Den har kommit nu

Jag gillar teknik. Inte i alla dess former, men teknik som man använder i vardagen. Prylar. Ställ mig på avdelningen för hushållsmaskiner i en affär och jag roar mig själv lätt en bra stund. Detsamma gäller mobiltelefoner. I förra veckan beställde jag en ny mobiltelefon då min bindningstid på abonnemanget hade gått ut och jag kunde köpa mig en ny telefon (genom att sälja min själ till jävulen) till rabatterat pris om jag band upp mig på en ny bestämd tid. Givetvis måste man tänka till i sådana här situationer. Att binda upp sig för ytterligare 24 månader skulle vara att sätta sig själv i klistret. IPhone beräknas komma under hösten, som senast vid nästa jul. Jag skulle inte förlåta mig själv om jag inte hade möjligheten att redan då byta om de ekonomiska förutsättningarna finns.

Så skulle de då skicka den till mig. Smart som försäljaren var så sa hon att hon kan skicka den direkt till jobbet, så slipper jag en extra dag i väntans tecken då det skall komma en lapp från posten att jag har fått paket. Ok, då ställer jag in mig på max två dagars väntan. Men det blir inte så. När dag tre har passerat lunch kan jag inte längre hålla mig, jag ringer upp företaget. Det visar sig ha blivit så tokigt att någon har skrivit fel adress på paketet! Efter en koll av företaget får jag meddelandet att paketet har vänt tillbaka till Göteborg där det startade och att det kommer att dröja ytterligare några dagar innan jag har min telefon. Skit. Minst sagt. Men, alla är vi människor, shit happens.

Så idag ringde det på dörren och en ovanligt ful postmänniska klev in. Men han hade ett ack så vackert paket i sina händer. Det var med viss svårighet som jag kunda se honom i ögonen då han skelade vilt, men glädjen kunde jag inte dölja. Och nu ligger den här bredvid mig. Med skyddsplasten på, naturligtvis. Den kommer nog inte att åka av innan den har fyllt en vecka. Japp, Christin, det må klia och ila i dina fingrar, men till Stockholm når de inte! Ring, telefon, ring!