MAYDAY, MAYDAY!

20:56 kommer larmet. Jag står och pratar i min mobil när det ringer febrilt på hemtelefonen. Jag låter det ringa, jag är ju upptagen. Det ringer en gång till. Och en gång till. Jag lägger på på mobilen och tänker irriterat att det måtte banne mig vara kris om man ringer så intensivt på någons hemtelefon. Och det är det också. När jag svarar är det Johan som lite andfått berättar att han befinner sig i sjönöd. Han har fått motorstopp med båten.

Det blir lite förvirrat några ögonblick innan jag får situationen klar för mig. Johan och hans två vänner driver alltså omkring i vattnet utan för ett av Stockholms mer fashionabla områden och ror för glatta livet för att inte föras med den ganska starka vinden ännu fler kilometer bort från hemmahamnen.

Jag får i uppdrag att fixa en bil och köra till en hamn med den lilla nyinförskaffade elmotorn. Jag springer in till grannen och de är ju underbara, jag har en bilnyckel i min hand på några sekunder. In med motor, verktygslåda och ficklampa i bilen och iväg. För att leta efter en hamn. Till slut hittar jag fram och möter tre kalla killar som ändå håller humöret uppe.

Den lilla motorn jag hade med mig är till för att trolla med. Dvs köra vääääldigt långsamt och låta fiskelinorna "dra" i vattnet. Nu skall de ta sig några kilometer bort till hemmahamnen i stark motvind. Jag ringde nyss och då hade de kommit en tredjedel av vägen. Det blir till att vaka likt en sjömans hustru tills han kommer hem inatt.