Nu slutar jag

Idag jobbar jag min sista dag på mitt nuvarande jobb. Det går inte riktigt att förklara känslan, känner mig väldigt lätt i stegen idag. Känns som fredag fast på ett mer långvarigt sätt. Om ni fattar.

Redan imorgon börjar jag på min nya arbetsplats. Även det är en reklambyrå och det känns väldigt lovande. Bara en sådan sak som att de hört av sig i veckan och berättat vad som händer på fredag, vad vi kommer att göra och så, känns väldigt strukturerat och planerat. Det gillar jag.

Så ni som brukar maila mig på min arbetsadress - gör inte det. Använd den privata från och med nu.

JAG ÄR FRIIIII!!!

Så väldigt naket

Jag har hittat en ny blogg som jag blev förälskad i. Det är Mia Skäringer, ni vet hon i Mia och Klara som gått på SVT. Hon skriver på sin blogg, som jag uppfattar det, helt naket och väldigt utlämnande. Jag blir på något vis tacksam över att få ta del av hennes känslor, tankar och funderingar kring vardagen och livet. Det är svårt att slita sig och fast jag tänker att jag skall läsa mer av hennes gamla inlägg en annan dag så dras jag tillbaka till Safari-fönstret och vill fortsätta. Det känns så skönt att läsa om någon som tar sig tid att fundera, vända och vrida istället för att rusa framåt och vara så snygg som möjligt. Dessutom är hon ö-bo i Göteborgs skärgård och bara det brukar ju göra mig intresserad av att prata mer.

http://www.mama.nu/blogg/mias-blogg/

Mia här som Trashmorsan Tabita

Typografi när den är som bäst.

Lönehelg

Jag som så många andra fick lön i fredags. Vad säger man om att jag INNAN after worken hann smita iväg och inom loppet av en timma köpte två par byxor, två koftor och en top? Madness. Fast jag behövde faktiskt kläder. Lyssna inte på Johans åsikt i ämnet, jag behövde kläder!

Nu fortsatte i och för sig shoppandet under helgen för under lördagen och söndagen hann det slinka ned två toppar och en klänning också, men gud så snygg jag kommer vara hädan efter!

Mina fynd från rean på The stray boys

Som alltid på söndagar

Redan när vi var på väg hem från krogen inatt kom jag på den lysande iden att Johan skulle göra amerikanska pannkakor till frukost idag. Nej, tänk nu inte att det är synd om honom, för det första så är det inte det och för det andra så var det jag som gick och handlade ingredienserna!

Jag tror vår vän Tomas blev ganska glad när han blev inbjuden till brunch i morse.

Ingen catwalk precis

Jag har träningsvärk. Sådan träningsvärk som gör att jag haltar och grimaserar vilt när jag reser mig från en stol. För att inte tala om när jag skall sätta mig på toalettten, benen klarar liksom inte att sänka ner min kropp sakta mot sitsen, utan jag får helt enkelt bara stänga av musklerna och dunsa ner på toaletten. Inte helt smidigt. Trappor skall vi inte ens prata om.

Där är ju han ju!

Igår var vi ute med jobbet. Som jag nämde tidigare utövade vi curling. Curling ser lätt ut på TV. När Anette Norberg och tjejerna glider fram över isen tror man kanske inte att det kan vara problem bara att faktiskt glida fram på isen. Men det kan det. Det kan vara stora problem till och med. En annan sak är det där med sopningen. Jag har trott att det mest var för proffs, när man snackar millimetrar att styra eller öka glidningen på stenen. Men det där fåniga sopandet gör faktiskt en hel del. Men när en sten kommer farandes och en instruktör gastar i nacken på mig att jag skall springa (!) fram på isen och sopa, då sätts ju liksom fötterna i någon slags självspinn och min kropp rör sig inte alls framåt. Den rör sig bara nedåt, mot isen. Flera gånger. Jag har aldrig varit så tacksam för en hjälm.

Men det var väldigt roligt! Satans svårt, men roligt. Först fick man ju försöka få någon slags balans över huvud taget och sedan var nästa steg att lyckas putta ifrån från de där små startblocken, jag tror de kallas hack, och fortsätta hålla balansen. Efter det skall man vrida handtaget på stenen rätt för att sedan putta iväg den i precis lagom fart och med lagom rotation. Busenkelt, eller hur?

Vi fick i alla fall till en match och tro det eller ej, Mårtens och mitt lag vann!

