På semester på semestern

Jag är på semester i Spanien. Och så har vi varit på semester på semestern. I förrgår tog vi lilla Bettan och åkte till Jerez de la Frontera. Det ligger ca 18 mil från där vi bor och det var riktigt fint landskap längs vägen. Vid ett tillfälle tyckte jag mig se Windowsfönstret, ni vet den där skrivbordsbilden som många har på sin Pc med gröna kullar och blå himmel. Det såg faktiskt precis ut så.

Framme i Jerez letade vi oss fram till Sandemans bodega där vi gick på Sherryprovning och fick en rundtur bland tunnorna. Ganska kul, men eftersom vi kom fram till att jag skulle vara chaufför för resten av dagen så hade nog de andra snäppet roligare.

Efter provningen (och en del shopping i den tillhörande butiken) åkte vi till Cadiz. Det var ganska häftigt faktiskt, det ligger på en lång sträng ut i vattnet och vi fick fantastisk utsikt från hotellrummet. Kusten där kallas tydligen "Costa del luz" vilket fritt översatt betyder ljusa kusten och det var faktiskt ett fantastiskt ljus. Lite som känslan man får i Skagen.

Det blev lite strosande i staden på kvällen och sedan god mat. Storstilade som vi är bjöd Johan och jag mamma och pappa på glass på Mc Donalds efter den fina middagen...

(oj, nu när jag sitter och skriver så kommer pappa och bjuder på en liten chupito! Chupito är för er som inte vet en liten shot)

Nu är vi "hemma" igen och inatt vaknade vi upp av att det åskade så rutorna skallrade i sovrummet. Det var ett rejält åskväder som ligger och studsar mellan den Spanska och den Afrikanska kusten. Så vädret har inte varit på topp varken igår eller idag. Men vad gör det när man blir serverad chupitos i soffan?

Vår terass

Johan med en blygsam Calvados

Fisk i hamnen Sotogrande

Fet fiskhandlare på fiskmarknaden i Jerez

Fula fiskar

Cadiz beach

Apelsin på vårt träd på terassen

Seeeeemester!

Nu har jag semester! Imorgon åker Johan och jag ner till Spanien, skall bli galet skönt. Jag avslutade en hysterisk arbetsvecka med att jobba till nio igår kväll. Så jag är faktiskt värd en semester nu. Faktum är att jag vet inte hur jag skulle klara mig utan en semester nu!

Givetvis har vi inte packat mer inför flytten denna veckan heller... Men vi har faktiskt varit ganska duktiga, för vi har beställt ett sideboard, kollat ut vilka sängar vi skall köpa (YES, Johan gick med på två st 105 cm sängar, äntligen kan jag breda ut mig ordentligt!) och jag har beställt bredband. Man skall ju inte lägga ut sitt nya nummer till huset här kanske, men jag är GRYMT nöjd med det nya numret vi fick. Hör av er så får ni det :)

Vi skall gå up ap-tidigt imorgon, så ikväll är det mys som gäller med tidig sänggång. Vi kör en riktig Svenssonklassiker. Entrecote med potatisgratäng och vitlökssmör. Cappucinoglass till efterrätt. Och så skall vi kolla på Melodifestivalen till Johans enorma glädje. Han håller på Bengtzing.

Helgens bröllop

Vi var på ett väldigt trevligt bröllop i lördags. Johan och Karin gifte sig på Riddersviks gård utanför Hässelby. Det var riktigt lyckat allting, kanongod mat, fina viner och riktigt bra musik att dansa till!

Planerad människa som jag är fick jag panik när vi skulle gå hemifrån eftersom mina finskor plötsligt var borta! Medan Johan suckade något om att det är jag i ett nötskal for jag genom lägenheten som en virvelvind (vill gärna se att jag kan vara så snabb) men kunde bara inte hitta skorna. Så till slut for jag in i mammas garderob och hittar ett par svarta, högklackade skor. Kanske inte världens mest ungdomliga, men ändå helt ok. Jag tog dem och stack iväg till bröllopet. (Det känns fortfarande konstigt att åka Tunnelbana till bröllop!) Men otroligt nog så gick det hur bra som helst med skorna! Jag som brukar få massor av skavsår av mina egna skor behövde inte tejpa en enda gång! Och då skall ni veta att det dansades på bra i salongerna. Flera timmars dans och en genomsvettig Lotta senare tog vi taxi hem och när Johan gått och lagt sig satt jag uppe och kollade på TV och käkade nudlar med ost.

Lotten presenterar tårtan

Ståtliga Karin och Johan

Helen, Mattias, jag och Johan

Stolt som en tupp

Johans mamma var här på middag igår och jag fick ett ryck och bakade äppelkaka. Japp, här jobbar man hårt på att vara den goda flickvännen... Men det var svårt att dölja min stolthet när jag tog kakan ur ungnen, den blev ju så fin! Tyvärr smakade den med medelmåttigt, men vad gör det när den var en estetisk skönhet?!



Ps, jag smygfotade den när de andra var ute i köket... Ds

Frisyren

Det blev inte jag som bestämde frisyren denna gången heller. Sedan jag flyttade till Stockholm denna andra gång har jag inte riktigt hittat rätt vad gäller frisör. Jag vet, det kanske var lite fegt att gå till samma frisör i ca 10 års tid, men jag blev ju så nöjd och kände mig så trygg.

Nu famlar jag i mörkret. Förra gången jag klippte mig var frisören märkbart yngre än mig själv och även om detta verkar vara en återkommande känsla även i många andra sammanhang så insåg jag efter ett tag att hon fortfarande hade småsyskon i skolåldern. Hon kanske gjorde ett bra jobb med sin klippning men jag kände mig aldrig riktigt hemma i den sneda pagen.

Idag var det dags igen och jag hade fått ett tips från jobbet vart jag skulle gå. Det hela startade lite hackigt då frisören ringde och frågade om jag kunde komma en timma tidigare eftersom hon skulle med ett flyg till Skåne. Eftersom jag jobbar fram till fem (vilket var tiden jag hade bokat) sa jag att det skulle bli svårt att komma tidigare än just fem, men att om det gick skulle jag givetvis försöka. Det gick inte. Vilket gjorde att hon hade en något butter uppsyn när jag anlände.

Hon frågade vad vi skulle göra med mitt hår. Jag förklarade att jag ville ha lite hår kvar i nacken, men gärna korta på luggen och klippa ur lite. Hon såg ganska vän ut, frisören i sitt långa blonda hår och den vänliga skånska dialekten, men den här tjejen visste vad hon ville. Hon frågade om hon fick föreslå något - varpå jag sa ja - och hon sa: Jag skulle göra det riktigt kort i nacken, ha längden kvar framme vid luggen och klippa ur håret lite. Ett rätt av tre. Vad tror ni jag sa då? Japp, visst sa jag "ja".

Dessutom sade hon lite fashinerat medan hon kammade igenom mitt hår "du har verkligen SPIKRAKT hår!" Nähä, det visste jag inte?! Vid ett senare tillfälle sa jag att jag har platt huvud där bak, då tittade hon på mig och sa med stora, menande ögon; "Ja, där behöver vi VERKLIGEN försöka skapa lite volym!"

Så nu sitter jag här i en... kortare page än förra gången. Fast det känns faktiskt lite bättre denna gången. Jag fick i alla fall hela rasket liiiiite kortare. OCH, icke att förglömmas, de hade massagestolar som man satt i medan de masserade hårbotten! Bara det kan göra att jag klipper page nästa gång också!

Ny dag - ny låt

Jag är verkligen inte särskilt musikalisk. Jag lyssnar inte så ofta på musik, sjunger som en kratta och är helt borta när det kommer till att känna till artister. Förstå mig rätt, jag gillar verkligen att lyssna på musik, men jag tillhör inte gruppen som sätter på stereon det första jag gör när jag kommer hem. Jag låter det oftast vara tyst. När jag lyssnar på musik så glömmer jag oftast på att jag har en skiva igång.

