Efter nästan en vecka av ryggont bestämde sig tydligen min kropp för att fördela allmosorna. Varför bara ha ont i ryggslutet när man kan ha ont i axeln också? Eller som pappa alltid har sagt till mig när jag klagat över sjukdom eller värk; –Du ska då alltid ha allt som är gratis!
Hur som helst så fick jag ett tips om en duktig naprapat av Anna på jobbet igår. Redan idag fick jag en tid så i förmiddags besökte jag vad som tydligen alla utom jag visste hette "Atlasområdet". Man kan tänka sig att detta område skulle innehålla någon form av bergskedja, men ack nej, denna källarlokal ligger ett stenkast från St Erikssplan.
Naprapaten ifråga var en lång, gänglig och väldigt pratglad kille. Direkt såg jag att han är typen som har klättrat i berg lite varstans, varit reseguide i minst ett land och definitivt har en drömfångare hemma på väggen. Men det är inget fel med det. Faktum är att en av mina gissningar gick rakt in när han i förbifarten att han hade varit reseguide i Berlin. (Jag hade nog gissat på Thailand, men ok). Killen var i alla fall väldigt duktig. Han böjde och knäckte mig på ställen jag inte visste gick att böja. Och knäckte gjorde det! Hans lärling som var med i rummet såg faktiskt lite skärrad ut emellanåt, men det kanske mest berodde på att han studerade massage på Axelssons och hade kanske sett lite mer massage och lite mindre knäckande framför sig. Nu är det i alla fall så att jag sitter här med en mycket mindre spänd och värkande axel. Och en mycket tunnare plånbok.
Ikväll var Linda och jag och tränade step-up. Herregud vad jobbigt det var! 4 månaders uppehåll med träning har gjort mig helt förslappad. Men nu skall det tränas mer, Linda skall dessutom inte äta något förrän i juni har hon sagt, så hon kommer nog att tappa kraft längs med våren...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar