Det är svårt att nå ner till tårna nu för tiden. Så idag gick jag till Privatskolan för hudvård och Spa och fick 2 timmars pedikyr! Man kan välja om man vill gå till Beauty center (där får man behandlingar av dem som inte gått på skolan så länge) eller till Spa center (där har eleverna gått lite längre tid och det finns mer behandlingar att välja på). Jag valde Beauty center eftersom det där kunde ta lite längre tid. Jag älskar ju när de håller på och fixar och grejar länge. Tjejen som tog hand om mig hette Jill och var jätteduktig och trevlig att prata med.
Så nu sitter jag hemma i sängen med mjuka fina fötter och röda tånaglar. Vi får väl se om jag hinner bli mamma innan lacket skavts bort.
onsdag, september 29, 2010
fredag, september 24, 2010
Drömmar
Jag har generellt helt knäppa drömmar. Sällan går det en natt utan att det är biljakt, action eller knasiga grejer som sker. Mina vänner brukar nämna klassikern om när jag drömde att jag bajsade ur pannan. När man är gravid sägs det att drömmarna kan tvistas till ytterligare. Hej baberiba säger jag. När jag vaknar på natten för att gå på toaletten så tänker jag förundrat; HUR knäpp är min hjärna egentligen? Alltså, jag upplever mig själv som en ganska sansad människa men det bor ju för fasen ett psyko här inne någonstans. För hur förklarar man annars dessa klipp från veckans nätter:
• Jag smyger mig in i Sverigedemokraternas läger och byter ut deras ammunition till lösa skott. Sedan dansar jag glatt framför dem medan de försöker skjuta mig.
• Jag kommer från frisören och ser i spegeln att jag har två hål i huvudet. Det visar sig att frisören gjutit en hjälm runt mitt huvud på lite distans och fäst allt färgat hår på hjälmen. Hålen är till för att jag skall kunna tvätta skalpen under. Dessutom svettas jag mjölk över hela kroppen.
• Ett spöke smeker mig över nacken. Jag gör high five med en trägubbe i naturlig storlek som förklarar att bankandet på vinden är till min pappa.
• Veckans final: Jag stoppar varsin Nespressokapsel vid vardera bröst och kan på så sätt göra kaffe med varm mjölk.
Jag SA ju att det är sjukt. Och all denna mjölk. Det måste vara kroppen som börjar förbereda sig på amning. Vårt barn kommer få Nespresso från dag ett, känns ju underbart.
• Jag smyger mig in i Sverigedemokraternas läger och byter ut deras ammunition till lösa skott. Sedan dansar jag glatt framför dem medan de försöker skjuta mig.
• Jag kommer från frisören och ser i spegeln att jag har två hål i huvudet. Det visar sig att frisören gjutit en hjälm runt mitt huvud på lite distans och fäst allt färgat hår på hjälmen. Hålen är till för att jag skall kunna tvätta skalpen under. Dessutom svettas jag mjölk över hela kroppen.
• Ett spöke smeker mig över nacken. Jag gör high five med en trägubbe i naturlig storlek som förklarar att bankandet på vinden är till min pappa.
• Veckans final: Jag stoppar varsin Nespressokapsel vid vardera bröst och kan på så sätt göra kaffe med varm mjölk.
Jag SA ju att det är sjukt. Och all denna mjölk. Det måste vara kroppen som börjar förbereda sig på amning. Vårt barn kommer få Nespresso från dag ett, känns ju underbart.
torsdag, september 16, 2010
Profylax - del 2
Jaha, då har vi tagit vår examen i Profylax. Något som vi kunde gjort redan efter del 1 visade det sig. Förstå mig rätt, kursen var bra, jag känner att jag förberett mig så gott jag kan nu och det känns tryggt, men Herre Gud, det där hade vi kunnat gå igenom på EN kväll. Igår blev det lite för mycket frosseri i "jag är gravid och jag är så jävla helig-grejen".
Jag ser ett tydligt mönster. När man går på diverse kurser, det spelar egentligen ingen roll vad man lär sig på kursen, så finns det alltid någon som skall ta det liiite för långt. Någon som antagligen tycker att han/hon inte fick komma fram tillräckligt i skolan. Någon som sitter längst fram och gärna drar exempel de lärt sig utantill från boken men som de försöker få det att låta som att det är exempel ur deras egna liv. Exempel som i det här fallet omöjligen kan vara självupplevda då alla på Profylaxkursen var förstagångsföderskor.
Jag blir lite irriterad på sådana människor. Dåligt, jag vet, men allvarligt, fattar de inte att man hör hur de i stort sett läser innantill från boken när läraren frågar? Tjejen från gårdagens kurs var dessutom så där överdjävligt gravid. Ni vet, hålla handen i svanken, le som om hon var Mona-Lisa och klappade på sin killes kind som om han var mindre begåvad och inte riktigt visste vad han hade gjort för att få sin tjej att odla en boll på magen.
Nåväl, nu är kursen genomförd och jag är som sagt glad att vi gick den. Övningen där man skulle ligga och vresa med benen i en saccosäck sade jag dock pass till.
Jag ser ett tydligt mönster. När man går på diverse kurser, det spelar egentligen ingen roll vad man lär sig på kursen, så finns det alltid någon som skall ta det liiite för långt. Någon som antagligen tycker att han/hon inte fick komma fram tillräckligt i skolan. Någon som sitter längst fram och gärna drar exempel de lärt sig utantill från boken men som de försöker få det att låta som att det är exempel ur deras egna liv. Exempel som i det här fallet omöjligen kan vara självupplevda då alla på Profylaxkursen var förstagångsföderskor.
Jag blir lite irriterad på sådana människor. Dåligt, jag vet, men allvarligt, fattar de inte att man hör hur de i stort sett läser innantill från boken när läraren frågar? Tjejen från gårdagens kurs var dessutom så där överdjävligt gravid. Ni vet, hålla handen i svanken, le som om hon var Mona-Lisa och klappade på sin killes kind som om han var mindre begåvad och inte riktigt visste vad han hade gjort för att få sin tjej att odla en boll på magen.
Nåväl, nu är kursen genomförd och jag är som sagt glad att vi gick den. Övningen där man skulle ligga och vresa med benen i en saccosäck sade jag dock pass till.
fredag, september 10, 2010
Om att andas och vagga
Förlossningen kryper onekligen allt närmre och vi försöker förbereda oss så gott det går. I veckan var vi på Profylax-kurs, del 1 av 2. Om man bortser från lite flummiga uttryck så var det verkligen bra att träna på det här med att fokusera på något annat än smärtan. Jag är livrädd för smärta så jag tar tacksamt emot alla tips jag kan tänkas få. Men det kommer ju också till ett läge där det är lite svårt att hålla sig för skratt. Ex ett är när Jag skall testa att nypa Johan i armen och han skall testa att andas sig igenom smärtan (detta gjorde vi för att även killarna skulle förstå hur vi skall göra och så att de sedan kan hjälpa oss att guida oss med andningen) och vi mitt i det seriösta försöket hör hur jag råkar... rapa. Svårt att behålla sin seriösa ton efter det.
Ex två var när lärarinnan sa att vi kan prova att stå på lite olika sätt, t ex att stå på alla fyra och vagga lite. Där gick min gräns för offentlig förnedring. Visst, jag kan mycket väl göra det när det är dags på riktigt, men inför 10 andra okända par i ring? Nix.
För övrigt fick jag ett lite kontaktsökande mail från en annan tjej i föräldragruppen vilket var väldigt roligt, hon var den som verkade allra trevligast och som jag hoppas få lite mer kontakt med under ledigheten. Vore ju kul att ha någon att gå ut och rulla vagn med i vinter.
Ex två var när lärarinnan sa att vi kan prova att stå på lite olika sätt, t ex att stå på alla fyra och vagga lite. Där gick min gräns för offentlig förnedring. Visst, jag kan mycket väl göra det när det är dags på riktigt, men inför 10 andra okända par i ring? Nix.
För övrigt fick jag ett lite kontaktsökande mail från en annan tjej i föräldragruppen vilket var väldigt roligt, hon var den som verkade allra trevligast och som jag hoppas få lite mer kontakt med under ledigheten. Vore ju kul att ha någon att gå ut och rulla vagn med i vinter.
onsdag, september 08, 2010
Det har hänt grejer här hemma
Äntligen är jag fri från huvudvärk och inflamerat tandkött. Det visade sig vara munnen som orsakat den veckolånga huvudvärken. Så, efter ett besök på akuttandläkarens mottagning i lördags morse är det antibiotika som gäller och nu har det släppt till stor del, det är en sådan lättnad! Det var värt en plågsam sköljning där sköterskan fick hålla fast mina axlar...
