Jag är på gång att köpa en ny kamera. I min strävan att hitta den rätta kameran hade jag igår plockat fram mina gamla objektiv som jag skulle ta med till en fotoaffär och testa om de funkar på den kamera jag har tänkt mig.
Jag hann inte många steg utanför kontoret innan jag stod på näsan. Jag lyckades tydligen pricka in gatans enda lila isplätt och satte min fot på den. Det hela gick givetvis mycket snabbt och inom vad som kändes som en millisekund låg jag platt på mage i en sörja av vatten och rester från den vägg som slammades om strax bredvid mig. Ja, jag hade lyckats ramla där allt vatten som runnit över nylags cement och byggställningar hade samlat sig. Dessutom ramlade jag så att hela min vänsterarm landade på min väska, där jag hade mina objektiv. Så inte nog med att jag var helt lerig på framsidan, mitt ena knä sved och ingen frågade mig hur det gick. Jag hade kanske dessutom haft sönder mina objektiv.
Irriterad och med en känsla att jag borde åka raka vägen hem fortsatte jag ändå till kameraaffären och fick provat objektiven. Och faktiskt, de funkade. Och för en gång skulle kändes det ganska smart att jag hade packat ner dem i 2 liters plastpåsar (jag brukar göra det med det mesta) även om det såg lite fattigt ut.
Idag har jag rejäla snöstövlar med stort mönster under till jobbet.
7 kommentarer:
Vilken tur att inte lårbenshalsen gick åt pesos!!
Ja, jag har ju dessutom haft ledverk denna veckan så det hade ju varit dubbel osis!
Usch, stackare! Men objektiven höll? Har du lärt dig det där med plastpåsarna efter telefon-incidenten?
Stäm gatukontoret!
Objektiven höll! Jag har en förmåga att packa det mesta i plastpåsar (mamma gör alltid det) så det var liksom bara per automatik jag gjorde det. Bra automatik i det här fallet.
Isbroddar kanske. Det är många äldre som använder sådanna. Det är inget att skämmas för....
fan farsan hann före med det inlägget
Skicka en kommentar