Mellankvällar

Så var julen förbi. Jag känner alltid att när julafton har passerat så är det liksom inte jul längre. Jag vet att många inte håller med mig, men det känns som att då riktas alla tankar mot nyårs-hysterin och kvar ligger några tråkiga nötter i skålen. Jag jobbar i mellandagarna. Därför har jag försökt att känna den där sköna slappa-bort-dagarna-i-mellandagarna-för-det-får-man-lov-att-göra på kvällstid istället. Jag har nästan lyckats lura mig själv, men inte riktigt tyvärr. Kvällarna känns liiite för korta för att hinna med tre filmer och 4 l julmust. Men jag gör så gott jag kan.

Ikväll släpade jag dessutom med mig Johan ut på promenad igen. Ja, igen, det är andra gången sedan jag flyttade hit. Han vill ju egentligen inte men eftersom han får dåligt samvete för att jag skall gå ensam och förlorad på Östermalms tomma gator om kvällarna så följer han med. Fast inte utan protester förstås. Men det var skönt att komma ut, det är fantastiskt skönt att ha nära till en T-banestation där man bor, men attans vad lite jag rör på mig.

Efter en titt i spegeln igår insåg jag att jag nästan inte syns. Nej, ni som har sett mig vet att jag inte har lyckats med någon gå ner 50 kg på nolltid-kur, men jag är så sjukt blek! Kvällstidningarnas alarmrapporter ringde i öronen på mig men jag trängde bestämt undan dem och bokade en tid på solariet. Väl där var den värsta cancerskräcken borta så när solarietjejen visade vredet till ansiktskanonen var inte jag den som var blyg. Bäst att få ut lite kräm för mina spenderade 85 spänn resonerade jag. För er som kan Pantone systemet; mitt ansikte går i PMS 192.