Vive la France!

Jag är i Paris. De säger att man skall möta våren i Paris och det är precis det jag gör. Eller, det är nästan så att jag möter sommaren i Paris faktiskt. Sedan vi kom hit i fredags har det varit runt 25° och strålande sol. Riktigt skönt. Men så i eftermiddags kom det stora svarta moln och efter en stunds tvekande från vädergudarna tog de i för president och fosterland och sände stora, kraftiga blixtar ner på Champs Elysées.

Vi sprang in på ett lite finare brasserie och fick ett fönsterbord. Vi har haft tur med placeringarna när vi varit ute och ätit. Ofta ett fint fönsterbord för två i sköna fåtöljer. Utanför öste regnet ner och t.o.m. då är Paris charmigt. Jag åt pasta med tomat- och basilikasås. Gott. Och dyrt. Jag gissar på en tillverkningskostnad av ca 8 kr. Priset på menyn - 21€. Vi delade på en glass till efterätt. Det sköna här är att man faktiskt inte behöver känna sig som en snål-Verner när man delar på mat här, det är det många som gör. Kanske mest par i och för sig, inte lika ofta mamma och dotter.

Eftersom det är söndag idag är i stort sett alla butiker stängda. Den stora Sephorabutiken på Champs Elysées hade öppet och som vanligt var den full av folk. Och som vanligt går det ungefär 10 kunder på varje vakt också vilket gör att man känner sig kraftigt iaktagen hela tiden. Men det är fortfarande väldigt roligt att gå till Sephora. Alla nyheter finns där. En tanke slog mig; numera finns det mycket fler hyllsektioner med herrprodukter. Bara för ett par år sedan var herrarnas produkter avvisade till ett av butikens hörn och de som florerade där verkade inte vara så intresserade av att snegla bort till damavdelningen. Skönt att se att killar får bry sig om utseendet nu för tiden och att de slipper skava nere i butikens sämsta hörn.

Vi intog en skön fem-rätters tursitlunch tidigare idag. I en båt med väggar och tak helt i glas fick vi (åter igen) ett fint fönsterbord med vit duk och högklassig service. Skön känsla att glida fram längs Sein i två timmar till fri dryck och utmärkt mat. En liten bubblare var livemusiken som faktiskt var bra.

Vi har upptäckt ett nytt område också. Antagligen inte alls särskilt nytt för de som varit här mer än oss men man gläds åt det lilla. Det är det sjätte distriktet som jag nu varmt rekommenderar. Mysiga gator, roliga affärer där man faktiskt har råd att handla och charmiga små restauranger. Jag hittade fram till Taschens butik, ett efterlängtat besök som dröjt alldeles för länge! Böckerna är ljuvliga, men ack så tunga! Det blev inget köp denna gången även om jag var bra sugen på en fet bok om print reklam för futtiga 29 €. SAS restriktioner om bagagevikt ringde i mina öron. Och jag hade ju redan ett gökur, en äggklocka och Viggos nya koppel i påsen.

Imorgon skall vi besöka Habitat och LaFayettes designavdelning, skall bli mycket intressant!

Det är farligare än man tror

Igår kom de, våra alldeles nya, fina discar. På rekommendation av Staagen hade jag beställt via nätet. Man kan tro att jag beställde väskor och andra accesoareer, men nej, jag hejdade mig.

Så efter jobbet bar det iväg, vi tog oss i röda faran till Kärsön, granne med kungen kan man säga för det ligger ett stenkast från Drottningholm. Och ut i skogen bar det. Mycket fin bana måste jag säga och solen strålade. Men det kan vara lurigt ute i naturen. Redan på hål 2 kastar jag med sådan kraft iväg discen att avslutet på min fina sving gör att min hand hamnar i ett taggigt buskage. Jag är skadad. En spink i fingret som man säger i Skåne. Alltså en flis. Vi försöker med en räddningsauktion på plats med hjälp av min lilla pincett som bor i min amatör-swissarmyknife, men förgäves. Nåja rundan fortsätter. Men så är olyckan framme igen, denna gång på hål fyra. Uppenbarligen har jag inte utrustat mig rätt, för jag slinter på en bergsknalle och far i backen med ett ljudligt stön. Det gjorde så satans ont! Tårarna trängde fram för en liten stund och Johan fick trösta.

Men inte ens det kunde stoppa mig. Med uppskrapad hand, ont i röven och en flis i handen fortsatte jag, mer taggad än någonsin. Därefter gick det riktigt bra och ännu bättre gick det för min käre pojkvän, han var jätteduktig. Jag anar år av intensivt beach-liv för han visste hur man skickade iväg discen över kullarna. När vi gått klart bana såg vi tre rådjur och vi stannade upp hänförda av dessa djur som lugn betade, bara tio meter från oss. Efter en stund lunkade vi vidare och kom att stöta ihop med samma man som vi låtit passera före oss några hål tidigare. Jag berättade om vår nära-naturen-upplevelse och frågade om han också sett rådjuren. Han sa lite trött: Ja, de bor där. Ibland får man kasta discen mot dem för att de skall gå av banan, de är så oskygga. Inte riktigt det svaret jag hade väntat mig. Sedan tillägger han: Dessutom kryllar ju de där av fästingar, ni får se upp.

