Vad är det med 80-talet?

Jag såg en musikvideo på Youtube igår. Den var från kraftigt 80-tal och det var en julsång med olika artister. Jag har märkt att när jag tittar på saker/videor/bilder från 80-talet så fylls jag av ro, trygghetskänsla och lättnad. Det kan ju knappast ha med modet att göra, så långt är jag säker. Men min undran är; beror det på att jag hade en bra uppväxt och denna tid var fylld av små problem (som iof verkade nog så stora då) eller var det helt enkelt en optimism som låg i luften generellt?

Vad jag kan minnas så var 80-talet yuppies, aktier, musik och skola. Jag minns att det inte var lika "accepterat" att säga att man inte hade pengar på samma sätt som det är idag. Sa någon att den inte hade råd med något så blev det lite pinsamt tyst och folk började skrapa med foten i marken och prata väder. Kanske berodde det på att jag växte upp i ett litet samhälle där lönerna antagligen inte skiljde sig så otroligt mycket mellan grannarna och att barnen därmed hade någorlunda samma budget att röra sig med.

Men just känslan av trygghet och framtidstro kändes stor. När jag pratar med en kollega (inte samma som igår...) säger han att han känner exakt samma känslor för sin uppväxt som skedde på tidigt 70-tal. Han är övertygad om att det är när barndomen inträffar som avgör vilken tidsera som medför en behaglig känsla som antagligen baseras helt eller delvis på nostalgi. Nostalgi är ju faktiskt enligt min sambo ett av mina ledord. Jag skulle gärna vilja ha mindre av den varan, men nu är det som det är.

Sä här kommer det; jag bjussar på lite 80-tals nostalgi!