Det är farligare än man tror

Igår kom de, våra alldeles nya, fina discar. På rekommendation av Staagen hade jag beställt via nätet. Man kan tro att jag beställde väskor och andra accesoareer, men nej, jag hejdade mig.

Så efter jobbet bar det iväg, vi tog oss i röda faran till Kärsön, granne med kungen kan man säga för det ligger ett stenkast från Drottningholm. Och ut i skogen bar det. Mycket fin bana måste jag säga och solen strålade. Men det kan vara lurigt ute i naturen. Redan på hål 2 kastar jag med sådan kraft iväg discen att avslutet på min fina sving gör att min hand hamnar i ett taggigt buskage. Jag är skadad. En spink i fingret som man säger i Skåne. Alltså en flis. Vi försöker med en räddningsauktion på plats med hjälp av min lilla pincett som bor i min amatör-swissarmyknife, men förgäves. Nåja rundan fortsätter. Men så är olyckan framme igen, denna gång på hål fyra. Uppenbarligen har jag inte utrustat mig rätt, för jag slinter på en bergsknalle och far i backen med ett ljudligt stön. Det gjorde så satans ont! Tårarna trängde fram för en liten stund och Johan fick trösta.

Men inte ens det kunde stoppa mig. Med uppskrapad hand, ont i röven och en flis i handen fortsatte jag, mer taggad än någonsin. Därefter gick det riktigt bra och ännu bättre gick det för min käre pojkvän, han var jätteduktig. Jag anar år av intensivt beach-liv för han visste hur man skickade iväg discen över kullarna. När vi gått klart bana såg vi tre rådjur och vi stannade upp hänförda av dessa djur som lugn betade, bara tio meter från oss. Efter en stund lunkade vi vidare och kom att stöta ihop med samma man som vi låtit passera före oss några hål tidigare. Jag berättade om vår nära-naturen-upplevelse och frågade om han också sett rådjuren. Han sa lite trött: Ja, de bor där. Ibland får man kasta discen mot dem för att de skall gå av banan, de är så oskygga. Inte riktigt det svaret jag hade väntat mig. Sedan tillägger han: Dessutom kryllar ju de där av fästingar, ni får se upp.

Det var från den sekunden det började klia hejdlöst över hela min kropp. Han nämnde även att just detta område var i riskområdena för TBE elelr vad det heter. Här upp i norr är ju fästingarna inte bara äckliga, de är farliga också. Jag måste säga att den där sista pratstunden gjorde att kvällens upplevelser avtog lite i charm, på vägen hem disskuterade Johan och jag vaccinationsmöjligheter.

Min nya hobby

I lördags fikade jag med några vänner från Trigger. Trevligt! Efter det lurade de med mig och Jörgen på något vi aldrig hade testat förut; frisbeegolf. Kan låta aningen nördigt, men jag ska säga er, det var hur kul som helst! Jag är helt såld och har redan börjat kolla runt på nätet vart jag kan hitta banor i Stockholm. Min kompis Katarina verkade dock kyligt inställd till detta fenomen, hon sade uttryck som "when hell freezes over"?

Smart thinking USA

Ahhh, schöne freitag!

Sista arbetsdagen i veckan. Det är fredagsstäming. Jag får dricka coca-cola. Livet leker. Att jag har en biljett till Göteborg i kväll försämrar ju inte läget om man säger så.

Faktum är att jag har två biljetter till Göteborg ikväll. Och två biljetter tillbaka till Stockholm på söndag. Johan skulle ha följt med ner, men det kom en 30-års fest ivägen så nu undrar jag; är det någon i Götet som vill ha besök av en Stockholms-vän? För biljetterna blir billigare och billigare för varje minut!

Var precis ute och lunchade med min kompis Linn och hennes 5 månaders söta Hilma. Som vanligt hamnade vi på sushihaket Panda som gör utmärkt sushi. Vid bordet intill hamnade en ytterst suspekt figur. Det var en Han. Det kunde jag konstatera ganska snabbt. Men Han hade på inga sätt försökt hjälpa mig att definiera hans kön. Iförd hemmapermanent, nätta guldiga glasögonbågar, guldhalsband och vinröd tunn polotröja med beige kofta utanpå som kantades av volang såg han ut att ha hämtat större delen av sin garderob från sin farmor. (och han var ändå inte pur-ung).

