!!!

Ni ser ju hur Christin kämpar, lätta på hennes börda!

Varning för betande får

Igår övningskörde vi en sväng. Det var ett tag sedan vi var ute och vi letade oss upp på norra Djurgården till Stora skuggan vilket visade sig vara ett väldigt fint ställe. Där kan man verkligen sno Partilles slogan "Bo på landet mitt i stan". Vi skrattade lite över skylten "Varning för betande får" när vi körde ut på vad som liknar smal landsväg. Tills vi vände och körde tillbaka mot stan och möter en stor skock får, fåraherde (kvinnlig) och två vallhundar! Det var bara att snällt stanna intill vägkanten och vänta tills de gått förbi. Jag fick upp min mobilkamera för sent, men ni ser i alla fall landskapet.

Loppisfynd

I lördags åkte Katarina, Johan och jag på loppisrunda. Vi sökte oss ner mot en outforskad plats på detta jordklot; Södertälje. Jag hade läst om ett ställe som heter Designhörnan och det skall tydligen vara en butik med 50 & 60-talsinredning. Gamlingar som vi börjar bli var vi där för tidigt. Med 45 minuters väntan bestämde vi oss för att söka igenom Södertäljes antikaffärutbud. Vi hamnade i en källare med mycket prylar som ett äldre par äger. Jag hann inte gå runt många minuter förrän jag ser sex stycken fina Stig Lindbergkoppar stå i ett hörn. Jag kände pulsen stiga, men behärskade mig och skred lugnt och säkert fram för att leta efter en prislapp. Men det fanns ingen. Så jag tog en kopp med fat och gick ut till butiksägaren. Jag frågade om priset varpå han svarar att de kostar 500 kr. Äh, 500 är för mycket för en kopp tänkte jag, ok att de brukar kosta det, men det blir alldeles för mycket pengar. Det är då det händer, han tillägger: "Alltså, 500 kr för alla sex kopparna."

Jag står still och försöker hämta tillbaka hakan som försvunnit nedåt någonstans. Sedan säger jag bara något i stil med: "ja, ja, ok men då tar jag dem". Gubben ser lite förvånad ut, han funderar nog över om jag vet om vilket fynd jag har gjort, så han tillägger: "De där kopparna får du betala ca 600 kr för i en butik i Stockholm". Jag bara nickar och går och hämtar de andra kopparna.

När jag betalar frågar jag om de har några loppistips att bjuda på. Gubben börjar berätta om en loppis, några mil utanför stan. När jag frågar efter namnet på platsen så att vi kan slå in det på vår GPS får jag höra något som får mig att tappa hakan igen. Dock inte på ett positivt sätt. Han påbörjar sin mening med "Men LILLA gumman..." Jag känner hur ilskan kommer nerifrån magen och brakar upp genom strupen för att i sista sekunden stoppas av tanken: Lotta, inse vilket fynd du har gjort, släpp det. SLÄPP DET! Så jag gjorde det. Jag släppte det. Givetivis fick jag älta det några gånger i bilen, men sen var det bra.

Idag, måndagmorgon så har jag glatt berättat om mitt loppisfynd på jobbet. När jag visar bilden på kopparna kommer dräparkommentaren från min kollega Tony: Men sådana där koppar, det hivade jag flera stycken på tippen igår!

WOHOOO, nybokade biljetter!

Jag har precis bokat biljetter till Pablo Franciscos show i Stockholm!

Problemet med kjol

Jag tycker det är fint med kjol. Man får se en del av benen, vilket på de flesta resulterar i en angenäm upplevelse, och som bärare av kjolen känner man sig lite extra kvinnlig. Dessutom tycks det vara ganska modernt att bära kjol. Detta märker jag när jag strosar i mina favoritaffärer (läs H&M och Åhlèns). Men jag har ett problem med just kjolbärandet. Så här under sommarmånaderna bli benen lätt svettiga och min knubbiga lår gnids mot varandra. Det hela resulterar i att jag får små blåmärken som sedan utvecklas till röda fläckar som svider och gör ont. Nog om den detaljerade beskrivningen. Härom dagen bestämde jag mig för att göra något åt det hela.

