måndag, december 10, 2012

Kalla människor

Jag har alltid imponerats av kalla människor. Med kalla människor menar jag naturligtvis inte folk utan känslor, utan de där bokstavligt talat svala (ofta kvinnor) som kan stå med helt skrynkelfria kappor, ha halsduk och varma vinterstövlar (välputsade naturligtvis), rakt hår som på något sätt inte ser tråkigt ut med en handväska hängande över axeln som ser ut att komma direkt från affären fast den antagligen inte gör det - inomhus.

Jag tänkte på det nu senast i helgen. Vi vistades på flygplatser under en lång tid. Och det är ofta där man ser dem. När jag anländer till kön har väskan med alldeles för mycket innehåll glidit ned på axeln vilket gör att jackan som jag inte stängt hänger på tre kvart och man kan se att jag har en svart BH under det vita linnnet. Byxorna har hasat ned lite för långt och luggen är nu lite för lång för att klara sig utan hårspänne och den sticker irriterat i ögonen när jag böjer mig fram. Jag blir lite stressad fast jag är ute i tid, passet och boardingkortet har glidit ned längst ner i väskan igen så jag måste rota upp gosedjur och vattenflaskor för att komma åt dem. Och jag blir så himla varm!

Kinderna hettar och svetten bryter fram under luggen. Blir det riktigt illa blir det dessutom fuktigt längs ryggraden. Jag får lätt panik och börjar slänga av mig jacka, halsduk och ev också den stickade tröjan. Detta sker på flygplatser, bussar, T-banan och i mataffären. Och varje gång tycker jag att andra människor tittar på mig som om jag vore helt galen! Det är NI som är galna tänker jag. Hur kan de stå där med alla varma kläder och se ut att trivas lika bra inne i 20-gradig temperatur som de gör ute i -20?!

Så nu vet ni, ni svala männsikor, vad som händer nästa gång någon som inte ens är i närheten av klimakteriet börjar kasta av sig ytterkläderna och har röda kinder - det är bara en varm människa. Eller en blottare.


måndag, december 03, 2012

Kallt!

Nu jädrar i mig kom vargavintern! Jag gillar det. Det knastrar när jag går till bussen i mina kängor som är varma och sägs klara ner till -30°. Och här inne har vi det varmt. Vi har precis bytt fönster och installerat mer värme i källaren så så varmt som vårt hus är nu har det aldrig varit någon tidigare vinter. Så jag säger bara: Bring it on winter!





tisdag, oktober 16, 2012

Tvårummare med spikar

Det här med att det skulle ta ungefär två veckor att bullersanera... Bullshit, säger jag! Här bor vi tre personer i två rum just nu, och de två rummen är det grejor precis överallt! Jag blir lite lätt galen. I morgon är det jag som ringer och skäller på någon.

Annars? Tja, mycket jobb för oss båda, Clara hade en liten kräksession på dagis idag men det har inte kommit mer efter det. Vi stupar strax efter 10 på kvällarna och turas om vem som ska få ligga på spikmattan.

På tal om spikmattan. Köpte du en? Jag köpte en via jobbet och tänkte samtidigt, jaha, får vi se hur dyra mina två tillfällen på den här blir, för så mycket mer kommer jag antagligen inte att använda den. Men när man får erbjudanden om saker som sänkts väldigt mycket i pris så tenderar man ju, eller i alla fall jag, att köpa grejen nästan oavsett vad det är. Sån är jag.

Hur som helst. Denna skänk ifrån ovan. När jag är lite stel - fram med spikmattan. När jag är uppe i varv - fram med spikmattan. När jag har svårt att sova (ok, händer typ två gånger om året och oftast i samband med resa med extremt tidig avgång eller de få gånger J och jag är osams) - fram med spikmattan. Den är grym! Jag somnar som en stock och vaknar oftast framåt 2-tiden då jag får resa mig upp och bokstavligt talat DRA den ur ryggen. Ont som faan gör det, men vi kan säga så här: Då behöver man inte lägga några pengar på dyra silkeslakan för det känns som att lägga sig ner på ett moln när man haft ett hundratal piggar in i ryggen ett par timmar.

måndag, oktober 08, 2012

Vilken helg!

