På vägen tillbaka blåste det upp lite och landkrabba som jag är så tyckte jag det var lite obehagligt eftersom vi har en liten båt och den studsade på vågorna. Jag höll ordentligt i Viggo som satt i mitt knä. Vid ett tillfälle saktade Johan ner båten ganska abrupt vilket gjorde att jag for framåt i båten. Samtidigt fick vi en våg i sidan vilket gjorde att jag åkte åt sidan och för någon sekund trodde jag att vi skulle falla ur båten. Lösningen blev att vika benen så att knäna tog i botten och både Viggo och jag hamnade innanför relingen. Ont som satan gjorde det och arg som ett bi blev jag! Sur som en en citron höll jag Viggo tätt, tätt intill kroppen tills vi var i den trygga hamnen igen. Ja, ja, jag fattar ju också att det inte var meningen från Johans sida, men ni vet, ibland blir man sådär rädd så att man blir arg. Det var liksom så det blev då. Men lagom till att vi svängde ut ur Gustavsberg hade jag stillat min vrede.
På fredag skall Viggo och jag flyga till Göteborg och eftersom flygvärdinnan blev lite vrång på mig sist när jag kom med min hund i en sportbag har jag nu införskaffat ett riktigt lyxåk till honom. Den provades idag när vi skulle åka rulltrappa upp från Tunnelbanan och det funkade riktigt bra.
Om det är sjön eller baciller vet jag inte men någonstans tycks jag ha tappat min röst. Suck.




1 kommentar:
Ja, Viggo ser verkligen ut som en van båt-hund. Hoppas att han gillade det!
Skicka en kommentar