Promenaderna

Eftersom Viggo bor här nu så blir det fler promenader än annars. Det är väldigt bra att ha honom som gör att jag måste ut, oavsett väder. Vår barnvagn är inte den mest ultimata i detta snökaos så ibland är det lite av ett träningspass att gå ut men vintern kan väl inte vara för evigt. Eller?

Hur som helst så händer det små händelser varje dag på våra turer som ofta är lite roliga. Två dagar i rad har vi t ex passerat en lågstadieskola i närheten. Ett gäng barn kände igen oss på dag 2 och ville åter komma fram och klappa Viggo. Och visst fick de det. Eftersom det var andra gången de träffade hunden så vågade de sig närmre. Lite för nära till och med. En liten tjej råkade trampa på Viggos framtass. Som den lilla drama-Queen min hund är skrek han i högan sky, trots att det var ett litet barn och hon knappt hann lägga vikten på foten innan hon flyttade sig. Sedan fullkomligt blängde han på flickan och backade samtidigt mot mina ben för att slutligen höja sin onda tass i luften som om han inte kunde stå på den. Bara det hade gett flickan dåligt samvete, men som om det inte vore nog så råkar han ställa sig på några röda fläckar i snön! Kaoset var ett faktum. Han blöder! Hunden blöder!!! Det tog en liten stund innan alla var lugnade igen och Viggo fortsatte trippa vidare på alla 4 som om inget hade hänt.

På kvällens promenad reste han plötsligt ragg och morrade. Jag fattade först inte varför men sedan såg jag objektet för hans ilska. En snöboll i samma storlek som honom själv. Han är modig min hund...