Halkövning

Efter detta sportsliga äventyr (som gav träningsvärk i bene kan jag lova!) begav vi oss inåt staden igen, till baren uppe i nyrenoverade Skrapan. Det är ju ingen ide att försöka sig på att beskriva en sådan utsikt. Man ser hela stan genom stora panoramafönster och man är HÖGT uppe. Riktigt läckert är att man ser åt alla väderstreck och det var hur fint som helst. Efter drinken gick vi till en restaurang som heter petsounds och det såg mest ut som en ganska vanlig bar, men gud vilken god mat! Bland det bästa jag har ätit på länge. Menyn bestod av:

Getosterrine med Karl-Johansvamp och gulbeta och pinjenöt
Jordärtskocksoppa med äpple och oxbringa
Ankbröst med ankleverlapskojs, valnötter, päron och palsternacka
Nougat, hasselnöt och körsbär med chokladsorbet

Det vattnas i munnen bara jag tänker på det.

På vägen hem följdes Mårten, Linda och jag till T-banan. När vi står nere på perrongen utbrister Linda plötsligt: DÄR ÄR JU HAN!!! Och pekar mot en av stortavlornas reklamaffischer. Hon fortsätter: HAN KNULLAR 3DJE KLASSEN! (detta är ju så klart inte mina ord som ni hör, det är ett s.k. citat...) Det är inte bara Mårten och jag som tittar på Linda med misstänksamt höjda ögonbryn. Linda ser vår reaktion och fortsätter: Den där killen jobbar med min pojkvän, han har gett upp hoppet om att träffa snygga trevliga tjejer, så han ger sig på de fulaste och han får tydligen napp varje gång nu för tiden.

Jaha, grattis till honom. Eller hur man skall säga.

Han

Bli stilpolis!

Kolla in den här länken, helt underbar! Skriv ut på självhäftande ark och det är bara att gå ut och kommentera.



http://www.design-police.org/

Ohhh, nu ligger den ute!

Min lägenhet alltså, den ligger ute på Hemnet. Skynda köp!!!

Felklädd

Jaha, så var jag tillbaka på jobbet. Jag gick hem vid lunchtid i måndags då jag var mycket nära att lägga en spya rakt över tangentbordet. Som tur var hann jag hem innan det kom. Johan klarade sig till natten mellan måndag och tisdag, sedan var det dags för honom. Men det verkar ha varit en kort tid av sjukdom vi fick, båda är på benen idag. Skall man se det positivt (vilket jag föredrar) så var det ju kul att vi var hemma och var sjuka samtidigt i alla fall.

Idag försökte jag göra mig lite fin då vi skall ut och äta middag med jobbet. Eller, det är inte så att jag är jätte-uppklädd men lite försökte jag piffa till mig. Tog min kjol och en top med lite skimrande paljetter på vid v-ringningen.

När jag kom till jobbet fick jag ganska snabbt reda på att vi antagligen skall utöva curling ikväll och att det har gått ut en rekommendation om att vara varmt klädd. Så här sitter jag nu i mina tunna nylonstrumpor och känner mig som i Bridget Jones när hon kommer till en fest som från början var en maskerad för präster och horor men sedan ändrades i sista stund, och någon glömde säga till bridget att det var vanlig klädsel som gällde.

Porseryyyyyd!

Lukas bor hos oss denna helgen. (Johans familjs hund) Igår kväll när det var dags för en kvällspromenad så gick vi bort mot Östermalmstorg för att titta på de där byggnadsställningarna som hade rasat och som de visade på nyheterna. När vi svänger upp igen på Linnegatan möter vi ett gäng på ungefär 10 personer som skrålar för glatta livet. De sjunger någonting som låter som något en hejarklack till fotboll skulle kunna sjunga, men jag hör att orden inte stämmer. Jag frågar Johan om de sjunger Bolsjevik? Även om det känns ytterst oväntat att gäng rejält vänsterorienterade människor skulle skråla i kapp så är det det enda jag kan höra.