Fortsätter vi neråt hade han en tajt röd kjol, vinröda mönstrade strumpbyxor samt högklackade stövlar. Tre av fingrarna på vardera hand är målade med rött nagellack. Vid det här laget kan man ju tror att karln försöker se så kvinnlig ut som möjligt, men då kommer ju en viktig detalj att beakta. Han har helskägg. Tätt, perfekt ansat skägg. Jag vet inte om jag skall bli glad för att han vågar eller deprimerad för att han vill gå omkring så där. Vad jag vet är att det här ser man inte i Kvänum.

Vi har kul på kolonien

Strax intill där jag jobbar ligger ett område med kolonilotter. De är så söta!

Fingrarna byter färg

För några år sedan hade jag svårt att hålla liv i en garderobsblomma. Jag gör förtfarande mina tabbar vad gäller växtligheten hemma hos oss, men intresset har verkligen växt sig (förlåt, var tvungen) starkare. Idag gick jag förbi en blomsterhandel och plötslig fann jag mig själv vid kassan med fröer och mini-drivhus. Så nu är det den långa väntans tider. Smultron och tomater skall det bli om det går vägen. En nyhet för mig är att smultronen skall stå kallt och svalt? Som sagt, man lär sig allt eftersom. Jag är alltid lika otålig innan det kommer upp något. Så länge får jag njuta av de fina påskliljorna jag planterat i kruka på gården.

Turisthelgen

I helgen var som sagt Christin uppe och hälsade på. Och vilka turister vi var! Inte bara hann vi med att fika i Kulturhuset och ta en sightseeingtur med båten runt Djurgården, utan vi hann dessutom att ta en tur upp i Kaknäs och äta lunch i Kungens trädgård på drottningholm! En mycket trevlig helg med andra ord och vädret visade stan från sin bästa sida. Alltid trist när Christin åker härifrån, men eftersom jag åker ner till Göteborg redan på fredag så fälldes inga krokodiltårar :)

375 riksdaler

Det är lycka att ha funnit vad som måste vara stans bästa biltvätt! Nära Zinkensdamm finns en mycket trevlig man i 50-års ålderns som inte bara tvättar din bil utvändigt utan ävven polerar den och städar den minutiöst inuti! Aldrig har pärlan varit så fin som nu! En riktig vårstädning och det var värt alla 375 kronor.

Våren är här! Del 2.

Tydligen har det varit en vinterchock i Sverige över påsk. Förvånat hör jag på när kollegorna pratar om snö och minusgrader. Jag har nog varit bortrest den lämpligaste helger av alla verkar det som. Jag slapp vinterns nyckfulla come back. Och nu strålar solen igen och de fula vädergubbarna pratar om sommarvärme till helgen. I like!

Imorgon kommer dessutom Christin upp och hälsar på, det ska bli så roligt! Ser fram emot helgens bravader (även om dessa numera oftare handlar om shopping och stillsamma fikor än röjande under dygnets senare timmar, vi närmar oss ju trots allt 30 strecket).

Buffeernas buffe

Buffé. Härligt. Man väljer det man verkligen vill ha, lämnar tallriken när det som man inte gillar är kvar och det är helt ok att ta en ny tallrik då och då för att få det lite mer fräscht på tallriken.

Idag har vi varit på Guadalmina golf hotel och ätit buffé. De få maguskler jag har stretar för att hålla buken på plats. Det är fantastiskt vilken fin buffé det är! Jag som är särskligt svag för förrätter kommer oftast inte så mycket längre än så, tills man ser bordet med efterrätter och inser att det kan man ju inte heller missa.



Förrätt

'

Huvudrätt



Som ni ser kör jag tallriksmodellen på efterrätten



...och det fanns ju en hel del att välja på...

Tvångskommenderad påsklunch

Så var det Påskafton. Efter att inte ha spenderat mer än ett fåtal påskar hemma i Sverigen sedan jag gick i mellanstadiet så kan jag knappast påstå att påsken betyder något särskilt för mig. Jo, det är klart, påsken innebär Spanien med familjen. Men inga fjädrar eller tuppar och allt annat som kan tänkas fylla svenskarnas hem under denna högtidsvecka.

