Drejkurs

Igår fick det vara nog av att sitta och vänta på att ha något att göra på jobbet. Så tillsammans med två kollegor åkte jag ut till Gustavsberg och gick på en drop-in-keramikkurs.

Det var en ganska lustig lärarinna vi fick. Duktig men lustig. Hon började med att tala om för oss att det tar ungefär sju år innan man kan dreja. Sedan fick hon hjälpa var och en att centrera lerklumpen på drejplattan. Om man sedan råkade förstöra det hela så att den blev ocentrerad igen (vilket var väldigt lätt hänt) så suckade hon högljutt och kommenterade att nu var den ju förstörd. Om jag då frågade "går den att rädda igen?" så tittade hon gravallvarligt på mig och sa: -DU kan ju inte det, men JAG kan. Så viftade hon lite med handen och då gällde att snabbt lyfta baken från stolen så att hon kunde sätta sig, annars frågade hon skarpt - Vill du att jag skall hjälpa dig eller?

Men det var faktiskt väldigt roligt. På vägen in hade vi pratat om allt vi ville göra under de tre timmar som kursen pågick. Det insåg vi ganska raskt att det var ett väldigt högt ställt mål. Det blev inga hela serviser om man säger så. Men för min del blev det faktiskt en liten vas (en liten tjockis-vas), en dip-skål (skulle ju blivit större men en del lera flög av drejskivan, ett par blomsterpinnar á la Lindas pinnar på webshopen och ett litet shjärta. Jag är mycket nöjd.

Det sägs ju att de som är estetiskt lagda kanske inte alltid har så lätt för att sälja saker. Det hade denna kvinnan inga problem med. Hon förklarade för oss att nu skulle hon bränna våra små konstverk i en ugn och sedan kan vi komma tillbaka nästa vecka för att delta i nästa kurs, hur man glaserar. -För det vill ni väl? ja, jo, det vill vi så klart!

Faktum är att det var väldigt roligt. Så roligt att jag nästan funderar på att gå en kvällskurs. Jag får se hur jag gör. Bilder på mina otroligt fina drejsaker kommer när de är färdiga.