Tvångskommenderad påsklunch

Så var det Påskafton. Efter att inte ha spenderat mer än ett fåtal påskar hemma i Sverigen sedan jag gick i mellanstadiet så kan jag knappast påstå att påsken betyder något särskilt för mig. Jo, det är klart, påsken innebär Spanien med familjen. Men inga fjädrar eller tuppar och allt annat som kan tänkas fylla svenskarnas hem under denna högtidsvecka.

Man kan inte heller säga att vi har anammat de spanska traditionerna. Ärligt talat så vet jag inte hur spanjorerna firar sin påsk i hemmen trots att det är deras största högtid på hela året. På gator och torg märks det desto mer. Stora mängder folk bär ut den lokala kyrkans alla stoltheter och det brukar bli en ansenlig mängd med silver. Beroende på vilken av dagarna det är i påskveckan följs olika rutiner.

Några som ofta är med är ett gäng människor som är läskigt lika Ku Klux Klan. Jo, du läste rätt. De har långa dräkter med vida armar och på huvudena bärs konfomade huvudbonader med hål för ögonen. De tycks kunna ha lite olika färger, även vitt. Mitt i natten kan de dra igång med trummor och sång, vaggandes med en återuppstånden Jesus eller en gråtandes Maria. Ganska fashinerande och totalt skitläskigt innan man visste vad det var första gången jag upplevde det mitt i natten.

Men som sagt, min familj firar egentligen inte påsk. Vilket resulterar i att jag varje år får kämpa som en tok för att få till en liten påsklunch. Mamma försöker på alla sätt komma undan med ett restaurangbesök. Men i år lyckades det, det blev faktiskt lite sill och potatis och det var riktigt gott!