Dagen D har passerat

Jaha, då är den officiellt sen. Bebisen. Den verkar trivas i min mage. Den bökar runt ganska mycket så den tycker nog det är ganska trångt, men ut vill den inte ännu. Jag kommer på mig själv med att tänka: Kom igen nu då, sätt igång och kom ut! I nästa sekund tänker jag: Herre Gud, jag får panik om det drar igång nu, är jag verkligen redo för det här? Men det är ju inte riktigt så att jag kan välja längre, det är ju liksom bara att köra nu.

Johan är lite mer på, han kommer hem från jobbet och säger: Kan inte vattnet gå nu då?!

Det går verkligen ingen nöd på mig men det börjar bli lite tråkigt. I början av ledigheten kunde jag fixa massor här hemma (ok, MASSOR kanske är att ta i, men en hel del smågrejer) men nu blir jag snabbt trött och orkar inte gå så långt. Mad men säsong 1 och 2 är avklarade. Socklådan rensad. Klagomål lämnade till Siba för en frys som aldrig blir levererad. Så det är bara att vänta helt enkelt. Och ta ett fotbad. För det har jag hört ska sätta fart på bebisar som ligger och trynar i magen!

Frost

Det var en frostbiten trädgård jag vaknade upp till idag.

Tippen på dagtid

Idag har jag en riktig fixardag. Jag har jobbat lite med Mc på förmiddagen och nu har jag varit på tippen. Vi har så mycket skit i källaren och nu tog jag det mest uppenbara skräpet med mig till tippen. Jag såg framför mig att det skulle ta ett tag att irra omkring och slänga var sak på sin plats, men nädå, jag fick personlig service. En anställd på tippen fanns alltid i närheten (utan att kännas som en övervakare) och berättade vart jag kunde slänga grejer. På 5 min hade jag sorterat upp 5 stora IKEA-kassar med diverse skit. Jag måste säga att det är med tippen är så bra. Gratis, tydligt och nära. Och så känner jag mig så väldigt duktig när jag varit där en sväng.

Idag ska vi också vara glada över att jag inte är jätterädd för spindlar eftersom det kröp en över min panna när jag körde bil.

Fullmåne

Sitter i soffan mätt och belåten. Skön musik på stereon och mannen ligger på hallgolvet och kapar elementrör. Vi har lite tända ljus och det är lugnt och skönt. Så här ska det vara en lördagkväll. Johan har ju varit inställd på födsel idag, jag tror det var någon teori om att jag skulle påverkas av fullmånen. Men inget på gång just nu i alla fall. Däremot har jag varit lite tröttare de senaste dagarna så det känns att det kryper närmare. Jag blir själv lite chockad varje gång jag kollar in här på bloggen och ser den lilla snurrande bebisen och att det är så få dagar kvar!

Annars rullar det på med att vara mammaledig (konstigt ord när man inte är mamma ännu). Dagarna går åt till att fixa med smågrejor, tvätta väldigt små kläder, bråka lite med Siba, lämna på kemtvätt, baka någon kaka, frysa in portionsbitar med lasagne, teckna försäkringar, vila, kolla på Mad men, leta efter ny bil på nätet, prata i telefon och nöjessurfa. Det gick väldigt fort och lätt att vänja sig vid att inte jobba. Det kommer bli ett bra år det här.

Om att vila

Det är ett riktigt I-landsproblem jag har, det är jag medveten om, men jag har lite svårt för att vila. Att vara hemma på dagarna och inte passa på att tvätta, laga mat att frysa in, ringa samtal osv går inte så bra. Jag är ju trött i kroppen, men mentalt vill jag passa på att göra saker när jag är ledig. Egentligen borde jag parkera mig i soffan och slappa men det är alltid "bara" något jag ska fixa först. Men nu har jag i alla fall kommit till en kompromiss med mig själv. Fixa grejer på förmiddagen och kanske lite efter lunch och så en stunds vila i soffan. Somnar jag ger jag mig en klapp på axeln. Jag vill ju vara någorlunda utvilad när bebisen kommer. För JA jag vet att det blir lite sömn sedan. Jag tror aldrig jag har fått så många "passa på" förut, det låter tyvärr som om vi ska dö när bebisen kommer och det hoppas jag inte. Jag ser ju fram emot det här.

I morse var vi hos Barnmorskan på kontroll. LillDanken ligger stadigt fixerad och helt startklar. Jag ska bara vila lite till så är jag också startklar!

Kyckling på fredag!

Så där ja, då har jag varit ledig en vecka. Det gick ju fort. Inte minsta antydan till att bli uttråkad som jag var rädd för. Johan skrattar åt mig när han frågar vad jag gjort under dagen och jag säger att jag har haft fullt upp. Jag har en lista jag betar av och han antydde något om "pensionär" när han såg att en av punkterna var att panta flaskor...

Nu har jag precis förberett en del av kvällens mat. Kyckligen skall stå i ugnen i fyra timmar och sedan äter vi den i en kantarellsoppa.

Nu skall jag öppna paketet som kommit från mamma och pappa med bebisgrejer. Julafton!



Recepten hittar du här och här.

Lunch!

Idag tog min kära Katarina med mig till Ulriksdals trädgård för att äta lunch. Jag hade aldrig varit där tidigare och nu kan jag bara varmt rekommendera det! Vi åt en vegetarisk buffé och det var fantastiskt gott! Dessutom fanns det hur mycket fina växter, krukor och attiraljer som helst i trädgårdsbutiken. Där kommer det bli återbesök.

Bilderna har jag lånat från deras hemsida

Första dagen hemma

Från och med idag är jag föräldraledig. Känns lite märkligt att det heter så när jag inte är förälder ännu, men snart så. Dagen har spenderats med att jobba lite åt mina föräldrar (så att jag inte behöver jobba direkt efter bebisen kommit), gått på promenad med hunden Lukas, suttit i solen en stund, tvättat bebiskläder och - ganska oväntat - fått besök av en dammsugarförsäljare.

Höst

Nu är hösten verkligen här, och det är en fin höst vi har fått hittils. Idag har vi varit hos svärmor och fått god mat och fantastisk äppelkaka. Johan och jag tog en liten fotopromenad längs med vattnet. Han är sjukt nöjd med sin nya kamera!

Nedräkning

Nu jobbar jag min sista vecka innan det är dags för föräldraledighet. Tyvärr lade hjärnan ner verksamheten redan i helgen. Receptet som skulle dubblas blev bara dubblat på vissa ingredienser (läs en) och när jag skulle göra välkomstdrinkar så var förvirringen stor över vem som skulle ha med eller utan alkohol. (jag tror att jag själv drack utan alkohol men helt säker man ju inte vara)

Hur som helst så blev det en väldigt trevlig kväll i lördags med fina vänner som vi skulle ha bjudit hem långt tidigare men det har bara inte blivit av. Vi hade så trevligt så att vi inte kom i säng förrän vid 03.30. Det kanske var den sista riktigt sena middagen i det här huset på ett tag och jag njöt i fulla drag.

Pedikyr

Det är svårt att nå ner till tårna nu för tiden. Så idag gick jag till Privatskolan för hudvård och Spa och fick 2 timmars pedikyr! Man kan välja om man vill gå till Beauty center (där får man behandlingar av dem som inte gått på skolan så länge) eller till Spa center (där har eleverna gått lite längre tid och det finns mer behandlingar att välja på). Jag valde Beauty center eftersom det där kunde ta lite längre tid. Jag älskar ju när de håller på och fixar och grejar länge. Tjejen som tog hand om mig hette Jill och var jätteduktig och trevlig att prata med.

Så nu sitter jag hemma i sängen med mjuka fina fötter och röda tånaglar. Vi får väl se om jag hinner bli mamma innan lacket skavts bort.

