Tiden sedan förlossningen har gått väldigt fort. Två dagar på hotell-BB och sedan har dygnen flutit runt lite sedan vi kom hem. Clara sover ganska mycket vilket är väldigt skönt för då har vi en chans att vila också mellan varven. Vi hade två dygn av skrik (tror magen strejkade och ingen blir väl förvånad med tanke på att hon är min dotter) och jag fick nästan en chock av hur jobbigt det var att inte sova alls. Både jag och Johan hann nog undra vad vi gett oss in på och då snackar vi TVÅ dygn. Jag har hört om MÅNGA som haft kolikbarn i flera månader och jag kan bara säga: Respekt. Jag förstår inte hur man klarar det. Faran är verkligen inte över ännu, Clara kan ju få så där ont igen, men jag håller tummar och tår att det inte blir så mycket av den varan.
Dagarna går väldigt fort. Vi har lyckats vrida lite på dygnet, så det är sena kvällar som hon är som piggast. Vilket gör att vi inte kommer upp så tidigt på morgonen. Men vad gör det? Känslan av att vakna och titta på den lilla fina tjejen som ligger och snusar bredvid en i sängen är ju helt enkelt fantastisk. Hon vaknar sällan av sig själv och jag får sätta klockan för att amma henne på natten och det skär nästan i hjärtat över att behöva väcka henne när hon sover så gott. På tisdag ska hon vägas igen och har hon gått upp fint i vikt så kanske vi kan amma lite mer sällan på natten.
Claras ena höft hade inte vuxit färdigt riktigt, vilket gör att hon har en skena på sig. Den ser ut som ett stort X på ryggen och viks upp runt benen, som sticker ut som på en groda, samt axlarna. Det var inte alls kul att hon måste ha den, men hellre det och att höfterna blir bra och att hon inte får problem senare i livet. Funkar det som det ska så blir hon av med skenan vid jul. Så de minsta kläderna är redan passé, det får bli lite större storlekar för att skenan ska få plats innanför kläderna.
Tänk att man kan bli så kär i en liten person på så kort tid.
5 kommentarer:
Fina lilla Clara.
Alltså, hon är sååååå söt! Livet låter helt underbart...förutom sömnlösa nätter (jag vet)
kramar till er alla. Puss Linda
Hon är JÄTTEFIN,tänk en så liten person kan vända upp och ner på hela tillvaron ,och ändå är det mest underbara som finns.
Åh sicken söt en! Man kanske kan få komma och hälsa på någon dag?
Inte kul alls det där med höftledsluxation (eller vad det heter). Syrrans dotter hade också det och låg i skena i 12veckor. Men huvudsaken är ju att hon blir bra sen.
Kram!
Ja, det är underbart! Jag kan knappt sluta titta på henne. Just nu sover hon bra på nätterna så det är bara att vara tacksam.
Linda B, självklart får du komma och hälsa på, hör bara av dig när du kan.
Skicka en kommentar