Hur kommer det sig att man inte bara får vara, rakt upp och ner, om man befinner sig utomhus? Om man går till parken, går och handlar, rastar hunden, då är det ok. Men om någon bara står eller sitter på en gata, då är det något skumt. Är det en gubbe så viskas det pedofil. Är det en tant så blir det snarare virrig. Som ung vet jag inte riktigt vad folk tror. Tjuv kanske?
När det är skönt väder som det varit ikväll kan jag längta efter att bara vara ute. Inte behöva ha ett av ovanstående upptåg. Vi har ju en gård i huset som vi bor i, och när jag tidigare ikväll gick ut för att peta lite i krukorna som jag har belamrat asfalten med så njöt jag. En kort sekund. För sedan insåg jag att någon iaktog mig. När jag tittar upp sitter ett par av de trevliga grannarna på sin balkong och äter. "Där går du och fixar" Säger frun. "Ja", säger jag. Sen var det liksom kört. Efter att ha stuckit ned ett finger i varje kruka (vilket i.o.f. var onödigt eftersom det hade regnat 10 minuter tidigare) fanns det inte mer att göra och det kändes som att jag därmed hade förbrukat min tid på gården. Jag gick in igen. Suck, jag längtar ut. Mitt soundtrack just nu: Oh Lauras "release me".
1 kommentar:
Åh, jag förstår dej!! Tänk att ha en egen uteplats. Där man bara kan sitta rakt upp och ner utan att någon bryr sej!
Skicka en kommentar