Krasch!

Jag har gått och väntat och oroat mig för att dagen skulle komma och för ett par veckor sedan hände det. Min dator dog. Inte riktigt på det sättet jag hade trott dock. Den Är från 2003 och har verkligen varit värd varje krona (det är en Mac). Hårddisken har jag bytt ut en gång men man har märkt att fläkten inte räcker till och att det t ex inte går att titta på film eller TV-klipp längre. Så jag har varit noga med back-up och tänkt att det går så länge det går. Och det gick alltså tills ganska nyligen.

Datorn stod på matbordet där jag hade suttit och grejat och sladden satt i väggen. Vi har flera gånger snubblat på både Johans och min datorsladd och sedan tittat på varandra och himlat med ögonen och i samförstånd tänkt att där minsann, där var det nära! Detta var precis vad som skedde, Johan råkade snubbla på min datorsladd men den rycktes inte ur, utan drog ner datorn i golvet. Krasch!

Datorn funkar fortfarande, men den går inte att ladda då både laddare och ingång är helt paj. Jag kan säga att det följde en ganska hektisk kväll då jag med så lite batterikraft som möjligt skulle få över data till externa hårddiskar men det gick ganska bra. Nu är en ny dator beställd och jag ska på Facebook efterlysa en likadan dator för att kanske kunna låna ett uppladdat batteri så att jag i lugn takt kan se till att få med mig allt.

Långt inlägg om ingenting kanske ni tycker, men inse hur många timmar jag tillbringat med mitt arbetsverktyg under dessa år! Nu bloggar jag från min iPad (som jag är extra lycklig över just nu) och det är ju onekligen lite krångligare att skriva, därav den ganska händelselösa bloggen just nu. Men snart har jag min nya dator, då kommer det bilder igen!

Framme!

Jag kom iväg! Det var antagligen matförgiftning jag åkte på och igår morse var jag kry nog att hänga Clara i selen på magen och flyga till Spanien. Johan var en klippa som vanligt som hjälpte mig att packa och fixa medan jag satt med något migränaktigt skit som en Grand final på hela eländet. Dessutom hamnade jag bredvid ett fantastiskt gulligt äldre par på flyget som var oerhört hjälpsamma. Clara satt i deras knä när jag knaprade i mig mina vita brödskivor och drack vispad cola.

Det var lite lustigt, de var inte helt olika mina föräldrar. De bodde på Brahegatan i Stockholm (där hade mina föräldrar en lägenhet när jag var liten), de hade haft en lägenhet här nere i 27 år som ligger ett par km från vårt gamla hus på Guadalmina och kändes överlag som att de var rätt lika mamma och pappa. Så jag hade som sagt gott sällskap.

Idag ska vi blåsa upp Claras minipool, handla lite och bara slappa!

Så jävla dålig tajming

Jag blir sällan sjuk. Väldigt sällan faktiskt. Men inatt flög det på - magsjukan. I den vidrigaste formen. Jag tycker själv att jag ska ha en eloge för att jag i stort sett ljudlöst sprang förbi hunden på golvet, kryssade mellan min och Claras säng för att slutligen nästan hinna fram till toaletten. Japp, nästan. vad som är värre än att kräkas över hela badrummet? Det ska jag tala om, det är att sedan städa hela badrummet när man mår illa. Dessutom skulle jag göra det tyst för att inte väcka Clara så att hon fick för sig att hon skulle amma mitt upp i allt.

Som ni hör tycker jag oerhört synd om mig själv. Imorgon går planet till Spanien kl 7.00. Jag håller tummarna att vi kommer med!

Börja på nytt

Härom dagen gick jag till Blomsterlandet med vårkänslor (det var innan snön kom tillbaka). Med mig hem hade jag frön till lupiner, gurkor, röda körsbärstomater, gula päronformade tomater och vattenmelon. Jag föll även för en produkt från Jamie Olivers sortiment, man odlar skogschampinjoner i en hink! Ska bli kul att testa. Som vanligt har jag sjukt dåligt tålamod så jag blev jätteglad när det kom upp små skott efter bara några dagar. Växthuset, here we come!

Babysim

Nu har vi varit på babysim tre gånger. Första gången skulle vi vara i en kvart men det blev bara tio minuter för sedan ljöd det "BAJS!!!" Så det var bara att vada upp igen. Men idag var vi i en halvtimma och Clara började gäspa stort efter en kvart. Jag tror hon tycker det är kul men hon ser väldigt sammanbiten ut.

Omställningen

Ibland kommer jag liksom på att jag är mamma nu. Som när jag kollar på den här bilden. Konstigt egentligen.

strålskydddat

Det är fruktansvärt det som hänt i Japan. Och mer hemskheter verkar ju vara på väg med kärnkraftverk som smäller som smatterband. Nu jobbar man med att sanera. I foppatofflor. Jag trodde mer om japanerna, det gjorde jag verkligen.

