90

I måndags fyllde min farmor 90 år. Det är ganska häftigt att ha en så pigg farmor som har kört bil tills nu och som kryper under stolen om hon tappar en vindruva. Clara och jag drog ner till Skåne tillsammans med mamma och pappa för att fira farmor och det blev kalas i två dagar! Till min förvåning dryftades det svartsjukedrama bland 90-åringarna, det var faktiskt lite kul att lyssna på.

Så nu har Clara fått träffa sina släktingar i Skåne, det känns kul! Det är ju fantastiskt att bo hos min kusin som har två barn; babygym, skötbord och säng stod uppställt när vi kom. Så nu har lillknodden varit ute på sin andra flygtur och det gick fint!

På söndag ska vi gå på Mia Skäringers show, det ska bli så kul!

Linslusen

Idag skulle jag fota Clara lite när hon låg i babygymet. Men det var någon som blev sotis...

Clara poserar

Viggo ser att jag krälar på golvet

och undrar givetvis vad som händer...

Han går iväg och jag fokuserar på motivet

Och tänker inte riktigt på vad som händer i bakgrunden...

Förrän plötsligt:

Någon mer vill vara med på bild!

En puss på Clara...

Och smile!

Watch your back!

Idag var det premiär för Clara och mig på Öppna förskolan och jag måste säga att det var en hit! Massor med trevliga människor, pyssel, babysitters i mängder, billig fika, gosiga kuddar, mys-rum och möjligheten att slänga upp brösten i tid och otid utan att det kändes obekvämt. Fantastiskt skönt.

Vad som inte kändes lika fantastiskt var när jag ikväll skulle klä av mig och ser att mina jeans har spruckit i hela röven. Allvarligt, har jag gått omkring bland massa okänt folk, legat på kuddar på golvet med häcken i vädret och gosat med Clara iförd dessa jeans?!

Å andra sidan, visar jag ändå brösten så kan de väl få se häcken med.

Göteborgsbesök

I helgen har vi haft besök av flera vänner från Göteborg i omgångar. Det har varit jättekul och jag är så glad att jag har vänner som verkligen anstränger sig för att vi ska kunna ha en bra kontakt trots avståndet! Det har varit full rulle med två små barn i huset med olika mat- och sovklockor att anpassa sig till men det funkade väldigt bra.

I morse var Clara på sin tremånaderskontroll. Hon väger 5,3 kg och är 63 cm lång. Hon fick en vaccinspruta i varje lår och var väldigt tapper. Nu ligger hon på soffan och är lite extra trött. Härom dagen kom ett litet genombrott, hon vände sig från mage till rygg. Tjejen växer snabbt!

Framtid som medlem i Kiss?

Claras nya idol heter Elin

Allvarligt, gissa om jag gillar den här tjejen...

Andra vurpan

Ikväll var det dags för vinterns andra vurpa. Min kropp satsade på att ge samma skinka ännu en motgång, den hade ju ganska nyligen blivit oöm igen. Det är så satans lurigt med blank-is under snö! Det lite prekära i situationen var att jag var ute och gick med Viggo och skulle lite diskret kika in till dem som bor i lägenheterna mitt emot oss. Jag tänker att de ser ju in till oss, nu skall jag faktiskt se hur det ser ut inne hos dem. Det var givetvis då jag tog ett kliv åt sidan och for i backen. Diskret var inte ordet.

Hundrullstol

Igår tog vi en lite längre promenad och då fick gamlingen vila i vagnen emellanåt!

Att få sova

Jag är så fantastiskt glad över att Clara sover så bra på nätterna. Jag är en sådan människa som väldigt snabbt bryts ner om jag inte får sova ordentligt. Det kan funka någon natt eller två att sova få timmar men sedan blir jag snabbt nedstämd och ledsen om sömnen inte funkar. Det är trist, jag har många gånger önskat att jag inte var så lättstörd med det där men så är det bara, det är bara att acceptera.

Därför är jag så lättad att Clara sover hela nätter nu. Jag ammar henne och ger lite ersättning vid halv tolv till strax efter tolv på kvällen och sedan sover hon till 7-snåret! Då käkar hon igen och vi hinner prata lite med Johan innan han går till jobbet. Sedan kommer efterrätten, vi somnar om! Jag sover till strax före tio vilket innebär ca 8,5 timmars sömn. Helt fantastiskt! Jag är fullt medveten om att detta kan vända när som helst, men att ha fått starta min tid som mamma på detta sättet ger onekligen mig en chans att vila efter förlossningen och jag kan vara en glad och pigg mamma när vi är vakna.

Det är ju å andra sidan svårt att inte vara glad när man tittar på den här glada tjejen!