Drömmar

Jag har generellt helt knäppa drömmar. Sällan går det en natt utan att det är biljakt, action eller knasiga grejer som sker. Mina vänner brukar nämna klassikern om när jag drömde att jag bajsade ur pannan. När man är gravid sägs det att drömmarna kan tvistas till ytterligare. Hej baberiba säger jag. När jag vaknar på natten för att gå på toaletten så tänker jag förundrat; HUR knäpp är min hjärna egentligen? Alltså, jag upplever mig själv som en ganska sansad människa men det bor ju för fasen ett psyko här inne någonstans. För hur förklarar man annars dessa klipp från veckans nätter:

• Jag smyger mig in i Sverigedemokraternas läger och byter ut deras ammunition till lösa skott. Sedan dansar jag glatt framför dem medan de försöker skjuta mig.
• Jag kommer från frisören och ser i spegeln att jag har två hål i huvudet. Det visar sig att frisören gjutit en hjälm runt mitt huvud på lite distans och fäst allt färgat hår på hjälmen. Hålen är till för att jag skall kunna tvätta skalpen under. Dessutom svettas jag mjölk över hela kroppen.
• Ett spöke smeker mig över nacken. Jag gör high five med en trägubbe i naturlig storlek som förklarar att bankandet på vinden är till min pappa.
• Veckans final: Jag stoppar varsin Nespressokapsel vid vardera bröst och kan på så sätt göra kaffe med varm mjölk.

Jag SA ju att det är sjukt. Och all denna mjölk. Det måste vara kroppen som börjar förbereda sig på amning. Vårt barn kommer få Nespresso från dag ett, känns ju underbart.

Profylax - del 2

Jaha, då har vi tagit vår examen i Profylax. Något som vi kunde gjort redan efter del 1 visade det sig. Förstå mig rätt, kursen var bra, jag känner att jag förberett mig så gott jag kan nu och det känns tryggt, men Herre Gud, det där hade vi kunnat gå igenom på EN kväll. Igår blev det lite för mycket frosseri i "jag är gravid och jag är så jävla helig-grejen".

Jag ser ett tydligt mönster. När man går på diverse kurser, det spelar egentligen ingen roll vad man lär sig på kursen, så finns det alltid någon som skall ta det liiite för långt. Någon som antagligen tycker att han/hon inte fick komma fram tillräckligt i skolan. Någon som sitter längst fram och gärna drar exempel de lärt sig utantill från boken men som de försöker få det att låta som att det är exempel ur deras egna liv. Exempel som i det här fallet omöjligen kan vara självupplevda då alla på Profylaxkursen var förstagångsföderskor.

Jag blir lite irriterad på sådana människor. Dåligt, jag vet, men allvarligt, fattar de inte att man hör hur de i stort sett läser innantill från boken när läraren frågar? Tjejen från gårdagens kurs var dessutom så där överdjävligt gravid. Ni vet, hålla handen i svanken, le som om hon var Mona-Lisa och klappade på sin killes kind som om han var mindre begåvad och inte riktigt visste vad han hade gjort för att få sin tjej att odla en boll på magen.

Nåväl, nu är kursen genomförd och jag är som sagt glad att vi gick den. Övningen där man skulle ligga och vresa med benen i en saccosäck sade jag dock pass till.

Om att andas och vagga

Förlossningen kryper onekligen allt närmre och vi försöker förbereda oss så gott det går. I veckan var vi på Profylax-kurs, del 1 av 2. Om man bortser från lite flummiga uttryck så var det verkligen bra att träna på det här med att fokusera på något annat än smärtan. Jag är livrädd för smärta så jag tar tacksamt emot alla tips jag kan tänkas få. Men det kommer ju också till ett läge där det är lite svårt att hålla sig för skratt. Ex ett är när Jag skall testa att nypa Johan i armen och han skall testa att andas sig igenom smärtan (detta gjorde vi för att även killarna skulle förstå hur vi skall göra och så att de sedan kan hjälpa oss att guida oss med andningen) och vi mitt i det seriösta försöket hör hur jag råkar... rapa. Svårt att behålla sin seriösa ton efter det.

