För ett par veckor sedan åkte jag med jobbet på konferensresa till Istanbul. Shit vilken stad!
Det var verkligen en resa som hade allt, trots att vi bara var borta fredag till söndag. På basaren hade vi tävlingen "Pruta och kuta" där min kollega Mira visade sig ha oanade talanger. Efter det blev vi skjutsade till en grymt fin båt i hamnen som vi sedan gled omkring på i några timmar i solen och den lätta brisen. Det var bara att beställa in det man ville dricka av kyparna ombord och buffén stod uppdukad. Det var helt fantastiskt.
Staden är ju enorm. Det bor mellan 15-20 miljoner i Istanbul och halva staden tillhör Europa och andra halvan hör till Asien. Det var full aktivitet dygnet runt! När vi gick hem från en klubb vid halv två-tiden på natten så var det trångt ute på de breda gatorna. Det dansades på balkonger, såldes frukt och dracks öl. En club vi gick förbi sände live-tv från dansgolvet så att man skulle se att det verkligen var full fart där inne.
När vi hade åkt runt med båten några timmar lade vi till vid en gigantisk ponton. Alltså det var så sjukt gött. Massor med vita bäddar och parasoller och en stor pool i mitten. Samma sak gällde här, vi vinkade till oss kyparna när vi ville ha en ny drink. Att ligga där i solen med en Mojito och massa trevliga kollegor var en bra paus från välling och falukorv.
På söndagsmorgonen var det dags för Hamam. Det är ett slags badhus där man blir tvagad av turkiska kvinnor. Det var bland det märkligaste/roligaste/häftigaste jag varit med om. Vi hade ju skojat lite om att "vad mer kan vi visa för varandra, nu när vi sett alla våra kollegor i badkläder"? Jodå, det fanns mer att visa.
Vi kom in i en gammal sal med högt i tak. Fram ilade små turkiska tanter i klänningar modell städrock. De hyssjade in oss två och två i små omklädningsbås som ologiskt nog hade klart glas ut mot hallen. Inte mycket att dölja där inte. Med oss in fick vi varsin handduk som liknade en stor sjal. Vi fick veta att man skulle vara naken under sjalen. Ok, tänkte jag. Man har alltså sjalen på sig hela tiden och så blir den blöt.
Vi nästan putts in i en stor sal av marmor. Bara den salen var värd att se, uppe i taket var det en kupol med färgat glas så solen sken in i massa olika färger, det var fantastiskt vackert! Det var väldigt varmt där inne och i mitten stod ett bord som var ungefär 7 kvadratmeter stort. Vi satte oss där, lite småpirriga. Tanterna kom in och börjar rycka i våra sjalar. Jag försökte leende visa att jag hemskt gärna behöll min sjal på men det gillades inte. Med ett ryck satt jag naken. Samma sak hände med mina kollegor. Kollegan som kom släntrandes sist in såg lite lätt förvånad ut när hon hittade sina kompisar sittandes nakna i en stor marmorsal med endast en rodnad som klädnad.
Det är ganska kul hur man reagerar. Helt plötsligt sitter man där och tänker "shit! Jag är naken. Med mina kollegor! INTE titta på något annat än ansiktet. INTE TITTA!" Det handlar egentligen inte om att det är intressant att titta, utan att man inte vill att någon ska tro att man vill titta. Jobbigt läge.
Hur som helst så fick fyra stycken lägga sig mitt på det stora bordet och sedan började tvagningen. Vi skrubbades ganska omilt och man kände verkligen att man blev ren. Sedan fick man skölja av sig och efter det var det massage i två omgångar och så drog de med en tygpåse med skum över hela kroppen. De avslutade med att tvätta håret på oss och säkerställa att vi inte hade löss.
Det var häftigt. Efter några minuter kunde man släppa nakenheten och faktiskt njuta av att bli tvättad, masserad och ompysslad som ett barn. Det var värme och kärlek de här kvinnorna gav oss. Det var så oerhört generöst att få den beröringen av en främmande människa.
Efteråt kom vi ut, inlindande i mjuka handdukar och satte oss att eftersvettas i omklädningssalen. Plötsligt kommer en av tanterna ut och frågar: Musik? Vi nickade ivrigt och innan vi vet ordet av har hon satt på någon turkisk musik och dansar fram mot oss med uppmanande händer. Upp! I ren förskräckelse reste vi oss upp och började dansa. Den bilden jag har på näthinnan... 10 kvinnor som står i sina handdukar och försöker svänga på höfterna, röda om kinderna och med känslan att "vad mer har vi att dölja egentligen?". Det var ett minne för livet.