Gruppen närmar sig oss och jag funderar för ett slag om jag skall gå över till andra sidan gatan, kan de vara farliga? Men så ser jag att de ser ut att vara i vår ålder och inser då att de antagligen inte skulle orka ge sig på oss, de har väl bara fått ett par glas för mycket och passar på att känna sig lite ungdomliga och revolutionslustan föll sig på. När vi passerar ser vi en överförfriskad Calle Schulman och en glad Katrin Schulman. Ok tänker jag, det var ju lite kul, de så väldigt glada ut! Så hör jag plötsligt vad de egentligen sjunger. De sjunger PORSERYYYYYD! De sjunger och och skrålar och längst bak i ledet går en väldigt lång men ack så ostabil Rolf Porseryd och fullkomligt strålar av lycka. Han stöds av en ung blondin och man kan riktigt se hur han gillar läget i just detta nu. Det skulle nog flera ha gjort i hans situation.

En gammal kärlek

Jag fick för mig att plocka fram min Ipod som har kommit i skymundan sedan jag flyttade till Stockholm. Ensam, övergiven och urladdad låg den i en låda med andra el-prylar och jag fick lite ont i hjärtat när den inte ens orkade starta. Men ikopplad i sin kompis Macen fick vi ordning på den igen och nu är den uppdaterad med min senaste musik och full av energi igen.

Vad skönt det är att ha massor av musik att välja bland och inte bara behöva hålla sig till det 30-tal skivor jag har laddade på jobb-cp:n! Jag blandar lite gammalt och lite nytt och bara njuter. Att solen skiner gör ju inte heller ont.

Ps. Detta är det 200:a inlägget på min blogg. Klapp på axeln på mig själv och alla som kommenterar! Ds.

Min Ipod är en äldre modell men rymmer så mycket som 40 GB! 

Min darling...

Galningarna i rulltrappan

De som har besökt Stockholm en eller flera gånger har snabbt lärt sig att det här anses som det värsta tänkbara att stå till vänster i rulltrappan. Stockholmarna står antingen lydigt till höger eller så går de i rask takt till vänster. Och ve den som står still till vänster!! Inte bara möts man av dödande blickar från de som susar förbi i motsatt håll, utan värst är det med de som närmar sig bakifrån i trappan och vill gå förbi. Missar man att någon vill gå förbi så kan man tydligen inte säga: "ursäkta" eller "Förlåt, jag behöver gå förbi". Nej, av någon outgrundlig anledning börjar de personerna att hosta lite eller mummla något i stil med "djälva idiot, galning" eller bara suckar högt för att de skall få uppmärksamhet. Vad hände med ett enkelt "ursäkta"?!

Jag har ju i vilket fall som helst vant mig vid att aboslut inte stå till vänster (skulle aldrig falla mig in att gå i rulltrappan, den är ju gjord just för att man skall slippa det). Men idag kom ett nytt scenario. Rulltrappan stod still. Jag promenerade då ner men insåg att även nu fanns det de som ville köra om i vänsterfältet, men nu inte i vanlig gångtakt, utan fullkommligt rusandes för att komma upp i samma hastighet som de skulle haft om rulltrappan fungerade! Häpen promenerade jag vidare och tänkte jäkla 08:or.

En ofokuserad Nathalie

I lördags träffade jag familjens nya, lilla medlem. Hon var mycket mindre än jag hade trott och är så klart jättesöt. Jag hade tänkt fota henne lite men jag fick problem med kameran och hittade inte fokus alls. Men här kommer några ofokuserade bilder i alla fall så att ni kan se hur hon ser ut.

Sååå 2008

Jag sitter på X2000 på väg tillbaka till Stockholm och bloggar. Det känns modernt. Jag är medveten om att man har kunnat koppla upp sig på tåget i flera års tid nu, men det är bara när man åker första klass som det ingår i biljettpriset. Och jag åker väldigt sällan första klass. Men denna gången var det mamma som stod för biljetten (tack!) och då blev det breda säten, gratis frukt och the, och uppkoppling. Gött!

Jag har försökt att surfa runt lite. Det går inte särskilt snabbt. Det går faktiskt aslångsamt att gå in på någon hemsida. Jag kollar Adium (=msn), ingen där som vill prata med mig... Skit också, lika bra att koppla ner och kolla på några avsnitt av Heroes.

Ps. Varför blir jag så lycklig när jag ser att jag har Mac-kompisar ombord på tåget?! Ds.

Saknas det inte något?

Lite mer prinsessaktigt, tack!