På Åhléns underklädesavdelning haffade jag en ur personalen. Jag tog den kvinnan som såg äldst ut helt enkelt för att … tja, hon såg ut att ha sett det mesta. Jag förklarade mitt något delikata problem för henne och hon svarade i en ointresserad ton: ”Ja men då är det Mamelucker du skal ha.” …Vänta lite nu, MAMELUCKER?!? Jag visste knappt vad mamelucker var, men kvinnan gick snabbt till ett ställ och höll upp ett ohyggligt fult, brunt tygstycke som går från övre delen av magen till nedre delen av låren.

Så här förklaras mamelucker på susning.nu:

Mamelucker, broderade eller spetsprydda rätt vida underbyxor eller byxholkar i tunt vitt tyg som räckte till smalbenen och ibland var ihoprynkade nedtill. De användes av yngre flickor under mitten av 1800-talet och var avsedda att synas en bit under kjolkanten. Byxornas benämning syftar till utseendet på mameluckernas kläds

1. Byxholkar?
2. Yngre flickor…?
3. avsedda att synas en bit under kjolkanten?

Jisses. Kvinnan tillade dessutom: ”Dessa håller in magen också.” Jag kom att tänka på den gången jag köpt ett par strumpbyxor som haft just denna utlovade effekt. De satt så hårt åt på magen att mina känsliga tarmar kolappsade och jag fick tillbringa större delen av festen på toaletten. Men nog om det. Jag gissar att hon såg min besvärade min och fortsatte bort till ett annat ställ.

Vi stannade vid ett märke som jag inte lagt någon större tanke på sedan tidigt 90-tal. Sloggi. Detta underklädesmärke får mig att försvinna till en liten, tantig underklädesbutik i Vara i min tidiga ungdom. Min storebrors första flickvän förklarar övertygande att jag är redo för en BH, jag behöver inte längre hålla mig till topp-avdelningen.

Hur som helst så visar kvinnan ett paket med ett par stora, rejäla bomullstrosor med långa rejäla ben på. Det hela avslutas med en liten spetskant längst ner. Jag skiner upp, dessa känns ju inte alls lika förnedrande som de bruna …byxholkarna längre in i butikens skamvrå. Jag säger ”Jag tar dem” och vi går mot kassan. När vi kommer fram uppstår tydligen ett slags förtroendemoment mellan oss två, för kvinnan säger: ”Vet du, jag läste en skvallertidning häromdagen, ja det var nog hos frisören (yeah, right) och där såg jag att Carola hade sådana här under sin kjol! Bilden var tagen när det blåste till och jag såg det tydligt, hon har precis sådana här säger kvinnan och pekar ivrigt på paketet jag just skall köpa.

Jag svarade något i stil med ”Jaha, men vad skönt, då behöver jag ju inte skämmas” och hon nickar nöjt. Jag går från affären lycklig över att kunna bära kjol igen, men med en konstig känsla av att ha passerat ett stadie i mitt liv. Suck, mamelucker.

Är han gjord av gummi?

2 kg guld

Gick förbi Hötorget igår vid stängningsdax. Jag som hatar att pruta fick 2 kg kantareller för 100 riksdaler! Fantastiskt! När jag kom hem torkade jag de flesta men några sparade jag (ganska många faktiskt) som jag stekte i smör och olja, lade till vitlök och hackad lök samt lite svampbuljong. När det fått steka ett tag saltade och pepprade jag och lade till lite olja för att sedan blanda det med nykokt pasta. Gudomligt gott!

Bilden är lånad från aperitif.no

Gropen – så här i efterhand

Se "fast i smörjgropen" den 13 februari 2007

Äntligen sa de ja!

Vi var på bröllop i helgen. Erik och Maria skulle äntligen skrida till altaret för att bli vigda av Eriks bror. Det var ett av de absolut finaste bröllopen jag varit på, allt var faktiskt perfekt. Festlokalen var fantastiskt fin med en egen kryddträdgård och ett glashus som tillbyggnad. Maten var suverän, speciellt lammfilén som serverades med potatiskaka och syrlig ärtpuré. 