Igår blev målaren klar där hemma! Vi har fortfarande en del pyssel kvar, socklar och fönsterbrädor skall fixas och så, men det största jobbet är gjort. Barnrummet känns jättebra så nu är det bara att sätta igång med möbleringen.
Igår blev målaren klar där hemma! Vi har fortfarande en del pyssel kvar, socklar och fönsterbrädor skall fixas och så, men det största jobbet är gjort. Barnrummet känns jättebra så nu är det bara att sätta igång med möbleringen.
Som ni ser har vi redan skaffat allt bebisen behöver.
Basketdräkt, vita skinn-Converse och ett par Uggs.
fredag, september 03, 2010
Utbildning & röra
Idag har vi varit på föräldrautbildning del 2. Det är svårt att sammanfatta hur det är att tillsammans med några främlingar prata om smärta, avslag och bröstvårtor. Men på det hela var det faktiskt helt ok. Jag fick veta det jag undrat över och flera av de andra blivande mammorna och papporna verkade väldigt trevliga.
Dock var det jag som satt högst obekvämt och skulle illustrera hur det var att amma en 2-kilos kåldocka inför alla andra. Högst genant och ganska onödigt. Dessutom har jag alltid varit lite skraj för kåldockor, de är läskiga. Men, det är väl bara att köra racet i sådana sammanhang, jag ger ju Johan ett glatt minne att tänka på i mörka stunder om inte annat.
För övrigt så händer det mycket hemma nu, vi har smällt upp en vägg i vårt sovrum så att det blev två sovrum istället. Barnet fick ett ganska litet rum - vi kallar det cellen. Men det kommer bli fint! Tapeten ligger redo och jag har kollat in lite inredning som jag tror kan bli bra. Vi har även renoverat i hallen och den får en mörkgrå ton som kommer bli skitsnygg. Grundjobbet gjorde Johan och pappa men nu tar vi hjälp av en målare och det är jag så fantastiskt glad för. Det är riktigt jobbigt att ha alla saker överallt just nu, för när jag kommer hem från jobbet så är jag riktigt trött och orkar inte göra så mycket. Men, om en vecka eller två kommer det vara mycket bättre och förhoppningsvis lite lugnare om kvällarna.
Min kropp verkar vara en svamp just nu, den drar på sig alla infektioner som tänkas kan. Just nu är det förkylning, ständig huvudvärk och inflammerat tandkött. Inte alls kul och jag märker att det tar på humöret. Men, det är bara att härda ut, jag kanske blir frisk lagom tills rummen här hemma är klara, då har jag ju bara varit förkyld i si så där 3-4 veckor.
Nu är det soffan och en rejäl bit Manchego som hägrar.
Dock var det jag som satt högst obekvämt och skulle illustrera hur det var att amma en 2-kilos kåldocka inför alla andra. Högst genant och ganska onödigt. Dessutom har jag alltid varit lite skraj för kåldockor, de är läskiga. Men, det är väl bara att köra racet i sådana sammanhang, jag ger ju Johan ett glatt minne att tänka på i mörka stunder om inte annat.
För övrigt så händer det mycket hemma nu, vi har smällt upp en vägg i vårt sovrum så att det blev två sovrum istället. Barnet fick ett ganska litet rum - vi kallar det cellen. Men det kommer bli fint! Tapeten ligger redo och jag har kollat in lite inredning som jag tror kan bli bra. Vi har även renoverat i hallen och den får en mörkgrå ton som kommer bli skitsnygg. Grundjobbet gjorde Johan och pappa men nu tar vi hjälp av en målare och det är jag så fantastiskt glad för. Det är riktigt jobbigt att ha alla saker överallt just nu, för när jag kommer hem från jobbet så är jag riktigt trött och orkar inte göra så mycket. Men, om en vecka eller två kommer det vara mycket bättre och förhoppningsvis lite lugnare om kvällarna.
Min kropp verkar vara en svamp just nu, den drar på sig alla infektioner som tänkas kan. Just nu är det förkylning, ständig huvudvärk och inflammerat tandkött. Inte alls kul och jag märker att det tar på humöret. Men, det är bara att härda ut, jag kanske blir frisk lagom tills rummen här hemma är klara, då har jag ju bara varit förkyld i si så där 3-4 veckor.