I fredags åkte Clara och jag till Göteborg och vilken bra helg det blev! Det tajmade sig så väl att C somnade när flygbussen gled in i stan och jag fick två timmar på stan med strosande och fika. Väldigt avkopplande och behövligt efter förra veckans tempo.

Vi träffade vänner och och jag hann med á la London-marknaden som jag hade hoppats på. Vi tog en rejäl tupplur C och jag, och på kvällen var pappa barnvakt och jag åkte på 35-årsmiddag. Oj vad roligt det var! M hade förberett och fixat och jag bara njöt av alla nära och hade en riktigt rolig kväll, en sådan som fyller på energi! Åh vad jag gillar mina vänner!

Jag inser att även om jag inte träffar mina Göteborgsvänner så ofta så är de tillfällen då jag gör det helt ovärdeliga.

onsdag, oktober 03, 2012

Hösten är här

Allt händer ju samtidigt som bekant. I morgon påbörjas lite byggande här hemma, det är Swedavia som skall bullersanera och nu skall det gipsas lite extra på väggarna i vissa rum. Vilket betyder att vi får tömma två rum helt och även om vi har ett hus så är det ett ganska litet hus vilket resulterar i SAKER ÖVERALLT!

Nåväl, jag klagar inte. Gratisrenoveringarna duggar inte tätt vad jag vet.

Det har varit och är supermycket att göra på jobbet. Roliga projekt, men stressiga projekt. Så lite extrajobb på det. Och lite fixande med andra hantverkare. också lite utebliven sophämtning. Också en söndrig tand på barnet. Och en sönderstressad man. Och lite tvåårstrots. Och så ...

Men träden är ju fina nu.



onsdag, september 26, 2012

Dansmössan

För ett par veckor sedan började jag virka en mössa till Clara och den blev färdig härom dagen. Clara verkar tycka om den, när hon tar på den så börjar hon dansa!


torsdag, september 06, 2012

Läsa

Att livet förändras när man får barn är det väl få som har undgått. Om du frågar mig så är det till 99% bra förändringar. Men i den där lilla enprocentaren dyker det ibland upp saker som jag saknar. Det är bl a att det är svårt för oss båda föräldrar att ta en kvällspromenad i den svala sensommaren, att man måste planera veckans matinköp och att man hela tiden måste kolla av med sin partner innan man bokar in något på kvällstid. Och så var det det här med läsningen.

Ja, jag kan ju inte påstå att Clara hindrar mig från att läsa, inte alls, men jag har ändrat mitt beteende så att läsningen inte riktigt har en lika naturlig plats i mitt liv. Och jag som älskar att läsa böcker. Före barnet så läste jag gärna lite varje kväll. Det blev oftast inte så många sidor innan armarna närmade sig med boken mot mitt ansikte i hastig fart innan reaktionen kom och jag fick upp boken på säkert avstånd igen. Men att läsa lite och ofta gjorde helt klart att man kunde hänga med i bokens handling på ett fördelaktigt sätt. Att läsa som jag gör nu - 30 sidor när tillfälle ges - blir inte lika bra. För tillfällen att läsa länge blir det inte särskilt ofta. Jag prioriterar helt enkelt min sömn när kvällen nalkas.

Sedan har boken faktiskt fått konkurrens om jag ska vara ärlig. Några av er vet att jag virkar sedan snart två år tillbaka. Det var när jag gick förbi det väntade förlossningsdatumet som jag bestämde mig för att påbörja ett projekt. Jag for till garnaffären och köpte material och sedan bar det hem till datorn för att studera på Youtube hur man gjorde. Sedan dess är jag fast. Så visst, många kvällar kanske jag kunde läst istället för att virka. Men nu handlar inte detta inlägget om att vara förnuftig utan bara om att få konstatera. Så det så.

måndag, september 03, 2012

San Sebastian

Ungefär en gång om året åker vi med mitt jobb på konferensresa. Det är en konferensresa som inte går av för hackor. Tidigare år har vi varit i Champagne, Istanbul och... ja ett år åkte vi faktiskt till Helsingfors. Men även solen har fläckar. I helgen var det dags igen och då åkte vi till Bilbao och San Sebastian! 

För er som precis som mig inte har hundra kolla på vart det ligger så kan jag berätta att ni finner det i Norra Spanien, på den norra kusten i närheten av gränsen till Frankrike. Jag har ju vistats en hel del i södra Spanien och det var riktigt kul att få uppleva denna delen av landet.

Skillnader mot södra Spanien: 
Bättre mat. Maten var enkel men smakade fantastiskt. Den enklaste tomatblandningen hade en smak som var helt underbar. Man äter Pinchos  istället för tapas. Pinchon äts en i taget (inte som tapas som man ofta tar in flera samtidigt) och är lite mer... raffinerade än tapas måste jag säga. Och det finns många sorter och de äts mitt på dagen istället för fram mot kvällningen. Bara i San Sebastian finns det 15 (!) restauranger som har en stjärna i guide Michelain. Vi åt på en av dem och det var... vad ska man säga? Svingott.

Bättre ekonomi: Spanien har ju riktigt trist ekonomi rakt igenom just nu, men det verkar som att det går helt ok där uppe. Familjerna ser ut att ha det bra ekonomiskt.

De är inte riktigt lika manana manana som de är i exempelvis Andalusien. 

Som ni kanske hör så blev jag väldigt förtjust i staden. Kanonfina stränder, turkost varmt vatten och trevligt folk. 

Vi provade även att surfa. Fantastiskt svårt men kul!

Ah, jag kan inte skriva om hela resan för det blir så mycket men vi hade otroligt kul, åt ap-mycket och gott och drack även ett och annat glas vin.
                                       



tisdag, augusti 28, 2012

Risiga fötter

Jag vet inte om det är åldern eller bara genetiskt. Jag minns inga hälsprickor från min barndom. Men nu kan de dyka upp i princip från augusti till maj. Torra fötter som skriker efter omvårdnad och kärlek. Det gör ont ibland och då tänker jag att jag ska faan fila så att hälarna blöder och att fötterna skall böna och be mig om att sluta. Jag föreställer mig att de till slut piper: "snälla sluta, gå inte så hårt åt oss, vi lovar att sköta oss i fortsättningen!"

Men det är ju jag som inte sköter mig. Burken med fotcreme står på nattduksbordet som ett ständigt dåligt samvete om hur jag misshandlar den lägsta delen av min kropp. Så fort det blir sandalsäsong så skärper jag mig lite. Smörjer lite oftare och fixar. Men tro för Guds skull nu inte att jag är en sådan som inte klipper naglarna! O nej, de är så korta det bara går, annars får jag panik. Det är som sagt bara hälarna som är problemet.

Ibland går jag på fotvård. Jag älskar det. Jag gillar ju de flesta typer av behandlingar, så fort någon (ej äcklig) person pillar och grejar så njuter jag. Jag går till fotvårdsspecialisten med lite skamsen blick. Man förstår ju att här blir man dömd efter hur ofta man smörjer och filar. Här hjälps inga lama ursäkter som "Jag brukar faktiskt fixa fötterna ganska ofta men nu på det senaste har det liksom ebbat ut mellan gångerna...".

Människorna där går omkring i sådana fotriktiga skor att en Spanjorska skulle få slag av all dess osexighet. Men här är det de som har högst status. Fotfolket. När man väl hoppat upp i stolen och de plockat fram vad jag kallar för osthyveln så är det riktigt genant. De tittar upp mot mig med en blick som säger mer än ord. Så börjar de. Att hyvla. Proffsiga människor säger ingenting, det räcker med blicken. Men andra - som thailändskan jag var hos igår - hon fnissar exalterat och säger "two kilos!".