Sedan var där ju en massa gamla kompisar från Skara-tiden att prata med också, det var roligt. Jag har en tendens att alltid tro att ingen skall känna igen mig och är därför ytterst osäker om jag skall springa fram och krama eller bara vinka till lite. Jag blev glatt överraskad över hur många som faktiskt kom fram och pratade och som mindes mitt namn... 

Som ni ser av antalet bilder på Maria var jag helt hänförd över hur vacker hon var! 

Trekantsmacka

Är det bara jag som tänker på de trista trekantsmackorna från seven eleven när jag ser de här konstiga sopburarna?

På gatan utanför

Gayvänliga barnkundvagnar





Kattransport



Min dröm

Han förgyller min vardag

Min kollega Soheil dök upp till jobbet nyrakad. Jag kan inte sluta le när jag ser honom...

Drejkurs

Igår fick det vara nog av att sitta och vänta på att ha något att göra på jobbet. Så tillsammans med två kollegor åkte jag ut till Gustavsberg och gick på en drop-in-keramikkurs.

Det var en ganska lustig lärarinna vi fick. Duktig men lustig. Hon började med att tala om för oss att det tar ungefär sju år innan man kan dreja. Sedan fick hon hjälpa var och en att centrera lerklumpen på drejplattan. Om man sedan råkade förstöra det hela så att den blev ocentrerad igen (vilket var väldigt lätt hänt) så suckade hon högljutt och kommenterade att nu var den ju förstörd. Om jag då frågade "går den att rädda igen?" så tittade hon gravallvarligt på mig och sa: -DU kan ju inte det, men JAG kan. Så viftade hon lite med handen och då gällde att snabbt lyfta baken från stolen så att hon kunde sätta sig, annars frågade hon skarpt - Vill du att jag skall hjälpa dig eller?

Men det var faktiskt väldigt roligt. På vägen in hade vi pratat om allt vi ville göra under de tre timmar som kursen pågick. Det insåg vi ganska raskt att det var ett väldigt högt ställt mål. Det blev inga hela serviser om man säger så. Men för min del blev det faktiskt en liten vas (en liten tjockis-vas), en dip-skål (skulle ju blivit större men en del lera flög av drejskivan, ett par blomsterpinnar á la Lindas pinnar på webshopen och ett litet shjärta. Jag är mycket nöjd.

Det sägs ju att de som är estetiskt lagda kanske inte alltid har så lätt för att sälja saker. Det hade denna kvinnan inga problem med. Hon förklarade för oss att nu skulle hon bränna våra små konstverk i en ugn och sedan kan vi komma tillbaka nästa vecka för att delta i nästa kurs, hur man glaserar. -För det vill ni väl? ja, jo, det vill vi så klart!

Faktum är att det var väldigt roligt. Så roligt att jag nästan funderar på att gå en kvällskurs. Jag får se hur jag gör. Bilder på mina otroligt fina drejsaker kommer när de är färdiga.

Göteborgsresa

Tjoho, beställde just biljetter till Göteborg, jag kommer ner den 24 augusti!

En designers vardag

Tryck på bilden så rullar animationen igång.

Gårdagens kalas

Vi har inte haft så mycket kalas i min släkt. Eller rättare sagt, vår familj har inte varit med på så mycket sådant. Mest beror det nog på att min familj bodde i Kvänum när resten av släkten bodde i Skåne, så det var lite långt att åka. Men igår hade vi då kalas eftersom Johan fyllde år. Och vi ville göra det riktigt fint och bjuda på riktigt god mat. Och det känns som att det blev så också.

När gästerna kom bjöds det på Champagne och två sorters snittar; tunnbrödrulle med pepparrot och lax och små smörbrynta bröd med gräddfil, rom, rödlök och dill. Till middag blev det helstekt oxfile med tomat- och olivfylld polenta som serverades med lite balsamicosky. Och lite grönsallad till. Johan hade köpt ett väldigt gott vin. Efter maten blev det Tinas succétårta och kaffe och avec.
En riktigt god kväll med andra ord!

Kaffemannen

Som ni kanske noterat så bloggar jag friskt idag. Det kan bero på att jag inte har någonting alls att göra på jobbet. Faktiskt ingeting alls. Så jag bloggar, surfar och babblar med kollegor. Fortsätter det så här så börjar jag snart städa toaletterna här (jag tycker de luktar lite kiss).