Men ändå vaknar jag upp varje dag med en låt i huvudet. Det är som om jag har en alldeles egen liten juke-box i min hjärna som står på ständig random och plockar låtar som jag på ett eller annat sätt har snappat upp genom min livstid. Det kan vara de mest bisarra 80-talsklassikerna som jag inte ens visste om att jag kunde melodin på eller så kan det vara en hit jag hört för bara några dagar sedan. Jag har försökt luska ut vart de kommer ifrån, om jag omedvetet hör någon radio eller att det kommer från TV:n på morgonen, men nej, radion står aldrig på hos oss innan vi går på jobbet och när TV:n är på så är det nyheter vi tittar på.

Så varje dag då jag går genom Humlegården och tittar på alla hundar som busar och dess ägare som inte verkar ha bråttom någonstans (varför jobbar de inte, de står där så skönt i sina gummistövlar och verkar ha all tid i världen trots att de inte ser ut att vara i pensionsåldern) så funderar jag på detta; vart kommer låten ifrån?

Ett litet nöje om mornarna är också stressade pappan. Stressade pappan kommer halvspringandes i sin fina, långa rock och verkar alltid vara på ett strålande humör när han kör sin fina barnvagn med det lilla knytet i. Han pratar och gestikulerar med bebisen och han ser inget annat. Vi brukar passera varandra vid den lilla blomsterkiosken ungefär fyra minuter i halv nio.

Ö-besök

Jag har haft besök från Göteborgs skärgård i helgen och det var så roligt! Det är verkligen så roligt när kompisar kommer upp och hälsar på och det sköna är när det blev som nu, att det inte måste vara en lång helgguidning i stan, utan att vi faktiskt kan vara hemma och kolla på TV eller bara umgås. Det är så skönt att bara "vara" med kompisar för det är svårt att hinna med det de helger jag är hemma i Göteborg och hälsar på.

Nu var vi faktiskt inte bara hemma, i fredags gick vi på After Work på Vassa Eggen och det var trevligt. Dagen till ära (lägenheten i Göteborg lämnades över i fredags) så köpte jag ett glas champagne för en hutlös summa (jag är ganska snål i barsammanhang) och man kan säga att då smälte jag in lite mer i det övriga klientelet. Vi stannade dock inte så länge där, hungern drev oss - som så många gånger förr - till Restaurang Stolen där det var alldeles för fullt för att sitta ned så vi tog maten med oss hem. God mat med lite vin och Carin och jag satt och babblade in på småtimmarna. Underbart!

Idag har jag faktiskt varit ganska produktiv. Vi har köpt flyttlådor och när jag hade kört Carin till tåget stack jag och tvättade bilen, köpte ny gas till spisen och handlade mat. Klapp på axeln på mig själv.

Nästa helg ska jag på bröllop och givetvis har jag ingen aning om vad jag skall ha på mig. Jag tror tyvärr att det mesta i garderoben sitter aningens för trångt nu. Så veckans kvällar kan bli en desperat jakt på någon klänning. Det är alltid trevligt att shoppa när man kan spontanhandla sådant man tycker om, men så fort man har ett specifikt plagg i åtanke brukar det bli helt annorlunda. Nå väl, fortsättning följer på det.

Klockan är tre

... och alla springer till köket!

Förberedelsen har börjat

Det närmar sig. Idag var vi hos vår bankkvinna och diskuterade lån. Johan såg ut att få stora skälvan när hon per automatik lade upp ett gemensamt lån- och räkningskonto. Han mumlade något om att detta var mer allvarligt än att gifta sig och såg lite lätt svettig ut. Jag tror att han själv blev överraskad över sin reaktion. Jag kände faktiskt en lättnad över att slippa hålla på och räkna och fixa med vem som har betalt vad varje månad. In med pengarna på ett gemensamt konto bara så löser det sig. Sånt gillar jag.

När vi kom hem blev Johan stressad. (eftersom jag är en sann tidsoptimist har jag inte vett att bli stressad, så när han blir det tar jag det som ett tecken att även jag skall börja skynda på.) Så nu hänger det en lista på kylskåpet - vilket annars är strängt förbjudet, kylskåpet skall vara fritt från lappar -där det prydligt står uppradat saker vi måste fixa innan flytten. Vi har delat upp punkterna oss emellan. Jag har vatten, sopor, bredband och telefon. Jag är väldigt glad att jag slapp el. El är som ett mysterium. man kan absolut inte vara utan det, men det är helt omöjligt att fatta vad man betalar för.

En helt ny upplevelse

För ett tag sedan var jag med min kompis på babysim med hennes lilla tjej. Det var en helt ny upplevelse. Att plötsligt befinna sig i en miljö där alla andra utom jag vet precis hur det hela går till. Jag hade massor med frågor om allt från hur barnen höll andan (svalget liksom stänger till av sig själv) till hur badbyxorna funkar om det "händer en olycka" (de sluter tätt intill kroppen så att inget kommer ut).

När vi fick ok från simledaren gick vi alla ner i bassängen och det börjar sjungas. Jag har ju en slags inbyggd skräck att sjunga bland folk, speciellt när jag inte har en susning om texten. Men det var inte läge att mesa, här sjunger man med barnen, punkt slut. Jag blev snabbt väldigt faschinerad av hur barnen klarade att man sänkte ned dem under vattnet en kort stund och hur de bara hostade till lite när de kom upp igen. De blinkade inte ens! Lilltjejen var hur grym som helst och var inte det minsta rädd.

Sedan händer en konstig sak. Plötsligt så fullkomligt exploderar det i Lilltjejens badbyxa! Bajs sprutar ut genom öppningarna på byxan - som inte alls sluter tätt - och börjar flyta runt i vattnet! Jag försöker på ett lugnt och kontrollerat sätt påpeka det faktum att något har hänt i badbyxan till min vän som inte verkar ha sett någonting. Hon tittar sig runt i vattnet och säger "jaha, ja sånt händer, det är ingen fara". ... Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag backar långsamt bort för att inte bli omringad av det dimmiga vattnet som omringar min vän och hennes dotter.

En kvinna kommer simmandes och utbryter: OJ, usch! Det ser ut som bajs i vattnet här tycker jag? Jag backar fortfarande och tittar nu på kompisen med menande min och försöker genom telepati säga "det här kommer vi inte undan med, erkänn nu innan det blir ännu värre!" Men min vän verkar inte alls vara med på noterna, för hon tittar på mig och säger: Nä, det var bara lite kräk, eller hur Lotta? Det är i det här läget jag inte alls vet hur jag skall svara. Klart som faaan att det inte är kräks tänker jag. DET ÄR BAJS!!!. Jag svara något velande "njaaa, alltså... jag tror inte det". Kompisen tittar på Lilltjejen och klämmer fram ett tveksamt "eller...? Ånej, det ÄR bajs!" I samma stund som det är ett faktum att det är bajs och inte kräks så går signalen, mamman som kommit simmande formar händerna som en tratt runt munnen och skriker på ren och klingande stockholmska: DET ÄR BAJS I BASSÄNGEN!!!

Nu blir det full aktivitet. Mammor och pappor tar sin barn under armen och vadar snabbt mot kanten. Jag ser lätt panik i kompisens ögon och hör henne säga: "Lotta, håller du Lilltjejen lite, så skall jag gå upp och lyfta henne från kanten". Vad säger man? Älskade lilla sötungen som jag fullkomligt är förälskad i, men kanske inte helt överförtjust över att vada in i stimmet igen. Men, här är inte tid att fåna sig, jag tar Lilltjejen och håller henne krampaktigt en bit ifrån mig. Kompisen är snabbt uppe på kanten och tar henne. De två är ute ur simhallen på två röda. Kvar står jag i en bassäng med bajs. Jag försöker, med den lilla värdighet jag har kvar, att långsamt gå upp ur bassängen och leta reda på skötväska och våra handdukar. Där är här någonstans det håller på att släppa helt och jag är så nära, så nära att brista ut i asgarv. Lillan har bajsat i bassängen och kompisen som hade berättat att sådant nästan aldrig händer. Men jag vet inte vad som är ok och inte ok i sådana här sammanhang, har föräldrar humor i sådana här situationer eller blockeras humornerven helt av tankar på E-colibakterier och annat ohälsosamt?