När väl den delen är över så lägger sig lugnet. Pill med nagelband och småfix. Det är då jag börjar njuta. Beröringen, smörjandet, pillandet och fixandet. Det är så skönt! Och sedan, när det är klart och man får sätta ner fötterna och stappla bort till sina strumpor och skor (som då känns lite trista, man hade hellre glidit ner i ett par högklackade finskor) så är det som att gå på bomull. Då är det lätt att betala och kanske till och med hala upp lite dricks till damen som 40 minuter tidigare fnittrande kommenterade parmesanskivorna på handduken.

tisdag, augusti 21, 2012

febrigt idag

Idag har Clara feber så det blev till att jobba hemma. Men det gick fint det med.


måndag, augusti 06, 2012

Om att kramas

Jag har ett komplicerat förhållande till kramar. Jag älskar dem, naturligtvis, men de är inte helt enkla. Det började ganska tidigt med ett så kallat trauma.

Jag var ungefär 14 år. En ganska känslig ålder. Jag var och badade på stranden vid vår sommarstuga. På vägen tillbaka från stranden får jag syn på en man som mina föräldrar har haft som föreläsare på en av sina konferenser några månader tidigare. Jag ropar glatt hej till honom när vi närmar oss varandra. Han har badbyxor - jag har baddräkt och är fortfarande våt efter badet.

När vi kommer ganska nära så sträcker han ut armarna åt sidorna. Det är då min totala förvirring uppstår. Ska vi kramas? Jag hade nog mer tänkt säga hej och eventuellt ta i hand, men det känns ju oerhört stelt när han anser att en kram är på sin plats. Jag tar det snabba och något desperata beslutet att mannen vill kramas. Jag kramar honom. Men, han kramar inte mig. Jag inser att hans gest kanske snarare har betytt: "Förlåt, jag minns inte vem du är?" Vilket naturligtvis vore i sin ordning då han träffat mig EN gång, på en föreläsning för ungefär 70 personer. Inget konstigt alls faktiskt när man tänker på det.

Så där står jag och hänger med armarna runt halsen på vad som i stort sett är en främling. Visserligen en ganska snygg främling, men ändock en främling. Då ser jag vad som finns bakom mannen. Det är hans familj. Den söta mamman och de två barnen står med lite öppna munnar och undrar vem pappan/maken har hängandes runt halsen är. En fjortis i blöt baddräkt och mycket rött skinn trots utebliven solbränna.

Det blev minst sagt stelt efter den där påtvingade kramen. Jag fick liksom ta det i bakvänd ordning och berätta vem jag var och vilket företagssammanhang jag hade träffat honom. Han sa att han kopplade men jag tror det var en desperat åtgärd för att få lämna den märkliga situationen.

Det hela har hängt sig kvar. Jag börjar nästan tro att jag har en defekt i min sociala avläsning av kram-situationer. Jag är livrädd att missbedömma om det är läge att kramas eller ej och tyvärr blir resultatet alltid kram när jag är osäker. Mycket opraktiskt och emellanåt ganska genant.

Ett par år efter strand-incidenten berättade min mycket goda vän att jag kramas fantastiskt oskönt. Jag hade tydligen en teknik där jag lade armen om personens nacke och drog åt mig dennes huvud. När jag fick det hela demonstrerat för mig insåg jag att det verkligen var obekvämt. Det var ett hårt slag att veta att jag inte bara tvingade till mig kramar, utan att jag dessutom inte var bra på det. Men som en sann vän fick jag träna och blev nog ändå en hygglig kramare.

Om ändå historien hade slutat där. Ytterligare några år senare befinner jag mig på min nuvarande arbetsplats när min kollega kommer och säger att jag skall få träffa en kund som står i hallen. Jag följer med ut och möts av en man som jag mycket väl känner igen. Vi hade haft sommarfest någon vecka tidigare på jobbet och då hade jag hejat och bytt ett par ord med mannen utan att riktigt veta vem han var. Så kom då det förbannade osäkra momentet. Det lustiga här var att mannen reagerade precis likadant. Med en sällan skådad otajming räckte han fram handen när jag sträckte ut armarna. Han hejdade sin hand och bytte till kram-position just som jag istället sträckte fram handen. Det slutade med att jag fullständigt föll i hans armar, pekandes med handen i hans mage och det blev en mycket tafatt och genant kram. Min kollega hade första parkett.

