Det går undan nu

Hej vad det går. Februari flyger förbi med snöiga morgnar, plötslig gråt vid dagislämningen, hur mycket som helst att göra på jobbet, försöka hitta middagsinspiration, läggning som numera inkluderar läsning och tupplur även för min del, lite slökollande på TV, tvätt och i säng. Ett och annat serieavsnitt mellan varven. Typ så ser det ut nu. Trött som en apa mellan varven men gillar ändå vardagen. Det är ju här och nu min lilla familj lever.

Men just på grund av tempot så var helgen som man brukar uttrycka det "som bomull för själen". Inte till en början, då var den ett stygn i hjärtat. I en fin liten kyrka i Tåstarp sa vi hej då till farmor. Oväntat många fanns med oss och blommorna var så mycker fler än vad vi vågat hoppas.

En duktig och närvarande präst berättade om farmors liv, både lycka och sorg, och vi fick ett väldigt fint avslut. Begravningsfikan blev till släktträff och många - för mig - nya ansikten dök upp. Det finns människor vars liv farmor bidragit så mycket till som jag inte ens kände till.

Den fortsatta helgen var jag i Göteborg och jag fick tid och möjlighet att göra något som jag mår så bra av. Jag fick sitta ifred och läsa! Somnade gjorde jag också mellan varven. Dessutom tillbringade jag några timmar med fina vänner på middag och det laddade mina batterier ytterligare.

Så fulltankad av känslor och läslust kom jag hem till mina två kärlekar och är nog lite roligare att umgås med än innan jag for.