Ex två var när lärarinnan sa att vi kan prova att stå på lite olika sätt, t ex att stå på alla fyra och vagga lite. Där gick min gräns för offentlig förnedring. Visst, jag kan mycket väl göra det när det är dags på riktigt, men inför 10 andra okända par i ring? Nix.

För övrigt fick jag ett lite kontaktsökande mail från en annan tjej i föräldragruppen vilket var väldigt roligt, hon var den som verkade allra trevligast och som jag hoppas få lite mer kontakt med under ledigheten. Vore ju kul att ha någon att gå ut och rulla vagn med i vinter.

Det har hänt grejer här hemma

Äntligen är jag fri från huvudvärk och inflamerat tandkött. Det visade sig vara munnen som orsakat den veckolånga huvudvärken. Så, efter ett besök på akuttandläkarens mottagning i lördags morse är det antibiotika som gäller och nu har det släppt till stor del, det är en sådan lättnad! Det var värt en plågsam sköljning där sköterskan fick hålla fast mina axlar...

Igår blev målaren klar där hemma! Vi har fortfarande en del pyssel kvar, socklar och fönsterbrädor skall fixas och så, men det största jobbet är gjort. Barnrummet känns jättebra så nu är det bara att sätta igång med möbleringen.

Som ni ser har vi redan skaffat allt bebisen behöver.

Basketdräkt, vita skinn-Converse och ett par Uggs.

Utbildning & röra

Idag har vi varit på föräldrautbildning del 2. Det är svårt att sammanfatta hur det är att tillsammans med några främlingar prata om smärta, avslag och bröstvårtor. Men på det hela var det faktiskt helt ok. Jag fick veta det jag undrat över och flera av de andra blivande mammorna och papporna verkade väldigt trevliga.

Dock var det jag som satt högst obekvämt och skulle illustrera hur det var att amma en 2-kilos kåldocka inför alla andra. Högst genant och ganska onödigt. Dessutom har jag alltid varit lite skraj för kåldockor, de är läskiga. Men, det är väl bara att köra racet i sådana sammanhang, jag ger ju Johan ett glatt minne att tänka på i mörka stunder om inte annat.

För övrigt så händer det mycket hemma nu, vi har smällt upp en vägg i vårt sovrum så att det blev två sovrum istället. Barnet fick ett ganska litet rum - vi kallar det cellen. Men det kommer bli fint! Tapeten ligger redo och jag har kollat in lite inredning som jag tror kan bli bra. Vi har även renoverat i hallen och den får en mörkgrå ton som kommer bli skitsnygg. Grundjobbet gjorde Johan och pappa men nu tar vi hjälp av en målare och det är jag så fantastiskt glad för. Det är riktigt jobbigt att ha alla saker överallt just nu, för när jag kommer hem från jobbet så är jag riktigt trött och orkar inte göra så mycket. Men, om en vecka eller två kommer det vara mycket bättre och förhoppningsvis lite lugnare om kvällarna.

Min kropp verkar vara en svamp just nu, den drar på sig alla infektioner som tänkas kan. Just nu är det förkylning, ständig huvudvärk och inflammerat tandkött. Inte alls kul och jag märker att det tar på humöret. Men, det är bara att härda ut, jag kanske blir frisk lagom tills rummen här hemma är klara, då har jag ju bara varit förkyld i si så där 3-4 veckor.

Nu är det soffan och en rejäl bit Manchego som hägrar.

Jag visste inte att Daniel twittrade

Följ honom här.

Sånt jag önskar att jag själv hade kommit på

Var inte lat

Jag är inte särskilt insatt i politik. Faktum är att det flesta jag umgås med inte engagerar sig så väldigt i politiska frågor och vi vädrar sällan ens våra åsikter om ämnet när vi träffas. Fast, så kanske man inte kan säga heller. Vi pratar ju om ifall vi skall renovera källaren eller inte. Och vi pratar ju om ifall man skall binda elpriset eller inte. Vi pratar om hur det var när jag fick åka in till sjukhuset för de trodde att jag hade en propp. Vi pratar om hur det skall bli när jag blir föräldraledig. Dvs vi pratar om Rot-avdrag, vi pratar miljö- och energifrågor. Vi pratar vård och vi pratar om Försäkringskassan. Det är ju politik utan att vi riktigt tänker på det. Jag gör i alla fall oftast inte det.