Ute i duschen återförenas vi och jag laddar lite extra med tvål när jag skrubbar magen.

Blå lår

I helgen ordnade vi möhippa för Karin som skall gifta sig om några veckor. Lotten hade planerat perfekt och det blev en riktigt lyckad hippa. Det hela startade med att Lottens pappa Stefan, iför peruk, klev in hemma hos Johan och Karin och hämtade henne för avfärd. Trots att Karin känt Stefan hela sitt liv förstod hon inte alls vem det var som stod i hennes hall denna tidiga lördagsmorgon.

Vi åt frukost på ett hotell i Alvik för att sedan gå till en keramiker där hon fick göra varsin frukostskål. Tanken var väl från början att hon skulle gjort två glas so de kunde ha på bröllop, men nu är det ju inte en helt lätt uppgift varpå beställningen snabbt ändrades till två frukostskålar istället.

Efter lite bukfylla på gyllene M:et gick vi till dagens stora prövning för oss alla. Poledancing. Vi möts av en tjej som är så söt och snygg att man t.o.m. som tjej hade svårt att sluta titta. Hon var ju inte otränad heller. Tjejen visade oss ett program som hade tänkt att vi skulle gör och min första tanke var ju att "jo tjena - varför inte göra några volter i luften också när vi ändå är igång?" men faktum är att när hon väl benade ner det i delar och vi fick lite hjälp så blev det helt ok! Nej, det såg inte på långa vägar ut som när hon gjorde det, men det såg faktiskt ok ut. Och det var roligt! Vad som inte är lika kul så här i efterhand är att insidan av mina lår är blå/svarta. På allvar, det är ingen vacker syn. Men Karin var väldigt söt i sin Susanne lanefelt-utstyrsel.

Eftermiddagen tillbringades på ett SPA i Jakobsberg (där bruden är uppvuxen) med bubbelpool och bastu. Wilma som äger Wilmas SPA körde en fuling och gav bruden mer behandling än vad vi hade bsetällt, så notan blev aningen dyrare, men vad gör det, hon fick njuta ordentligt. Och nu håller vi alla tummarna för att Karin inte får någon konstig hudreaktion i ansiktet så här innan bröllopet...

Kvällen tillbringade vi hemma hos oss. Fisksoppa, vin och Cosmopolitan på stora tillbringare blev perfekt. Vi rundade av med att förnedra oss alla när vi sjöng Singstar.

Nu måste jag sluta skriva för Johan sitter brevid och sjunger så att jag inte kan koncentrera mig på att skriva.

På fika hemma hos oss – i framtiden

Igår var vi på fika hos oss. Fast vi bor ju inte i huset ännu. Men vi blev bjudna på fika där. Av de som bor där nu. Det kändes trevligt. Trevligt men lite konstigt. Att sitta där i vårt vardagsrum som vi redan i tankarna har inrett och bestämt hur det skall se ut och så... bor de liksom kvar där. Det är ju vårt hus nu. Eller. Det känns som det. Det är bara så att de råkar bo där just när vi är och hälsar på. Eller. Jag vet inte.

Det blir ju också en ganska konstig situation när vi skall gå runt och mäta väggar hos dem och prata om att "ja här får vi ju definitivt måla om" och "där blir ju den gröna stolen perfekt". Men det kändes i alla fall väldigt skönt att komma dit igen och känna att det var lika bra som jag mindes det. Dessutom flyttades datumet för när vi får ta över huset fram några dagar så nu är det den 25:e mars som gäller. Det är inte så lång tid. Vi har inte börjat packa. Vi tar det sen. Hua.

Till helgen är det urflyttning i Göteborg som gäller. Alla som vill hjälpa till är välkomna på lördag eftermiddag. Tja, jag tror väl knappast att det blir någon rusning, men som ni vet, all hjälp är guld värd när det gäller flytt. Och jag behöver ju inte nämna att det är en del som skall ned från vinden som ligger fyra trappor upp utan hiss.

Tiden går fort nu

Som ni kanske märker så har jag inte hunnit att blogga så mycket den senaste tiden. Jag har tänkt varje kväll att sätta mig och göra det men krafterna har tagit slut under dagen. Jobbet är så roligt! Jag är helt förundrad över att vara tillbaka i pulsen, kreativiteten och roliga kundmöten. Jag är omringad av duktiga människor och det är riktigt bra stämning.

Idag kom VD:n och bad mig komma och prata med honom en stund. Vi gick in på hans kontor och jag blev faktiskt inte orolig, men jag blev ju bra nyfiken på vad det här gällde. Det visade sig att han bara ville kolla hur jag trivs så långt, om det var något jag undrade eller om jag tyckte att jag har fått för mycket jobb på mitt bord. Det kändes väldigt bra att höra att de är nöjda med vad jag gör och att de tar sig tid att fråga hur jag har det. Över huvud taget känns de väldigt proffsiga i sin behandling av personalen. Det är så skönt och så annorlunda mot hur det har funkat på min tidigare arbetsplats!

I morgon är det alla hjärtans dag och Johan och jag skall nog köra en Svensson-alla-hjärtans-dag. Antagligen blir det lite god mat och en film. Bio eller hemma får vi se.

Ja så var det ju här med Åsas 40-års fest. Vad kan man säga? Det var verkligen det perfekta upplägget för en underbar kväll. Man var välkommen runt fem, men behövde inte stressa för att hinna dit i tid, utan man kom när man kom. (bara det... ni som känner tidsoptimisten Lotta) Väl där var det uppdukat en buffe av massa god mat och vin. Alla hade myskläder på sig och det var riktigt roligt att träffa de av Åsas vänner som jag har hört så mycket om men inte träffat tidigare.

Hon hade hyrt in en massör. Och inte vilken massör som helst! Nix, Åsa har högt ställda krav och det skulle (givetvis) vara en manlig sådan med hår på bröstet. (som hennes systerdotter säger; Åsa, du gillar ju män) Att han hade hår på bröstet skulle vi dessutom få bevittna eftersom han hade ombetts vara bar på överkroppen. (jag vet, jag har nämnt detta tidigare, men är det inte värt att nämna två gånger kanske?!) Hur som helst så var han väldigt duktig. Massagebordet stod framställt framför brasan och lite skön musik var på. Det var grymt skönt!

Efter massagen var det bara att hoppa i den vedeldade tunnan! Dä fick vi champagne att dricka och när vi sitter där anländer en stor bil med strålkastarna på så att vi blir helt bländade. Ut kommer en man med en lite extra present som några av tjejerna hade fixat; en uppblåsbar docka av varianten välhängd... jag har nog aldrig sett min vän så glad. Jag tror hon skrek sig hes på ca 3 sekunder. Resten av kvällen innefattade givetvis Black Jack som dockan snabbt döptes till och mycket dans, massage och bad. Jag hade ju tänkt lägga ut lite bilder, men det blir ganska blygsamt med tanke på systrarna Linds fallenhet för att droppa kläderna i tid och otid och inte vill jag vara med och hänga ut nakna människor på nätet. Inte ens systrarna Lind som trivs bättre utan än med kläder.

Victoria och Malin

Men, vad är det för konstigt ljus?

Hello Black jack!

Myyysigt

10 år och så lite har hänt

Nu är jag i Göteborg. Efter en galet stressig vecka var det skönt att komma ner till ett tomt hus med bara Viggo som sällskap. Jag har flera gånger under kvällen tänkt; om jag skulle ringa till henne, eller höra med den och den om de vill ses. Men som tur är har jag inte gjort det för jag är riktigt slö ikväll.