Så idag var det dags igen. Första dagen efter semestern. Jag är lite seg i bollen, är först på jobbet och fixar lite kaffe och startar upp datorn. Det ringer på dörren och in kommer en kille jag känner igen. Han jobbade på en annan byrå på våningen under oss för några år sedan. Väl? Var det inte honom jag jobbade med på en fotografering för en gemensam kund. Jooo, det var det. Eller? Vi börjar prata och det känns ju som att han känner igen mig. Han kommer närmre och ... AHHH, jag får panik. Och kramas.

tisdag, juli 24, 2012

Brattön

Några vänner har ett fantastiskt sommarställe på Brattön. Vi har haft turen att få komma och hälsa på några gånger och jag blir lika hänförd varje gång. Vilken fin plats det är!














torsdag, juli 12, 2012

Semesterdagar

Så var det semester. Så mycket som skall hinnas med, så många jag vill träffa. Och så ska man ju hinna slappa också.

 Vi har varit en sväng i Skåne och träffat farmor. 
Hon matade Clara med pepparkakor tills hon kräktes.
 Borås djurpark. 
Tänk att ett vattenrör och några lejon kan tävla om uppmärksamheten.
Min man verkar kunna koppla av
Lek med Elin. Lätt uppspelta barn!

måndag, juli 02, 2012

En dag kvar

Så är den snart här. Semestern. Den kom faktiskt ganska snabbt inpå i år. En dryg veckas sjukdom ganska nyligen gjorde att hål i almanackan och vips så var vi redan framme vid semester. Bara att tacka och ta emot.

Jag har en ny strategi. Att avsluta med en halv vecka. Så mycket lättare det känns att gå in på en måndag och tänka; jahapp, det var bara idag och i morgon kvar då. Jag är rätt nöjd som ni hör.

En stark flukt av semester fick jag redan i helgen då Clara och jag flög ner till Åsa. Släkten var där och vi börjar bli ganska många nu. Dryga 30 personer som vill umgås, leka, prata, äta och dricka. Det tältas nu för tiden och de skall ha eloge våra skåningar för att de fixar att samsas om en toalett, en dusch och två kokplattor. Det var mysigt att träffa dem och på ett sätt är det fint att vi inte träffas så ofta för då blir det mer speciellt när man väl ses.

Här hemma har Johan jobbat på med vår bod. Det blir jättebra och han är väldigt duktig min man. Det är snarare när jag kommer in i bilden som det lätt blir problem. Igår när han hade hämtat oss på flygplatsen drog jag snabbt på mina snickarbyxor och skulle hjälpa till. Det tog nog 10 minuter, knappt, innan jag missade ett trappsteg på stegen och flög i backen helt förbehållslöst. Huvudet drog jag i en stor gren i busken och jag slog mig på otaliga ställen på kroppen så det är en öm Lotta som snart ska krypa till sängs. Men, som sagt, boden blir fin!

söndag, juni 24, 2012

Midsommar i Daaaalarna!

Det börjar nästan bli en tradition det här med att fira midsommar i Dalarna. Fast det känns lite förmätet att säga så, vi har ju turen att ha blivit bjudna till min vän Katarina flera år i rad, men det innebär ju inte att det är något vi ska ta för givet. 

Förra året t ex, då hann vi aldrig komma iväg för då hade en annan gäst kommit på att han var hundallergiker strax före han anlände till stugan. Inte lätt att vara värdinna då när två hundar förväntas vara med på festen.

Men i år bjöd lilla Hobborn på finfint väder och fantastiskt sällskap. God mat, avslappnade människor och lekkompisar till Clara gjorde det hela så mysigt.



Så fint. Detta var innan den ena hängmattan rasade ner när Johan skulle chilla lite.

Det finns lejon i Dalarna

Bästa utsikten

sommarflickan

Ljuset, det ljuset!

Hobborn

onsdag, juni 13, 2012

Näää, det hinns inte

...bloggas så mycket just nu. Men för alla ni som så generös har bidragit till vår friggebod, 
nu är den på gång!



måndag, maj 21, 2012

Som semester

Vi har varit långlediga och oj vad vi behövde det! Johan har mycket med sitt nya jobb och vi har inte träffats de två senaste helgerna så denna långhelgen hade vi inte mycket planerat mer än att vi ville tillbringa den tillsammans med varandra. 

