Den är i!

Som jag nämnt tidigare så var helgen som gick tillägnad vår lilla båt. Jag har insett att skall jag kunna åka med i båten i sommar utan allt för dåligt samvete så får jag åtminstone försöka hjälpa till lite med vårrustningen. Visst, det tar emot, men det är sånt man bara får göra liksom.

Det började redan i fredags med att vi åkte ut till båten efter jobbet. Båten ligger så långt ut man kan komma på Ekerö (tror jag) och det är ungefär 40 minuters bilfärd. När vi kom dit frågade jag Johan; Vad ska vi nu börja med? Han svarade att vi skulle börja slipa under båten, för där skulle den bottenmålas. Så kastade han till mig en bit sandpapper. ? En bit sandpapper var vad man använde i mellanstadiet när man filade på smörkninvar! Inte när man skall slipa en hel båt. Jag tänkte att här gäller det bara att knipa. Nu har han fixat allt vad som behövts, jag har inte behövt göra ett dugg, då är det bara att knipa käft och hugga i. Jag klarade det i ca 10 minuter. Vi slipade båda två under kompakt tystnad. Sedan orkade jag inte längre. Jag frågade Johan; Vad kostar en slipmaskin?

Jag erkände, det var lycka när vi stod på Clas olsson dagen efter och köpte en slipmaskin. Det är sådana tillfällen i livet man inte riktigt trodde skulle komma. Men det gör de. När man man minst anar. Det är som i Trissreklamen ungefär.

Efter det köpet gick allt mycket lättare. Vi slipade, vi målade, vi tvättade och vi donade. Det här är liksom en ny värld för mig. Jag trodde folk åkte ut till sin båt, jobbade på som galningar en helg för att sedan få i den i vattnet fortast möjligt. Men det verkar inte alls vara så. Prioritet ett verkar ligga på att fika och umgås? Något som jag verkligen inte anser vara fel, jag blev bara lite överraskad över att vi verkade vara de som var flitigast på bygget i helgen.

Så igårkväll var det dags. På med släpet efter bilen och iväg mot skärgården, närmare bestämt Gustavsberg. Väl framme kom min jobbiga del i arbetet. Jag är fruktansvärt usel på att backa med släp. Och det gick lika illa denna gången. Men båten kom i och det var ju huvudaken. Det konstiga var att sedan, när jag skulle backa in med släpet på uppställningsområdet, då klickade det till i mitt huvud och jag fattade plötsligt grejen! Då gick det hur fint som helst att backa. Nu dröjer det kanske ett tag tills nästa gång jag skall köra med släp så jag hinner säkert glömma det igen...