Inte en enda gäsp

Helgen blev väldigt lyckad. Min födelsedag kom med strålande sol och bestod av lunch i Linnéstan och framåt kvällen dök gästerna upp till årets gåsamiddag.

I år var det faktiskt lite pampigare än vanligt. Vi var 21 st som satte oss vid det fint dukade långbordet. Maten kom från Sjömagasinet och det var lite spännande med tanke på att det annars alltid är mamma som lagar till gåsen. Det kändes väldigt proffsigt att ha en riktig kock i köket och två duktiga servitriser som servade oss hela tiden. Och det var ju så gott! Med vin som var anpassat till varje rätt och en svartsoppa som innehöll mer alkohol än vinet (kändes det i alla fall som) blev det en jättegod middag!

MEN. Jag måste faktiskt säga att mammas gås är godare. Jag vet, jag vet, det var gås från Sjömagasinet, men mammas gås är liiiite saftigare. Vad som var en riktig bra grej var att de hade lagt upp portioner på tallrikarna, vilket gjorde att man för en gångs skull inte åt så att man var sprängfärdig. Äppelkakan som serverades med hemmagjord vaniljglass och kanelsås var också heeelt underbar.

Mamma hade beställt hem fantastiskt fina blomsterarrangemang och bordsdekorationer och kvällen till ära tillät pappa att hon tände upp strålkastarna som belyser huset. Han hade dessutom ställt marchaller hela vägen upp från gatan till gården vilket blev riktigt pampigt!

Och så fick jag min present av Johan. Jag har gått i snart en månads tid och trånat efter Philips nya “wake-up light”, en väckarklocka som sakta ger gryningsljus i rummet så att kroppen skall vakna upp pigg och alert. Och så fick jag den! Han är grym på att ge presenter, Johan. Så, imorse vaknade vi upp till strålande sol på Linnégatan och fågelkvitter. Hur fantastiskt är inte det?! Utanför fönstret vräkte det ner snöblandat regn men inne hos oss var det som en sommarmorgon. Faktum är att solen gick upp en halvtimma tidigare än planerat (måste läsa instruktionshäftet ikväll) vilket gjorde att Johan låg gömd under täcket en halvtimma, men snart har vi koll på när vi vill att solen skall gå upp!

Nu i eftermiddags noterade faktiskt min kollega Tony att jag inte gäspat en enda gång under dagen, och det mina vänner, är stort rekord med tanke på att jag brukar börja gäspa vid 10-tiden på förmiddagen!