Det blev så mycket mysiga dagar så det känns som om vi varit på semester. 4-H gården, middag hos vänner, Skansen och en tur till Dalarö på hojen, det kan inte bli annat än bra i strålande solsken och en liten tjej som varit på riktigt bra humör hela tiden. 








måndag, maj 07, 2012

Paris!

Clara och jag drog till Paris. Skulle kunnat vara en titel på en bok men det var vår helg. En väldigt fin helg blev det. Jag var lite orolig innan hur det skulle gå med tanke på att barnet inte gillar att åka vagn och att jag, efter att ha bett en kollega som bott i Paris om tips, fått ett ganska långt mail om hur krångligt det är att ha med barn till Paris. Men det gick fantastiskt bra. Clara sken som en sol i stort sett hela tiden, hon njöt av att hälsa på främlingar till höger och vänster och gillade att gå på restaurang, trots den sena timmen. Och så var ju mormor där, det var ju minst sagt populärt!

Jag är väldigt nöjd med att jag gjorde lite research innan vi åkte. T ex hade jag kollat upp lite lekplatser och parker, för att gå med en liten dam på stan går inte om hon inte fått springa av sig först. Och jag måste säga att det var inte bara Clara som njöt av Luxemburgparken, den var fantastiskt fin att strosa i. Och det är något speciellt att hänga en stund bland franska familjer som tillbringar en del av sin lördag på lekplatsen. Man ser hur de umgås, hör pratet och känner sig lite fransk för en stund.

När väl de små trumpinnarna hade fått pinna på ett tag var det lugnt att gå vidare. Med ett sovande barn i vagnen kan man gå i affärer! Och på tal om vagn, hon har blivit helt kär i sin nya paraplyvagn så hon åkte mer än jag hade trott även om det behövdes pausas då och då och promeneras lite.

Vad som helt enkelt inte funkar i Paris med ett litet barn är taxi med barnstol. Det går helt enkelt inte att få tag i. När vi skulle åka hem var jag väldigt noga med att be receptionisten om en taxi med barnstol. Javisst, hade de sagt på taxi-bolaget, inga problem. Tror ni taxin hade någon stol när den kom? Nä inte då! Och då var det på tok för sent för att börja rodda med tåg eller buss. Så det var ångestfyllt att åka till och från flygplatsen tyvärr. 

Även om allt tar lite längre tid när man reser med ett litet barn så hann vi med en hel del. Vi gick på en gata (Rue Vavin) som kantas av nästan enbart barnkläder och barnskor. Vi var på Ralph Laurens restaurang och åt lunch. Mycket flott och gott. Mammas ögon glittrade ikapp med Parisarnas ädelstenar där. Jag är imponerad över personalens förmåga att hålla minen när jag klev in med mitt Hitlerplåster till mustash.

Vi råkade på en affär av en slump som var som ett lyxvaruhus för barn. Bonpoint på Rue de Toumon. Jag säger bara, oj! Fantastiskt fin butik med så fina kläder och så fint presenterat. Dessutom hade de en koja mitt i butiken där Clara stormtrivdes så man kunde lugnt gå runt och titta medan hon satt och ritade. Kolla in hemsidan: www.bonpoint.com. Och nej, det var inte alls billigt. Jag tittade på ett par sandaler och hoppsan, de kostade bara 119 euro. Men det var väldigt kul att kolla.

På vägen hem hade de en lite rolig grej i skötrummet på flygplatsen, en stol på väggen där man kunde spänna fast barnen medan man packade upp/ihop sina saker. Väldigt praktiskt och roligt för barnet. En stund i alla fall. 
Så på det hela, en väldigt bra helg!

 Clara diggar gatumusikernas sång och myser


Mamma och Clara kollar in menyn på Ralp Lauren


På lekparken


Man är väl cool


Den fantastiska barnbutiken


... med den otroliga skoavdelningen!


Jag ville köpa allt


Men det gick naturligtvis inte. Men det var kul att titta.


Clara gillade att titta ut på Parisarna.


Inte så goda, men fina!



Det hanns med att rita lite också


Och äta goda tomater


Den praktiska stolen


En trött flicka