Det var från den sekunden det började klia hejdlöst över hela min kropp. Han nämnde även att just detta område var i riskområdena för TBE elelr vad det heter. Här upp i norr är ju fästingarna inte bara äckliga, de är farliga också. Jag måste säga att den där sista pratstunden gjorde att kvällens upplevelser avtog lite i charm, på vägen hem disskuterade Johan och jag vaccinationsmöjligheter.

Min nya hobby

I lördags fikade jag med några vänner från Trigger. Trevligt! Efter det lurade de med mig och Jörgen på något vi aldrig hade testat förut; frisbeegolf. Kan låta aningen nördigt, men jag ska säga er, det var hur kul som helst! Jag är helt såld och har redan börjat kolla runt på nätet vart jag kan hitta banor i Stockholm. Min kompis Katarina verkade dock kyligt inställd till detta fenomen, hon sade uttryck som "when hell freezes over"?

Smart thinking USA

Ahhh, schöne freitag!

Sista arbetsdagen i veckan. Det är fredagsstäming. Jag får dricka coca-cola. Livet leker. Att jag har en biljett till Göteborg i kväll försämrar ju inte läget om man säger så.

Faktum är att jag har två biljetter till Göteborg ikväll. Och två biljetter tillbaka till Stockholm på söndag. Johan skulle ha följt med ner, men det kom en 30-års fest ivägen så nu undrar jag; är det någon i Götet som vill ha besök av en Stockholms-vän? För biljetterna blir billigare och billigare för varje minut!

Var precis ute och lunchade med min kompis Linn och hennes 5 månaders söta Hilma. Som vanligt hamnade vi på sushihaket Panda som gör utmärkt sushi. Vid bordet intill hamnade en ytterst suspekt figur. Det var en Han. Det kunde jag konstatera ganska snabbt. Men Han hade på inga sätt försökt hjälpa mig att definiera hans kön. Iförd hemmapermanent, nätta guldiga glasögonbågar, guldhalsband och vinröd tunn polotröja med beige kofta utanpå som kantades av volang såg han ut att ha hämtat större delen av sin garderob från sin farmor. (och han var ändå inte pur-ung).

Fortsätter vi neråt hade han en tajt röd kjol, vinröda mönstrade strumpbyxor samt högklackade stövlar. Tre av fingrarna på vardera hand är målade med rött nagellack. Vid det här laget kan man ju tror att karln försöker se så kvinnlig ut som möjligt, men då kommer ju en viktig detalj att beakta. Han har helskägg. Tätt, perfekt ansat skägg. Jag vet inte om jag skall bli glad för att han vågar eller deprimerad för att han vill gå omkring så där. Vad jag vet är att det här ser man inte i Kvänum.

Vi har kul på kolonien

Strax intill där jag jobbar ligger ett område med kolonilotter. De är så söta!

Fingrarna byter färg

För några år sedan hade jag svårt att hålla liv i en garderobsblomma. Jag gör förtfarande mina tabbar vad gäller växtligheten hemma hos oss, men intresset har verkligen växt sig (förlåt, var tvungen) starkare. Idag gick jag förbi en blomsterhandel och plötslig fann jag mig själv vid kassan med fröer och mini-drivhus. Så nu är det den långa väntans tider. Smultron och tomater skall det bli om det går vägen. En nyhet för mig är att smultronen skall stå kallt och svalt? Som sagt, man lär sig allt eftersom. Jag är alltid lika otålig innan det kommer upp något. Så länge får jag njuta av de fina påskliljorna jag planterat i kruka på gården.

Turisthelgen

I helgen var som sagt Christin uppe och hälsade på. Och vilka turister vi var! Inte bara hann vi med att fika i Kulturhuset och ta en sightseeingtur med båten runt Djurgården, utan vi hann dessutom att ta en tur upp i Kaknäs och äta lunch i Kungens trädgård på drottningholm! En mycket trevlig helg med andra ord och vädret visade stan från sin bästa sida. Alltid trist när Christin åker härifrån, men eftersom jag åker ner till Göteborg redan på fredag så fälldes inga krokodiltårar :)

375 riksdaler

Det är lycka att ha funnit vad som måste vara stans bästa biltvätt! Nära Zinkensdamm finns en mycket trevlig man i 50-års ålderns som inte bara tvättar din bil utvändigt utan ävven polerar den och städar den minutiöst inuti! Aldrig har pärlan varit så fin som nu! En riktig vårstädning och det var värt alla 375 kronor.

Våren är här! Del 2.

Tydligen har det varit en vinterchock i Sverige över påsk. Förvånat hör jag på när kollegorna pratar om snö och minusgrader. Jag har nog varit bortrest den lämpligaste helger av alla verkar det som. Jag slapp vinterns nyckfulla come back. Och nu strålar solen igen och de fula vädergubbarna pratar om sommarvärme till helgen. I like!