Man kan inte heller säga att vi har anammat de spanska traditionerna. Ärligt talat så vet jag inte hur spanjorerna firar sin påsk i hemmen trots att det är deras största högtid på hela året. På gator och torg märks det desto mer. Stora mängder folk bär ut den lokala kyrkans alla stoltheter och det brukar bli en ansenlig mängd med silver. Beroende på vilken av dagarna det är i påskveckan följs olika rutiner.

Några som ofta är med är ett gäng människor som är läskigt lika Ku Klux Klan. Jo, du läste rätt. De har långa dräkter med vida armar och på huvudena bärs konfomade huvudbonader med hål för ögonen. De tycks kunna ha lite olika färger, även vitt. Mitt i natten kan de dra igång med trummor och sång, vaggandes med en återuppstånden Jesus eller en gråtandes Maria. Ganska fashinerande och totalt skitläskigt innan man visste vad det var första gången jag upplevde det mitt i natten.

Men som sagt, min familj firar egentligen inte påsk. Vilket resulterar i att jag varje år får kämpa som en tok för att få till en liten påsklunch. Mamma försöker på alla sätt komma undan med ett restaurangbesök. Men i år lyckades det, det blev faktiskt lite sill och potatis och det var riktigt gott!

350 mil söderut

Det tar 3 timmar med tåget från Stockholm till Göteborg. Det tar fyra timmar mellan Stockholm och Malaga. Fyra timmar känns verkligen överkomligt i det sammanhanget. Men om man räknar med att ett barn som sitter två stolar åt sidan i flygplanet håller en kräkpåse i knät i fyra timmar så tenderar det att bli ett litet spänt läge. Den lilla teaterapan hostade och ojade sig mest hela tiden men till min stora lycka lyckades hon hålla kräkreflexerna under kontroll.

Det är ju sedan lätt att tro att man kan koppla av när man kliver av planet, men så är det inte. Inte i mitt fall. Under min livstid har jag blivit av med mitt bagage åtskilliga gånger och för en stund trodde jag att jag kunde addera en till på listan, men bland de allra sista väskorna som rullade ut på bandet kom min nyinköpta, fina, mellanstora väska.

Det blev en väldigt lugn dag igår. Med lugn dag menar jag: en liten tur ner till San Pedro för lunch. Jag åt en efterlängtad Gazpacho och Turbot (Piggvar) med råstekt potatis och lök. Underbart gott. När man har varit ute på en sådan händelserik lunch får man ju åka hem och vila. Så jag sov middag till kl nio... Efter det var det egentligen bara att gå upp och trycka i sig ett par mackor för att sedan avsluta dagen med ett avsnitt Lost.

Missa inte pappa på bilden från terassen.

Alanis, så mycket bättre än Black eyed peas!

Äntligen DH

10 minuter kvar till en timmas njutning. I löööve these women!



På torsdag åker jag till Spanien. Det ska bli så underbart skönt att sova, äta, läsa och slappa. Det jag längtar mest efter är att somna i solstolen när eftermiddagssolen ger exakt rätt temperatur. Att bli bjuden på goda restaurangmiddagar av parenteserna och inte känna någon stress över att jag skall upp dagen efter när jag ligger och läser långt inpå småtimmarna. DET längtar jag efter.

På vårpromenad med Frasse

Frasse är en av våra byrå-hundar. Frasse är snart fyra månader och har tänder som en piraya, men om man passar på när han är nyvaken så kan man få kela utan att bli biten. Frasses husse Per säger att det är när de stora öronen ligger neråt/utåt man skall passa på.

Ovan kebabätare

Johan säger att jag inte vet hur man äter en kebab. Förstår inte vad han menar?

Grovt misshandlad

Vi har en förmån på jobbet. Vi skall från och med nu få massage på jobbet 1-2 ggr per månad om vi vill. Vi betalar hälften, företaget betalar andra hälften. Jag är jätteglad för detta, jag försöker ju komma iväg och få massage ibland, men det blir lätt krångligt, man ska gå i från jobbet, det är dyrt och det är inte allt för sällan som t ex ett skoköp kommer emellan.