Om att hålla igen

Min käre sambo är en mycket engagerad Djurgårdare. Inget nytt för de flesta av er. Det är mest fotboll som hägrar men även ishockey. Som ni vet är jag så ointresserad av sport som det bara går att bli. Jag tycker det är kul att utöva ett flertal sporter, men titta på, nä det får vara.

Just nu är det tydligen hockeysäsong. Det låter rimligt, det är ju kallt ute. Vad jag skall komma till är att det tittas på en del sport på TV här hemma. MEN. Det har skett en väsentlig ändring här i huset. När det förr skreks och gapades över missade mål och förluster så råder nu ett fantastiskt kontrollerat glädjehopp eller förtvivlat och tyst förlorarskrik. Föreställ er "Skriet" i mute-läge.

Skillnaden är givetvis före- och efter Clara. Det var en kväll i januari som han vrålade till av glädje över en match - i vilken sport har jag glömt - så att Clara som låg och halvslumrade vaknade till med ett ryck och började tokskrika av rädsla. Jag var precis på väg ut för promenad med hunden och lämnade Johan åt sitt öde att trösta henne - efter att jag hade gett honom "det-där-var-ju-jävligt-onödigt-blicken". Men det hade alltså den positiva effekten att det nu hejas på och förfäras på ett högst trivsamt sätt här hemma. Sport på TV har med andra ord blivit lite mindre otrevligt.

90

I måndags fyllde min farmor 90 år. Det är ganska häftigt att ha en så pigg farmor som har kört bil tills nu och som kryper under stolen om hon tappar en vindruva. Clara och jag drog ner till Skåne tillsammans med mamma och pappa för att fira farmor och det blev kalas i två dagar! Till min förvåning dryftades det svartsjukedrama bland 90-åringarna, det var faktiskt lite kul att lyssna på.

Så nu har Clara fått träffa sina släktingar i Skåne, det känns kul! Det är ju fantastiskt att bo hos min kusin som har två barn; babygym, skötbord och säng stod uppställt när vi kom. Så nu har lillknodden varit ute på sin andra flygtur och det gick fint!

På söndag ska vi gå på Mia Skäringers show, det ska bli så kul!

Linslusen

Idag skulle jag fota Clara lite när hon låg i babygymet. Men det var någon som blev sotis...

Clara poserar

Viggo ser att jag krälar på golvet

och undrar givetvis vad som händer...

Han går iväg och jag fokuserar på motivet

Och tänker inte riktigt på vad som händer i bakgrunden...

Förrän plötsligt:

Någon mer vill vara med på bild!

En puss på Clara...

Och smile!

Watch your back!

Idag var det premiär för Clara och mig på Öppna förskolan och jag måste säga att det var en hit! Massor med trevliga människor, pyssel, babysitters i mängder, billig fika, gosiga kuddar, mys-rum och möjligheten att slänga upp brösten i tid och otid utan att det kändes obekvämt. Fantastiskt skönt.

Vad som inte kändes lika fantastiskt var när jag ikväll skulle klä av mig och ser att mina jeans har spruckit i hela röven. Allvarligt, har jag gått omkring bland massa okänt folk, legat på kuddar på golvet med häcken i vädret och gosat med Clara iförd dessa jeans?!

Å andra sidan, visar jag ändå brösten så kan de väl få se häcken med.

Göteborgsbesök

I helgen har vi haft besök av flera vänner från Göteborg i omgångar. Det har varit jättekul och jag är så glad att jag har vänner som verkligen anstränger sig för att vi ska kunna ha en bra kontakt trots avståndet! Det har varit full rulle med två små barn i huset med olika mat- och sovklockor att anpassa sig till men det funkade väldigt bra.

I morse var Clara på sin tremånaderskontroll. Hon väger 5,3 kg och är 63 cm lång. Hon fick en vaccinspruta i varje lår och var väldigt tapper. Nu ligger hon på soffan och är lite extra trött. Härom dagen kom ett litet genombrott, hon vände sig från mage till rygg. Tjejen växer snabbt!

Framtid som medlem i Kiss?

Claras nya idol heter Elin

Allvarligt, gissa om jag gillar den här tjejen...

Andra vurpan

Ikväll var det dags för vinterns andra vurpa. Min kropp satsade på att ge samma skinka ännu en motgång, den hade ju ganska nyligen blivit oöm igen. Det är så satans lurigt med blank-is under snö! Det lite prekära i situationen var att jag var ute och gick med Viggo och skulle lite diskret kika in till dem som bor i lägenheterna mitt emot oss. Jag tänker att de ser ju in till oss, nu skall jag faktiskt se hur det ser ut inne hos dem. Det var givetvis då jag tog ett kliv åt sidan och for i backen. Diskret var inte ordet.

