Problemet med kjol

Jag tycker det är fint med kjol. Man får se en del av benen, vilket på de flesta resulterar i en angenäm upplevelse, och som bärare av kjolen känner man sig lite extra kvinnlig. Dessutom tycks det vara ganska modernt att bära kjol. Detta märker jag när jag strosar i mina favoritaffärer (läs H&M och Åhlèns). Men jag har ett problem med just kjolbärandet. Så här under sommarmånaderna bli benen lätt svettiga och min knubbiga lår gnids mot varandra. Det hela resulterar i att jag får små blåmärken som sedan utvecklas till röda fläckar som svider och gör ont. Nog om den detaljerade beskrivningen. Härom dagen bestämde jag mig för att göra något åt det hela.

På Åhléns underklädesavdelning haffade jag en ur personalen. Jag tog den kvinnan som såg äldst ut helt enkelt för att … tja, hon såg ut att ha sett det mesta. Jag förklarade mitt något delikata problem för henne och hon svarade i en ointresserad ton: ”Ja men då är det Mamelucker du skal ha.” …Vänta lite nu, MAMELUCKER?!? Jag visste knappt vad mamelucker var, men kvinnan gick snabbt till ett ställ och höll upp ett ohyggligt fult, brunt tygstycke som går från övre delen av magen till nedre delen av låren.

Så här förklaras mamelucker på susning.nu:

Mamelucker, broderade eller spetsprydda rätt vida underbyxor eller byxholkar i tunt vitt tyg som räckte till smalbenen och ibland var ihoprynkade nedtill. De användes av yngre flickor under mitten av 1800-talet och var avsedda att synas en bit under kjolkanten. Byxornas benämning syftar till utseendet på mameluckernas kläds

1. Byxholkar?
2. Yngre flickor…?
3. avsedda att synas en bit under kjolkanten?

Jisses. Kvinnan tillade dessutom: ”Dessa håller in magen också.” Jag kom att tänka på den gången jag köpt ett par strumpbyxor som haft just denna utlovade effekt. De satt så hårt åt på magen att mina känsliga tarmar kolappsade och jag fick tillbringa större delen av festen på toaletten. Men nog om det. Jag gissar att hon såg min besvärade min och fortsatte bort till ett annat ställ.

Vi stannade vid ett märke som jag inte lagt någon större tanke på sedan tidigt 90-tal. Sloggi. Detta underklädesmärke får mig att försvinna till en liten, tantig underklädesbutik i Vara i min tidiga ungdom. Min storebrors första flickvän förklarar övertygande att jag är redo för en BH, jag behöver inte längre hålla mig till topp-avdelningen.

Hur som helst så visar kvinnan ett paket med ett par stora, rejäla bomullstrosor med långa rejäla ben på. Det hela avslutas med en liten spetskant längst ner. Jag skiner upp, dessa känns ju inte alls lika förnedrande som de bruna …byxholkarna längre in i butikens skamvrå. Jag säger ”Jag tar dem” och vi går mot kassan. När vi kommer fram uppstår tydligen ett slags förtroendemoment mellan oss två, för kvinnan säger: ”Vet du, jag läste en skvallertidning häromdagen, ja det var nog hos frisören (yeah, right) och där såg jag att Carola hade sådana här under sin kjol! Bilden var tagen när det blåste till och jag såg det tydligt, hon har precis sådana här säger kvinnan och pekar ivrigt på paketet jag just skall köpa.

Jag svarade något i stil med ”Jaha, men vad skönt, då behöver jag ju inte skämmas” och hon nickar nöjt. Jag går från affären lycklig över att kunna bära kjol igen, men med en konstig känsla av att ha passerat ett stadie i mitt liv. Suck, mamelucker.