Porseryyyyyd!

Lukas bor hos oss denna helgen. (Johans familjs hund) Igår kväll när det var dags för en kvällspromenad så gick vi bort mot Östermalmstorg för att titta på de där byggnadsställningarna som hade rasat och som de visade på nyheterna. När vi svänger upp igen på Linnegatan möter vi ett gäng på ungefär 10 personer som skrålar för glatta livet. De sjunger någonting som låter som något en hejarklack till fotboll skulle kunna sjunga, men jag hör att orden inte stämmer. Jag frågar Johan om de sjunger Bolsjevik? Även om det känns ytterst oväntat att gäng rejält vänsterorienterade människor skulle skråla i kapp så är det det enda jag kan höra.

Gruppen närmar sig oss och jag funderar för ett slag om jag skall gå över till andra sidan gatan, kan de vara farliga? Men så ser jag att de ser ut att vara i vår ålder och inser då att de antagligen inte skulle orka ge sig på oss, de har väl bara fått ett par glas för mycket och passar på att känna sig lite ungdomliga och revolutionslustan föll sig på. När vi passerar ser vi en överförfriskad Calle Schulman och en glad Katrin Schulman. Ok tänker jag, det var ju lite kul, de så väldigt glada ut! Så hör jag plötsligt vad de egentligen sjunger. De sjunger PORSERYYYYYD! De sjunger och och skrålar och längst bak i ledet går en väldigt lång men ack så ostabil Rolf Porseryd och fullkomligt strålar av lycka. Han stöds av en ung blondin och man kan riktigt se hur han gillar läget i just detta nu. Det skulle nog flera ha gjort i hans situation.