Promenaderna

Eftersom Viggo bor här nu så blir det fler promenader än annars. Det är väldigt bra att ha honom som gör att jag måste ut, oavsett väder. Vår barnvagn är inte den mest ultimata i detta snökaos så ibland är det lite av ett träningspass att gå ut men vintern kan väl inte vara för evigt. Eller?

Hur som helst så händer det små händelser varje dag på våra turer som ofta är lite roliga. Två dagar i rad har vi t ex passerat en lågstadieskola i närheten. Ett gäng barn kände igen oss på dag 2 och ville åter komma fram och klappa Viggo. Och visst fick de det. Eftersom det var andra gången de träffade hunden så vågade de sig närmre. Lite för nära till och med. En liten tjej råkade trampa på Viggos framtass. Som den lilla drama-Queen min hund är skrek han i högan sky, trots att det var ett litet barn och hon knappt hann lägga vikten på foten innan hon flyttade sig. Sedan fullkomligt blängde han på flickan och backade samtidigt mot mina ben för att slutligen höja sin onda tass i luften som om han inte kunde stå på den. Bara det hade gett flickan dåligt samvete, men som om det inte vore nog så råkar han ställa sig på några röda fläckar i snön! Kaoset var ett faktum. Han blöder! Hunden blöder!!! Det tog en liten stund innan alla var lugnade igen och Viggo fortsatte trippa vidare på alla 4 som om inget hade hänt.

På kvällens promenad reste han plötsligt ragg och morrade. Jag fattade först inte varför men sedan såg jag objektet för hans ilska. En snöboll i samma storlek som honom själv. Han är modig min hund...

Tack Skåne!

Jag har varit på väg att ringa mina kära kusiner sedan i julas och tacka för den fantastiskt fina julklappen Clara fick. Så går dagarna i en rasande takt och det dåliga samvetet bara växer. Så, till er som läser här säger jag nu i alla fall: TACK! Det var fantastiskt fina kläder och de kommer passa utmärkt framåt våren/sommaren!

Nyår

Vi firade nyår hos Johan och Lina och det var riktigt trevligt! Fantastiskt god mat och med tanke på att två i gänget var lite krassliga så tog vi det rätt lugnt.

Clara fick en fantastiskt fin klänning och kofta av några vänner i Göteborg, den passade perfekt på nyårsafton. De som köpte den visste att jag är svag för prickigt...

Alva gillade förrätten; laxtartar.

Jag hade lite svårt att se värden i ögonen av någon anledning.

Familjen.

Julen

Lite bilder från julen då vi träffade gänget i Göteborg.

Jag ville ta en bild på mina två favoriter. Bilden var inte någons fördel. Alls faktiskt.

Lukas hade koll på Elin.

Elin hade i sin tur makten över Sigge.

2010

Jaha, då var det här året slut. Året som jag var gravid, året då vi fick vår fantastiska Clara. Året då vi blev med kombi och verkligen tog det fulla steget ut till Svenne-bananlivet. Vi äter tom Tacos oftare nu för tiden. Inte alltid på fredagar, men ändå.

För några år sedan hade jag svårt att se det framför mig. Ja inte att bo i hus, det har jag velat länge. Men kombin, barnet och att tycka det är bekvämt att handla i förortens shoppsingcenter. Det såg jag inte riktigt framför mig. Men nu när jag är här så stormtrivs jag! Jag skulle inte vilja ha det på något annat vis. Jo, kanske att vi kunde ändra på kartan lite, det kunde räcka med si så där 5 mil mellan Stockholm och Göteborg.

Julklapparna

De flesta är faktiskt inhandlade nu. Jag som brukar vara ute och jaga den 23:e inser att det är en helt annan femma att fixa klapparna när man är mammaledig. Det är givetvis en helt annan budget också, men det löser sig. Jag ser verkligen fram emot en lugn och skön jul med familjen. Idag kom granen in och vi hade nog fått klätt den också om det inte vore för den värsta bajsblöjan i Claras historia. Det blev dusch och omklädning av skena istället. Skenan skall för övrigt åka av om en vecka, något vi alla ser fram mycket mot!

Det är en glad liten tjej vi har!

Hallen

Jag har för mig att jag berättade om vår renovering av hallen tidigare. Jag har ju glömt att visa bilder på hur det blev! Här kommer det. Vi fick inte tillbaka det gigantiska elementet på plats igen, vilket inte gjorde så mycket, men tyvärr är hålen för väggfästena kvar så det måste vi fixa, men sedan är det klart!

Lussebak

Idag ska vi baka. Det brukar bli ganska varierat resultat när jag bakar men varför inte testa? Det är en fantastiskt fin vinterdag ute och i år har jag alla chanser att få riktig julkänsla med tanke på att jag går hemma och har det skönt med Clara. Glöggen och pepparkakorna med mögelost är inköpt.

Vi är verkligen inne i familjelivet nu, igår köpte blöjor på extrapris på Coop som vi sedan lastade in i vår kombi... Hej familjeliv!

Presenter

Jag tycker det är så roligt att ge presenter till folk. Det händer inte så ofta tyvärr att jag ger dem bara sådär, utan att någon fyller år eller så, men när det är dags så tycker jag det är väldigt roligt att ge. Det är bara ett problem. Jag vill så gärna att det ska bli precis rätt present. Jag vill det så mycket att jag inte tycker att någon present är tillräckligt bra. Jag vill känna att: JA, det HÄR är mitt i prick till den här personen! Och hur ofta känner man egentligen så när man skall hitta en sak till en person vid just ett speciellt datum? Det hela resulterar oftast i att jag sällan ger presenter till folk när de skall ha dem. De kan komma långt senare och ofta är jag inte nöjd då heller men har drabbats av så dåligt samvete att jag inte kan vänta längre.

Som ödets ironi är jag tillsammans med en man som i stort sett alltid prickar in precis rätt present till mig.

Efterlängtat besök

Mamma och pappa har varit och hälsat på. De var ju lite lätt nyfikna på att se Clara. När jag hämtade dem på stationen erbjöd pappa så artigt att mamma kunde sitta fram i bilen. Mamma tackade glatt ja tills hon insåg hur han snuvat henne på att sitta bredvid Clara i baksätet.

Det var väldigt skönt att de kom upp redan i torsdags, då blev det inte en hel vecka själv hemma dagtid första veckan som Johan jobbade. Det mesta kretsar kring att amma Clara ganska ofta så det är mellan amningspassen som vi sticker ut och hittar på grejer. Det har varit så skönt att köpa hämtmat och att ha fler människor i huset så att man kan bytas av lite med att ha koll på lilltjejen. Nu måste man faktiskt inte ha så mycket "vakt" till henne med tanke på att hon sover väldigt mycket, men ändå, man vill ju ha lite koll på att hon inte vaknar och ligger och skriker när jag är nere i källaren t ex.

I fredags köpte vi en bil! Äntligen! Vi har gått och pratat om att köpa en kombi sedan över ett år tillbaka men inte kommit till skott. Men nu står det en fin blåmetallic Saab 9-5 kombi på gården och det känns jätteskönt. Nu skall vi sälja den gamla pärlan så vi håller tummarna att det inte tar alldeles för lång tid. Nu slipper vi i alla fall svära över att inte få in barnvagnen i bagaget.

Den första tiden

Ja, som jag berättat tidigare så är hon här nu, vår fina lilla Clara. Jag orkar inte dra förlossningshistorian nu, men allt gick bra och ut kom hon. Ont så in i helvete gjorde det, men ut kom hon och det var verkligen värt det.

Tiden sedan förlossningen har gått väldigt fort. Två dagar på hotell-BB och sedan har dygnen flutit runt lite sedan vi kom hem. Clara sover ganska mycket vilket är väldigt skönt för då har vi en chans att vila också mellan varven. Vi hade två dygn av skrik (tror magen strejkade och ingen blir väl förvånad med tanke på att hon är min dotter) och jag fick nästan en chock av hur jobbigt det var att inte sova alls. Både jag och Johan hann nog undra vad vi gett oss in på och då snackar vi TVÅ dygn. Jag har hört om MÅNGA som haft kolikbarn i flera månader och jag kan bara säga: Respekt. Jag förstår inte hur man klarar det. Faran är verkligen inte över ännu, Clara kan ju få så där ont igen, men jag håller tummar och tår att det inte blir så mycket av den varan.

Dagarna går väldigt fort. Vi har lyckats vrida lite på dygnet, så det är sena kvällar som hon är som piggast. Vilket gör att vi inte kommer upp så tidigt på morgonen. Men vad gör det? Känslan av att vakna och titta på den lilla fina tjejen som ligger och snusar bredvid en i sängen är ju helt enkelt fantastisk. Hon vaknar sällan av sig själv och jag får sätta klockan för att amma henne på natten och det skär nästan i hjärtat över att behöva väcka henne när hon sover så gott. På tisdag ska hon vägas igen och har hon gått upp fint i vikt så kanske vi kan amma lite mer sällan på natten.

Claras ena höft hade inte vuxit färdigt riktigt, vilket gör att hon har en skena på sig. Den ser ut som ett stort X på ryggen och viks upp runt benen, som sticker ut som på en groda, samt axlarna. Det var inte alls kul att hon måste ha den, men hellre det och att höfterna blir bra och att hon inte får problem senare i livet. Funkar det som det ska så blir hon av med skenan vid jul. Så de minsta kläderna är redan passé, det får bli lite större storlekar för att skenan ska få plats innanför kläderna.

Tänk att man kan bli så kär i en liten person på så kort tid.

Hon är här nu

Vår fina lilla Clara föddes i tisdags.