I fredagskväll gick vi ut och åt på PA & Co. Ett ställe jag hört gott om och som jag såg fram emot att besöka. Det verkade som vi hade haft tur då vi fått bord, för det var mycket mindre ställe än jag tänkt mig men lite spännande när kändisar av olika rang dök in och ut ur dörröppningen.
Allt lovade så gott men blev ganska snabbt beskt. Att det skall ta 45 minuter att ens få beställa är pinsamt. Att servitörerna vid ett flertal tillfällen nonchalerar vårt "ursäkta" är skandal. Vi insåg ganska snabbt att det var stammis man skulle vara för att få ett vänligt bemötande och några trevliga ord. Var man stammis behövde man inte vänta - eller få arga blicken när man frågade efter en meny. Vi fick svaret att den hängde i fönstret och om man sa att det var lite svårt att se tvärs över lokalen, då fick man på nåder titta i den engelska menyn som fanns i pappersform. Hela middagen tog flera timmar och det kan det få göra, när det är på det där trevliga sättet att man vill dröja sig kvar på en restaurang, men det är verkligen inte den varianten vi pratar om här.
Jag beställde kantarelltoast till förrätt och varmrätten bestod av kalvfärsbullar innehållande manchegoost med kantarellrisotto. Maten var något av det absolut bästa jag ätit på väldigt länge! För att använda en klyscha så smälte det i munnen. Helt fantastiskt. Så mycket tristare då att jag inte tänker gå tillbaka, för den förnedringen personalen bjöd på är inte värt priset av att känna maten på tungan. Jag får helt enkelt lära mig göra egna Manchegobullar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar