Allt i en väska

I eftermidddag bär det av till framsidan! Äntligen kommer julledigheten och i år är den ju nästan lika lång som den var när man gick i skolan och hade jullov, underbart. Det var väldigt mycket som skulle få plats i min väska. Under veckan som kommer skall det: Firas jul med släkten (ikväll), firas jul med familjen, home-staga lägenhehten, ev. måla om lägenheten, gå på långpromenader, hälsa på folk och fira nyår. Det är tur att jag inte flyger ner för min väska väger mer än 20 kg.

Eftersom Johan och jag inte ses förrän på torsdag då kan kommer ner till Göteborg så hade vi lite romantisk middag igår med förförarpasta och vin. Det märks att jag är trött och behöver vila nu, en halv flaska rött räckte för att jag skulle gå och småsnubbla i lägenheten när väskan skulle packas. Så vi får väl se hur jag går klädd i jul.

Vad är det med 80-talet?

Jag såg en musikvideo på Youtube igår. Den var från kraftigt 80-tal och det var en julsång med olika artister. Jag har märkt att när jag tittar på saker/videor/bilder från 80-talet så fylls jag av ro, trygghetskänsla och lättnad. Det kan ju knappast ha med modet att göra, så långt är jag säker. Men min undran är; beror det på att jag hade en bra uppväxt och denna tid var fylld av små problem (som iof verkade nog så stora då) eller var det helt enkelt en optimism som låg i luften generellt?

Vad jag kan minnas så var 80-talet yuppies, aktier, musik och skola. Jag minns att det inte var lika "accepterat" att säga att man inte hade pengar på samma sätt som det är idag. Sa någon att den inte hade råd med något så blev det lite pinsamt tyst och folk började skrapa med foten i marken och prata väder. Kanske berodde det på att jag växte upp i ett litet samhälle där lönerna antagligen inte skiljde sig så otroligt mycket mellan grannarna och att barnen därmed hade någorlunda samma budget att röra sig med.

Men just känslan av trygghet och framtidstro kändes stor. När jag pratar med en kollega (inte samma som igår...) säger han att han känner exakt samma känslor för sin uppväxt som skedde på tidigt 70-tal. Han är övertygad om att det är när barndomen inträffar som avgör vilken tidsera som medför en behaglig känsla som antagligen baseras helt eller delvis på nostalgi. Nostalgi är ju faktiskt enligt min sambo ett av mina ledord. Jag skulle gärna vilja ha mindre av den varan, men nu är det som det är.

Sä här kommer det; jag bjussar på lite 80-tals nostalgi!

"Lite mycket tuppar kanske..."

Igår gick då andra delen av En spricka i kristallen. Huset var med ganska mycket faktiskt och allra roligast var att de t.o.m. nämnde mammas tupptapeter i köket! Pappan i familjen kommenterar; "Lite mycket tuppar kanske..." Dessutom var pappas burkar med i källarne, de som han diskar och använder till spik och skrot.

Jag satt just och åt lunch med den som betalar min lön. Han sa att överklassens Göteborgare och Skåningar är de mest grymma familjemedlemmarna som finns (han syftade på att mamman i familjen Gyllenhammar var elak mot dottern). Jag vet inte riktigt hur jag skall kommentera det. Jag räknar inte mig själv till någon av kategorierna men känner ändå att jag knappast håller med. Det har också varit ganska mycket debatt om hans åsikter vad gäller bögar på sistone. Bögar är inte bra, lesbiska är helt ok.

Snart är det jul.

Andra delen

Ikväll är det del 2 av "En spricka i kristallen". Denna gången borde mammas och pappas hus vara med. I alla fall en liten stund. Mycket spännande.

Vi var och såg utställningen "I love pop art" på Waldemarsudde i helgen. Jag blev faktiskt lite besviken. Antingen så var inte pop art vad jag trodde eller så var det en rätt trist utställning. Hur som helst blir ju resultatet samma för mig, det var sådär.

Det var å andra sidan roligt att få komma in i huset som Prins Eugen har bott i, det var jättefint! Mest tagen blev jag av ljuset (ni vet sedan tidigare att jag börjat bete mig som om dagsljuset i dessa dagar är åtråvärt knark). Det var stora fönster nästan överallt och det gjorde att man fick lite livslust tillbaka. Jag undrar om man kan bo i ett växthus? Vi har ju ett i trädgården vi har köpt...

Vill du läsa om en som delade min åsikt om utställningen kan du göra det här.

AGs Favör

Jag har nästan alla mina släktingar i Skåne. I Skåne brukar vi handla på AGs favör. Eller, jag vet inte om det heter det längre, men det hette så när jag var yngre. Vad jag vet så finns den affären bara i Skåne. Det är därför det blitr så lustigt när man nästan dagligen ser en massa stockholmare springa omkring med deras påsar på stan!

