torsdag, november 29, 2007
Kändisparet
Johan har börjat blogga igen! Skitkul tycker jag! Jag känner att vi blir mer och mer lika ett känt Stockholmspar som synts mycket med sina bloggar i Svensk media. T.o.m. min polska härkomst stämmer...
Jag blir alldeles matt
Det dimper ned ett brev i brevinkastet. Det är till mig. Jag frågar: Var fick de copyn ifrån? Hur gammal är han/hon? Vad är den människans syn på målgruppen som brevet riktar sig till? Jag har aldrig sett en sorgligare text. Och den är riktad till mig.
Ps. Jag fick faktiskt visa leg på Systemet idag! La la la la... Ds
Ps. Jag fick faktiskt visa leg på Systemet idag! La la la la... Ds
måndag, november 26, 2007
Good Paj Paris
Mamma och jag tillbringade helgen i Paris vilket var mycket angenämt. Hotellet var jättefint och vi hamnade väldigt strategiskt mellan Operan och Place de Madelene. Vi har verkligen haft det skönt. Vi har shoppat, promenerat, ätit gott och shoppat. Och shoppat.
Vi blev rekommenderade ett område som vi inte hade varit i förut och åkte dit för att gå till en speciell theaffär. Och den var verkligen speciell. Det var som att komma in i en gammal lanthandel för the där de som stod bakom disken var klädda i beige linnekostymer och kunder det mesta som var värt att veta om the. Tydligen var deras storsäljare en blandning som hette Marco polo så den köpte vi lite av så klart. Innanför affären fanns också en ljusgård med ett jättemysigt café.
När jag strosade för mig själv en stund i lördags sprang jag rakt in i en loppmarknad som var heeelt underbar! Här snackade vi inte luggslitna mattor och trasigt porslin, här kunde man hitta flera Eames-stolar, andra trevliga 50-tals möbler samt fiiina stora bokstäver att ha på väggen. När jag frågade vad bokstäverna kostade svarade gubben 4 euro varpå min puls steg snabbt. 4 euro är ett riktigt bra pris för ca 30 cm höga stålbokstäver med djup. Jag plockade ihop en ansenlig mängd och frågade vad klumppriset skulle bli. han började spalta upp 40 euro x..... Oh no, gubbjäkeln hade menat 40 euro st! Jag mummlade något om att fundera och lämnade min kära hög med bokstäver. Över lag var det faktiskt ganska dyrt på loppisen så det blev mest att titta, men det var trevligt det med. Jag tröstade mig själv med att jag ändå inte skulle få plats med en Eames-stol i min väska på planet hem.
En annan lustig och klassisk sak jag råkade ut för var på en retaurang. Eftersom jag är allergisk för skaldjur så aktar jag mig för att beställa fiskrätter i länder där jag inte kan språket eftersom fonder och såser kan innehålla visst mått av skaldjur. Så när vi skulle äta en kväll så satsade jag på biff. Tänkte att det kan bli gott med en rejäl köttbit. När tallriken kom på bordet kom jag igåg vad “tartar” betyder. Råbiff. Men som tur är så gillar jag ju det och den här råbiffen var väldigt god! Min bordgranne tittade dock på den och rynkade på näsan!
På vägen ut till flygplatsenfick vi en taxichaufför som var väldigt lik kinesen i heroes. När jag tittade på Eifeltornet då vi svängde ut från stan tittade han på mig i backspegeln och sa: Good Paj Paris!
Vi blev rekommenderade ett område som vi inte hade varit i förut och åkte dit för att gå till en speciell theaffär. Och den var verkligen speciell. Det var som att komma in i en gammal lanthandel för the där de som stod bakom disken var klädda i beige linnekostymer och kunder det mesta som var värt att veta om the. Tydligen var deras storsäljare en blandning som hette Marco polo så den köpte vi lite av så klart. Innanför affären fanns också en ljusgård med ett jättemysigt café.
När jag strosade för mig själv en stund i lördags sprang jag rakt in i en loppmarknad som var heeelt underbar! Här snackade vi inte luggslitna mattor och trasigt porslin, här kunde man hitta flera Eames-stolar, andra trevliga 50-tals möbler samt fiiina stora bokstäver att ha på väggen. När jag frågade vad bokstäverna kostade svarade gubben 4 euro varpå min puls steg snabbt. 4 euro är ett riktigt bra pris för ca 30 cm höga stålbokstäver med djup. Jag plockade ihop en ansenlig mängd och frågade vad klumppriset skulle bli. han började spalta upp 40 euro x..... Oh no, gubbjäkeln hade menat 40 euro st! Jag mummlade något om att fundera och lämnade min kära hög med bokstäver. Över lag var det faktiskt ganska dyrt på loppisen så det blev mest att titta, men det var trevligt det med. Jag tröstade mig själv med att jag ändå inte skulle få plats med en Eames-stol i min väska på planet hem.