Igår var jag på mitt första besök inne hos massagekvinnan i skrubben här på jobbet. Hon är smal och ser sådär ruskigt hälsosam ut. Smal men stark. Det började lite mjukt, men efter några minuters vilseledande njutning tog hon i med hårdhandskarna. Herre min Gud! Så ont har det aldrig gjort att få massage förut. Jag försökte vara modig, tog djupa andetag och grimaserade (ansiktet låg ju ändå ner mot golvet genom det något förnedrande hålet) Men det gjorde rysligt ont. När jag långt om länge vågar pressa fram att -Nu gör det så ont att jag knappt klarar av det! ...så skrattar hon!? Och fortsätter?! Jag visste inte vad jag skulle göra så jag bara lät mig fortsätta plågas. Nu känner jag mig brutalt misshandlad. Idag är jag öm i heeeela kroppen. Och det här betalar jag för?

Det gjorde kanske inte saken bättre att jag gick och tränade igår heller. Men, det är så många gånger som jag har backat ur så jag tänkte att nä, nu ska jag inte mesa bara för att jag har blivit mass... misshandlad! Så iväg på BodyPump och jag riktigt kände hur det knakade i musklerna under passet. Så nu går jag som om jag vore nyförlöst. Tur det är helg.

Besök på framsidan

Jag har haft en underbar helg i Göteborg. Eftersom Fly Me övergav oss som hade köpt biljetter i god tid blev det lite konstiga tågtider som stod till buds. Detta gjorde att Viggo och jag anlände till framsidan så sent som kvart i tolv i fredags. Carin hade snällt erbjudit oss skjuts, men eftersom bussen går från centralen, raka vägen mot Hovås så tackade jag nej, inga problem att ta bussen den biten tänkte jag.

Jag vet inte om det är jag som har blivit gammal och gnällig men fy faan vad jobbigt det är med fulla fjortisar som har lovat mamma och pappa att vara hemma innan tolv. Hela bussen var full av dem och stackars Viggo fick sitta bland alla vingliga och ostadiga ben på helspänn. Den typiska outfitten för en Hovåsbrutta i 14-års åldern är: långt hår som kammas fån ena sidan av huvudet till den andra (någon slags ta-från-de-rika-frisyr men de har ju fortfarande väldigt mycket hår?) blus eller topp, tighta jeans hela vägen och guldiga ballerinaskor. Gärna en kuvertväska till det och lite gulsmycken. Killarna försöker i sin tur att härma pappa så mycket det bara går och kör med loafers där gummisulan går upp på baksidan av hälen, stentvättade jeans och randig skjorta som är så pass uppknäppt att den visar deras ej ännu håriga bröst. Gärna en page på det som även den vänds över från sida till sida vid osäkerhet. Det är lite som att de har tics.

Nåväl, nog om detta. Lördagen gick åt till mysig fika med Lisa, ett frisörbesök och tjejmiddag hos Carro. Jättemysigt! Vi var inte så många denna gången, men jag njuter ju i fulla drag av att vara tillsammans med mina vänner. Viggo blev dock alldeles för full. Först däckade han på festen, på natten var han uppe och spydde för att slutligen på morgonen ramla ur sängen och välta nattduksbordet! Illa.

I söndags åkte Carin och jag ner till Åsa. Det var så skönt att komma dit! Vädret var kanon och det blev nästan för varmt för att ligga i solen. Vi hann dessutom med ett besök hos Mariette och Lukas på eftermiddagen innan det blev racerfart till stationen eftersom jag i vanlig ordning inte kan planera tid.

Här är lite bilder från helgen, då jag bl a smygfotograferade mitt drömhus!

Övning

Igår kom lämpet. Mitt lämp alltså. Johans kom för några dagar sedan men det räcker inte, vi behöver ett bevis på att länsstyrelsen anser mig lämplig som handledare. Så igår bar det iväg. Vi tre i bilen (Viggo var så klart med) med den nyinförskaffade övningskörningsskylten där bak. Vi hittade en parkering utanför Kaknästornet. Den var inte så stor, men det räckte gott, för det visade sig att min darling var jätteduktig! Han krypkörde lika bra som torskarna gjorde kring Rosenlund för några år sedan. Vi avslutade tom med att köra lite landsväg. Sakta i och för sig, men vem har bråttom?

Ikväll bär det av till Göteborg! Ska bli jätteskönt att komma hem lite. Imorgon kväll är det middag hos Carolina, det ska bli spännande att se hur mycket hennes mage har växt. Lite läskigt är det att jag skall sova ensam (jo, jag vet att Viggo är med, men även om han hugger mot strupen som kommer han inte alltid hela vägen)i mammas och pappas hus. Men jag gör som jag gjort innan, stänger in mig i ett rum och lurar min dumma hjärna att jag är i en etta. Dumt? javisst! Funkar? Javisst!