Imorgon kommer dessutom Christin upp och hälsar på, det ska bli så roligt! Ser fram emot helgens bravader (även om dessa numera oftare handlar om shopping och stillsamma fikor än röjande under dygnets senare timmar, vi närmar oss ju trots allt 30 strecket).

Buffeernas buffe

Buffé. Härligt. Man väljer det man verkligen vill ha, lämnar tallriken när det som man inte gillar är kvar och det är helt ok att ta en ny tallrik då och då för att få det lite mer fräscht på tallriken.

Idag har vi varit på Guadalmina golf hotel och ätit buffé. De få maguskler jag har stretar för att hålla buken på plats. Det är fantastiskt vilken fin buffé det är! Jag som är särskligt svag för förrätter kommer oftast inte så mycket längre än så, tills man ser bordet med efterrätter och inser att det kan man ju inte heller missa.



Förrätt

'

Huvudrätt



Som ni ser kör jag tallriksmodellen på efterrätten



...och det fanns ju en hel del att välja på...

Tvångskommenderad påsklunch

Så var det Påskafton. Efter att inte ha spenderat mer än ett fåtal påskar hemma i Sverigen sedan jag gick i mellanstadiet så kan jag knappast påstå att påsken betyder något särskilt för mig. Jo, det är klart, påsken innebär Spanien med familjen. Men inga fjädrar eller tuppar och allt annat som kan tänkas fylla svenskarnas hem under denna högtidsvecka.

Man kan inte heller säga att vi har anammat de spanska traditionerna. Ärligt talat så vet jag inte hur spanjorerna firar sin påsk i hemmen trots att det är deras största högtid på hela året. På gator och torg märks det desto mer. Stora mängder folk bär ut den lokala kyrkans alla stoltheter och det brukar bli en ansenlig mängd med silver. Beroende på vilken av dagarna det är i påskveckan följs olika rutiner.

Några som ofta är med är ett gäng människor som är läskigt lika Ku Klux Klan. Jo, du läste rätt. De har långa dräkter med vida armar och på huvudena bärs konfomade huvudbonader med hål för ögonen. De tycks kunna ha lite olika färger, även vitt. Mitt i natten kan de dra igång med trummor och sång, vaggandes med en återuppstånden Jesus eller en gråtandes Maria. Ganska fashinerande och totalt skitläskigt innan man visste vad det var första gången jag upplevde det mitt i natten.

Men som sagt, min familj firar egentligen inte påsk. Vilket resulterar i att jag varje år får kämpa som en tok för att få till en liten påsklunch. Mamma försöker på alla sätt komma undan med ett restaurangbesök. Men i år lyckades det, det blev faktiskt lite sill och potatis och det var riktigt gott!

350 mil söderut

Det tar 3 timmar med tåget från Stockholm till Göteborg. Det tar fyra timmar mellan Stockholm och Malaga. Fyra timmar känns verkligen överkomligt i det sammanhanget. Men om man räknar med att ett barn som sitter två stolar åt sidan i flygplanet håller en kräkpåse i knät i fyra timmar så tenderar det att bli ett litet spänt läge. Den lilla teaterapan hostade och ojade sig mest hela tiden men till min stora lycka lyckades hon hålla kräkreflexerna under kontroll.

Det är ju sedan lätt att tro att man kan koppla av när man kliver av planet, men så är det inte. Inte i mitt fall. Under min livstid har jag blivit av med mitt bagage åtskilliga gånger och för en stund trodde jag att jag kunde addera en till på listan, men bland de allra sista väskorna som rullade ut på bandet kom min nyinköpta, fina, mellanstora väska.

Det blev en väldigt lugn dag igår. Med lugn dag menar jag: en liten tur ner till San Pedro för lunch. Jag åt en efterlängtad Gazpacho och Turbot (Piggvar) med råstekt potatis och lök. Underbart gott. När man har varit ute på en sådan händelserik lunch får man ju åka hem och vila. Så jag sov middag till kl nio... Efter det var det egentligen bara att gå upp och trycka i sig ett par mackor för att sedan avsluta dagen med ett avsnitt Lost.

Missa inte pappa på bilden från terassen.

Alanis, så mycket bättre än Black eyed peas!

Äntligen DH

10 minuter kvar till en timmas njutning. I löööve these women!



På torsdag åker jag till Spanien. Det ska bli så underbart skönt att sova, äta, läsa och slappa. Det jag längtar mest efter är att somna i solstolen när eftermiddagssolen ger exakt rätt temperatur. Att bli bjuden på goda restaurangmiddagar av parenteserna och inte känna någon stress över att jag skall upp dagen efter när jag ligger och läser långt inpå småtimmarna. DET längtar jag efter.

På vårpromenad med Frasse

Frasse är en av våra byrå-hundar. Frasse är snart fyra månader och har tänder som en piraya, men om man passar på när han är nyvaken så kan man få kela utan att bli biten. Frasses husse Per säger att det är när de stora öronen ligger neråt/utåt man skall passa på.

Ovan kebabätare

Johan säger att jag inte vet hur man äter en kebab. Förstår inte vad han menar?