Brev från Viggo

Viggo har nu flyttat tillbaka till mina föräldrar efter nästan ett år som 08-hund. Det har varit så mysigt att ha honom här och en av de saker jag verkligen minns med värme från det här året som föräldraledig, det är just de dagliga promenaderna med Viggo och Clara. I regn, snö, blåst, solsken, och ljumma kvällar har vi tagit våra långsamma promenader i våra kvarter. Självklart kan jag fortsätta promenera men ni vet hur det är, när man inte måste så blir det inte av på samma sätt.

Så i helgen när vi var nere i Göteborg på Gåsamiddag så fick Viggo stanna kvar där eftersom Sigge saknar honom och jag jobbar nu för tiden. Men det är så tomt efter honom. Det var med en klump i halsen jag plockade undan hans lilla säng och matskål och på morgonen när jag går upp för att göra välling till Clara så letar jag med blicken på golvet för att inte trampa på honom. Så idag kom det äntligen ett ett livstecken från honom, jag fick ett mail:

(från lånad mailadress)

Varför blev det så?

Jag tyckte det skulle bli så kul att komma till Göteborg, träffa Sigge och Gucci. Dagarna for iväg, (trevlig liten tjej som kom från Malevik föresten) sen blev det dags att åka hem…. Men vad hände? Fick åka med en gammal gubbe till Kvänum! Jordens utkant. Jag hittar ju inte här, det är ju väggar, dörrar och annan skit i vägen överallt. Ser ju inget, å tyst är det med, har inte hört ett flygplan på hela tiden. Det är så tyst att jag börjar tro att jag är döv! Maten… eller va jag skall kalla det, tidigare har det serverats kycklingfilé, eller helstekt nötkött på det här stället, var har det tagit vägen, nu är det bara små äckliga pluttar i olika storlek. 1 dl. Inte ett gram mer. Skall man dö svältdöden behöver man väl inte tyna bort under så lång tid. Tycker inte att vattnet är särskilt gott hellre. Å kallt är det, frost i hela trädgården. Jag skiter i att gå ut, åker jag ut ställer jag mig bara å skäller med en gång, gubben blir tokig och släpper in mig igen. På kvällen går jag ut med gubben en runda i parken, han måste ut och röra sig lite, jag passar på att läsa tidningen. Här är ingen stor altan som man kan ligga och slagga på, försöker att ligga tätt intill dörren. I gårkväll ville han duscha mig, jag spelade död, de funkade han ändrade sig.

Ups… nu kommer gubben, skall väl ha datorn, jag sticker in under sängen. Vi hörs.

Med vänlig hälsning

Viggo