Vi flög ner, Viggo och jag. Det var hans andra flygtur i livet och jag blir återigen förluffad över hur cool hund jag har. Visst, han gillar inte att bli instängd i hundväskan som man måste ha när man flyger, men så fort vi är ombord på planet så öppnar jag ena sidan på väskan. Då sträcker han ut sina tassar och inom loppet av någon minut har han rullat runt och ligger på rygg med alla fyra i vädret och stensover. Flygplanet mullrar och låter men det spelar ingen roll. Återigen sa flygvärdinnan att det var den coolaste hunden de har haft med på planet. Och jag pyser givetvis av stolthet som ni hör.

Idag har jag också sålt min lägenhet. Kontraktet är påskrivet och de många festernas tid på Övre Majorsgatan är över. Sorgligt, men det var dags. Det är ju också så att en ny era börjar. Nu träder vi in i vuxenlivet med grillpartyn, alldeles för tidiga drinkar på altanen och långa rödvinskvällar i källaren. Här skall flödas av fredagsfyllor och nog faan ska vi hitta någon liten alkispub i Bromma där vi kan hänga när vi (allt för ofta) inte orkar byta ut mysbrallorna mot partykjolen. Sanna mina ord, det här är ett stort steg.

Jag såg förresten vårt hus från flygplansfönstret idag. Jag blev alldeles till mig, men vad hjälpte det, det är inte sådana nyheter jag kan dela med Viggo. Eller, det uppskattas i alla fall inte från hans sida. Jag såg att det lyste på badrummet i huset. Nu förstår ni hur nära flygplatsen vi kommer att bo. Ni förstår också att någon i familjen som bor där nu gick på toaletten exakt 18.51 idag.

Imorgon skall jag gå på 40-årsfest. Jaha, kanske ni tänker, det var ju inte så väldans glammigt. Och nej, glammigt blir det definitivt inte, men roligt och skönt skall det bli! Åsa som har festen har hyrt en stor vedeldad tunna som man badar i i trädgården och dessutom fixat en manlig massör som har hår på bröstet och skall massera oss i bar överkropp! (för all del, vi lär väl inte vara påklädda på överdelen heller, så det är ju egentligen inte mer än rätt att han också är det när jag tänker efter?) Det hela skall bli en mycket spännande upplevelse och om ni är snälla och kommenterar mycket så kanske det bjussas på bilder här fram igenom!

Avslutningsvis så fick jag en aha-upplevelse så här på fredagkvällen i Hovås. För cirka 10 år sedan gjorde jag bort mig på Hovås pizzeria genom att i en mycket ogenomtänk situation härma pizzabagarns brytning när jag sa att jag ville ha vitlöksdressing till salladen. "ja, jag vill ha VITTLÖCK". De flesta av er har nog hört historien. Ikväll var jag där igen och gör inte exakt samma misstag, men det är samma pizzabagare och jag hör banne mig fel på varje ord han säger vilket resulterar i att jag försöker upprepa varje ord han säger och han i sin tur inte fattar vad jag håller på med. Galet. 10 år och vår kommunikation har snarare blivit sämre. Men det bevisar å andra sidan hur sällan jag käkar pizza.

Håll tummarna

Jag har en köpare på lägenheten! Om allt går rätt och min vapendragare är på plats imorgon så kommer lägenheten att vara såld i morgon kväll! Så om ni inte har något för er den 23:e februari så är ni välkomna till en mycket enkel flytt. Flytten består av: ett litet satsbord, en säng, en stålampa, två stolar och ca 15 flyttlådor.

Välkomna!

Trött

Igår var min sämsta dag på väldigt länge men idag är det bättre. (Jag kan ju bara säga att jag har jordens bästa pojkvän som kan samla ihop spillrorna av mig när jag inte mår bra.) Idag har jag fått träffa en av kunderna jag skall jobba med (Spendrups). Jag har ju fått tre nya kunder och vi snackar snus, bärs och körv. Som någon sa, har de inte lite vapenindustri att jobba för också... Men jag tycker det är roliga kunder.

Man kan ju säga att det var att gå från noll till hundra i mitt byte av jobb. Det var ju den effekten jag sökte och gillar det verkligen! Jag gillar att vara i hetluften igen, att beta av på min lista och sitta i kreativa möten. Jag vet, jag har varit där i några dagar och då brukar ju det mesta vara positivt, men det här känns faktiskt riktigt bra. Arbetskamraterna verkar trevliga och det är en skön jargong, ganska mycket slänga käft med varandra vilket jag gillar. Sen är det ju där med att det är så organiserat. Färdigtryckta visitkort, egna block och när man kommer ut i köket spelas lite lugn musik och kylskåpet rymmer vad du kan tänkas behöva. Och så var det ju det här med gratis cola-light...

Min lägenhet har blivit såld. Eller, nej så ska jag inte säga, jag har en köpare och budgivningen är avslutad, men de kan inte skriva kontrakt förrän på fredag. Så, jag skall inte ropa hej ännu. Men om allt går vägen så har jag sålt min lägenhet på fredag. det känns skönt. Nu kanske vi faktiskt har råd att bo i huset vi har köpt.

Jag är så trött, nu skall jag gå och lägga mig och snusa på en nybadad och friserad Viggo.

Oj vad mycket det blev

Inskolning har varit de senaste dagarnas tema. I fredags började jag på mitt nya jobb. Det var en mild inskolning med endast lite EAN-koder att peta in och någon formatanpassning. Jag var helt till mig över att vi sitter i så fina lokaler. Så pass till mig att jag högt vid ett tillfälle utbrast "vilket ljus vi har här!" Kvinnan som sitter mitt emot mig tittade inte ens upp ovanför skärmen utan bara svarade "var faan har de gömt dig i för källare tidigare?" Jag kom liksom av mig mitt i beskrivningen av en vindslokal på söder.

Hur som helst så känns det väldigt bra med nya jobbet. Skitbra faktiskt. Det finns egentligen bara ett minus. Viggo får inte följa med dit. En av delägarna (typiskt att det är en sådan också) är tydligen tok-allergisk så det är liksom inget att diskutera om. Vilket har medfört vissa problem. Mamma och pappa har så lägligt dragit till sydligare breddgrader och hur mycket jag än längtat efter min vite lille man så var det riktigt taskig tajming.

Så idag har Viggo för första gången i sitt 10-åriga liv varit på ett hunddagis. Och det var katastrof. Det började med att jag hade glömt sätta igång väckarklockan (jag hade satt tiden, men inte tryckt igång larmet) så det var bråttom. Inte panikbråttom, men bråttom. Sen var det att jag glömde Viggos väska som jag så fint hade förberett kvällen innan med matpåse, gos-filt och leksaker så jag fick skicka med honom bilens pick-nickfilt i brist på bättre vara. När jag väl kom till dagiset hade de glömt att han skulle komma. Jag bad dem ge honom mat på lunchen så skulle jag betala för det.

Vid lunch ringer en tjej och frågar när jag skall komma och hämta honom. Jag svarar att det blir efter fem varpå hon säger att han inte borde vara där längre än två timmar. Lätt panik. Jag frågar hur det går och hon svarar att han är lite orolig. Skönt, nu kunde jag ju verkligen slappna av på jobbet. Så med blödande hjärta jobbar jag vidare och får lite dumt säga att jag inte kan stanna kvar och jobba över med den andra tjejen i min arbetsgrupp eftersom jag har en hund att hämta.

När jag kom för att hämta Viggo blir han helt utom sig och jag frågar naturligtvis hur det har gått. Tjejen ser helt nollställd ut och säger att "det har nog gått bra". NOG?!? Jag betalar er 250 pix per dag för att ni NOG vet att han har mått bra första dagen på dagis? Jag försöker klämma henne på mer information, men det är allt jag får. När vi kommer hem gör Viggo ivriga försök att få ut mig i köket, det visar sig att han är hur hungrig som helst och jag är riktigt jävla tveksam till att dagiset har bjussat ens på några futtiga torra pluttar till lunch.

Så ikväll har vi busat, gosat och ätit för att kompensera dagens strapatser.

Ingen som känner en snäll själ på Östermalm som kan tänka sig att gå ut med jordens snällaste lille gubbe på luncherna?

Nu slutar jag

Idag jobbar jag min sista dag på mitt nuvarande jobb. Det går inte riktigt att förklara känslan, känner mig väldigt lätt i stegen idag. Känns som fredag fast på ett mer långvarigt sätt. Om ni fattar.

Redan imorgon börjar jag på min nya arbetsplats. Även det är en reklambyrå och det känns väldigt lovande. Bara en sådan sak som att de hört av sig i veckan och berättat vad som händer på fredag, vad vi kommer att göra och så, känns väldigt strukturerat och planerat. Det gillar jag.

Så ni som brukar maila mig på min arbetsadress - gör inte det. Använd den privata från och med nu.

JAG ÄR FRIIIII!!!

Så väldigt naket

Jag har hittat en ny blogg som jag blev förälskad i. Det är Mia Skäringer, ni vet hon i Mia och Klara som gått på SVT. Hon skriver på sin blogg, som jag uppfattar det, helt naket och väldigt utlämnande. Jag blir på något vis tacksam över att få ta del av hennes känslor, tankar och funderingar kring vardagen och livet. Det är svårt att slita sig och fast jag tänker att jag skall läsa mer av hennes gamla inlägg en annan dag så dras jag tillbaka till Safari-fönstret och vill fortsätta. Det känns så skönt att läsa om någon som tar sig tid att fundera, vända och vrida istället för att rusa framåt och vara så snygg som möjligt. Dessutom är hon ö-bo i Göteborgs skärgård och bara det brukar ju göra mig intresserad av att prata mer.

http://www.mama.nu/blogg/mias-blogg/

Mia här som Trashmorsan Tabita

Typografi när den är som bäst.

Lönehelg

Jag som så många andra fick lön i fredags. Vad säger man om att jag INNAN after worken hann smita iväg och inom loppet av en timma köpte två par byxor, två koftor och en top? Madness. Fast jag behövde faktiskt kläder. Lyssna inte på Johans åsikt i ämnet, jag behövde kläder!

Nu fortsatte i och för sig shoppandet under helgen för under lördagen och söndagen hann det slinka ned två toppar och en klänning också, men gud så snygg jag kommer vara hädan efter!

Mina fynd från rean på The stray boys

Som alltid på söndagar

Redan när vi var på väg hem från krogen inatt kom jag på den lysande iden att Johan skulle göra amerikanska pannkakor till frukost idag. Nej, tänk nu inte att det är synd om honom, för det första så är det inte det och för det andra så var det jag som gick och handlade ingredienserna!

Jag tror vår vän Tomas blev ganska glad när han blev inbjuden till brunch i morse.

Ingen catwalk precis

Jag har träningsvärk. Sådan träningsvärk som gör att jag haltar och grimaserar vilt när jag reser mig från en stol. För att inte tala om när jag skall sätta mig på toalettten, benen klarar liksom inte att sänka ner min kropp sakta mot sitsen, utan jag får helt enkelt bara stänga av musklerna och dunsa ner på toaletten. Inte helt smidigt. Trappor skall vi inte ens prata om.

Där är ju han ju!

Igår var vi ute med jobbet. Som jag nämde tidigare utövade vi curling. Curling ser lätt ut på TV. När Anette Norberg och tjejerna glider fram över isen tror man kanske inte att det kan vara problem bara att faktiskt glida fram på isen. Men det kan det. Det kan vara stora problem till och med. En annan sak är det där med sopningen. Jag har trott att det mest var för proffs, när man snackar millimetrar att styra eller öka glidningen på stenen. Men det där fåniga sopandet gör faktiskt en hel del. Men när en sten kommer farandes och en instruktör gastar i nacken på mig att jag skall springa (!) fram på isen och sopa, då sätts ju liksom fötterna i någon slags självspinn och min kropp rör sig inte alls framåt. Den rör sig bara nedåt, mot isen. Flera gånger. Jag har aldrig varit så tacksam för en hjälm.

Men det var väldigt roligt! Satans svårt, men roligt. Först fick man ju försöka få någon slags balans över huvud taget och sedan var nästa steg att lyckas putta ifrån från de där små startblocken, jag tror de kallas hack, och fortsätta hålla balansen. Efter det skall man vrida handtaget på stenen rätt för att sedan putta iväg den i precis lagom fart och med lagom rotation. Busenkelt, eller hur?

Vi fick i alla fall till en match och tro det eller ej, Mårtens och mitt lag vann!

Halkövning

Efter detta sportsliga äventyr (som gav träningsvärk i bene kan jag lova!) begav vi oss inåt staden igen, till baren uppe i nyrenoverade Skrapan. Det är ju ingen ide att försöka sig på att beskriva en sådan utsikt. Man ser hela stan genom stora panoramafönster och man är HÖGT uppe. Riktigt läckert är att man ser åt alla väderstreck och det var hur fint som helst. Efter drinken gick vi till en restaurang som heter petsounds och det såg mest ut som en ganska vanlig bar, men gud vilken god mat! Bland det bästa jag har ätit på länge. Menyn bestod av:

Getosterrine med Karl-Johansvamp och gulbeta och pinjenöt
Jordärtskocksoppa med äpple och oxbringa
Ankbröst med ankleverlapskojs, valnötter, päron och palsternacka
Nougat, hasselnöt och körsbär med chokladsorbet

Det vattnas i munnen bara jag tänker på det.

På vägen hem följdes Mårten, Linda och jag till T-banan. När vi står nere på perrongen utbrister Linda plötsligt: DÄR ÄR JU HAN!!! Och pekar mot en av stortavlornas reklamaffischer. Hon fortsätter: HAN KNULLAR 3DJE KLASSEN! (detta är ju så klart inte mina ord som ni hör, det är ett s.k. citat...) Det är inte bara Mårten och jag som tittar på Linda med misstänksamt höjda ögonbryn. Linda ser vår reaktion och fortsätter: Den där killen jobbar med min pojkvän, han har gett upp hoppet om att träffa snygga trevliga tjejer, så han ger sig på de fulaste och han får tydligen napp varje gång nu för tiden.

Jaha, grattis till honom. Eller hur man skall säga.

Han

Bli stilpolis!

Kolla in den här länken, helt underbar! Skriv ut på självhäftande ark och det är bara att gå ut och kommentera.



http://www.design-police.org/

Ohhh, nu ligger den ute!

Min lägenhet alltså, den ligger ute på Hemnet. Skynda köp!!!

Felklädd

Jaha, så var jag tillbaka på jobbet. Jag gick hem vid lunchtid i måndags då jag var mycket nära att lägga en spya rakt över tangentbordet. Som tur var hann jag hem innan det kom. Johan klarade sig till natten mellan måndag och tisdag, sedan var det dags för honom. Men det verkar ha varit en kort tid av sjukdom vi fick, båda är på benen idag. Skall man se det positivt (vilket jag föredrar) så var det ju kul att vi var hemma och var sjuka samtidigt i alla fall.

Idag försökte jag göra mig lite fin då vi skall ut och äta middag med jobbet. Eller, det är inte så att jag är jätte-uppklädd men lite försökte jag piffa till mig. Tog min kjol och en top med lite skimrande paljetter på vid v-ringningen.

När jag kom till jobbet fick jag ganska snabbt reda på att vi antagligen skall utöva curling ikväll och att det har gått ut en rekommendation om att vara varmt klädd. Så här sitter jag nu i mina tunna nylonstrumpor och känner mig som i Bridget Jones när hon kommer till en fest som från början var en maskerad för präster och horor men sedan ändrades i sista stund, och någon glömde säga till bridget att det var vanlig klädsel som gällde.

Porseryyyyyd!

Lukas bor hos oss denna helgen. (Johans familjs hund) Igår kväll när det var dags för en kvällspromenad så gick vi bort mot Östermalmstorg för att titta på de där byggnadsställningarna som hade rasat och som de visade på nyheterna. När vi svänger upp igen på Linnegatan möter vi ett gäng på ungefär 10 personer som skrålar för glatta livet. De sjunger någonting som låter som något en hejarklack till fotboll skulle kunna sjunga, men jag hör att orden inte stämmer. Jag frågar Johan om de sjunger Bolsjevik? Även om det känns ytterst oväntat att gäng rejält vänsterorienterade människor skulle skråla i kapp så är det det enda jag kan höra.

Gruppen närmar sig oss och jag funderar för ett slag om jag skall gå över till andra sidan gatan, kan de vara farliga? Men så ser jag att de ser ut att vara i vår ålder och inser då att de antagligen inte skulle orka ge sig på oss, de har väl bara fått ett par glas för mycket och passar på att känna sig lite ungdomliga och revolutionslustan föll sig på. När vi passerar ser vi en överförfriskad Calle Schulman och en glad Katrin Schulman. Ok tänker jag, det var ju lite kul, de så väldigt glada ut! Så hör jag plötsligt vad de egentligen sjunger. De sjunger PORSERYYYYYD! De sjunger och och skrålar och längst bak i ledet går en väldigt lång men ack så ostabil Rolf Porseryd och fullkomligt strålar av lycka. Han stöds av en ung blondin och man kan riktigt se hur han gillar läget i just detta nu. Det skulle nog flera ha gjort i hans situation.

En gammal kärlek

Jag fick för mig att plocka fram min Ipod som har kommit i skymundan sedan jag flyttade till Stockholm. Ensam, övergiven och urladdad låg den i en låda med andra el-prylar och jag fick lite ont i hjärtat när den inte ens orkade starta. Men ikopplad i sin kompis Macen fick vi ordning på den igen och nu är den uppdaterad med min senaste musik och full av energi igen.

Vad skönt det är att ha massor av musik att välja bland och inte bara behöva hålla sig till det 30-tal skivor jag har laddade på jobb-cp:n! Jag blandar lite gammalt och lite nytt och bara njuter. Att solen skiner gör ju inte heller ont.

Ps. Detta är det 200:a inlägget på min blogg. Klapp på axeln på mig själv och alla som kommenterar! Ds.

Min Ipod är en äldre modell men rymmer så mycket som 40 GB! 

Min darling...

Galningarna i rulltrappan

De som har besökt Stockholm en eller flera gånger har snabbt lärt sig att det här anses som det värsta tänkbara att stå till vänster i rulltrappan. Stockholmarna står antingen lydigt till höger eller så går de i rask takt till vänster. Och ve den som står still till vänster!! Inte bara möts man av dödande blickar från de som susar förbi i motsatt håll, utan värst är det med de som närmar sig bakifrån i trappan och vill gå förbi. Missar man att någon vill gå förbi så kan man tydligen inte säga: "ursäkta" eller "Förlåt, jag behöver gå förbi". Nej, av någon outgrundlig anledning börjar de personerna att hosta lite eller mummla något i stil med "djälva idiot, galning" eller bara suckar högt för att de skall få uppmärksamhet. Vad hände med ett enkelt "ursäkta"?!

Jag har ju i vilket fall som helst vant mig vid att aboslut inte stå till vänster (skulle aldrig falla mig in att gå i rulltrappan, den är ju gjord just för att man skall slippa det). Men idag kom ett nytt scenario. Rulltrappan stod still. Jag promenerade då ner men insåg att även nu fanns det de som ville köra om i vänsterfältet, men nu inte i vanlig gångtakt, utan fullkommligt rusandes för att komma upp i samma hastighet som de skulle haft om rulltrappan fungerade! Häpen promenerade jag vidare och tänkte jäkla 08:or.

En ofokuserad Nathalie

I lördags träffade jag familjens nya, lilla medlem. Hon var mycket mindre än jag hade trott och är så klart jättesöt. Jag hade tänkt fota henne lite men jag fick problem med kameran och hittade inte fokus alls. Men här kommer några ofokuserade bilder i alla fall så att ni kan se hur hon ser ut.

Sååå 2008

Jag sitter på X2000 på väg tillbaka till Stockholm och bloggar. Det känns modernt. Jag är medveten om att man har kunnat koppla upp sig på tåget i flera års tid nu, men det är bara när man åker första klass som det ingår i biljettpriset. Och jag åker väldigt sällan första klass. Men denna gången var det mamma som stod för biljetten (tack!) och då blev det breda säten, gratis frukt och the, och uppkoppling. Gött!

Jag har försökt att surfa runt lite. Det går inte särskilt snabbt. Det går faktiskt aslångsamt att gå in på någon hemsida. Jag kollar Adium (=msn), ingen där som vill prata med mig... Skit också, lika bra att koppla ner och kolla på några avsnitt av Heroes.

Ps. Varför blir jag så lycklig när jag ser att jag har Mac-kompisar ombord på tåget?! Ds.

Saknas det inte något?

Lite mer prinsessaktigt, tack!

Mamma är uppe och hälsar på. Hon har flera möten inbokade men ikväll skall hon, Johan och jag gå ut och äta flott. (nej vi skall inte äta fett, pappa). Vi skall gå till en fransk restaurang som Johan och jag brukar snegla in till när vi går och hyr video och äter något som är betydligt billigare än det de äter innanför fönstren. Det är en ganska liten restaurang men den ser ut att ha den där riktigt mysiga atmosfären med lite röda sammetsgardiner och kandelabrar. Det ryktas att maten skall vara riktigt bra och det gör ju inte heller ont.

Mamma ringde nyss och frågade vart hon kunde gå och titta på lite kläder till vår nya familjemdlem. Jag gav henne två tips på barnaffärer med söta kläder. Ett av tipsen är en affär på Artillerigatan som har fantastiska små kreationer med väldigt enkla snitt och ofta i basfärgerna vitt, svart eller mörkgrått. Väldigt stylish och vääääldigt fint. Jag förklarade dett för henne och hon frågade efter en liten paus: Du vet inget ställe som har lite mer... prinsessaktigt?

Vs

Mad men

Nästa torsdag skall jag bänka mig framför Kanal 9 och se deras nya serie Mad men. Så här skriver de själva om serien och jag tycker det låter lovande!

Från en av skaparna av Sopranos kommer den nya amerikanska dramaserien Mad Men. Det är 1960-talets New York och männen och kvinnorna på reklambyrån Sterling Cooper Advertising Agency är några av toppnamnen i branschen. Mästaren av intriger och den ledande reklamaren Don Draper är på toppen av sin karriär, men det finns de som gärna skulle vilja ta hans plats. Manusförfattaren och exekutiva producenten Matthew Weiner ligger bakom den här serien om männen och kvinnorna på Madison Avenue som var pionjärer inom reklamvärlden under 1960-talet.

När jag började som en liten osäker 19-åring i branchen så hamnade jag på f.d. Edsel som hade varit en av 80-talets stora byråer i Göteborg. Då jag anlände var vi blott 10 kollegor men i de svunna dagarna hade de varit så många fler och ryktena gick fortfarande om hur det hade gått vilt till på dåtidens fester med mörkerrum och vad den tidens teknik förde med sig. Ord som "kontorsstolslopp" och "förra årets reklambyråfest" skapade små luriga leenden lite överrallt.

Så hur kan det då inte ha varit på 60-talet i NY? Skall bli spännande att se.

Bild lånad från kanal 9

Grammisgalan

Jag skall gå på grammisgalan ikväll. Det ska faktiskt bli kul, vi fick gratisbiljetter på jobbet så vi är några stycken som går och kollar. Som ni vet är jag knappast något musikorakel (snarare tvärtom) men det kan ju vara kul att få se diverse artister uppträda och även höra om de har något vettigt att säga när de väl kliver upp på scen. Jag känner verkligen att jag är tjejen från landet som blir lite nöjd av att få titta på massa kändisar live, samtidigt...

Igår kväll satte jag en gräns. Johan ville läsa när jag skulle sova och jag ville inte försöka somna med min dagsljuslampa rakt i nyllet. Så när han frågade om han kunde läsa sa jag helt sonika: Nej, ska du läsa så får det bli på soffan. Det var ju inte ett helt populärt svar jag gav, men han gick ut och lade sig på soffan. Saken är den att han skulle kunna lura mig genom att vänta typ tio sekunder utanför sovrumsdörren för att sedan i lugn och ro kunna gå in och läsa i sängen för det är ungefär den tiden det tar för mig att somna. Men, som man kan läsa på hans blogg så är det min tur att dominera i sovrummet.

Oh, that came out wrong.

Visst är det synd om Britney

Men att gå så här långt...?

Copycat

Vi börjar ju så smått leta möbler till vårt hus. Soffan inföskaffades blott två dagar efter kontraktet hade skrivits och det har lagts åtskilliga timmar på funderande kring golvfärger och konst.

Just fåtöljer verkar vara en svår bit. Eller, tja, hade vi obegränsat med pengar skulle det inte alls vara svårt, då är det bara att plocka bland favoriterna "lounge-chair", Svanen eller liknande. Men när man skall leta inom vår budget så begränsas utbudet ganska rejält.

Både Johan och jag har fattat tycker för en fåtölj som IKEA har tagit fram. Kanske inte just i orange, men formen är riktigt fin. Tro fasen den är det! se vad jag hittade idag på Swedeses hemsida! Faan alltså, det var riktigt fult gjort, IKEA! fast den är ju bra mycket billigare hos er...

Swedeses Happy Swing

Och IKEAs Karlstad...

Inte alls lila längre

4,1 kg och 54 cm

Det blev en liten Natalie!

Nu var det färdigt, Kalle och karin fick en liten flicka strax efter sju på morgonen idag! Hon är inte vägd eller mätt ännu så mer info kommer senare. Men både mamma och barn mår bra.

Jag frågade kalle hur Natalie ser ut och han svarade lila?

Just i detta nu!

...ligger min brors flickvän på BB och kämpar. De har varit där sedan kl ett på dagen igår. Kom igen!!!

Snön har äntligen kommit till Stockholm!

Jag blir ju så lycklig när det kommer snö, allt blir mycket ljusare och ljudet bäddas in på ett så skönt sätt.

I morse när jag gick till jobbet var jag såååå nära att göra en rejäl volt, men lyckades efter några svängningar fram och tillbaka räta upp mig igen och gå vidare. Jag kände mig riktigt fånig när jag såg att en joggare sprang och tittade på mig och följde hela scenariot.

Nyårsfirande

Vi firade nyår med pompa och ståt i Mölndal, närmare bestämt hos Therese och Henrik. Och vilka värdar om inte de vet hur man lägger upp nyårsfirandet? Maten var hur god som helst (speciellt strutsfilén) och trevligt sällskap. Men mest hänförd blev jag över fyrverkeriet! När någon säger: Vi har fixat lite fyrverkerier också så tänker jag på några sådana dära snurrande plattor som pappa satte upp på träden eller några enstaka raketer som for upp och var över innan man han blinka. Men det är inte den sortens fyrverkerier vi talar om här, o nej. Inte mindre än sju "lådor" stod uppdukade i trädgården. Henrik mummlade något om att det skulle vara ett säkerhetsavstånd till raketerna som deras trädgård inte kunder erbjuda. Nåväl, de hamnade med andra ord så när grannens gräns som möjligt. Och vilket fyrverkeri! GP hade konkurrens. Och Therese började tala hemförsäkring.

Förnedring

Jag vet, det är hemskt, men jag var bara tvungen att testa den. Han är trots allt anställd som sällskapshund och då ingår det tvångspåklädning i jobbet.

Mycket nytt nu

Nytt år, snart ny bostad och lite annat. För er som är insatta i mitt läge så är den jobbiga delen avklarad idag och det gick bra. Mer om det vid ett senare tillfälle.

Det blev liksom som att jag hade lite semester från bloggen också i jul. Det har inte varit en lugn jul, men ändå väldigt skön. Jag for ju ner till Göteborg fredagen innan julafton och firade då jul med hela släkten i Hovås. Jag måste säga att det är en vacker syn när pappa har tänt upp hela uppfarten med marschaller och huset är upptänt. Och så är det så roligt med alla barnen! Visst, de är många och högljudda, men den äkta glädjen går inte att ta fel på om de så bara ser en skymt av en tomteluva i fönstret. Till och med Viggo sprang fram till tomten, han har kopplat (efter 10 år) att det är honom han får julklappar av...

Jag skall sälja min lägenhet i Göteborg och det har väl knappast ungått någon att ska man home-staga så är det vitt, vitt och åter vitt som gäller. Så vi har målat. Johan kom ner i mellandagarna och vi kämpade på riktigt bra. Jag trodde han skulle gå i taket när han skulle skruva ihop matbordet vi köpt på IKEA och det saknades TVÅ ben! Rätt svårt att få ett bord att stå på två ben. Dessutom så var det givetvis första gången jag hade köpt något i fyndhörnan och då har man ingen returrätt. Men, tjejen i kassan kunde ju knappast blunda för att det var stört omöjligt att använda bordet med två ben så jag fick faktiskt pengarna tillbaka.

Så nu kommer ett proffsteam att ta tag i lägenheten och fixa och dona så att det blir riktigt fint. Dessutom skall jag hyra in en städfirma som tar hand om flyttstädningen. För man kan ju tro att min hyresgäst skulle ha flyttstädat men det hade han verkligen inte gjort. Han hade inte ens tömt soporna! Så när jag ringde och påpekade detta faktum frågade han bara: Flyttstäda? Jag tror helt ärligt att han aldrig hade hört begreppet förut. Jag sa att han t ex inte ens hade slängt soporna och då säger han spontant (som om det var lika med att flyttstäda) åh, hade jag glömt slänga soporna?!

Tur att jag har en depositionsavgift att ta av...

Allt i en väska

I eftermidddag bär det av till framsidan! Äntligen kommer julledigheten och i år är den ju nästan lika lång som den var när man gick i skolan och hade jullov, underbart. Det var väldigt mycket som skulle få plats i min väska. Under veckan som kommer skall det: Firas jul med släkten (ikväll), firas jul med familjen, home-staga lägenhehten, ev. måla om lägenheten, gå på långpromenader, hälsa på folk och fira nyår. Det är tur att jag inte flyger ner för min väska väger mer än 20 kg.

Eftersom Johan och jag inte ses förrän på torsdag då kan kommer ner till Göteborg så hade vi lite romantisk middag igår med förförarpasta och vin. Det märks att jag är trött och behöver vila nu, en halv flaska rött räckte för att jag skulle gå och småsnubbla i lägenheten när väskan skulle packas. Så vi får väl se hur jag går klädd i jul.

Vad är det med 80-talet?

Jag såg en musikvideo på Youtube igår. Den var från kraftigt 80-tal och det var en julsång med olika artister. Jag har märkt att när jag tittar på saker/videor/bilder från 80-talet så fylls jag av ro, trygghetskänsla och lättnad. Det kan ju knappast ha med modet att göra, så långt är jag säker. Men min undran är; beror det på att jag hade en bra uppväxt och denna tid var fylld av små problem (som iof verkade nog så stora då) eller var det helt enkelt en optimism som låg i luften generellt?