Skön helg!

Jag har haft en så skön helg. I fredags gjorde Johan och jag entrecote med svamprisotto och vitlöksbröd, helt ljuvligt. Mossiga som vi är kom vi i säng ganska tidigt vilket gjorde att vi faktiskt var uppe i en anständig tid på lördagen. Katarina tog med mig på en utställning med Jesper Waldersten på Kulturhuset som var riktigt bra, rolig var den dessutom. Som grädde på moset hade K varit på en guidad tur av en fotoutställning i samma hus, så man kan säga att jag fick en alldeles egen gudie på den. Sally Mann heter fotografen och det var lite roligt att hennes bilder väckt stor debatt i USA. Pga vadå? Jo, nakna barn och en familj som kissar. Är inte det USA så säg?

I söndags blev jag sugen på att baka. Eller, rättare sagt, jag hade laddat några dagar för att baka. Jag bakar ytterst sällan, det kanske händer en till två gånger per år. Oftast blir det tämligen misslyckat. Fråga bara de som arbetar på Trigger. Sist jag skulle baka tog jag, glad i hågen, men mig två vad jag trodde var Tigerkakor på moppen till jobbet. För att få plats med dem mellan benen (På moppens fotplatta, inget annat!) var jag tvungen att ställa kakformarna på högkant. Inga problem tänkte jag, eftersom de var mjuka kakor med lite stuns i. Jag hade helt fel. Tydligen hade jag inte bakat kakorna helt färdigt, vilket gjorde att när jag väl plockade fram kakorna ur kylen (bara det visar att jag har noll koll) och liksom skulle överraska med lite hembakat så var det ungefär en fjärdedel av kakan i formen. Och inte bara det, den stackars fjärdedelen som var kvar var obakad smet!

Tydligen (har jag insett efter mycket grubblerier så här i efterhand) hade kakan bestämt sig för att lura mig (jag anar en komplott) och skapat en mycket trovärdig skorpa längst upp i formen. Under ytan fanns dock något helt annat, nämligen bara smet. Nu är ju inte Triggerianerna otacksamma på något sätt, så i stort sett all deg gick åt. Som någon snäll själ yttrade sig; det är ju ändå för smeten man bakar.

I alla fall. I söndags bakade jag två sorters muffins OCH chokladkakor. Och de blev bra! Jag kanske blir gift en vacker dag trots allt. Givetvis tog jag bildbevis.

När man har ätit kakor måste man promenera. Vi tog oss längst ut på Djurgården och fick en jätteskön promenad. Rejäla kåkar hittade vi också.

Jag hann även med att se på när Johans lag spelade säsongens sista basketmatch. Eftersom jag inte är särdeles sportintresserad började jag efter ett tag att fota lite, man kan väl säga att jag kombinerade nytta med nöje. Jag hade riktigt roligt med att leta efter den perfekta kombinationen mellan tid och slutare och tog massor av bilder. Tills det slog mig. De kanske tycker att jag är något slags pervo som sitter här och fotar för fulla muggar på en massa svettiga karlar i linnen och shorts! Pinsamt! Sedan smög jag ner kameran och planerade oilka tidskrifter som jag eventuellt skulle kunna representera om någon ifrågasatte min hobbyverksamhet.

Långpromenad

Just nu har jag Viggo här hos mig. Han ska bo här i drygt en vecka medan päronen är i Spanien. Det är riktigt mysigt att ha honom. Men det är ju oundvikligen lite bökigt att bo i stan med hund. Särskilt sedan det blivit allt vanligare med kidnappning av hund. Jo, det är sant, man vågar inte längre binda hunden (såvida det inte är en galen kamphund) utanför affären eftersom det finns en risk att någon tar honom! Det är ju skönt att jag har en så trevlig hund, men det värsta är att om någon skulle kidnappa honom så skulle han ju glatt vifta på svansen och gå med.

Igår var det underbart väder och efter jobbet skippade jag träningen och beslutade istället att det skulle bli en långpromenad för oss. Man får ju lunka på i ganska behaglig takt när man har en hund vars ben är relativt korta och det blev en jätteskön promenad. Det går inte att förneka, Stockholm är en fin stad. Promenaden tog över en timma och det sista märkte jag att Viggo blev riktigt trött, så vi fick fuska och ta en buss den sista biten. Ni ser ju själva vad han ägnade sig åt resten av kvällen.

