Börja på nytt

Härom dagen gick jag till Blomsterlandet med vårkänslor (det var innan snön kom tillbaka). Med mig hem hade jag frön till lupiner, gurkor, röda körsbärstomater, gula päronformade tomater och vattenmelon. Jag föll även för en produkt från Jamie Olivers sortiment, man odlar skogschampinjoner i en hink! Ska bli kul att testa. Som vanligt har jag sjukt dåligt tålamod så jag blev jätteglad när det kom upp små skott efter bara några dagar. Växthuset, here we come!

Babysim

Nu har vi varit på babysim tre gånger. Första gången skulle vi vara i en kvart men det blev bara tio minuter för sedan ljöd det "BAJS!!!" Så det var bara att vada upp igen. Men idag var vi i en halvtimma och Clara började gäspa stort efter en kvart. Jag tror hon tycker det är kul men hon ser väldigt sammanbiten ut.

Omställningen

Ibland kommer jag liksom på att jag är mamma nu. Som när jag kollar på den här bilden. Konstigt egentligen.

strålskydddat

Det är fruktansvärt det som hänt i Japan. Och mer hemskheter verkar ju vara på väg med kärnkraftverk som smäller som smatterband. Nu jobbar man med att sanera. I foppatofflor. Jag trodde mer om japanerna, det gjorde jag verkligen.

Om att hålla igen

Min käre sambo är en mycket engagerad Djurgårdare. Inget nytt för de flesta av er. Det är mest fotboll som hägrar men även ishockey. Som ni vet är jag så ointresserad av sport som det bara går att bli. Jag tycker det är kul att utöva ett flertal sporter, men titta på, nä det får vara.

Just nu är det tydligen hockeysäsong. Det låter rimligt, det är ju kallt ute. Vad jag skall komma till är att det tittas på en del sport på TV här hemma. MEN. Det har skett en väsentlig ändring här i huset. När det förr skreks och gapades över missade mål och förluster så råder nu ett fantastiskt kontrollerat glädjehopp eller förtvivlat och tyst förlorarskrik. Föreställ er "Skriet" i mute-läge.

Skillnaden är givetvis före- och efter Clara. Det var en kväll i januari som han vrålade till av glädje över en match - i vilken sport har jag glömt - så att Clara som låg och halvslumrade vaknade till med ett ryck och började tokskrika av rädsla. Jag var precis på väg ut för promenad med hunden och lämnade Johan åt sitt öde att trösta henne - efter att jag hade gett honom "det-där-var-ju-jävligt-onödigt-blicken". Men det hade alltså den positiva effekten att det nu hejas på och förfäras på ett högst trivsamt sätt här hemma. Sport på TV har med andra ord blivit lite mindre otrevligt.

90

I måndags fyllde min farmor 90 år. Det är ganska häftigt att ha en så pigg farmor som har kört bil tills nu och som kryper under stolen om hon tappar en vindruva. Clara och jag drog ner till Skåne tillsammans med mamma och pappa för att fira farmor och det blev kalas i två dagar! Till min förvåning dryftades det svartsjukedrama bland 90-åringarna, det var faktiskt lite kul att lyssna på.

Så nu har Clara fått träffa sina släktingar i Skåne, det känns kul! Det är ju fantastiskt att bo hos min kusin som har två barn; babygym, skötbord och säng stod uppställt när vi kom. Så nu har lillknodden varit ute på sin andra flygtur och det gick fint!

På söndag ska vi gå på Mia Skäringers show, det ska bli så kul!