En annan lustig och klassisk sak jag råkade ut för var på en retaurang. Eftersom jag är allergisk för skaldjur så aktar jag mig för att beställa fiskrätter i länder där jag inte kan språket eftersom fonder och såser kan innehålla visst mått av skaldjur. Så när vi skulle äta en kväll så satsade jag på biff. Tänkte att det kan bli gott med en rejäl köttbit. När tallriken kom på bordet kom jag igåg vad “tartar” betyder. Råbiff. Men som tur är så gillar jag ju det och den här råbiffen var väldigt god! Min bordgranne tittade dock på den och rynkade på näsan!
På vägen ut till flygplatsenfick vi en taxichaufför som var väldigt lik kinesen i heroes. När jag tittade på Eifeltornet då vi svängde ut från stan tittade han på mig i backspegeln och sa: Good Paj Paris!
Thebutiken
Good Paj taxin
Soluppgång öven Place de Vendome
Mamma innan vi blev utslängda från Ritz foajé
Julskyltning på La Fayette
Äpplen på loppisen
onsdag, november 21, 2007
måndag, november 19, 2007
OH MY GOD!
Vi har köpt ett hus! Jag har inte riktigt hunnit smälta det själv ännu. Men i slutet på mars blir vi Brommabor. Helt galet.
Doktor Abrahams Väg 52, Bromma
söndag, november 18, 2007
Jag har fastnat!
För flera år sedan hade mina vänner och jag en diskussion om att man någon gång i livet fastnar för en stil. Dvs att man vid ett tillfälle slutar att förändra sitt yttre nämnvärt (ja, allt rår man ju inte på, tyngdkraften har onekligen sin lag). Vi pratade om att denna tidpunkt ofta inträffat runt 30-årsåldern och att många därefter sminkar sig likadant eller behåller sin frisyr för många år framöver.
Jag tror jag är där. Och det gäller min frisyr. För en dryg vecka sedan gick jag till en frisör i Stockholm och lät henne frisera mig med ganska fria tyglar. Jag hade kanske inte varit lika frikostig med tyglarna om jag redan från början insett denna kvinnas ringa ålder. Efter lite trevlig konversation (snokande från min sida) räknade jag ut att hon var 21 år. 21 år! Vid 21 års ålder hade jag fortfarande hjärtformade ramar med hundvalpar i på hyllan. Nåväl. Hon klippte på och jag tänkte för mig själv att; Lotta, släpp kontrollen!
Men jag blev alltså inte nöjd. Jag har visserligen fått många fina kommentarer om mitt hår som verkar relativt ärliga men det är inte riktigt jag. Frisyren består av en mycket kort page. Sett från sidan kan den kännas ok, men saken är den att jag ser ju aldrig mig själv från sidan, jag ser mig framifrån i spegeln och det känns som att det är den sidan av frisyren som känns värst.
Nu är inte färgen på håret heller riktigt vad jag hade tänkt mig. Jag har ju under lång tid försökt färga håret svart, men mitt envissa barr har totalt ignorerat mina försök och förblivit brunt. Så när Halloweenfesten närmade sig för några veckor sedan var det utan tvekan jag lät mamma färga mitt hår med svart färg, för jag visste ju, det skulle bara sitta i några tvättar. Mmm, det var så det funkade med det andra märket. Efter att i flera års tid letat efter märken som skulle hålla men som inte gjorde det så hittade jag tydligen denna gång rätt. Färgen sitter verkligen. Jag frågade visserligen några tonårstjejer på Åhléns om hjälp eftersom de verkade ha stenkoll, och de upplyste mig försiktigt om att man blir ganska blek i svart hår. De visade ganska tydligt sin åsikt om huvudida jag skulle passa i det eller ej. Hur som helst, nu har jag svart hår och kort page. Man kan säga att jag är lite lik den där finlandssvenskan i Filmkrönikan.
Fast det är klart, jag är hellre lik henne än killen som också håller i programmet.
Jag tror jag är där. Och det gäller min frisyr. För en dryg vecka sedan gick jag till en frisör i Stockholm och lät henne frisera mig med ganska fria tyglar. Jag hade kanske inte varit lika frikostig med tyglarna om jag redan från början insett denna kvinnas ringa ålder. Efter lite trevlig konversation (snokande från min sida) räknade jag ut att hon var 21 år. 21 år! Vid 21 års ålder hade jag fortfarande hjärtformade ramar med hundvalpar i på hyllan. Nåväl. Hon klippte på och jag tänkte för mig själv att; Lotta, släpp kontrollen!
