Hundtvätt

Med det rådande vädret finns det många missnöjda hundägare. Om man som jag är ägare till en vit hund kan man helt enkelt bara se på hur sörjan skvätter upp på mage och ben och efter en typisk lunchpromenad hänger de obligatoriska istapparna i skägget och dallrar. På hunden alltså.

Så ikväll var det dags. Viggo har fått bada. Jag undrar fortfarande hur han kan se så lidande ut av att få vatten på kroppen när han 10 minuter tidigare så gladeligen har stoppat nosen i en gul snödriva. Men ren blev han och glad! Sällan är det sådan fart på honom som när han är nybadad. Dessutom har det ägnats en stund åt sökning och andra kommandon. Jag måste säga att jag antagligen har Sverige (om inte Europas) sämsta spårhund. Om jag ber honom sitta kvar i ett rum, och sedan går in i ett annat rum och ställer mig i ett hörn för att sedan göra en inkallning, ja då kan han komma och ställa sig en halv meter från mina ben, men han ser mig inte?! Oftast avslöjar jag mig när jag börjar apgarva. Då ser han mest förvånad ut och ser ut att tänka: –Vad står du där och flabbar för?

Viggo är Stockholmare under två veckors tid då mina föräldrar är i Spanien och det funkar riktigt bra. Han har nu vant sig lite vid det nya jobbet och här hemma börjar Johan och Viggo att närma sig något som kan kallas kommunikation. Fast humorn har de nog en bit kvar på.