I många länder kämpar folk fortfarande för att få en chans att säga vad de tycker. De kan riskera sina liv för att få lägga lappen i lådan och då vet de ändå att hanteringen kan vara hur korrupt som helst när den skall transporteras vidare.

Det är inte solklart för alla hur man ska rösta, långt ifrån. Men vi HAR en röst. De som inte utnyttjar sin röst lämnar plats åt andra att träda fram mer. En Sverigedemokrat till exempel.

Var inte lat den 19 september. Det tar dig 15 minuter så har du varit med och bestämt. Och det är inte fel att rösta blankt.

Olivia

När jag växte upp så hade vi ett fadderbarn i Rumänien. Hon hette Olivia, precis som jag, och var 2 år yngre än mig. Vi brevväxlade med Olivia och vårt blygsamma ekonomiska bidrag till henne gjorde skillnaden mellan att få mat eller inte. Olivia var duktig i skolan men hade det jobbigt hemma med alkohol, handikappade syskon och total frånvaro av pengar.

När Olivia var ungefär 14 år frågade vi om hon inte ville komma till Sverige i ett par veckor på sommarlovet. Det ville hon. Spänningen var stor och vi var nog lite nervösa hela familjen när vi åkte för att hämta henne i Göteborg. Hon hade fått åka buss med ett fotbollslag från Bucharest som skulle vara med i Gothia cup. Bara det måste ha varit en prövning för henne - det var ett pojklag och hon var ensam tjej i bussen.

Olivia visade sig vara en ganska tystlåten, mager tjej. Men efter några dagar fick vi se mer av hennes personlighet och hon var rolig. Vi började prata engagerat på vår dåliga engelska båda två och det funkade bra de där veckorna då hon var på besök. Vi fick visserligen råd om att inte ta med henne till ICA på några dagar utan först låta henne vänja sig vid hemmamiljön. Vi förstod inte riktigt varför, men när vi väl tog med henne till affären fattade vi. Hon hade ögon stora som ägg när hon kommenterade att det fanns ju flera varor av samma sort på hyllorna! Hon hade aldrig sett så mycket mat i hela sitt liv.

Vi kunde knappast göda henne i två veckor, men mamma köpte nog alla vitaminer som fanns på Apoteket och skickade med henne hem. Det kändes konstigt att hon fick vara här och flukta på grön trädgård, obegränsat med mat och inga plikter i några veckor för att sedan återvända till vad som vi uppfattade var en betongbunker med problem och osäker framtid.

Under tre års tid återkom hon varje sommar ett par veckor. Hon vande sig allt mer vid vår tillvaro och sista året hon var här så tog Christin och jag med stackaren i bilen och strögade runt torget i Varberg som värsta raggarna. Vi fick henne tom att veva ner rutan och köra kråmad armbåge.

När hon var 17 år fick hon ett stipendie och kom in på Sorbonne i Paris! Vi var stolta som få även om vi egentligen inte kunde ta åt oss så mycket äran, det var verkligen hon själv som tagit sig dit genom att jobba stenhårt i skolan. I och med flytten tappade vi tyvärr kontakten, men vi har ofta prata om henne och undrat hur det gått för henne.

Nu i somras hittade jag henne på Facebook! Hon verkade lika glad som jag att vi hittat varandra och när jag föreslog en lunch eftersom mamma och jag skulle till Paris så bokade vi snabbt in det. Så, i ett regnigt Paris i lördags träffade vi Olivia. Hon var sig precis lik och det var jättekul att träffa henne. Hon arbetar som ingenjör på Nokia och bor i en lägenhet med en katt. NU ska vi se till att hålla kontakten.

Mamma & Olivia