Men jag blev alltså inte nöjd. Jag har visserligen fått många fina kommentarer om mitt hår som verkar relativt ärliga men det är inte riktigt jag. Frisyren består av en mycket kort page. Sett från sidan kan den kännas ok, men saken är den att jag ser ju aldrig mig själv från sidan, jag ser mig framifrån i spegeln och det känns som att det är den sidan av frisyren som känns värst.
Nu är inte färgen på håret heller riktigt vad jag hade tänkt mig. Jag har ju under lång tid försökt färga håret svart, men mitt envissa barr har totalt ignorerat mina försök och förblivit brunt. Så när Halloweenfesten närmade sig för några veckor sedan var det utan tvekan jag lät mamma färga mitt hår med svart färg, för jag visste ju, det skulle bara sitta i några tvättar. Mmm, det var så det funkade med det andra märket. Efter att i flera års tid letat efter märken som skulle hålla men som inte gjorde det så hittade jag tydligen denna gång rätt. Färgen sitter verkligen. Jag frågade visserligen några tonårstjejer på Åhléns om hjälp eftersom de verkade ha stenkoll, och de upplyste mig försiktigt om att man blir ganska blek i svart hår. De visade ganska tydligt sin åsikt om huvudida jag skulle passa i det eller ej. Hur som helst, nu har jag svart hår och kort page. Man kan säga att jag är lite lik den där finlandssvenskan i Filmkrönikan.
Fast det är klart, jag är hellre lik henne än killen som också håller i programmet.
torsdag, november 15, 2007
Vi vann!!!
Det finns en tävling som heter 100 wattaren. Så här förklarar man den på www.100wattaren.com:
“Reklamtävlingen premierar reklamkampanjer som gett effekt. Kampanjens syfte ska vara definierat och resultatet mätt. Detta är ett krav. 100-wattaren belönar svenska och internationella kampanjer, producerade och publicerade under 2006 och 2007. De tävlande kampanjerna får inte tidigare har belönats i 100-wattaren.”
Tillsammans med min gamla arbetsgrupp på Trigger blev vi i år nominerade till 100 wattaren i kategorin producentreklam. Bara det är kul. Igår var det dags för prisutdelning i Stadshusets Blå sal och det var faktiskt en imponerande middag. Med 900 sittande gäster och underhållning av September och Papa Dee kändes det riktigt festligt. Konfrancier var Renee Nyberg och hon skötte uppdraget galant. Reklamfolk kan faktiskt vara pinsamt snobbiga och jag glömmer aldrig det år Helena af Sandberg var konfrencier på Guldägget och gjorde sitt bästa för att underhålla publiken. Det slutade med att folk buade och Helena fräste något fräckt till publiken om att man kan för faan applådera andra än sin egna byrå. Vid sådana tillfällen skäms jag över mina kollegor i branchen. Men som sagt, Renee skötte det galant och var t.o.m. ganska kaxig. Bara en sådan sak som att kommentera att det syntes väldigt tydligt vilka som var från byråerna respektive kundsidan... (det är alltid sneakers som avslöjar)
På plats var även vår kund, Malmö Aviation, och det var riktigt kul att träffa dem igen. 16 bidrag hade nominerats i vår kategori och sex st får pris. (hmm, jag tror det är så) Det finns 100-, 75- och 50-wattare som man kan vinna och vi vann en 50 wattare! Det är första gången jag är med och vinner ett pris i sådana här sammanhang och det känns skitkul! Som tur var behövde vi inte gå upp på scen och hålla tacktal för då hade jag varit livrädd.
“Reklamtävlingen premierar reklamkampanjer som gett effekt. Kampanjens syfte ska vara definierat och resultatet mätt. Detta är ett krav. 100-wattaren belönar svenska och internationella kampanjer, producerade och publicerade under 2006 och 2007. De tävlande kampanjerna får inte tidigare har belönats i 100-wattaren.”
Tillsammans med min gamla arbetsgrupp på Trigger blev vi i år nominerade till 100 wattaren i kategorin producentreklam. Bara det är kul. Igår var det dags för prisutdelning i Stadshusets Blå sal och det var faktiskt en imponerande middag. Med 900 sittande gäster och underhållning av September och Papa Dee kändes det riktigt festligt. Konfrancier var Renee Nyberg och hon skötte uppdraget galant. Reklamfolk kan faktiskt vara pinsamt snobbiga och jag glömmer aldrig det år Helena af Sandberg var konfrencier på Guldägget och gjorde sitt bästa för att underhålla publiken. Det slutade med att folk buade och Helena fräste något fräckt till publiken om att man kan för faan applådera andra än sin egna byrå. Vid sådana tillfällen skäms jag över mina kollegor i branchen. Men som sagt, Renee skötte det galant och var t.o.m. ganska kaxig. Bara en sådan sak som att kommentera att det syntes väldigt tydligt vilka som var från byråerna respektive kundsidan... (det är alltid sneakers som avslöjar)
På plats var även vår kund, Malmö Aviation, och det var riktigt kul att träffa dem igen. 16 bidrag hade nominerats i vår kategori och sex st får pris. (hmm, jag tror det är så) Det finns 100-, 75- och 50-wattare som man kan vinna och vi vann en 50 wattare! Det är första gången jag är med och vinner ett pris i sådana här sammanhang och det känns skitkul! Som tur var behövde vi inte gå upp på scen och hålla tacktal för då hade jag varit livrädd.
Den tjusiga trappan
En glad produktionsledare och marknadschef
En glad kund med diplomet
Här äter man ju middag varje kväll...
måndag, november 12, 2007
Inte en enda gäsp
Helgen blev väldigt lyckad. Min födelsedag kom med strålande sol och bestod av lunch i Linnéstan och framåt kvällen dök gästerna upp till årets gåsamiddag.
I år var det faktiskt lite pampigare än vanligt. Vi var 21 st som satte oss vid det fint dukade långbordet. Maten kom från Sjömagasinet och det var lite spännande med tanke på att det annars alltid är mamma som lagar till gåsen. Det kändes väldigt proffsigt att ha en riktig kock i köket och två duktiga servitriser som servade oss hela tiden. Och det var ju så gott! Med vin som var anpassat till varje rätt och en svartsoppa som innehöll mer alkohol än vinet (kändes det i alla fall som) blev det en jättegod middag!
MEN. Jag måste faktiskt säga att mammas gås är godare. Jag vet, jag vet, det var gås från Sjömagasinet, men mammas gås är liiiite saftigare. Vad som var en riktig bra grej var att de hade lagt upp portioner på tallrikarna, vilket gjorde att man för en gångs skull inte åt så att man var sprängfärdig. Äppelkakan som serverades med hemmagjord vaniljglass och kanelsås var också heeelt underbar.
Mamma hade beställt hem fantastiskt fina blomsterarrangemang och bordsdekorationer och kvällen till ära tillät pappa att hon tände upp strålkastarna som belyser huset. Han hade dessutom ställt marchaller hela vägen upp från gatan till gården vilket blev riktigt pampigt!
Och så fick jag min present av Johan. Jag har gått i snart en månads tid och trånat efter Philips nya “wake-up light”, en väckarklocka som sakta ger gryningsljus i rummet så att kroppen skall vakna upp pigg och alert. Och så fick jag den! Han är grym på att ge presenter, Johan. Så, imorse vaknade vi upp till strålande sol på Linnégatan och fågelkvitter. Hur fantastiskt är inte det?! Utanför fönstret vräkte det ner snöblandat regn men inne hos oss var det som en sommarmorgon. Faktum är att solen gick upp en halvtimma tidigare än planerat (måste läsa instruktionshäftet ikväll) vilket gjorde att Johan låg gömd under täcket en halvtimma, men snart har vi koll på när vi vill att solen skall gå upp!
Nu i eftermiddags noterade faktiskt min kollega Tony att jag inte gäspat en enda gång under dagen, och det mina vänner, är stort rekord med tanke på att jag brukar börja gäspa vid 10-tiden på förmiddagen!
I år var det faktiskt lite pampigare än vanligt. Vi var 21 st som satte oss vid det fint dukade långbordet. Maten kom från Sjömagasinet och det var lite spännande med tanke på att det annars alltid är mamma som lagar till gåsen. Det kändes väldigt proffsigt att ha en riktig kock i köket och två duktiga servitriser som servade oss hela tiden. Och det var ju så gott! Med vin som var anpassat till varje rätt och en svartsoppa som innehöll mer alkohol än vinet (kändes det i alla fall som) blev det en jättegod middag!
MEN. Jag måste faktiskt säga att mammas gås är godare. Jag vet, jag vet, det var gås från Sjömagasinet, men mammas gås är liiiite saftigare. Vad som var en riktig bra grej var att de hade lagt upp portioner på tallrikarna, vilket gjorde att man för en gångs skull inte åt så att man var sprängfärdig. Äppelkakan som serverades med hemmagjord vaniljglass och kanelsås var också heeelt underbar.
Mamma hade beställt hem fantastiskt fina blomsterarrangemang och bordsdekorationer och kvällen till ära tillät pappa att hon tände upp strålkastarna som belyser huset. Han hade dessutom ställt marchaller hela vägen upp från gatan till gården vilket blev riktigt pampigt!
Och så fick jag min present av Johan. Jag har gått i snart en månads tid och trånat efter Philips nya “wake-up light”, en väckarklocka som sakta ger gryningsljus i rummet så att kroppen skall vakna upp pigg och alert. Och så fick jag den! Han är grym på att ge presenter, Johan. Så, imorse vaknade vi upp till strålande sol på Linnégatan och fågelkvitter. Hur fantastiskt är inte det?! Utanför fönstret vräkte det ner snöblandat regn men inne hos oss var det som en sommarmorgon. Faktum är att solen gick upp en halvtimma tidigare än planerat (måste läsa instruktionshäftet ikväll) vilket gjorde att Johan låg gömd under täcket en halvtimma, men snart har vi koll på när vi vill att solen skall gå upp!
Nu i eftermiddags noterade faktiskt min kollega Tony att jag inte gäspat en enda gång under dagen, och det mina vänner, är stort rekord med tanke på att jag brukar börja gäspa vid 10-tiden på förmiddagen!
fredag, november 09, 2007
onsdag, november 07, 2007
När han blir rik
Vi har för lite bestick, glas och kaffemuggar på jobbet. Ofta fräser någon av oss när vi får stå och handdiska och jaga runt efter gafflar på lunchen. När vi nämnt detta för vår chef (som även själv ofta uppmärksammar detta problem) svarar han alltid med samma fras: När jag blir rik skall vi köpa nya glas/muggar/bestick.
Man kan köpa koppar på det berömda, Svenska lågprismöbelhuset för 3 kr. 3 kr! Glas för 5 kr. Ikväll åker min kollega och jag till IKEA och köper lite porslin på egen bekostnad. Så skall vi ställa det i en fin låda på hans skrivbord och skriva: I väntan på att du blir rik... :)
Man kan köpa koppar på det berömda, Svenska lågprismöbelhuset för 3 kr. 3 kr! Glas för 5 kr. Ikväll åker min kollega och jag till IKEA och köper lite porslin på egen bekostnad. Så skall vi ställa det i en fin låda på hans skrivbord och skriva: I väntan på att du blir rik... :)
tisdag, november 06, 2007
En burlesk fest
I helgen kom så den årliga halloweenfesten som jag sett fram så mycket emot. Nytt för i år var att det var ett tema. Tema Burlesk. Jag fick slå upp ordet för att få en uppfattning och i det stora hela kan man säga: teater, varité, överdrivet, humor och buskis. Dock fick jag känslan av att temat skulle bli lite mer avklätt än vad just ordet burlesk antyder och den känslan förstärktes så fort vi kom innanför dörren! På vägen in var det anordnat så att man fick prata med en dörrvakt (världens största) som konstaterade att de vackra damerna (vi) stod på gästlistan. är vi kom in i trapphuset (som var upptänt med enbart levande ljus och röda lampor) fick vi hänga av oss hos de mycket vackra, och ganska sparsamt klädda hjälpbredorna.
Väl inne tappade jag nästan hakan. Alla var så coola! Man kan nästan säga att ledordet för kvällen var korsett. Nu hade jag och min vän tagit det säkra före det osäkra och satsat på make-upen istället för att vara lättklädda, så vi kände oss väldigt fina ändå. Givetvis hade det svetsats upp en stolpe på en liten scen så att vem som helst som kände för det kunde ta sig en sväng om med lite pole-dancing. Vilket många gjorde också. Ingen nämnd, ingen glömd som det brukar heta.
Det var en grym fest. Jag var som sagt helt tagen av hur fina alla var och hur modiga vissa var som verjkligen hade gått in för temat. Det är inte ofta man hamnar på en fest som denna!
Väl inne tappade jag nästan hakan. Alla var så coola! Man kan nästan säga att ledordet för kvällen var korsett. Nu hade jag och min vän tagit det säkra före det osäkra och satsat på make-upen istället för att vara lättklädda, så vi kände oss väldigt fina ändå. Givetvis hade det svetsats upp en stolpe på en liten scen så att vem som helst som kände för det kunde ta sig en sväng om med lite pole-dancing. Vilket många gjorde också. Ingen nämnd, ingen glömd som det brukar heta.
Det var en grym fest. Jag var som sagt helt tagen av hur fina alla var och hur modiga vissa var som verjkligen hade gått in för temat. Det är inte ofta man hamnar på en fest som denna!
torsdag, november 01, 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)