Mamma är uppe och hälsar på. Hon har flera möten inbokade men ikväll skall hon, Johan och jag gå ut och äta flott. (nej vi skall inte äta fett, pappa). Vi skall gå till en fransk restaurang som Johan och jag brukar snegla in till när vi går och hyr video och äter något som är betydligt billigare än det de äter innanför fönstren. Det är en ganska liten restaurang men den ser ut att ha den där riktigt mysiga atmosfären med lite röda sammetsgardiner och kandelabrar. Det ryktas att maten skall vara riktigt bra och det gör ju inte heller ont.

Mamma ringde nyss och frågade vart hon kunde gå och titta på lite kläder till vår nya familjemdlem. Jag gav henne två tips på barnaffärer med söta kläder. Ett av tipsen är en affär på Artillerigatan som har fantastiska små kreationer med väldigt enkla snitt och ofta i basfärgerna vitt, svart eller mörkgrått. Väldigt stylish och vääääldigt fint. Jag förklarade dett för henne och hon frågade efter en liten paus: Du vet inget ställe som har lite mer... prinsessaktigt?

Vs

Mad men

Nästa torsdag skall jag bänka mig framför Kanal 9 och se deras nya serie Mad men. Så här skriver de själva om serien och jag tycker det låter lovande!

Från en av skaparna av Sopranos kommer den nya amerikanska dramaserien Mad Men. Det är 1960-talets New York och männen och kvinnorna på reklambyrån Sterling Cooper Advertising Agency är några av toppnamnen i branschen. Mästaren av intriger och den ledande reklamaren Don Draper är på toppen av sin karriär, men det finns de som gärna skulle vilja ta hans plats. Manusförfattaren och exekutiva producenten Matthew Weiner ligger bakom den här serien om männen och kvinnorna på Madison Avenue som var pionjärer inom reklamvärlden under 1960-talet.

När jag började som en liten osäker 19-åring i branchen så hamnade jag på f.d. Edsel som hade varit en av 80-talets stora byråer i Göteborg. Då jag anlände var vi blott 10 kollegor men i de svunna dagarna hade de varit så många fler och ryktena gick fortfarande om hur det hade gått vilt till på dåtidens fester med mörkerrum och vad den tidens teknik förde med sig. Ord som "kontorsstolslopp" och "förra årets reklambyråfest" skapade små luriga leenden lite överrallt.

Så hur kan det då inte ha varit på 60-talet i NY? Skall bli spännande att se.

Bild lånad från kanal 9

Grammisgalan

Jag skall gå på grammisgalan ikväll. Det ska faktiskt bli kul, vi fick gratisbiljetter på jobbet så vi är några stycken som går och kollar. Som ni vet är jag knappast något musikorakel (snarare tvärtom) men det kan ju vara kul att få se diverse artister uppträda och även höra om de har något vettigt att säga när de väl kliver upp på scen. Jag känner verkligen att jag är tjejen från landet som blir lite nöjd av att få titta på massa kändisar live, samtidigt...

Igår kväll satte jag en gräns. Johan ville läsa när jag skulle sova och jag ville inte försöka somna med min dagsljuslampa rakt i nyllet. Så när han frågade om han kunde läsa sa jag helt sonika: Nej, ska du läsa så får det bli på soffan. Det var ju inte ett helt populärt svar jag gav, men han gick ut och lade sig på soffan. Saken är den att han skulle kunna lura mig genom att vänta typ tio sekunder utanför sovrumsdörren för att sedan i lugn och ro kunna gå in och läsa i sängen för det är ungefär den tiden det tar för mig att somna. Men, som man kan läsa på hans blogg så är det min tur att dominera i sovrummet.

Oh, that came out wrong.

Visst är det synd om Britney

Men att gå så här långt...?

Copycat

Vi börjar ju så smått leta möbler till vårt hus. Soffan inföskaffades blott två dagar efter kontraktet hade skrivits och det har lagts åtskilliga timmar på funderande kring golvfärger och konst.

Just fåtöljer verkar vara en svår bit. Eller, tja, hade vi obegränsat med pengar skulle det inte alls vara svårt, då är det bara att plocka bland favoriterna "lounge-chair", Svanen eller liknande. Men när man skall leta inom vår budget så begränsas utbudet ganska rejält.

Både Johan och jag har fattat tycker för en fåtölj som IKEA har tagit fram. Kanske inte just i orange, men formen är riktigt fin. Tro fasen den är det! se vad jag hittade idag på Swedeses hemsida! Faan alltså, det var riktigt fult gjort, IKEA! fast den är ju bra mycket billigare hos er...

Swedeses Happy Swing

Och IKEAs Karlstad...

