Nästa gren var att skjuta änder på en otroooligt stor skärm. Riktigt kul men också riktigt svårt! Där var min prestation markant sämre. Sista grenen var bowling. På riktig bana. Där var jag medelmåttig men hade kul och Anna visade sig vara en riktig stjärna! Hon kom till och med upp på skärmarnas tio-i-topp lista!
Middagen intogs på melker Anderssons restaurang "Kungsholmen". Jag säger bara: Ljuvligt! Helt fantastiskt god mat. Kvällen avslutades med en runda på Lemon bar men sedan hörde jag sängen (eller var det Johan?) ropa ända från Östermalm, så då blev det en taxi hem.
En Stockholmsreflektion: Härom morgonen när jag gick ner till T-banan var det ovanligt mycket folk på perrongen. Inte jättemycket, men ändå mer än vanligt. Tåget kom inom ett par minuter och jag blev lite häpen över att se hur trångt man faktiskt kan stå i en vagn. Jaha, tänkte jag; men det är ju många kostymnissar som jobbar på Ö-malm som kommer in från Lidingö så det tömmer säkert ganska rejält här. Nix. Visst, några går av, men alldeles för många är kvar. Orutinerad som jag är har jag inte trängt mig så nära vagnen som möjligt utan försöker låtsas som att jag har någon sorts artighet kvar i kroppen och låter folk komma förbi. När alla börjar rusa in i vagnen inser jag att; nä, jag kommer inte att få plats! Jag får väl vänta tills nästa tåg kommer då. Men så säger chauffören de magiska orden: "Se upp för dörrarna! Dörrarna stängs" Varpå jag får något slags ryck och slänger mig in i vagnen, rakt in i magen på en gubbe. Han säger "Fy faan" och det var precis vad jag tänkte också. Det känns som att jag kramade den mannen hela vägen mellan Östermalmstog och T-centralen och det är ganska långt.
Jag har ju bestämt inte visat resultatet av målningen i vardagsrummet! Slänger in en bild på det med bland Area-bilderna. (Lägg märke till handen som rycker Soheil i örat!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar