Testar objektiv

Jag är så sugen på ett nytt objektiv. Idag fick jag låna hem ett från min kollega Ola. Här kommer resultatet.

En regning söndag

Att prata inför folk

För ett tag sedan fick vi i uppgift att hålla en presentation inför våra kollegor på jobbet. Detta skulle vi göra för att öva oss på att prata inför andra människor, något som väldigt många människor har stor skräck för. Så stor skräck för att de faktiskt hellre vill dö visar undersökningar som gjorts. Det är ju trist. Att man hellre vill dö än att prata till andra människor.

Anledningen till att vi skulle öva oss just på detta är att vi titt som tätt i vårt yrke skall presentera och förhoppningsvis sälja in idéer och kampanjer. Som reklambyrå lever vi ju på att att sälja idéer.

Presentationen skulle ta ca 2 minuter och kunde handla om i stort sett vad som helst men gärna med en kreativ anknytning. Först hade jag tänkt prata om när jag reste till Spanien ett halvår i tron om att jag skulle bli Sveriges nästa topp-inredningsarkitekt. Men så kom jag på, att det var längesedan jag visade mitt gamla fotoprojekt på gamla människor för någon. Det var ett projekt som jag gjorde med min vän Anna när vi gick på Forsbergs skola. Jag dammade av de gamla bilderna och berättade vår historia igen och nu vill jag visa även er.

Vi besökte ett ålderdomshem i Stockholm och bad personerna vi träffade att lägga fram tre bra saker och tre dåliga saker ur deras liv. Det blev många givande samtal och vi slogs av hur otroligt generösa dessa, till en början för oss främmande människor, var med sina livshistorier. Vi fick höra om allt från deras första möte med kärleken till självmordstankar. Efteråt var vi helt slut och fulla av livshistorier somnade vi i varsin fåtölj. Nedan kan du se tre av de personer vi besökte.

Brev från Viggo

Viggo har nu flyttat tillbaka till mina föräldrar efter nästan ett år som 08-hund. Det har varit så mysigt att ha honom här och en av de saker jag verkligen minns med värme från det här året som föräldraledig, det är just de dagliga promenaderna med Viggo och Clara. I regn, snö, blåst, solsken, och ljumma kvällar har vi tagit våra långsamma promenader i våra kvarter. Självklart kan jag fortsätta promenera men ni vet hur det är, när man inte måste så blir det inte av på samma sätt.

Så i helgen när vi var nere i Göteborg på Gåsamiddag så fick Viggo stanna kvar där eftersom Sigge saknar honom och jag jobbar nu för tiden. Men det är så tomt efter honom. Det var med en klump i halsen jag plockade undan hans lilla säng och matskål och på morgonen när jag går upp för att göra välling till Clara så letar jag med blicken på golvet för att inte trampa på honom. Så idag kom det äntligen ett ett livstecken från honom, jag fick ett mail:

(från lånad mailadress)

Varför blev det så?

Jag tyckte det skulle bli så kul att komma till Göteborg, träffa Sigge och Gucci. Dagarna for iväg, (trevlig liten tjej som kom från Malevik föresten) sen blev det dags att åka hem…. Men vad hände? Fick åka med en gammal gubbe till Kvänum! Jordens utkant. Jag hittar ju inte här, det är ju väggar, dörrar och annan skit i vägen överallt. Ser ju inget, å tyst är det med, har inte hört ett flygplan på hela tiden. Det är så tyst att jag börjar tro att jag är döv! Maten… eller va jag skall kalla det, tidigare har det serverats kycklingfilé, eller helstekt nötkött på det här stället, var har det tagit vägen, nu är det bara små äckliga pluttar i olika storlek. 1 dl. Inte ett gram mer. Skall man dö svältdöden behöver man väl inte tyna bort under så lång tid. Tycker inte att vattnet är särskilt gott hellre. Å kallt är det, frost i hela trädgården. Jag skiter i att gå ut, åker jag ut ställer jag mig bara å skäller med en gång, gubben blir tokig och släpper in mig igen. På kvällen går jag ut med gubben en runda i parken, han måste ut och röra sig lite, jag passar på att läsa tidningen. Här är ingen stor altan som man kan ligga och slagga på, försöker att ligga tätt intill dörren. I gårkväll ville han duscha mig, jag spelade död, de funkade han ändrade sig.

Ups… nu kommer gubben, skall väl ha datorn, jag sticker in under sängen. Vi hörs.

Med vänlig hälsning

Viggo

Vad jag gör

http://www.youtube.com/watch?v=5joO4EvH1PA&feature=related

Clara 1 år

Idag fyllde Clara ett år. Hela familjen var samlad och Johan hade bakat en fin tårta. Först fattade hon inte riktigt att paketen innehöll saker och när hon väl fått upp en leksak så ville hon inte riktigt lägga ifrån sig den för att öppna nästa paket. Ganska logiskt egentligen.

Tre presenter blev tydliga favoriter; lilla kanindockan, en bok och kojan!