Nu är det soffan och en rejäl bit Manchego som hägrar.
tisdag, augusti 24, 2010
Var inte lat
Jag är inte särskilt insatt i politik. Faktum är att det flesta jag umgås med inte engagerar sig så väldigt i politiska frågor och vi vädrar sällan ens våra åsikter om ämnet när vi träffas. Fast, så kanske man inte kan säga heller. Vi pratar ju om ifall vi skall renovera källaren eller inte. Och vi pratar ju om ifall man skall binda elpriset eller inte. Vi pratar om hur det var när jag fick åka in till sjukhuset för de trodde att jag hade en propp. Vi pratar om hur det skall bli när jag blir föräldraledig. Dvs vi pratar om Rot-avdrag, vi pratar miljö- och energifrågor. Vi pratar vård och vi pratar om Försäkringskassan. Det är ju politik utan att vi riktigt tänker på det. Jag gör i alla fall oftast inte det.
I många länder kämpar folk fortfarande för att få en chans att säga vad de tycker. De kan riskera sina liv för att få lägga lappen i lådan och då vet de ändå att hanteringen kan vara hur korrupt som helst när den skall transporteras vidare.
Det är inte solklart för alla hur man ska rösta, långt ifrån. Men vi HAR en röst. De som inte utnyttjar sin röst lämnar plats åt andra att träda fram mer. En Sverigedemokrat till exempel.
Var inte lat den 19 september. Det tar dig 15 minuter så har du varit med och bestämt. Och det är inte fel att rösta blankt.
I många länder kämpar folk fortfarande för att få en chans att säga vad de tycker. De kan riskera sina liv för att få lägga lappen i lådan och då vet de ändå att hanteringen kan vara hur korrupt som helst när den skall transporteras vidare.
Det är inte solklart för alla hur man ska rösta, långt ifrån. Men vi HAR en röst. De som inte utnyttjar sin röst lämnar plats åt andra att träda fram mer. En Sverigedemokrat till exempel.
Var inte lat den 19 september. Det tar dig 15 minuter så har du varit med och bestämt. Och det är inte fel att rösta blankt.
onsdag, augusti 18, 2010
Olivia
När jag växte upp så hade vi ett fadderbarn i Rumänien. Hon hette Olivia, precis som jag, och var 2 år yngre än mig. Vi brevväxlade med Olivia och vårt blygsamma ekonomiska bidrag till henne gjorde skillnaden mellan att få mat eller inte. Olivia var duktig i skolan men hade det jobbigt hemma med alkohol, handikappade syskon och total frånvaro av pengar.
När Olivia var ungefär 14 år frågade vi om hon inte ville komma till Sverige i ett par veckor på sommarlovet. Det ville hon. Spänningen var stor och vi var nog lite nervösa hela familjen när vi åkte för att hämta henne i Göteborg. Hon hade fått åka buss med ett fotbollslag från Bucharest som skulle vara med i Gothia cup. Bara det måste ha varit en prövning för henne - det var ett pojklag och hon var ensam tjej i bussen.
Olivia visade sig vara en ganska tystlåten, mager tjej. Men efter några dagar fick vi se mer av hennes personlighet och hon var rolig. Vi började prata engagerat på vår dåliga engelska båda två och det funkade bra de där veckorna då hon var på besök. Vi fick visserligen råd om att inte ta med henne till ICA på några dagar utan först låta henne vänja sig vid hemmamiljön. Vi förstod inte riktigt varför, men när vi väl tog med henne till affären fattade vi. Hon hade ögon stora som ägg när hon kommenterade att det fanns ju flera varor av samma sort på hyllorna! Hon hade aldrig sett så mycket mat i hela sitt liv.
Vi kunde knappast göda henne i två veckor, men mamma köpte nog alla vitaminer som fanns på Apoteket och skickade med henne hem. Det kändes konstigt att hon fick vara här och flukta på grön trädgård, obegränsat med mat och inga plikter i några veckor för att sedan återvända till vad som vi uppfattade var en betongbunker med problem och osäker framtid.
Under tre års tid återkom hon varje sommar ett par veckor. Hon vande sig allt mer vid vår tillvaro och sista året hon var här så tog Christin och jag med stackaren i bilen och strögade runt torget i Varberg som värsta raggarna. Vi fick henne tom att veva ner rutan och köra kråmad armbåge.
När hon var 17 år fick hon ett stipendie och kom in på Sorbonne i Paris! Vi var stolta som få även om vi egentligen inte kunde ta åt oss så mycket äran, det var verkligen hon själv som tagit sig dit genom att jobba stenhårt i skolan. I och med flytten tappade vi tyvärr kontakten, men vi har ofta prata om henne och undrat hur det gått för henne.
Nu i somras hittade jag henne på Facebook! Hon verkade lika glad som jag att vi hittat varandra och när jag föreslog en lunch eftersom mamma och jag skulle till Paris så bokade vi snabbt in det. Så, i ett regnigt Paris i lördags träffade vi Olivia. Hon var sig precis lik och det var jättekul att träffa henne. Hon arbetar som ingenjör på Nokia och bor i en lägenhet med en katt. NU ska vi se till att hålla kontakten.
När Olivia var ungefär 14 år frågade vi om hon inte ville komma till Sverige i ett par veckor på sommarlovet. Det ville hon. Spänningen var stor och vi var nog lite nervösa hela familjen när vi åkte för att hämta henne i Göteborg. Hon hade fått åka buss med ett fotbollslag från Bucharest som skulle vara med i Gothia cup. Bara det måste ha varit en prövning för henne - det var ett pojklag och hon var ensam tjej i bussen.
Olivia visade sig vara en ganska tystlåten, mager tjej. Men efter några dagar fick vi se mer av hennes personlighet och hon var rolig. Vi började prata engagerat på vår dåliga engelska båda två och det funkade bra de där veckorna då hon var på besök. Vi fick visserligen råd om att inte ta med henne till ICA på några dagar utan först låta henne vänja sig vid hemmamiljön. Vi förstod inte riktigt varför, men när vi väl tog med henne till affären fattade vi. Hon hade ögon stora som ägg när hon kommenterade att det fanns ju flera varor av samma sort på hyllorna! Hon hade aldrig sett så mycket mat i hela sitt liv.
Vi kunde knappast göda henne i två veckor, men mamma köpte nog alla vitaminer som fanns på Apoteket och skickade med henne hem. Det kändes konstigt att hon fick vara här och flukta på grön trädgård, obegränsat med mat och inga plikter i några veckor för att sedan återvända till vad som vi uppfattade var en betongbunker med problem och osäker framtid.
Under tre års tid återkom hon varje sommar ett par veckor. Hon vande sig allt mer vid vår tillvaro och sista året hon var här så tog Christin och jag med stackaren i bilen och strögade runt torget i Varberg som värsta raggarna. Vi fick henne tom att veva ner rutan och köra kråmad armbåge.
När hon var 17 år fick hon ett stipendie och kom in på Sorbonne i Paris! Vi var stolta som få även om vi egentligen inte kunde ta åt oss så mycket äran, det var verkligen hon själv som tagit sig dit genom att jobba stenhårt i skolan. I och med flytten tappade vi tyvärr kontakten, men vi har ofta prata om henne och undrat hur det gått för henne.
Nu i somras hittade jag henne på Facebook! Hon verkade lika glad som jag att vi hittat varandra och när jag föreslog en lunch eftersom mamma och jag skulle till Paris så bokade vi snabbt in det. Så, i ett regnigt Paris i lördags träffade vi Olivia. Hon var sig precis lik och det var jättekul att träffa henne. Hon arbetar som ingenjör på Nokia och bor i en lägenhet med en katt. NU ska vi se till att hålla kontakten.
Mamma & Olivia
måndag, augusti 16, 2010
Vart är mina kompisar?
Jag startade denna bloggen för att nära och kära skulle kunna ta del av "mitt nya liv" när jag flyttade till Stockholm för några år sedan. Det senaste har jag märkt att det blir allt färre kommentarer på mina inlägg, skall jag tolka det som att ni hänger med bra utan bloggen, att bloggen blivit lite tråkig eller att ni helt enkelt läser men inte väljer att kommentera?
fredag, augusti 13, 2010
I Paris
Nu är jag i Paris! Jag landade för ett par timmar sedan och ikväll blev det mat på ett typsikt brasseri i kvarteret. Insåg nyss att det faktiskt är andra gången som LillDanken är i Paris, den har ju även hunnit med en sväng till New York så den är riktigt berest innan den ens har tittat ut.
