I badhuset

Jag var och badade igår. Eller.. simmade heter det tydligen när man är vuxen. Jag insåg när jag klav in på Åkeshovsbadet att det var väldigt länge sedan jag befann mig i den miljön. Klorlukten och barnskriken slog emot mig. En vänlig tjej i kassan berättade för mig hur det hela funkade. Glatt traskade jag in i omklädningsrummet och fann snart att jag hade glömt att det är lite äckligt med badhusens omklädningsrum. Första hindret är ju att inte trampa i ett vattenspår när man fortfarande har sockar på sig. När man väl kommit fram till sitt skåp vill man se upp för hårtussar och kvarglömda underkläder.

Allt detta gick förvånansvärt bra faktiskt. Nöjd över att jag hittat ett skåp intill en bänk börjar jag klä av mig. Det är då jag inser att jag faktiskt inte är så bekväm med att vara naken inför främmande människor. Eftersom det inte är något jag utsätter mig så ofta för så hade jag glömt bort det. Men, det är bara att smälta in i omgivningen med sin vita rumpa och fortsätta klä av sig. Jag hann nog stå vid mitt skåp i 30 sekunder innan kvinnan bakom mig börja prata. Det börjar ganska trevligt.

"åh, vad skönt det var att simma idag"

"ja. säger jag."

"vet du?"

"nej?"

"Det satt en mamma ute på bassängkanten och gjorde så här i sin sons huvud. (kvinnan gestikulerar att hon letade löss.)"

"Eh, jaha..."

"Är inte det liiiite...."

"Jo, det är ju inte så kul..."

"Hon sa att han inte hade några löss, för då hade ju hon också haft det"

"Vad bra"

"Men ändå, är det inte liiiiite....?"

"Jaha, nä jag skall väl ta och hoppa i då, jag har precis köpt ett årskort här så... Hej hej".

Med det i tankarna går jag in i duschen och möts av något jag inte hade väntat mig. Där står mina grannar. Nakna.

Efter att ha blivit uttittad från bastun av minstingen i familjen gick jag ut i simhallen. Själva bassängen var uppdelad i tre banor. En för barnens simskola. En för motionärer, känner inte riktigt igen mig i den beskrivningen men med tanke på att den tredje banan var tillägnad vattengympa så var det ändå tydligt vart jag skulle.

Jag började simma och det var faktiskt ganska skönt. Jag har ett ganska tungt huvud faktiskt, det var lite jobbigt att hålla upp det hela tiden men alternativet var ju desto otrevligare så jag kämpade på. Det fanns en vuxen cp-skadad man i motionsbanan. Han kämpade också på bra, men jag blev lite orolig när jag simmade förbi honom och hans personliga assistent kommenterade att det just blev väldigt varmt i vattnet.

Jag simmade 34 längder på 30 minuter. Jag vet inte om det är längsamt eller pinsamt sakta men det kändes bra att inte stressa fram i banan. Stress finns det så mycket av överallt ändå.

En sådan bild höjer verkligen självförtroendet rejält. 

Den visas tydligen på en tv-skärm så fort man passerar 

spärren så att alla kan se den i lokalen. Tack för det.