Ytterligare några vårtecken...

Var ute en sväng på lunchen och hittade två tydliga vårtecken.

Våren är här!

Hur glad blir man inte när man vaknar upp till strålande sol? Det var så fint att jag tog med mig kameran och tog lite bilder. Det första är från Linnégatan och de två andra är utsikten från mitt jobb vid Hornstull.

Blåbär

Så var helgen över igen. Det går så snabbt hela tiden. Som när jag tittar i almanackan, det känns som att det är svårt att hitta lediga helger ända fram till maj! När blev det då här vuxet och späckat? Jag hade i mitt stilla sinne trott att när man flyttar till en stad där man inte känner så värst många så kommer det snarare att bli problem åt andra hållet, att man inte har något att hitta på?

Men just i vår är det flera resor som gör att det blir lite hektiskt. En sväng till Spanien, en sväng till Paris och givetvis några svängar till kära Göteborg! Med andra ord väldigt trevliga tillfällen att se fram emot.

I helgen hade vi vuxenmiddag. Dvs att utav våra gäster var det två familjer deltog. Två barn. Detta är nytt för mig. Visst, Lucas (Mariettes guldklimp) har varit med ibland, men förutom det så har jag inte så stor vana vid att ha barn med på middagar. Och när man inte är van, så har man inte alltid så bra koll. Ta det här med söla till exempel. Något som barn av naturliga skäl gör. Jag har inga som helst problem med det, jag kan tom tycka det har ett visst underhållningsvärde. När Oscar, ett och ett halvt år, tog tag i sås-termosen (ja, du läste rätt) och skulle servera sin mamma rejält med sås i glaset blev det till en oväntad fontän tvärs över hela bordet. Paniken hos föräldrarna lät inte vänta på sig, men jisses, in med dukarna i tvättmaskinen så är det inte mer med det. För att återgå till min saknad av koll så var det efterrätten som orsakade lite mer problem. Jag sa faktiskt till Johan, strax före vi bar ut efterrätterna i vardagsrummet, att jag borde vara smartare än så här. Johan tittade frågande på mig. Jag nickade mot glasen fyllda med vaniljpannacotta, hallon och... just det, blåbär.

Vi har fått bort fläckarna nu. Det var när poängräkningen av årets melodifestival var som mest spännande som charmtrollets far får syn på en misstänkt blå fläck... under foten på det glada barnet. Nöjd satt Oscar ovetandes om de tankar som for genom mitt huvud. Var har han trampat? Vart har vi vita möbler? Vart har vi vita mattor? Ett febrilt letande tog fart, men vi hittade bara fläckar på kohuden. Och kossor är som tur är ganska feta i pälsen, så ingen fara skedd.

Kvällen blev väldigt trevlig och när barnfamiljerna dragit sig hemåt ägnade Katarina och jag oss helhjärtat åt bag-in-boxen. Ännu en grym kväll med middag hemma, I löööve it!

Ny desajn

Mina vänner. Det var dags att byta skepnad på bloggen. Eller, rättare sagt, jag såg att man kan göra det. Vad tycks? Bu eller bä? Det är ju inte så att det finns miljarder av layouter att välja på, men det piffar ju upp med lite ombyte ibland.

Igår kom min nya telefon. Igen. De som följer bloggen vet vad för sorgligt öde den förra nya mobilen gick till möte. Där emellan har jag fått låna en B-mobil av pappa, mycket snällt, men också mycket irriterande att jag hade sparat alla nummer i telefonen och inte på SIM-kortet. Detta har medfört en mycket neutral svarston när jag svarar i telefonen eftersom jag sällan vet vem det är som ringer.

Lustig grej det där egentligen, för tio år sedan var det hypat att ha en nummerpresentatör. Nu för tiden blir man lite ängsligt när man inte vet vem det är som ringer INNAN man svarar.

Idag skall jag iväg till naprapaten igen och få mig en omgång. Ångrar nu att jag tog den där vegetariska buffén till lunch, på tok för mycket bönor för att känna sig bekväm inför hårda fysiska tryck.