Eftersom solen har kommit nu när jag börjat "jobba" igen så tog vi med oss pic-nicfilten käkade sushi i Tantolunden. Om jag har förstått det hela rätt så är det Pride-festivalens hjärta. Vi såg många lustiga människor, ingen av dem verkade vara gay. T ex kom det en gammal gubbe på inlines och rullskide-stavar. Det gick så långsamt att han nästan stod stilla och vi fick oss ett gott skratt. Tills han plötsligt ballar ur och kör små, snabba hoppsa steg och trix! I en väldans fart går det också? Han gör detta under några sekunder med en ledighet i kroppen som inte ser ut att vara möjlig, för att sedan iskallt återvända till att låååångsamt åka med pararella fötter i uppförsbacken. Vi sitter som frågetecken.

Sedan dyker kaffemannen upp. Han tar det makabra priset 20 kr för en kopp kaffe. Men mina kollegor köper så glatt tills de ser när han tar mjölk. Gruppen tystnar och alla tittar ned i backen.

Min läpp är hel

Jag har nog inte berättat att jag spräckte min läpp i Köpenhamn. Det hela skedde när jag i ett ganska onyktert tillstånd av någon anledning skulle köra pantomim, ni vet, kuben och sedan se ut som att man står och hänger i en bar som inte finns. När jag stog och hängde i den icke exixterande baren skulle jag krydda det lite extra (jag vet, inte alls likt mig...;) och kom då på tanken att jag skulle svaja rejält och vara gungig i benen. problemet var bara att jag redan var rätt svajig. Så jag tappade i detta okontrollerade ögonblick fattningen över mina ben och for som en projektil in i Johans axel och späckte läppen. Johan ojade sig över att han fick ont i axeln och jag stog som förlamad och sa tyst: Jag blöder.

Men det har läkt nu. Jag är hel igen.

Min gamle sambo

Idag fyller Johan 30 år. Inatt när jag vaknade till av att Viggo ville upp i sängen knackade Johan på min axel och berättade att han inte hade sovit en blund. Då var klockan 03.30. Jag vet inte om det var det sena kaffet han drack eller om 30-års krisen kom krypande över täcket vid läggdags, men jag tyckte väldigt synd om honom.

I morse smög jag upp och klädde på mig så tyst jag kunde, hämtade mamma och pappas som är på besök för att sedan göra något som familjen Bertilsson aldrig gör. Vi sjöng. Jag kände att det var dags att bjuda till när min älskling fyller 30 så vi tog i så gott vi vågade med tanke på att vi trots allt befinner oss i tätbebyggt område. Jag tyckte Johan var väldigt seg i starten, men så visste jag ju också att han hade sovit dåligt. Men efter några sekunders sjungande inser jag varför han inte reagerar, han har ju för sjutton öronpropparna i!!! Vår sång vackalde till lite, men efter att han förvirrat plockat ur propparna kunde vi ändå fullfölja sången. Det måste verkligen gått från 0 till 100 i ljudvolym för den stackarn.

Nu kan jag ju avslöja vad jag har köpt för present till honom också. Eftersom han är inne på denna bloggen då och då har jag inte kunnat avslöja mina planer som började långt före semetern. I morse fick han ett paket. Det var en liiiiten liten resväska med Elvismotiv. I den låg det pasta, biscotti-kakor, en liten adresslapp att hänga på resväskan, en tetrapack med vin, ett litet paket och ett kuvert. Jag tror han knäckte temat relativt snabbt, det var ju inte riktigt svårighetsgrad enligt "På spåret". När han dessutom fick fram Wallpapers guide över Milano hade jag varit besviken över hans IQ om han inte hade fattat galoppen. Sist i kuvertet låg givetvis flygbiljetterna. Jag tror han blev riktigt glad för presenten. Resan sker den 28 augusti (brorsans födelsedag f.ö.) och det blir en långhelg, torsdag eftermiddag till söndagkväll. Åh, det ska bli skitkul!

Ikväll blir det middag för familjen och lite släkt. Johan har planerat och fixat med Champagne och fina viner, det kommer nog att bli riktigt fint. Vi har t.o.m. lånat in en vit linneduk från Johans mamma. Vuxet.