Vad jag kan minnas så var 80-talet yuppies, aktier, musik och skola. Jag minns att det inte var lika "accepterat" att säga att man inte hade pengar på samma sätt som det är idag. Sa någon att den inte hade råd med något så blev det lite pinsamt tyst och folk började skrapa med foten i marken och prata väder. Kanske berodde det på att jag växte upp i ett litet samhälle där lönerna antagligen inte skiljde sig så otroligt mycket mellan grannarna och att barnen därmed hade någorlunda samma budget att röra sig med.

Men just känslan av trygghet och framtidstro kändes stor. När jag pratar med en kollega (inte samma som igår...) säger han att han känner exakt samma känslor för sin uppväxt som skedde på tidigt 70-tal. Han är övertygad om att det är när barndomen inträffar som avgör vilken tidsera som medför en behaglig känsla som antagligen baseras helt eller delvis på nostalgi. Nostalgi är ju faktiskt enligt min sambo ett av mina ledord. Jag skulle gärna vilja ha mindre av den varan, men nu är det som det är.

Sä här kommer det; jag bjussar på lite 80-tals nostalgi!

"Lite mycket tuppar kanske..."

Igår gick då andra delen av En spricka i kristallen. Huset var med ganska mycket faktiskt och allra roligast var att de t.o.m. nämnde mammas tupptapeter i köket! Pappan i familjen kommenterar; "Lite mycket tuppar kanske..." Dessutom var pappas burkar med i källarne, de som han diskar och använder till spik och skrot.

Jag satt just och åt lunch med den som betalar min lön. Han sa att överklassens Göteborgare och Skåningar är de mest grymma familjemedlemmarna som finns (han syftade på att mamman i familjen Gyllenhammar var elak mot dottern). Jag vet inte riktigt hur jag skall kommentera det. Jag räknar inte mig själv till någon av kategorierna men känner ändå att jag knappast håller med. Det har också varit ganska mycket debatt om hans åsikter vad gäller bögar på sistone. Bögar är inte bra, lesbiska är helt ok.

Snart är det jul.

Andra delen

Ikväll är det del 2 av "En spricka i kristallen". Denna gången borde mammas och pappas hus vara med. I alla fall en liten stund. Mycket spännande.

Vi var och såg utställningen "I love pop art" på Waldemarsudde i helgen. Jag blev faktiskt lite besviken. Antingen så var inte pop art vad jag trodde eller så var det en rätt trist utställning. Hur som helst blir ju resultatet samma för mig, det var sådär.

Det var å andra sidan roligt att få komma in i huset som Prins Eugen har bott i, det var jättefint! Mest tagen blev jag av ljuset (ni vet sedan tidigare att jag börjat bete mig som om dagsljuset i dessa dagar är åtråvärt knark). Det var stora fönster nästan överallt och det gjorde att man fick lite livslust tillbaka. Jag undrar om man kan bo i ett växthus? Vi har ju ett i trädgården vi har köpt...

Vill du läsa om en som delade min åsikt om utställningen kan du göra det här.

AGs Favör

Jag har nästan alla mina släktingar i Skåne. I Skåne brukar vi handla på AGs favör. Eller, jag vet inte om det heter det längre, men det hette så när jag var yngre. Vad jag vet så finns den affären bara i Skåne. Det är därför det blitr så lustigt när man nästan dagligen ser en massa stockholmare springa omkring med deras påsar på stan!

Jag fick själv en sådan påse när jag handlade ett litet apelsinträd på Hötorget i somras. Jag blev alldeles paff men tänkte att det är nog så att om de bytte namn relativt nyligen så kanske hötorgshandlaren fick köpa upp resterande påsar till ett mycket bra pris. Den teorin håller fortfarande, men då måste Ags Favör haft ett stooooort lager påsar! Vi snackar att den som köpte in de där påsarna gjorde en grov felbedömning eller fick dem väääldigt billigt...

Denna påse sågs på T-centralen så sent som igår...

Något slags rekord!

Jag har bara två julklappar kvar att köpa! T om farmors julklapp är fixad, den brukar jag verkligen komma på i sista sekund. Det är en prenumerering på en korsordstidning. Ja, jag kan avslöja det här för min farmor är inte särskilt frekvent besökare på denna blogg...

Men nu gäller det att inte släppa taget! Om jag går omkring här och är nöjd med de klappar jag har införskaffat så blir dt säkert så att jag springer omkring och stressar för de sista bara för att jag har varit för nöjd med mig själv. En 8-årig skånetjej och en 29-årig Kungsbackabo kvar bara...

Stackars, stackars Susanna

Fy vad hemsk den var! Jag har ju inte läst boken och även om Carin sagt att den var mörk så blev jag överraskad över hur synd jag tycker om tjejen. Inte en sekund såg vi av huset så vi får hoppas att det blir något i den andra delen. Däremot var en av mammas och pappas sänggavlar med, det var den som mamman låg och tyckte synd om sig själv i.

Den stora kvällen...

Ikväll kommer tusentals förväntansfulla Svenskar att bänka sig framför TV:n. Det är ju inte varje vecka man kan se fram emot en sådan här TV-kväll där man får frottera sig med de tjusiga människorna. Man undrar ju så klart, hur kommer de vara klädda, vad skall de äta och vad kommer att hända?

Jag talar givetvis om att det idag sänds den första delen av två av En spricka i kristallen på SVT. Denna serie spelades delvis in i mina föräldrars hus i Hovås. Under drygt två veckors tid i somras hyrde filmteamet huset och det såg inte riktigt ut som det brukar om man säger så. Filmen/serien sänds i två delar och ikväll är det då dags för den första. Jag har ingen aning om vårt hus är med ikväll, jag kan tänka mig att det kommer med nästa måndag för huset skall tydligen vara en bröllopsgåva och de skall ju hinna gifta sig först. Däremot kommer ni kanske känna igen diverse sänggavlar och kandelabrar som de lånade med sig till de andra inspelningsplatserna.

Så, klockan 20.30 ikväll, mina vänner, bänka er framför TV:n och slå på ettan!

En mammas önskan

I helgen får jag besök av en kompis sedan många år! Det ska verkligen bli jättekul att få ha henne för mig själv en hel helg. Min kompis har ett litet barn sedan ett år drygt. Barnet stannar hemma. Jag frågade min vän vad hon vill hitta på under sitt Stockholmsbesök. Jag fick klara tydliga svar (precis som jag gillar):

1. Jag vill gå i vilka affärer jag vill, inte bara de som har breda gångar och hiss!

2. Jag vill gå ut och dricka drinkar!

Det är så skönt med småbarnsföräldrar, det är de som verkligen uppskattar en Stockholmsweekend.

Redan!

Jag har köpt tre julklappar. Och det är inte ens Lucia än! Helt fantastiskt och helt olikt mig.

Som en mössa

Det mörkret som knäcker mig. Jag blir helt apatisk och orkeslös av detta jäkla mörker!!! Jag räknar dagarna tills den 22 december då det åtminstonde vänder, även om det tar ett bra tag där efter innan jag kommer att märka någon skillnad. Igår var det faktiskt fint väder på morgonen och jag tänkte att jag bara skulle jobba en liten stund för att sedan gå ut och insupa det ljus jag behöver. Men jag lagom till att jag hade jobbat klart så hade det så klart blivit molnigt igen och börjat skymma... Jag blir helt knäckt.

Jag kommer på mig själv med att vara avundsjuk på dem på TV-reportage och filmer som får vara utomhus och i ljusa lokaler på dagstid. Vi har få fönster på jobbet och inte särskilt mycket lampor. Jag får väl ta med min väckarklocka till jobbet varje morgon och lysa mig rakt i ansiktet. Suck. Nu är det lunch, jag får nog ge mig ut en stund så att jag inte förgås i mörkret.

Vackert

Vad skönt det är att det finns människor som fortfarande kan göra briljanta musikvideos. Och musik.