Imorgon blir det stan och, något spännande, vi (mamma, kusin, kusinbarn och jag) skall träffa Olivia som vi hade som fadderbarn när jag växte upp. Hon bodde hos oss några veckor på somrarna och vi hjälpte henne ekonomsikt för att hon skulle kunna gå i skolan hemma i Rumänien. Nu bor hon sedan flera år tillbaka i Frankrike och imorgon skall vi träffa henne på lunch. Det var 13 år sedan vi såg senast så det ska bli jättekul att få en uppdatering från henne.
För övrigt har jag överlevt första jobbveckan även om det var bra trögt. Men mysiga kollegor och semesterlugn i kroppen gjorde att det var helt ok att komma igång igen.
Imorgon blir det stan och, något spännande, vi (mamma, kusin, kusinbarn och jag) skall träffa Olivia som vi hade som fadderbarn när jag växte upp. Hon bodde hos oss några veckor på somrarna och vi hjälpte henne ekonomsikt för att hon skulle kunna gå i skolan hemma i Rumänien. Nu bor hon sedan flera år tillbaka i Frankrike och imorgon skall vi träffa henne på lunch. Det var 13 år sedan vi såg senast så det ska bli jättekul att få en uppdatering från henne.
För övrigt har jag överlevt första jobbveckan även om det var bra trögt. Men mysiga kollegor och semesterlugn i kroppen gjorde att det var helt ok att komma igång igen.
söndag, augusti 08, 2010
Slut på semestern?
Jaha, det här gick ju fort. Väldigt fort. Det känns som om det var härom dagen jag skrev det förra inlägget, nyss inflyttad i sommarstugan. Nu är vi tillbaka i Stockholm igen. Det blev tre veckor på västkusten och den sista i Bromma för renovering av huset. Vi har haft det väldigt skönt. I sommarstugan gjorde vi inte många knop. Hälsade på kompisar, gjorde lite dagsutflykter och slappade.
När vi kom tillbaka till Bromma däremot. Oj, här har det fixats och fejats. Mamma och pappa kom upp och har varit här i en vecka. Vi snackar uppstigning runt halv nio och sedan kroppsarbete fram till kvällningen. Jag kan iof inte säga att jag stått så mycket för det kroppsliga arbetet, jag har gjort så mycket jag kunnat, men Johan och pappa har svettats på.
Och resultatet blev väldigt lyckat. Sammanfattat blev det: nya släta väggar i hallen, ett buktande tak bort, en gammal fuktläcka som vi inte kände till bort, nytt innertak dit, ett getingbo med attackerande getingar bort och en helt ny vägg uppsatt! Så nu har vi ytterligare ett sovrum här hemma. Det skall bli barnkammare för er som inte listat ut det. Eller cellen som vi kallar det för det är inget stort rum. Men det blir nog alldeles utmärkt tror jag. Jag har ändå svårt att fattat att det är en bebis i magen och inte en liten hundvalp. Om allt går som vi vill så kommer det i alla fall ut i slutet av oktober.
Just nu sitter jag i Hässelby strands båtklubbs hus och skriver. Vi sitter båtvakt, Johan och jag. Inte särskilt kul, men ett nödvändigt ont. Kvällen/natten inleddes med ösregn och kraftig åska som gjorde att marken faktiskt skakade vid ett par tillfällen. Det var dock inget som störde vakthunden Viggo som sovit sig igenom hela passet. Nu är klockan snart halv fem och vi går av om en halvtimma. Ljuset kommer smygande nu och det är alldeles stilla efter ovädret. Jag hör några måsar men framför allt hör jag Viggos snarkningar. Snart får vi åka hem och sova!
När vi kom tillbaka till Bromma däremot. Oj, här har det fixats och fejats. Mamma och pappa kom upp och har varit här i en vecka. Vi snackar uppstigning runt halv nio och sedan kroppsarbete fram till kvällningen. Jag kan iof inte säga att jag stått så mycket för det kroppsliga arbetet, jag har gjort så mycket jag kunnat, men Johan och pappa har svettats på.
Och resultatet blev väldigt lyckat. Sammanfattat blev det: nya släta väggar i hallen, ett buktande tak bort, en gammal fuktläcka som vi inte kände till bort, nytt innertak dit, ett getingbo med attackerande getingar bort och en helt ny vägg uppsatt! Så nu har vi ytterligare ett sovrum här hemma. Det skall bli barnkammare för er som inte listat ut det. Eller cellen som vi kallar det för det är inget stort rum. Men det blir nog alldeles utmärkt tror jag. Jag har ändå svårt att fattat att det är en bebis i magen och inte en liten hundvalp. Om allt går som vi vill så kommer det i alla fall ut i slutet av oktober.