Jag fick själv en sådan påse när jag handlade ett litet apelsinträd på Hötorget i somras. Jag blev alldeles paff men tänkte att det är nog så att om de bytte namn relativt nyligen så kanske hötorgshandlaren fick köpa upp resterande påsar till ett mycket bra pris. Den teorin håller fortfarande, men då måste Ags Favör haft ett stooooort lager påsar! Vi snackar att den som köpte in de där påsarna gjorde en grov felbedömning eller fick dem väääldigt billigt...

Denna påse sågs på T-centralen så sent som igår...

Något slags rekord!

Jag har bara två julklappar kvar att köpa! T om farmors julklapp är fixad, den brukar jag verkligen komma på i sista sekund. Det är en prenumerering på en korsordstidning. Ja, jag kan avslöja det här för min farmor är inte särskilt frekvent besökare på denna blogg...

Men nu gäller det att inte släppa taget! Om jag går omkring här och är nöjd med de klappar jag har införskaffat så blir dt säkert så att jag springer omkring och stressar för de sista bara för att jag har varit för nöjd med mig själv. En 8-årig skånetjej och en 29-årig Kungsbackabo kvar bara...

Stackars, stackars Susanna

Fy vad hemsk den var! Jag har ju inte läst boken och även om Carin sagt att den var mörk så blev jag överraskad över hur synd jag tycker om tjejen. Inte en sekund såg vi av huset så vi får hoppas att det blir något i den andra delen. Däremot var en av mammas och pappas sänggavlar med, det var den som mamman låg och tyckte synd om sig själv i.

Den stora kvällen...

Ikväll kommer tusentals förväntansfulla Svenskar att bänka sig framför TV:n. Det är ju inte varje vecka man kan se fram emot en sådan här TV-kväll där man får frottera sig med de tjusiga människorna. Man undrar ju så klart, hur kommer de vara klädda, vad skall de äta och vad kommer att hända?

Jag talar givetvis om att det idag sänds den första delen av två av En spricka i kristallen på SVT. Denna serie spelades delvis in i mina föräldrars hus i Hovås. Under drygt två veckors tid i somras hyrde filmteamet huset och det såg inte riktigt ut som det brukar om man säger så. Filmen/serien sänds i två delar och ikväll är det då dags för den första. Jag har ingen aning om vårt hus är med ikväll, jag kan tänka mig att det kommer med nästa måndag för huset skall tydligen vara en bröllopsgåva och de skall ju hinna gifta sig först. Däremot kommer ni kanske känna igen diverse sänggavlar och kandelabrar som de lånade med sig till de andra inspelningsplatserna.

Så, klockan 20.30 ikväll, mina vänner, bänka er framför TV:n och slå på ettan!

En mammas önskan

I helgen får jag besök av en kompis sedan många år! Det ska verkligen bli jättekul att få ha henne för mig själv en hel helg. Min kompis har ett litet barn sedan ett år drygt. Barnet stannar hemma. Jag frågade min vän vad hon vill hitta på under sitt Stockholmsbesök. Jag fick klara tydliga svar (precis som jag gillar):

1. Jag vill gå i vilka affärer jag vill, inte bara de som har breda gångar och hiss!

2. Jag vill gå ut och dricka drinkar!

Det är så skönt med småbarnsföräldrar, det är de som verkligen uppskattar en Stockholmsweekend.

Redan!

Jag har köpt tre julklappar. Och det är inte ens Lucia än! Helt fantastiskt och helt olikt mig.

Som en mössa

Det mörkret som knäcker mig. Jag blir helt apatisk och orkeslös av detta jäkla mörker!!! Jag räknar dagarna tills den 22 december då det åtminstonde vänder, även om det tar ett bra tag där efter innan jag kommer att märka någon skillnad. Igår var det faktiskt fint väder på morgonen och jag tänkte att jag bara skulle jobba en liten stund för att sedan gå ut och insupa det ljus jag behöver. Men jag lagom till att jag hade jobbat klart så hade det så klart blivit molnigt igen och börjat skymma... Jag blir helt knäckt.

Jag kommer på mig själv med att vara avundsjuk på dem på TV-reportage och filmer som får vara utomhus och i ljusa lokaler på dagstid. Vi har få fönster på jobbet och inte särskilt mycket lampor. Jag får väl ta med min väckarklocka till jobbet varje morgon och lysa mig rakt i ansiktet. Suck. Nu är det lunch, jag får nog ge mig ut en stund så att jag inte förgås i mörkret.

Vackert

Vad skönt det är att det finns människor som fortfarande kan göra briljanta musikvideos. Och musik.