Inte alls lila längre

4,1 kg och 54 cm

Det blev en liten Natalie!

Nu var det färdigt, Kalle och karin fick en liten flicka strax efter sju på morgonen idag! Hon är inte vägd eller mätt ännu så mer info kommer senare. Men både mamma och barn mår bra.

Jag frågade kalle hur Natalie ser ut och han svarade lila?

Just i detta nu!

...ligger min brors flickvän på BB och kämpar. De har varit där sedan kl ett på dagen igår. Kom igen!!!

Snön har äntligen kommit till Stockholm!

Jag blir ju så lycklig när det kommer snö, allt blir mycket ljusare och ljudet bäddas in på ett så skönt sätt.

I morse när jag gick till jobbet var jag såååå nära att göra en rejäl volt, men lyckades efter några svängningar fram och tillbaka räta upp mig igen och gå vidare. Jag kände mig riktigt fånig när jag såg att en joggare sprang och tittade på mig och följde hela scenariot.

Nyårsfirande

Vi firade nyår med pompa och ståt i Mölndal, närmare bestämt hos Therese och Henrik. Och vilka värdar om inte de vet hur man lägger upp nyårsfirandet? Maten var hur god som helst (speciellt strutsfilén) och trevligt sällskap. Men mest hänförd blev jag över fyrverkeriet! När någon säger: Vi har fixat lite fyrverkerier också så tänker jag på några sådana dära snurrande plattor som pappa satte upp på träden eller några enstaka raketer som for upp och var över innan man han blinka. Men det är inte den sortens fyrverkerier vi talar om här, o nej. Inte mindre än sju "lådor" stod uppdukade i trädgården. Henrik mummlade något om att det skulle vara ett säkerhetsavstånd till raketerna som deras trädgård inte kunder erbjuda. Nåväl, de hamnade med andra ord så när grannens gräns som möjligt. Och vilket fyrverkeri! GP hade konkurrens. Och Therese började tala hemförsäkring.

Förnedring

Jag vet, det är hemskt, men jag var bara tvungen att testa den. Han är trots allt anställd som sällskapshund och då ingår det tvångspåklädning i jobbet.

Mycket nytt nu

Nytt år, snart ny bostad och lite annat. För er som är insatta i mitt läge så är den jobbiga delen avklarad idag och det gick bra. Mer om det vid ett senare tillfälle.

Det blev liksom som att jag hade lite semester från bloggen också i jul. Det har inte varit en lugn jul, men ändå väldigt skön. Jag for ju ner till Göteborg fredagen innan julafton och firade då jul med hela släkten i Hovås. Jag måste säga att det är en vacker syn när pappa har tänt upp hela uppfarten med marschaller och huset är upptänt. Och så är det så roligt med alla barnen! Visst, de är många och högljudda, men den äkta glädjen går inte att ta fel på om de så bara ser en skymt av en tomteluva i fönstret. Till och med Viggo sprang fram till tomten, han har kopplat (efter 10 år) att det är honom han får julklappar av...

Jag skall sälja min lägenhet i Göteborg och det har väl knappast ungått någon att ska man home-staga så är det vitt, vitt och åter vitt som gäller. Så vi har målat. Johan kom ner i mellandagarna och vi kämpade på riktigt bra. Jag trodde han skulle gå i taket när han skulle skruva ihop matbordet vi köpt på IKEA och det saknades TVÅ ben! Rätt svårt att få ett bord att stå på två ben. Dessutom så var det givetvis första gången jag hade köpt något i fyndhörnan och då har man ingen returrätt. Men, tjejen i kassan kunde ju knappast blunda för att det var stört omöjligt att använda bordet med två ben så jag fick faktiskt pengarna tillbaka.

Så nu kommer ett proffsteam att ta tag i lägenheten och fixa och dona så att det blir riktigt fint. Dessutom skall jag hyra in en städfirma som tar hand om flyttstädningen. För man kan ju tro att min hyresgäst skulle ha flyttstädat men det hade han verkligen inte gjort. Han hade inte ens tömt soporna! Så när jag ringde och påpekade detta faktum frågade han bara: Flyttstäda? Jag tror helt ärligt att han aldrig hade hört begreppet förut. Jag sa att han t ex inte ens hade slängt soporna och då säger han spontant (som om det var lika med att flyttstäda) åh, hade jag glömt slänga soporna?!

Tur att jag har en depositionsavgift att ta av...