Just nu sitter jag i Hässelby strands båtklubbs hus och skriver. Vi sitter båtvakt, Johan och jag. Inte särskilt kul, men ett nödvändigt ont. Kvällen/natten inleddes med ösregn och kraftig åska som gjorde att marken faktiskt skakade vid ett par tillfällen. Det var dock inget som störde vakthunden Viggo som sovit sig igenom hela passet. Nu är klockan snart halv fem och vi går av om en halvtimma. Ljuset kommer smygande nu och det är alldeles stilla efter ovädret. Jag hör några måsar men framför allt hör jag Viggos snarkningar. Snart får vi åka hem och sova!
tisdag, juli 13, 2010
Semester
Så kom den äntligen. Semestern! Den har fått en perfekt början i stugan med sol och premiärdopp. Vi har det väldigt skönt och sitter inte många minuter vid datorn. Så förvänta er inte så mycket uppdateringar här på bloggen.
Ha det bra så länge!
tisdag, juli 06, 2010
Jobb, jobb & jobb
Just nu är det slutspurt med jobb inför semestern. I lurarna har jag det här; så fantastiskt vackert.
För att se en riktigt fin video till låten, gå in här:
http://www.samuelfast.se/
För att se en riktigt fin video till låten, gå in här:
http://www.samuelfast.se/
söndag, juni 27, 2010
Midsommar
Jag har många gånger hört att man skall ha firat midsommar i Dalarna någon gång, att det där liksom är PÅ RIKTIGT. Nu har jag gjort det. Och banne mig, det var verkligen på riktigt. Det kanske inte till största delen var folkdräkterna och Sundborns fina resning av stången, även om det så klart gjorde intryck, men framför allt hur bra och trevligt det blev! Min vän Katarina har gjort i ordning sitt nyinköpta torp till en liten dröm! Så vi var 19 stycken som utnyttjade hennes gästfrihet och det blev alldeles fantastiskt. Bara en sådan sak som att det var bra väder. Visst, lite regnstänk kom men det kom lägligt när alla satt under tälttak och utöver det var det solsken och... värme! Något helt nytt för oss svenskar på midsommar.
God mat, trevliga vänner och mysig stuga, det kan inte bli bättre. Se själva:
God mat, trevliga vänner och mysig stuga, det kan inte bli bättre. Se själva:
Hobborn
Katarina och Cissi förbereder sillunchen
Inuti det fantastiskt fina torpet
Doris
Dagen efter
onsdag, juni 23, 2010
Nu börjar det!
Idag har det varit riktigt hett ute och då fullkomligt exploderar det i trädgården. Något annat som exploderat har ju varit min pollenallergi, jag har knappt kunnat gå mellan huset och bilen utan att sedan sitta och nysa och snyta mig i en kvart efteråt. Men idag fick jag en läkartid och medicin utskriven och vilken skillnad det blev! Så jag firade med ett varv med kameran i trädgården ikväll.
Funkia
Nyplanterad Riddarsporre
Petuniorna
Penséer
Nu är gurkorna på gång
Funkiatisdag, juni 22, 2010
Tandläkarbesök
Jag har slarvat lite. Jag brukar gå till tandläkaren med lite drygt ett års mellanrum och nu har det gått i alla fall 1,5 år. Jag har gått några gånger till City Dental på Drottninggatan i Stockholm. Det är ett ställe som har billigare priser för att de hämtar arbetskraft från andra länder. Det har funkat helt ok, men jag måste medge att jag blivit lite skrämd av vad som stått i tidningarna att de misslyckas ibland med ganska katastrofala följder. Idag kom droppen då en kollega som berättade om sin pojkväns mamma som höll på att stryka med av infektioner efter ett besök. Minst sagt obehagligt. Så jag bestämde mig för att byta.
Jag ringde upp en tandläkare som en kollega rekommenderade. Men nu undrar jag, är det inte ganska dyrt med 860 kr för ett besök? Visserligen bokade de in 45 minuter så det är ju ganska lång tid, men vad brukar ni betala för en kontroll?
Jag ringde upp en tandläkare som en kollega rekommenderade. Men nu undrar jag, är det inte ganska dyrt med 860 kr för ett besök? Visserligen bokade de in 45 minuter så det är ju ganska lång tid, men vad brukar ni betala för en kontroll?
söndag, juni 20, 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)