Johan har återvänt! Efter en veckas PF är han tillbaka från Arabvärldens härske. Och han verkar ha haft det utmärkt sånär som på en matförgiftig och trasig kamera. Med sig hem hade han 3 fina sjalar till mig!
Under helgen har alltså Carin och jag härjat fritt. En helg utan manlig närvaro innebär givetvis massor med shopping, Häägen-Daz i alla dess former samt demolering av bilen. Jo, det hände faktiskt en incident med Saaben.
I söndags skulle jag skjutsa Carin till Centralstationen där hon skulle ta tåget till Göteborg. Vi satt i godan ro och klämde i oss lite Thai-mat när jag frågade Carin hur vi låg till i tiden. Carin fick genast en mycket rak rygg och sa att vi nog minsann hade lite bråttom! Stressade begav vi oss mot bilen och stack iväg med röda faran. Eftersom det blev lite stressigt, råkade jag köra en något oplanerad väg och plötsligt befinner vi oss framför ett djupt hål i vägen med upphöjda hjulspår på respektive sida. Jag inser att detta är en busshållsplats, dels för att människor står där och väntar, dels för att hjulspåren vid sidan om den djupa gropen är på tok för brett isär. Vad jag inte inser är att min hjärna i detta stressade tillstånd uppenbarligen kan ta sig för i stort sett vad som helst. Som i ultra-rapid ser jag hur bilen gör en rivstart och kör rakt fram! Det är några pinsamma och ytterst skräckfyllda sekunder som följer. Jag känner hur höger bakdäck går ner i gropen och vi bokstavligt hänger på kanten till vad som känns som avgrunden. (Visst, det handlar om en halvmeter, men för en Saab 9-3, van vid stadskörning är det detsamma som Paris-Dakar). Jag minns att jag sa –Här kan man väl inte köra? Varpå Carins svarade –Det är nog inte meningen heller. Det var efter det jag körde.
I detta panikens rus insåg jag att här gäller det att ahndla snabbt. Jag gasade för allt vad Sabben var värd och otroligt nog så lyckades jag dra upp bilen ur denna urlöjliga grop! Det hela resulterade i att jag med däcktjut kom utsladdandes på anrika Strandvägen med en tydlig stank av bränt gummi efter bilen. Vad bussresenärerna på hållplatsen sade vill jag inte ens tänka på. Men Carin hann med sitt tåg. Det var när jag senare återberättade historien för Johan och sa att "Det är ju inte hela världen med en skavd navkapsel" som han poängterade att vi inte har navkapslar, vi har aluminiumfälgar.
5 kommentarer:
Jag som alltid har undrat varför alla kör SUV på Östermalm.
Jag skrattade så jag satte kaffet i halsen i morse när jag läste. Och det var lika roligt nu när jag läste andra gången. Det är ändå snällt att du är beredd att offra en fälg för att dina vänner inte ska missa tåget.
Idag är det torsdag!!!!! Med ett rykande färskt avsnitt av Mediun.
Låtta du kör inte traktor i kvärnum längre...
Men nästan, Kladde, det var tack vare super-Saaben och min tunga högerfot som vi kom upp igen! En traktor hade inte gjort det bättre.
Skicka en kommentar