Det här med frisörer är ju ett kapitel för sig. Som jag berättat tidigare så gick jag till en supertrevlig tjej som det funkade bra med och vi kramades ju till och med på mitt tredje besök. Men det strulade till sig. Dels så påpekade hon varje gång att jag var tråkig som inte klippte mer, och ändå klippte hon lite alltid lite kortare än jag bad om. Det hela spårade ur den dag jag kom dit för att klippa mig och hon totalt ignorerade mig. Jag fattade ingenting men till slut kom hennes kollega fram till mig och frågade vem jag väntade på. När jag förklarade vem jag väntade på kom det fram att min frisör hade bokat in mig en kväll då de skulle ha intern utbildning på salongen. Ok, det kan bli felbokat, men det hela blev ju bara jättekonstigt när hon gömde sig i deras lilla pentry?
Jag fick tid hos en kille på samma salong. Och det var då jag insåg; han var ju mycket bättre! Han har inte jobbat särskilt länge på salongen så det är billigare och blir bättre. Men så kommer då det jobbiga momentet. När jag ringer för att boka tid så är det OFTA min gamla frisör som svarar. Jag hör att hon hör vem det är, men vi båda låtsas som om det regnar. Töntigt, jag vet, men vad gör man? Hur gör man slut med sin frisör?
Idag var det som om det var total-slut för vi låtsades inte riktigt om varandra så att vi inte behövde hälsa. Och i samma veva gav mig min nya frisör en kram både när jag och kom och gick!
En helt annan sak, det här är mitt 500:ade inlägg på bloggen, hurra, hurra, hurra, hurra! (Man säger inte hipp, hipp före om man är hip).