Hundrullstol

Igår tog vi en lite längre promenad och då fick gamlingen vila i vagnen emellanåt!

Att få sova

Jag är så fantastiskt glad över att Clara sover så bra på nätterna. Jag är en sådan människa som väldigt snabbt bryts ner om jag inte får sova ordentligt. Det kan funka någon natt eller två att sova få timmar men sedan blir jag snabbt nedstämd och ledsen om sömnen inte funkar. Det är trist, jag har många gånger önskat att jag inte var så lättstörd med det där men så är det bara, det är bara att acceptera.

Därför är jag så lättad att Clara sover hela nätter nu. Jag ammar henne och ger lite ersättning vid halv tolv till strax efter tolv på kvällen och sedan sover hon till 7-snåret! Då käkar hon igen och vi hinner prata lite med Johan innan han går till jobbet. Sedan kommer efterrätten, vi somnar om! Jag sover till strax före tio vilket innebär ca 8,5 timmars sömn. Helt fantastiskt! Jag är fullt medveten om att detta kan vända när som helst, men att ha fått starta min tid som mamma på detta sättet ger onekligen mig en chans att vila efter förlossningen och jag kan vara en glad och pigg mamma när vi är vakna.

Det är ju å andra sidan svårt att inte vara glad när man tittar på den här glada tjejen!

Promenaderna

Eftersom Viggo bor här nu så blir det fler promenader än annars. Det är väldigt bra att ha honom som gör att jag måste ut, oavsett väder. Vår barnvagn är inte den mest ultimata i detta snökaos så ibland är det lite av ett träningspass att gå ut men vintern kan väl inte vara för evigt. Eller?

Hur som helst så händer det små händelser varje dag på våra turer som ofta är lite roliga. Två dagar i rad har vi t ex passerat en lågstadieskola i närheten. Ett gäng barn kände igen oss på dag 2 och ville åter komma fram och klappa Viggo. Och visst fick de det. Eftersom det var andra gången de träffade hunden så vågade de sig närmre. Lite för nära till och med. En liten tjej råkade trampa på Viggos framtass. Som den lilla drama-Queen min hund är skrek han i högan sky, trots att det var ett litet barn och hon knappt hann lägga vikten på foten innan hon flyttade sig. Sedan fullkomligt blängde han på flickan och backade samtidigt mot mina ben för att slutligen höja sin onda tass i luften som om han inte kunde stå på den. Bara det hade gett flickan dåligt samvete, men som om det inte vore nog så råkar han ställa sig på några röda fläckar i snön! Kaoset var ett faktum. Han blöder! Hunden blöder!!! Det tog en liten stund innan alla var lugnade igen och Viggo fortsatte trippa vidare på alla 4 som om inget hade hänt.

På kvällens promenad reste han plötsligt ragg och morrade. Jag fattade först inte varför men sedan såg jag objektet för hans ilska. En snöboll i samma storlek som honom själv. Han är modig min hund...

Tack Skåne!

Jag har varit på väg att ringa mina kära kusiner sedan i julas och tacka för den fantastiskt fina julklappen Clara fick. Så går dagarna i en rasande takt och det dåliga samvetet bara växer. Så, till er som läser här säger jag nu i alla fall: TACK! Det var fantastiskt fina kläder och de kommer passa utmärkt framåt våren/sommaren!

Nyår

Vi firade nyår hos Johan och Lina och det var riktigt trevligt! Fantastiskt god mat och med tanke på att två i gänget var lite krassliga så tog vi det rätt lugnt.

Clara fick en fantastiskt fin klänning och kofta av några vänner i Göteborg, den passade perfekt på nyårsafton. De som köpte den visste att jag är svag för prickigt...

Alva gillade förrätten; laxtartar.

Jag hade lite svårt att se värden i ögonen av någon anledning.

Familjen.

Julen

Lite bilder från julen då vi träffade gänget i Göteborg.

Jag ville ta en bild på mina två favoriter. Bilden var inte någons fördel. Alls faktiskt.

Lukas hade koll på Elin.

Elin hade i sin tur makten över Sigge.

2010

Jaha, då var det här året slut. Året som jag var gravid, året då vi fick vår fantastiska Clara. Året då vi blev med kombi och verkligen tog det fulla steget ut till Svenne-bananlivet. Vi äter tom Tacos oftare nu för tiden. Inte alltid på fredagar, men ändå.

För några år sedan hade jag svårt att se det framför mig. Ja inte att bo i hus, det har jag velat länge. Men kombin, barnet och att tycka det är bekvämt att handla i förortens shoppsingcenter. Det såg jag inte riktigt framför mig. Men nu när jag är här så stormtrivs jag! Jag skulle inte vilja ha det på något annat vis. Jo, kanske att vi kunde ändra på kartan lite, det kunde räcka med si så där 5 mil mellan Stockholm och Göteborg.