A-kändis

I lördags var det utgång. Efter att ha hastat runt på vad som troligen är stans alla Go-butiker och shoppat, lämnat tillbaka och shoppat ännnu mer behövde jag en god portion alkohol i kroppen. Det är förresten märkligt vad annonsen 50% på allt kan göra med mig. Ni som känner mig vet att det var många år sedan jag blev lycklig av att komma in i en sportbutik, men i helgen infann sig den lyckan igen efter alla års frånvaro. 50% på allt, kan ni tänka er? Jag är nu grymt snygg när jag tränar i mina nya Reebok-byxor och min otroliga barm studsar inte längre omkring tack vare den nya sportBH:n. Dessutom har jag fullkomligt dragit vinstlotten genom att komma över en sprillans Tensonjacka för det ringa priset 650 kr! Sjuuuuukt nöjd :)

Men tillbaka till lördagkvällen. Jag var hemma hos Katarina och vi hade skitkul, mycket flabb och starka insikter (som mest handlade om hur vi åldras) Katarina erbjöd mycken underhållning när insikten drabbade henne att i en wasabi-ärta är det det gröna som är ärtan. Att hon blev otroligt störd av att ljuslyktorna hamnade på "fel" sida på soffbordet kom också som en chock för oss båda. Efter mycket ost och vin drog vi till Mosebacke, där det var fullt i garderoben precis som det varit alla andra gånger jag har varit där, men efter lite tålmodigt väntande (i baren) fick av oss jackorna och kunde äntra dansgolvet. Riktigt bra musik, glada människor och en efterlängtad Sophia som dök upp lite senare gjorde kvällen hellyckad.

Dagen efter var inte hellyckad. Det började med vanligt dagen-efter-huvudvärk, men under tiden vi förlorade 6 Eames-stolar på auktionskompaniet tilltog huvudvärken så till den milda grad att det blev migrän och kräkkalas. Med andra ord spenderades söndagskvällen i sängen, nedsläckt och med kraftig självömkan.

Idag, måndag, har jag sett en Riktig Kändis. Mmmm. Mikael Persbrant. Med bebis. Jo, det är sant. Vi pratade också. Jag höll upp dörren för honom, han sa tack och jag sa var så god. Mmmm. Respekt.

Ikväll har jag varit på yoga. Jag är verkligen inte vig. Jag höll på att få ett riktigt skrattanfall när instruktören andades som terminator i mikrofonen, verklig underhållning!

Knäckt

Efter nästan en vecka av ryggont bestämde sig tydligen min kropp för att fördela allmosorna. Varför bara ha ont i ryggslutet när man kan ha ont i axeln också? Eller som pappa alltid har sagt till mig när jag klagat över sjukdom eller värk; –Du ska då alltid ha allt som är gratis!

Hur som helst så fick jag ett tips om en duktig naprapat av Anna på jobbet igår. Redan idag fick jag en tid så i förmiddags besökte jag vad som tydligen alla utom jag visste hette "Atlasområdet". Man kan tänka sig att detta område skulle innehålla någon form av bergskedja, men ack nej, denna källarlokal ligger ett stenkast från St Erikssplan.

Naprapaten ifråga var en lång, gänglig och väldigt pratglad kille. Direkt såg jag att han är typen som har klättrat i berg lite varstans, varit reseguide i minst ett land och definitivt har en drömfångare hemma på väggen. Men det är inget fel med det. Faktum är att en av mina gissningar gick rakt in när han i förbifarten att han hade varit reseguide i Berlin. (Jag hade nog gissat på Thailand, men ok). Killen var i alla fall väldigt duktig. Han böjde och knäckte mig på ställen jag inte visste gick att böja. Och knäckte gjorde det! Hans lärling som var med i rummet såg faktiskt lite skärrad ut emellanåt, men det kanske mest berodde på att han studerade massage på Axelssons och hade kanske sett lite mer massage och lite mindre knäckande framför sig. Nu är det i alla fall så att jag sitter här med en mycket mindre spänd och värkande axel. Och en mycket tunnare plånbok.

Ikväll var Linda och jag och tränade step-up. Herregud vad jobbigt det var! 4 månaders uppehåll med träning har gjort mig helt förslappad. Men nu skall det tränas mer, Linda skall dessutom inte äta något förrän i juni har hon sagt, så hon kommer nog att tappa kraft längs med våren...